Den moderna debatten om medeltonstemperatur har, som framgått av denna uppsats, varit en vägning mellan utgångspunkterna historisk korrekthet och musikalisk uttrycksfullhet. På ena sidan står Barbour med uppfattningen att medeltonstemperatur inte låter särskilt bra och att det moderna användandet av liksvävande temperatur för tidig musik går att motivera med historiska belägg, särskilt beträffande musik från yngre barocken då medeltonstempra-tur inte användes alls. På andra sidan står Lindley med den motsatta uppfatt-ningen att tidig musik låter bättre i medeltonstemperatur som just därför var den vanligaste temperatur under både renässansen och större delen av ba-rocken. Det finns helt enkelt inte en riktig konsensus i forskarvärlden, varken om vilka temperaturer som användes och föredrogs under renässansen och, i synnerhet, under barocken, eller om vilken temperatur som passar bäst för den tidiga musiken. Detta går till viss del emot den förenklade bild som pre-senteras som sanning i diverse musikaliska uppslagsverk och guideböcker, samt av diverse framförande musiker som kommersiellt presenterar sina inspelningar som ”autentiska”. Bilden i fråga är ofta att medeltonstemperatur strikt tillhör renässansen och barockmusik istället ska framföras liksvävande eller väl-tempererad, en uppfattning som må varit dominerande i 100 år, men allt sedan 1970-talet och HIP-rörelsens 80-tal satts mer och mer ifråga. För att en sista gång gå tillbaka till denna uppsats inledande frågeställning: vilka är de huvudsakliga attityderna till medeltonstemperatur idag och histo-riskt och vilka är attitydernas grunder? Synen på medeltonstemperatur under renässansen och barocken är omtvistad bland historiker idag som en del av den moderna debatten, men medeltonstemperatur tycks ha föredragits för dess treklanger och möjligheter till personlig modifikation efter smak. De svävande kvinterna tycks inte ha betraktats som dåliga trots standarden av rena kvinter som den äldre Pythagoreiska stämningen erbjöd. Bristerna med medeltonstemperering började dock bli uppenbara under 1700-talet, då ton-sättare ville expandera tonförrådet i kompositionerna utöver den smala kom-pass som medeltonstemperatur tillåter. Mycket tyder dock på att medeltons-temperatur fortsatte att föredras av orgelbyggare och -stämmare, gissningsvis då medeltonstemperatur är lättare att applicera än liksvävande temperatur under en tid då man ännu stämde uteslutande på gehör. Det är inte helt opro-blematiskt att använda det moderna begreppet ”medeltonstemperatur” dock, dels då ett sådant begrepp inte var känt under renässansen och barocken och dels då det därför heller inte helt överensstämmer med den mer flytande inställningen till temperatur som lär ha varit förekommande. Det blir
anting-en anting-en ganting-eneralisering av anting-en stor mängd temperaturer, eller ett uteslutande av det stora släktträd av temperaturer som ändå delar gemensamma drag. Argumenten för det ena eller det andra idag tenderar att återspegla debat-ten för 300 år sedan och vad man idag anser att de tyckte då. Idag riktar där-emot debattörerna även fokus på hur temperaturens effekter passar in i musi-ken, till synes mer än vad de tidiga debattörerna någonsin gjorde. Det verkar som att det ”historiskt korrekta” i att använda en viss temperatur behöver förstärkas av argument om ”den dolda meningen i musiken som bara kom-mer fram när rätt temperatur används” eller i kontrast ”den primitiva tempe-raturlösningen som hindrar den sanna musiken att träda fram”. Sannolikt har moderna debattörer av temperatur tagit outtalad hänsyn till den parallella debatten om ”autenticitet”. Vilken temperatur kan både passa den tidiga musiken och samtidigt involvera åhörare på ett liknande sätt som när den första gången framfördes? Hur mycket har tonsättarens eventuella intention-er ens med detta vägande att göra?
Det oklara i vad ”rätt” temperatur ens innebär har tydligt öppnat upp för eget tyckande. Den kanoniserade temperaturhistoria som musiker fått lära sig under 1900-talet fram tills nu bygger stora delar av sin grund på vilka ståndpunkter den bakomliggande debattens aktörer har valt att försvara. Mot senare tid kan man ana ett större intresse bland musiker att själva experimen-tera med temperatur och på eget bevåg gå till de historiska källorna själva för att följa instruktionerna där. En snabb internetsökning får fram flertalet amatörinspelningar som bekräftar just detta. Vad gäller orglar dock, det in-strument som debatten om temperatur i synnerhet har berört, är denna typ av experimentering svår och ofta otillgänglig. De absolut flesta orglar är stämda i liksvävande temperatur och inte lämpade att stämma om till något annat då särskilt de orglar som är installerade i kyrkor måste kunna fortsätta fungera för modern repertoar. En parallell till barocken skulle här kunna dras. Det tidiga 1700-talets orglar tycks ofta till tonsättarnas frustration varit stämda i medeltonstemperatur, den temperatur åhörarna sannolikt var mest vana vid oavsett huruvida de visste om det själva eller inte. Kanske är det därför inte så långt från ett ”autentiskt” framförande att organister idag aningslöst forts-ätter traditionen att framföra tidig musik i annan temperatur än tonsättaren önskade.
