Detta kapitel syftar till att sammanställa vår undersökning i form av en slutdiskussion. Vi presenterar de slutsatser vi har kommit fram till utifrån vårt teoretiska material samt våra empiriska data. Vi börjar kapitlet med att återknyta till vår problemformulering och avslutar med ett stycke vi har gett namnet; vårt bidrag.
Slutsats och vårt bidrag
Inledning Teoretisk Metod
Teori Praktisk Metod
Analys Sanningskriterier
6.1 Slutsats 6.2 Vårt bidrag
6.1 Slutsats
Vårt val av problem möttes antingen av höjda ögonbryn eller av en viss osäkerhet hos de intervjuade revisorerna. De verkade både förbryllade och nyfikna över vårt val av ämne.
Genom fem intervjuer med auktoriserade eller godkända revisorer har vi utvecklat vår förståelse för vårt problem: Hur kontrollerar revisorer företagsledningens uppskattningar i bokföringen i små och medelstora företag?
Utifrån våra insamlade data drar vi slutsatsen att de fem revisorerna finner den nya revisionsstandarden, RS 540, fullständig, begriplig och konkret trots att den är kortfattad.
Revisorerna menar att tillsammans med andra standarder behövs ingen ytterligare vägledning av RS 540. Trots detta anser alla revisorer att revision av uppskattningar är ett problematiskt område där det finns utrymme för subjektiva bedömningar. Uppskattningar är även ett svårt område för företagen. Flera av revisorerna menar nämligen att svårigheterna med att göra uppskattningar inte bara ligger hos revisorerna utan även hos företagen.
Redovisningsstandarderna är svårbegripliga och inte applicerbara på små företag, där ekonomisk kompetens ofta saknas. Ett förslag för att öka trovärdigheten i uppskattningarna är att ytterligare en person, förutom handläggaren, kontrollerar de gjorda uppskattningarna.
Eftersom uppskattningar är ett så pass problematiskt område, för både företaget och revisorerna, är det av stor vikt att revisorerna är väl insatta i revisionsstandarden och vet hur de ska granska uppskattningar i redovisningen, för att på så sätt göra en tillförlitlig revision.
Samtliga revisorer har fått en generell utbildning i RS, men ingen har fått en specifik utbildning i RS 540. Vi anser att revisorerna borde ha fått en sådan utbildning. Vi är medvetna om att de nya revisionsstandarderna är många och att utbildningen både begränsas av tid och pengar. Revision av uppskattningar utgör dock en central del för många balansposter och är anpassad efter den standard som behandlar riskbedömning. Enligt revisorerna utgör riskbedömning och riskanalys grunden för hela revisionen. Sammantaget motiverar dessa två aspekter att RS 540, kortheten till trots, borde ha fått större uppmärksamhet än vad som var fallet.
Vi vill här ”knyta ihop påsen” för hur revisorerna går till väga när de granskar uppskattningar.
Internkontrollen påverkar riskbedömningen, som i sin tur påverkar revisionsbevisen. En dålig internkontroll medför att kontrollrisken i riskanalysen blir högre, eftersom felen inte fångas upp av systemet. Detta påverkar den sammanvägda risken. I de fall den sammanvägda risken är hög, måste revisorn samla in fler revisionsbevis för att väga upp de brister som finns. Vilka revisionsbevis som revisorn samlar in beror på vilken post som ska uppskattas och hur risken bedömts i denna post. Vid revision av uppskattningar använder sig revisorerna, nästintill alltid
och oavsett post, av intervjuer och dokumentation. Om internkontrollen har brister räcker det sällan med dessa två metoder. För att öka tillförlitligheten i uppskattningarna måste revisorerna krydda revisionen med andra revisionsbevis. Revisorerna anser inte att det behövs fler revisionsbevis för just uppskattningsposter, men att det däremot kan vara svårare att hitta bra revisionsbevis. Vi tror att revisorerna kan skapa sig en helhetsbild av den gjorda uppskattningen genom att använda sig av revisionsbevis av olika karaktär. Vår konklusion är att en optimal granskning består av både mjuka och hårda revisionsbevis
Internkontroll, risk och revisionsbevis har således ett nära samband. Om det finns brister i någon av delarna kommer det lättare att uppstå fel i uppskattningarna, alternativt att felen inte upptäcks.
