I en internationell jämförelse har Sverige få kulturhistoriskt värdefulla byggnader som skyddas av staten. Det finns alltså inte för många så att det skulle behövas hävningar på grund av det. En hävning av ett byggnadsminne bör därför bara ske i undantagsfall. Idag finns det 2160 byggnadsminnen i Sverige. Med det ringa antalet i åtanke är 24 hävningar ett relativt stort antal.
Det kräver alltså starka skäl för att kunna upphäva en byggnadsminnesförklaring. I de undersökta fallen anser jag det finnas sådana skäl i fallen Kiruna Järnvägsstation, Sveaplan flickläroverk och i de byggnadsminnen där byggnaderna har brunnit ner. I alla andra fall är inte motiven lika självklara och det kan diskuteras om dessa kan räknas som undantag. Undersökningens mest iögonfallande resultat är att en stor del av de hävda byggnadsminnena tidigare varit statliga byggnadsminnen. I dessa fall borde en noggrannare undersökning av de kulturhistoriska värdena och en konsekvensanalys ha gjorts innan hävandet.
En av de vanligast förekommande motiveringarna är att en byggnads kulturhistoriska värden har minskat betydligt och byggnaden därför inte längre kan uppfylla kravet på att igenom sina kulturhistoriska värden vara synnerligen märkliga. Eftersom synsättet på vad som är kulturhistoriskt värdefullt förändras med tiden och eftersom den kulturhistoriska värderingen delvis beror på en subjektiv bedömning anser jag att detta argument ej borde vara av sådan stor betydelse som det i dem undersöka ärendena varit. Tidigare generationers bedömning av en byggnad borde respekteras annars finns risken att en byggnadsminnesförklaring urholkas och förlorar sin dignitet som ett långsiktig hållbart skydd utan omskapas till att blott vara ett tillfälligt skydd bundet till samtidens värderingsgrunder.
En byggnads kulturhistoriska värden minskar bland annat på grund av att skyddsbestämmelser inte följs eller att sådana saknas. Avsaknaden av skyddsbestämmelser har i de undersökta fallen framförallt varit ett problem för de tidigare statligt ägda byggnadsminnena. Det verkar råda en viss försiktighet från länsstyrelsernas sida när det gäller att ålägga krav på ägaren av ett byggnadsminne, vilket kan ledas tillbaka till den starka äganderätten i Sverige. Som i det extrema fallet vid gården Västra Storsjö där ägaren kunnat missköta sitt byggnadsminne så långt att dess kulturhistoriska värden minskat tillräckligt mycket för att byggnadsminnesförklaringen kommit att anses som meningslös. I sådana fall hade jag önskat att länsstyrelsen hade vågat utnyttja lagstiftningen möjligheter till åtal eller förläggande av krav till underhåll i samband med ett vite. Att en byggnadsminnesförklaring är det starkaste
41
lagskydd för en kulturhistorisk värdefull byggnad märks inte tillräckligt i lagstiftningens tillämpning vilket har till följd att det ofta blir själva lagstiftningen som ifrågasätts.
I vissa fall kan dock en hävning av ett byggnadsminne vara nödvändig. Har byggnaden förändrats i så stor grad att de kulturhistoriska värdena förminskats och om det som i byggnadsminnesförklaringen ansågs vara värt att bevara helt har försvunnit finns det ingen mening att ha kvar byggnadsminnesförklaringen. Att bibehålla en byggnadsminnesförklaring för sådana byggnader försvagar i förlängningen själva skyddet och dess status. I bedömningen av de kulturhistoriska värdenas existens borde dock råda försiktighet. Ju fler byggnadsminnen som upphävs desto mer försvagas skyddet av en byggnadsminnesförklaring i sin helhet. Då fler prövade fall av olika slag beslutats om upphävning innebär det i förlängningen att hävning av byggnadsminnesförklaringar kan öka. Fler hävningar försvagar även skyddet i sig då det ger ökade möjligheter att referera till tidigare upphävningar av byggnadsminnesförklaringar. Att förekommandet av hävningar av byggnadsminnen under de senaste tio åren har ökat är oroväckande.