Referenslista
Tryckta referenser
Barbour, J. M., “Mean-Tone Tuning in Theory and Practise”, Bulletin of the
American Musicological Society, nr. 8 (oktober 1945): s. 13–
14.
“Bach and ‘The Art of Temperament’”, The Musical
Quarter-ly, vol. 33, nr. 1 (januari 1947): s. 64–89.
“Irregular Systems of Temperament”, Journal of the
Ameri-can Musicological Society, vol. 1, nr. 3 (höst 1948): s. 20–26. Tuning and Temperament: A Historical Survey, Michigan
State College Press (East Lansing, 1951).
Berglund, L., Studier i Christian Geists vokalmusik, Uppsala universitet, doktorsavhandling (2002).
Blackwood, E., The Structure of Recognizable Diatonic Tunings, Princeton University Press (Princeton, 1985).
Burgess, G.; Haynes, B., The Pathetick Musician: Moving an Audience in
the Age of Eloquence, Oxford University Press (New York,
2016).
Butt, J., Playing with History: The Historical Approach to Musical
Perfor-mance, Cambridge University Press (Cambridge, 2002).
Cohen, H. F., Quantifying Music: The Science of Music at the First Stage of
Scientific Revolution 1580-1650, Springer Science+Business
Media (Dordrecht, 1984).
Cole, M. S. (red.); Koegel, J. (red.), Music in Performance and Society:
Es-says in Honor of Roland Jackson, Harmonie Park Press
(Ster-ling Heights, 1997).
Duffin, R. W., How Equal Temperament Ruined Harmony (and Why You
Should Care), W. W. Norton & Company (New York, 2007).
Everist, M. (red.); Cook N. (red.), Rethinking Music, Oxford University Press (New York, 2010).
Fabian, D., “The Meaning of Authenticity and The Early Music Movement: A Historical Review”, International Review of Aesthetics and
Sociology of Music, vol. 32, nr. 2 (december 2001): s. 153–
167.
Fisher, G., “Renaissance Vocal Technique for the Choral Conductor”, The
Choral Journal, vol. 29, nr. 1 (augusti 1988): s. 15–23.
Foster, C., “Praetorius’ ‘Basset: Nicolo’ – ‘Lang Strack basset zu den Krum-horner’, or ‘Centaur, Mythical Beast’?”, FoMRHI Quarterly, vol. 64 (juli 1991): s. 20–25.
Gann, K., The Arithmetic of Listening: Tuning Theory and History for the
Impractical Musician, University of Illinois Press (Urbana,
2019).
Haynes, B., The End of Early Music: A Period Performer’s History of
Mu-sic, Oxford University Press (New York, 2007).
Henry, D., The Listener’s Guide to Medieval and Renaissance Music, Facts on File (New York, 1983).
Jackson, R., Performance Practice: A Dictionary-Guide for Musicians, Routledge (New York, 2005).
Jensen, C. R., “A Theoretical Work of Late Seventeenth-Century Muscovy: Nikolai Diletskii’s ‘Grammatika’ and the Earliest Circle of Fifths”, Journal of the American Musicological Society, vol. 45, nr. 2 (sommar 1992): s. 305–331.
Kite-Powell, J. (red.), A Performer’s Guide to Renaissance Music: Second
Edition, Indiana University Press (Bloomington, 2007).
Kottick, E. L., The Harpsichord Owner’s Guide: A Manual for Buyers and
Owners, University of North Carolina Press (Chapel Hill,
1987).
“Book Review: Reinhardt Frosch, ‘Meantone is Beautiful! Studies on Tunings of Musical Instruments’”, Music
Percep-tion, vol. 21, nr. 2 (vinter 2003): s. 277–281.
Lindley, M., “Early 16th-Century Keyboard Temperaments”, Musica
Disci-plina, vol. 28 (1974): s. 129–151.
“Fifteenth-Century Evidence for Meantone Temperament”,
Proceedings of the Royal Musical Association, vol. 102
(1975–76): s. 37–51.
“Instructions for the Clavier Diversely Tempered”, Early
“Mersenne on Keyboard Tuning”, Journal of Music Theory, vol. 24, nr. 2 (höst 1980): s. 166–203.
Lutes, Viols and Temperaments, Cambridge University Press
(London, 1984).
“An Historical Survey of Meantone Temperaments to 1620”,
Early Keyboard Journal, vol. 8 (1990): s. 5–31.
