Avsaknaden av en kritisk granskning om den demokratisering som bedöms pågå i
Afghanistan initierade syftet med denna studie. Lijpharts demokratiseringsmodell användes som utgångspunkt och frågeställningen avgränsades till att besvara frågan om, vilka
förutsättningar det finns för att lyckas med konsociationell demokratisering i Afghanistan?
Den bristfälliga tillgången på fördjupad information avseende de olika etniska gruppernas situation har till del motverkats genom att istället sträva efter en bred förkunskap om landets dynamik och uppbyggnad. Det är dock av fortsatt betydelse att läsaren är medveten om riskerna med subjektiva bedömningar i slutsatsens analys. Den jämförande analysen
begränsades, trots induktiv anpassning, av att Lijpharts teoretiska demokratiseringsmodell är anpassad för västerländska samhällsstrukturer.
I den empiriska fallstudien framkom det att 4 av 9 gynnsamma villkor kan anses vara uppfyllda i Afghanistan (se tabell 3). Detta innebär dock att en majoritet av villkoren inte uppfylldes, vilket då kan motverka förutsättningarna för konsociationell demokrati i Afghanistan. Men som tidigare nämnt, poängterar Lijphart att villkorens uppfyllnad inte är någon garanti för att konsociationell demokrati ska fungera, men det förbättrar
förutsättningarna. Vilka slutsatser kan då göras avseende de uppfyllda villkoren?
För det första bedöms Afghanistans grupperingar vara geografiskt koncentrerade, vilket i Lijpharts teori anses som gynnsamt för konsociationell demokrati. Anledningen till att det anses som gynnsamt är de minskade riskerna för konfrontation mellan grupperna i samhället. I den afghanska kontexten kan det dock argumenteras att grupperna som är geografiskt koncentrerade även är starkt påverkade av lokala makthavare och dess intressen i regionen. Detta genomsyrar framförallt den afghanska landsbygdens struktur, och trots att detta villkor kan anses som uppfyllt så är det tveksamt att det är gynnsamt i den afghanska kontexten. Genom att de lokala makthavare till del underminerar den centralstyrda regeringens
legitimitet så blir lojaliteten avgörande för hur väl regeringen kan applicera sin politik, vilket i förlängningen påverkar möjligheterna att sprida demokratins värderingar till befolkningen.
Det andra villkoret som anses vara uppfyllt är närvaron om ett yttre hot. Både den afghanska befolkningens utsatthet gentemot ett yttre hot samt den historiska kontexten bedöms inom ramen för detta villkor. Incitamenten för villkoret är att ett yttre hot kan sammanföra en
nationell identitet. Det som påverkar gynnsamheten i den afghanska kontexten är problemet att det även finns en tydlig inre konflikt som segregerar grupperna i samhället. Det som motverkar denna konflikt är viljan om ett gemensamt Afghanistan. Ingen grupp i samhället argumenterar för ett uppdelat Afghanistan, utan det bedöms finnas en övergripande lojalitet som genomsyrar hela samhället. Detta villkor anses vara gynnsamt och tillsammans med att landet i princip är religiöst homogent förbättrar detta möjligheterna avseende nationell identitet. Detta påverkar i sin tur den tradition av kompromisser som bedöms finnas som ett gynnsamt villkor i Afghanistan.
För att kunna göra en sammanvägd bedömning om förutsättningarna för konsociationell demokrati i Afghanistan så behöver en analys även göras avseende de villkor som inte uppfylldes. Två av villkoren bedöms vara dominerande och kan motverka förutsättningarna för att modellen ska lyckas. Att det finns en dominerande grupp i Afghanistan i form av den pashtunska etniciteten påverkar dynamiken och förmågan till koalitioner. Detta motverkar även den första beståndsdelen i konsociationell demokrati, vilket avser en storkoalition. Lijphart anser detta vara den viktigaste komponenten i teorimodellen. Genom att det finns en dominerande grupp i Afghanistan så kan teorimodellens applicerbarhet på Afghanistan ifrågasättas. Bristerna i den socioekonomiska jämlikheten är det andra viktiga villkoret som inte kan anses vara uppfyllt i Afghanistan. De stora skillnaderna mellan landsbygd och stad är även här av betydelse och påverkar dynamiken mellan grupperingarna.
Genom att studien kritiskt har granskat förutsättningarna för att lyckas med konsociationell demokrati i Afghanistan kan det sammanfattningsvis bedömas att möjligheterna att lyckas applicera denna modell fullt ut är begränsad.
Oavsett om det är rätt demokratiseringsmodell eller ej, så har det internationella samfundet under drygt tio år försökt att med både militära styrkor, massivt bistånd och civila insatser bygga upp statsapparaten i Afghanistan. Det finns fortsatt ett stort intresse från det
internationella samfundet att lyckas applicera en så välanpassad modell som möjligt i de pluralistiska samhällen som är konfliktdrabbade. Framtida forskning skulle kunna fokusera på hur det specifika landets egenskaper skall nyttjas för att nå det slutliga målet om en stabil demokrati. När det gäller Afghanistan så är en framtida forskningsinriktning avseende lokala makthavare och dess lojaliteter vital för att förstå hur utvecklingen i Afghanistan fortskrider.