42
Källförteckning Tryckta källor
Adlercreutz, Thomas, Kulturegendomsrätt. Med en kommentar till kulturminneslagen, Elander, Stockholm 2001
Bexhed, Jan-Mikael, Domstolsprövning säkerställer byggnadsminne, Juridisk tidskrift 2007/2008 Nr.3, s.787-790
Bexhed, Jan-Mikael, Kulturegendomsrätt – vad är det?, i Schultz, Mårten (red.), Stockholm Centre for Commercial Law Årsbok I, Stockholm Centre for Commercial Law, 2008
Geijer, Mia, Ett nationellt kulturarv.Utveckling av en professionell vård och förvaltning av statliga byggnadsminnen, Licentiatavhandling, Institutionen för infrastruktur, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholm , 2004
Janson, Sverker, Kulturvård och samhällsbildning, Nordiska museets Handlingar83, Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien, Riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, Stockholm, 1974
Krus, Anna, Kulturarv – funktion – ekonomi. Tre perspektiv på byggnader och deras värden, acta universitatis gothoburgensis, Göteborg, 2006
Regeringens proposition (Reg.prop: 1987/88:104) om kulturmiljövård
Riksantikvarieämbetet (RAÄ), Byggnadsminnesföklaring, Allmänna råd till 3 kap. lagen om kulturminnen m.m., 2:a upplaga, Riksantikvarieämbetets förlag, Stockholm, 2002
SOU 2004:94, K-märkt – Förslag till förbättrar skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, Slutbetänkande av Kulturbebyggelseutredningen, Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm, 2004
SOU 2009:16, Betänkande av Kulturutredningen, Grundanalys, Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm, 2009
Thornberg Knutsson, Agneta, Byggnadsminnen – principer och praktik. Den offtenliga kulturminnesvårdens byggnadminnesverksamhet. Beskrivning och utvärdering, Acta universitatis gothoburgensis, Göteborg, 2007
43
Unnerbäck, Axel, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Riksantikvarieämbetet, Stockholm , 2002
Wetterberg, Ola, Monument & miljö – Perspektiv på det tidiga 1900-talets byggandsvård i Sverige, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg, 1992
Internetkällor
SFS 1988:950 lag om kulturminnen m.m.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1988950-
om-kulturminnen_sfs-1988-950/?bet=1988:950 , hämtat 2012-06-10
SFS 1988:1229 förordning om statliga byggandsminnen m.m.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Forordning-
19881229-om-stat_sfs-1988-1229/?bet=1988:1229 , hämtat 2012-06-10
Kommittédirektiv 2011:2011:17, Översyn av lagstiftning och nationella mål på kulturmiljöområdet,
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utredningar/Kommittedirektiv/versyn-av- lagstiftning-och-na_DIR2011;17/ , hämtat 2012-05-12
Riksantikvarieämbetet bebyggelseregistret (BBR), www.bebyggelseregistret.raa.se , besökt 2012-05-12
Riksantikvarieämbetet bebyggelseregistret (BBR), Rebbetuarödsgård,
http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/anlaggning/visaDokument.raa?anlaggningId=2130 0000015059&page=dokument, hämtat 2012-05-23
Riksantikvarieämbetet bebyggelseregistret (BBR), Sveaplan flickläroverk, http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/anlaggning/visaDokument.raa?anlaggningId=2130 0000015872&page=dokument , hämtat 2012-05-23
Otryckta källor
Bogelöv, Karin, Otillåtna ändringar av byggnadsminnen, Göteborgs Universitet, 2009
Gustavsson, Jenny, Byggnadsminnen och dess försvarbarhet över tid, Kandidatuppsats, Göteborgs Universitet, 2009
Laserna, Max, Lunds förlorade byggnadsminnen, uppsats i kursen Kulturegendomsrätt, Högskolan på Gotland, 2012
44 Ärenden
Länsstyrelsen Värmlands län