“Tuning Renaissance and Baroque Instruments: Some Guide-lines”, Performance Practice Review, vol. 7, nr. 1 (vår 1994): s. 85–92.
“Some Thoughts Concerning the Effects of Tuning on Select-ed Musical Works (from Landini to Bach)”, Performance
Practice Review, vol. 9, nr. 1 (vår 1996): s. 114–121.
Link Jr., J. W., “Understanding the Two Great Temperaments: Equal and Meantone”, Journal of Research in Music Education, vol. 13, nr. 3 (höst 1965): s. 136–146.
Lloyd, L. S., “The Myth of Equal Temperament”, Music & Letters, vol. 21, nr. 4 (oktober 1940): s. 347–361.
Lyndon-Jones, G.; Harris, P., “Reconstructing Mersenne’s Basson and Fag-ot”, FoMRHI Quarterly, vol. 64 (juli 1991): s. 9–19.
Maniates, M. R., “Vicentino’s ‘Incerta et occulta scientia’ Reexamined”,
Journal of the American Musicological Society, vol. 28, nr. 2
(sommar 1975): s. 335–351.
Maitland, J. A. F. (red.); Squire, W. B. (red.), The Fitzwilliam Virginal
Book: Volume 1, Breitkopf & Härtel (Wiesbaden, 1899).
McClure, A. R., “Studies in Keyboard Temperaments”, The Galpin Society
Journal, vol. 1 (mars 1948): s. 28–40.
Meffen, J., The Temperament of Keyboard Instruments in England During
the Late Sixteenth and Early Seventeenth Centuries, Durham
University, magisteruppsats (1973).
Miller, C. A., “Gaffurius’s ‘Practica Musicae’: Origin and Contents”,
Musi-ca Disciplina, vol. 22 (1968): s. 105–128.
Norrback, J., A Passable and Good Temperament: A New Methodology for
Studying Tuning and Temperament in Organ Music, Göteborg
universitet, doktorsavhandling (2002).
Nyderek, N., “Intonation in Performance Practise: An Historical, Mathemat-ical and Aural Comparison of Four Tunings”, The McNair
Randel, D. M. (red.), The Harvard Dictionary of Music: Fourth Edition, Harvard University Press (Cambridge, 2003).
Reinhard, J., Bach and Tuning, American Festival of Microtonal Music (New York, 2009).
Sethares, W. A., Tuning, Timbre, Spectrum, Scale, Springer-Verlag (London, 1998).
Stock, J. P. J., “Alexander J. Ellis and His Place in the History of Ethnomu-sicology”, Ethnomusicology, vol. 51, nr. 2 (vår/sommar 2007): s. 306–325.
Sturm, F. S., “A Clear and Practical Introduction to Temperament History Part 1: Introduction”, Piano Technicians Journal, vol. 53, nr. 5 (maj 2010): s. 22–28.
Tidhar, D.; Dixon, S.; Benetos, E.; Weyde, T., “The Temperament Police”,
Early Music, vol. 42, nr. 4 (november 2014): s. 579–590.
Wainwright, J. (red.); Holman, P. (red.), From Renaissance to Baroque:
Change in Instruments and Instrumental Music in the Seven-teenth Century, Routledge (London, 2016).
White, P. J., “Early Bassoon Fingering Charts”, The Galpin Society Journal, vol. 43 (mars 1990): s. 68–111.
Williams, P., The Chromatic Fourth: During Four Centuries of Music, Ox-ford University Press (New York, 1997).
Internet-referenser
Duffin, R. W., “Just Intonation in Renaissance Theory and Practice”, Music
Theory Online, vol. 12, nr. 3 (oktober 2006).
Tillgänglig:
<https://mtosmt.org/issues/mto.06.12.3/mto.06.12.3.duffin.ht ml> (hämtad: 3 maj 2020)
Gard, B., “Index of Intervals”, The Official Website of Billy Gard (u.å.). Tillgänglig: <http://www.billygard.com/harmony/intervals/> (hämtad: 12 maj 2020)
Lindley, M., “Temperaments”, Grove Music Online (2001). Tillgänglig:
<https://www.oxfordmusiconline.com/grovemusic/view/10.10 93/gmo/9781561592630.001.0001/omo-9781561592630-e-0000027643> (hämtad 26 februari 2020)
Rotem, E., ”Tuning and Temperaments in the Renaissance”, Early Music
Tillgänglig:
<https://www.earlymusicsources.com/youtube/tuning-and-temperaments-in-the-renaissance> (hämtad: 28 maj 2020) Rotem, E.; Keller, J., ”Temperaments: Historical and Technical Overview”,
Early Music Sources (2020).
Tillgänglig:
<https://www.earlymusicsources.com/youtube/temperaments > (hämtad: 22 maj 2020)