REFERENSER
Asian Development Bank. (2012). Afghanistan: Emergency Infrastructure Rehabilitation and
Reconstruction Project.
http://www.adb.org/documents/afghanistan-emergency-infrastructure-rehabilitation-and-reconstruction-project, besökt 2013-12-30 Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Battiston, Giuliano. (2014). Afghans Want Justice Before Elections. Inter Press Service, news agency. < http://www.ipsnews.net/2014/01/afghans-want-justice-elections/ > besökt 2014-01-08
Belloni, Roberto. (2007). Rethinking “Nation-Building:” The Contradictions of the
Neo-Wilsonian Approach to Democracy Promotion. The Journal of Diplomacy and International
Relations. Harvard University.
Benomar, J. (2004). Constitution Making After Conflict: Lessons for Iraq. Journal of Democracy.
Berglund, Sten, Aarebrot Frank, Vogt Henri och Karasimeonov Georgi. (2001). Challenges to
democracy: Eastern Europe ten years after the collapse of communism. Edward Elgar
Publishing Limited.
Call, Charles T & Cook, Susan E. (2003). On Democracy and Peacebuilding. Global Governance, vol. 9, upplaga 2.
Cordesman, Anthony H. (2013). Transition in Afghanistan. CSIS. http://csis.org/publication/transition-afghanistan, besökt 2013-12-30
Horowitz, Donald. (1985). Ethnic Groups in Conflict. Berkeley, CA: University of California Press.
Höglund, Kristine & Öberg, Magnus. (2011). Understanding Peace Research: Methods and Challenges. Routledge, New York.
Janse, Diana. (2005). Afghanistan och demokratin. Stockholm: Utrikspolitiska institutet. Landguiden. (2013) Antal invånare. Utrikespolitiska institutet.
http://www.landguiden.se/Statistik/BefolkningSprak?id=516&mode=list, besökt 2013-12-20 Landman, Todd. (2003). Issues and Methods in Comparative Politics. Routledge, New York, upplaga 3.
Lijphart, Arend. (1977). Democracy in Plural Societies: A comparative exploration. New Haven: Yale University Press.
Lijphart, Arend och Waisman, Carlos H. (eds.) (1996). Institutional Design in New
Lijphart, Arend. (1999). Patterns of democracy: Government forms and performance in thirty-six countries. New Haven: Yale University.
Lundqvist, Lennart. (1993). Det vetenskapliga studiet av politik. Lund: Studentlitteratur. McKenzie, Alastair J (2007). Rebuilding a Robust Afghan Economy, artikel i Rotberg, Robert I. (red). Building a new Afghanistan. Washington D.C: Brookings Institution Press.
Mukhopadhyay, Dipali. (2009). Warlords as Bureaucrats: The Afghan Experience. Carnegie Endowment. Washington D.C.
Olsson, Stefan. (2009). Kampen om ”hearts and minds” i Afghanistan. Försvarets forskningsinstitut, FOI. Stockholm. < http://www.foi.se/ReportFiles/foir_2803.pdf >
Olsson Stefan, Holmquist, Bergenwall och Lackenbauer. (2012). Afghanistan efter 2014: Fem
scenarier. Försvarets forskningsinstitut, FOI. Stockholm.
< http://www.foi.se/ReportFiles/foir_3424.pdf >
Ottaway, Marina. (2003). Democracy Challenged: The Rise of Semi-Authoritarianism. Washington, DC: Carnegie Endowment for International Peace.
Paris, R. (2004). At War's End: Building Peace after Civil Conflict. Cambridge University Press.
Rashid, Ahmed. (2010). Talibanerna. De militanta islamistiska krafterna i Afghanistan och världen. Svenska Afghanistankommittén i samråd med London: I.B. Tauris & Co Ltd. Svensk nyutgåva.
Schori, Pierre. (2010). Vägen ut ur Afghanistan. Stockholm: Leopard Förlag.
Simonsen, Sven Gunnar. (2005). Addressing Ethnic Divisions in Post-Conflict
Institution-Building: Lessons from Recent Cases. International Peace Research Institute, Oslo, Norway.
Taylor, Rupert. (2009). Consociational Theory: McGarry and O Leary and the Northern
Ireland conflict. Routledge, USA.
Transparency.org. (2013). Korruptionsindex. < http://transparency.org/cpi2013/results >, besökt 2013-12-30
Tolonews. (2014). Islamic Scholars Show Divide Over BSA.
<http://www.tolonews.com/en/afghanistan/13388--islamic-scholars-call-for-signing-of-bilateral-security-agreement > besökt 2014-01-08
UNAMA. (2013). Afghanistan Mid-year report 2013 Protection of Civilians in armed conflict. FN i Kabul.
<http://unama.unmissions.org/LinkClick.aspx?fileticket=EZoxNuqDtps%3D&tabid=12254&l anguage=en-US >
UNDP. (2013). The changing landscape of Afghanistan.
< http://www.undp.org/content/undp/en/home/presscenter/articles/2012/06/26/the-changing-landscape-of-afghanistan.html > besökt 2013-12-30
Wilkens, Ann. (2010). Projekt Afghanistan på fel väg? Stockholm: Utrikspolitiska institutet. Yin, Robert K. (2006). Fallstudier: design och genomförande. Liber Stockholm. Upplaga 1:3