Beslut (1979-12-20) ”Hävande av byggandsminnesförklaring av Uddeholmshyttans herrgård, Gustavaskogen 2:1, Gustav Adolf's socken, Hagfors kommun”, 11.392-3126-79
Beslut (1986-10-15) ”Hävande av byggandsminnesförklaring jämte 15° byggnadsminneslagen av Kråkåssågen, Nore 1:2 – 1:5, Ekshärad socken, Hagfors kommun, Värmland”, 11.392-1915-86
Beslut (1996-06-18) ”Hävande av byggandsminnesförklaring av Mårbacka 1:6, ”Där Ner”, Ö:a Ämterviks socken, Sunne kommun”, 221-6092-96
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Beslut (2003-05-12) ”Beslut att häva byggandsminnesförklaring av Folkets Hus, kvarteret Katten nr 6, Luleå stad och kommun”, Dnr. 432-8915-03
Beslut (2009-08-04) ”Beslut att häva byggandsminnnesförklaring av Gamla Tingshuset, kvarteret Rättvisan 1, Haparanda stad och kommun”, Dnr. 432-9024-09
Beslut (2011-12-02) ”Beslut om att häva byggandsminnesförklaringen av järnvägsstationen i Kiruna, Jukkasjärvi bandel 100:14, Kiruna stad och kommun.”, Dnr. 432-2679-11
Länsstyrelsen i Stockholms län
Beslut (2011-08-01) ”Beslut om upphävande av byggandsminne, 3 kap, §15 lagen om kulturminnen (KML: 1988) rörande Lunda villa, Lunda 1:2, Lovö socken, Ekerö kommun.”, Dnr. 434-21080-2011
Beslut (2012-04-12) ”Hävande av byggandsminnesförklaring av Arbottna herrgård på fastigheten Arbottna 1:2, Muskö socken, Haninge kommun.”, Dnr. 432-1297-2012
Länsstyrelsen i Skåne län
Beslut (2006-07-12) ”Hävning av byggnadsminnesförklaring av Knislinge klockaregård, Knislinge 44:1 (Knislinge sn), Östra Göinge kommun.”, Dnr. 432-26998-04
Beslut (2000-05-04) ”Hävande av byggnadsminnesförklaring. P7/Lv4 på fastigheten Sandskogen 2:29, Ystads kommun, Skåne län.”, Dnr. 221-1383-00
45
Beslut (2003-07-10) ”Ifrågasatt byggandsminnesförklaring av Landskrona, Lunds, Kävlinge, Höörs och Trelleborgs f d järnvägstationer, Skåne län.”, Dnr. 432-11621-03, 432-28717-03, 432-28715-03, 432-11618-03, 432-28718-03
Beslut (2005-02-21) ”Hävande av byggandsminnesförklaring av Televerkets hus, Karl XI Södra 18, Helsingborgs kommun.”, Dnr. 432-36392-04
Beslut (2005-02-21) ”Hävande av byggandsminnesförklaring av Televerkets hus, Glädjen 16, Lunds kommun.”, Dnr. 432-36394-04
Beslut (2005-02-21) ”Hävning av byggnadsminnesförklaring av Gamla kirurgen, Gamla barnsjukhuset (Juridicum) och Lasarettkapellet, Paradis 51, Lunds kommun.”, Dnr. 432.36425-04
Beslut (2006-05-23) ”Ifrågasatt byggnadsminnesförklaring av Mölleröds Kungsgård, Finja- Mölleröd 1:65, (Hässleholms socken) Hässleholms kommun.”, Dnr. 432-1256-05
Länsstyrelsen i Västmanlands län
Beslut (2001-12-14) ”Hävande av byggandsminnesförklaring av Fryxellska skolans gymnastikbyggnad på fastigheten Maria 1, Västerås kommun”, Dnr. 221-7392-01
Länsstyrelsen Västerbotten
Beslut (2010-04-06) ”Hävande av byggandsminnesförklaring av fastigheten Västra Storsjö 1:2, Åsele kommun, Västerbottens län”, Dnr. 432-3879-2009
Länsstyrelsen Uppsala län
Beslut (2010-06-21) ”Upphävande av byggandsminnesförklaring av Oxenhuset, kv Oxen, Dragarbrunn 28:5, Uppsala stad och kommun”, Dnr. 432-12326-09
Muntliga källor
Karlsson Jan, 1:e antikvarie/handläggare på samhällsavdelningen på Riksantikvarieämbetet, mailkontakt, april 2012
46
Bildförteckning
Bild 1: Sveaplan flickläroverk, Källa Bengt A Lundberg, RAÄ Bild 2: Västra Storsjö, Källa: Jan Norrman, RAÄ
Bild 3: Televerkets hus i Lund, Källa: Max Laserna Bild 4: Gamla Kirurgen, Källa: Max Laserna Bild 5: Gamla Barnsjukhus, Källa: Max Laserna
Bild 6: Mölleröds Kungsgård, Källa: Bosse Nilsson, Kristianstadsblandet Bild 7: Arbottna Herrgård, Källa, Bengt A Lundberg, RAÄ