Utifrån våra empiriska data kan vi inte dra några slutsatser huruvida revisorerna är objektiva i sina bedömningar, eller om det finns specifika egenskaper som underlättar en objektiv bedömning. Däremot är det intressant att höra vad de har för tankar och åsikter om objektivitet, samt vilken vikt de lägger i ordet. Objektiviteten genomsyrar alla beslut som tas i revisionen. För uppskattningar är det ännu viktigare att revisorn anammar ett objektivt förhållningssätt, då uppskattningar har en inneboende subjektivitet och saknar enhetliga svar på vad som är rätt och fel. Vår slutsats är att samtliga revisorer anser att objektivitet alltid finns i bakhuvudet. Däremot medger revisorerna att det inte är lätt att förhålla sig objektiv och att det funnits tillfällen då det funnits tveksamheter i om deras bedömningar har varit tillräckligt objektiva.
Revisorerna är helt eniga om att erfarenhet gör det enklare att identifiera problemområden och göra uppskattningar i revisionen. Med hjälp av teorierna vill vi höja en varningsflagg för att helt och hållet förlita sig på sin erfarenhet. Då samtliga revisorer använder sig av en standardiserad riskmodell ökar risken att samma poster identifieras år efter år. Dessutom finns en risk att endast de stora posterna identifieras i företagen. Vårt förslag för att minska denna risk innebär att revisorerna identifierar och granskar de stora posterna i företaget, men även gör stickprov för att kontrollera de mindre uppskattningsposterna. Vi tror att detta bör hjälpa dem att upptäcka felaktigheter i årsredovisningen.
I RS 540 finns inga tydliga riktlinjer för hur revisorerna ska gå tillväga om det inte går att göra en rimlig uppskattning. Vissa anser att det i vissa fall inte går att göra en rimlig uppskattning, medan andra anser att revisorer alltid bör göra en uppskattning. Om revisorerna upptäcker att en uppskattning är felaktig tar de en diskussion med företagsledningen. I dessa fall finns en risk att en konflikt uppstår. Vad gör revisorerna då? Trots att revisorerna menar att det sällan blir några större konflikter i små företag, då dessa ofta förlitar sig på revisorernas kunskap, kan det ändå råda oenigheter. I dessa fall menar revisorerna att det viktigaste är att ha en öppen dialog med kunden. Kunden kan ibland ha en större branschkunskap än revisorn och kan därför göra mer tillförlitliga uppskattningar. Vi anser dock att revisorerna måste kunna sätta ned foten för att minimera risken för kreativ redovisning. Vår slutsats är att revisorerna föredrar en ”vinna-vinna-situation”, där kommunikation står i fokus och pekpinnar inte existerar. Då uppskattningar karaktäriseras av en inneboende subjektivitet är denna situation att föredra, eftersom både kunden och revisorn i längden vinner på detta.
Bristande kompetens, dåliga underlag och brister i internkontrollen nämns som anledningar till att det uppstår fel i uppskattningarna. På grund av detta tror vi att små företag är särskilt utsatta. Både vårt teoretiska material och våra empiriska data bekräftar att små företag ofta har
brister i internkontrollen och ofta saknar nämnvärd ekonomisk utbildning. De teorier som behandlar uppskattningar i redovisningen har ett fokus på stora företag. Vår konklusion är att RS 540 är minst lika viktig i små företag. Vi tror därför att revisorerna måste vara extra vaksamma, och inte ta alltför lättvindigt på frågan i små företag, för att minimera risken för fel i uppskattningar.
6.2 Vårt bidrag
Studiens resultat visar på att revisorerna följer de rekommendationer som återfinns i RS 540.
Då standarden är relativt kortfattad, har vi även på ett djupare plan visat på hur revisorerna går tillväga när de kontrollerar företagsledningens uppskattningar i bokföringen. Vårt bidrag till den befintliga teorin inom revision av uppskattningar är att RS 540 tillsammans med internkontroll, risk och revisionsbevis är en välfungerande standard av stor betydelse. Då standarden är kort och främst av övergripande karaktär bör den kompletteras med de ovannämnda standarderna. Något som saknas i RS 540 är en punkt om sambandet mellan objektivitet och uppskattningar. Detta på grund av den inneboende osäkerheten i uppskattningarna som medför subjektiva bedömningar, både för företagsledningar och för revisorer. Genom denna studie har vi även visat på att revision av uppskattningar är minst lika viktig för små och medelstora företag, som för stora.