Syftet med denna studie har varit att besvara frågeställningarna:
• Vilken innebörd får det responsiva formatet för dramaturgi och berättargrepp,
avseende en featuregrafik, och innebär det någon inverkan på den avsiktliga läsningen?
• På vilket sätt påverkas bildens komposition av responsivitet?
För att försöka besvara dessa har en undersökning kring den avsiktliga läsningens inverkan på den associativa läsningen genomförts, som i sin tur lett till slutsatser som skulle kunna översättas till ett linjärt berättande. Det har resulterat i att innehållet i en layoutlösning skulle kunna sorteras efter dess informationsvärde för att sedan ledsaga betraktaren med hjälp av olika layoutprinciper och hierarkier. Vidare har bildernas kompositionsmöjligheter fått tillfälle att undersökas genom att växlas mellan horisontella och vertikala format, där tre tydliga fall kunde konstateras; 1. Bilden sträcks ut, 2. Bilden tvingas till en helt ny komposition eller 3. Bilden bör beskäras.
För att bilda en grundläggande struktur för en layout, anpassad för en större skärm, kan Kress & van Leeuwen’s (u.å.) teoretiska modell nyttjas (återgiven i Holsanova 2010:51– 52). Modellen omfattar principer om att generell information ska placeras överst i vyn, given information till vänster, ny information till höger samt den minst viktiga
informationen längst ned – och om layoutens sektioner anpassas efter denna modell bör läsningen följa ett intuitivt mönster. Även om modellen inte lämpar sig för ett mobilt porträttformat så kan den ändå utgöra en adekvat del i det ramverk som ligger till grund för den avsiktliga läsningen. Detta tyder på att den viktigaste och mest betydande
informationen, exempelvis en introduktion till ämnet, bör framhävas med hjälp av visuell hierarki. Bildmaterialet för introduktionen bör också vara relativt abstrakt, då sådana element dra till sig betraktarens intresse, men samtidigt måste formerna då vara intuitivt lätta för användaren att känna igen. Vidare kan den associativa läsordningen påverkas med gestaltlagar, som den goda kurvans lag samt likhetslagen, och därtill popout-effect; gemensamt kan de skapa dynamiska riktningar i layouten som guidar läsaren genom layouten. Visuella avgränsningar mellan olika sektioner hjälper till att ordna upp innehållet i ett mobilt porträttformat, då sektionerna inte alltid kan grupperas på samma sätt som i en fullskärmslayout. Även färgsättningen kan komma att behöva varierande lösningar för de olika formaten, på grund av att dess dramaturgiska inverkan på narrativet skiljer sig åt. Eftersom gestaltningen för denna studie utformades för att förmedla en större mängd ny information i samspel med en slags cirkulär kronologi kring ett odlingsår, så föll det sig naturligt att sektionerna till höger skulle uppta en större yta än sektionerna till vänster. Å andra sidan menar Waern m.fl. (2004:62) att de dominerande elementen, i form av färger och storlekar, bör ligga till vänster i kompositionen, just för att undvika att vyn upplevs som obalanserad och sektionerna till höger råkar förbises. Detta utgör en konflikt för den gestaltning som hör till denna studie, vilket ger anledning till att dessa slutsatser skulle behöva en validering i form av en mer autentisk
ögonrörelsemetod.
Att gestalta layoutens olika sektioner i varierande storlekar bidrar till att fragmenterad läsning kan undvikas, men samtidigt förefaller det mer gynnsamt att hålla en viss regelbundenhet samt låta majoriteten av dem anpassas till ett 2 x 1 format. Det bör ge
34
större möjligheter till att ändra kompositionen från ett horisontellt till ett vertikalt läge. Bilder med dessa proportioner kan exempelvis påverkas genom att; 1. Bilden sträcks ut på höjden, vilket i denna studie lämnade luckor i kompositionen, 2. Bildens olika element behöver byta ordning med varandra, för att anpassas mer effektivt för det nya formatet, eller 3. Bilden måste beskäras till ett 1 x 1 format, vilket kan antas vara rimligt alternativ i de enstaka fall då ingen väsentlig information går förlorad av åtgärden. Dessa slutsatser är dock endast formulerade utifrån att originalkompositionen har varit horisontell och bilden skulle omvandlas till ett vertikalt format. Åtgärderna skulle antagligen te sig annorlunda om det varit tvärtom, vilket skulle varit intressant att nysta i om tiden för denna studie inte hade varit lika knapp. Denna variant valdes med anledning av att läsordningen baserades på layoutlösningen för fullskärm och det föll sig därför naturligt att formge de ursprungliga bilderna efter den.
Ett ytterligare fall av hur bilder kan påverkas är att förse layoutlösningens största sektion med ett kronologiskt informationsinnehåll samt en abstrakt utformning, i denna studie exemplifieras detta med en tidslinje över odlingsåret. På så vis kan sektionen bidra till den avsiktliga läsningen genom att affordera en kronologisk läsning i den associativa layouten, samtidigt som den kan brytas ned till ett menysystem och därmed rymma många av de resterande sektionerna och erbjuda en bättre översikt gällande innehållets struktur. Dock kan det finnas anledning att fundera på innebörden av detta, är odlingsåret cykliskt linjärt för alla som odlar? Även om det antogs stämma så finns det inget som pekar på att en betraktare skulle läsa av sektionerna i en kronologisk följd, då månaderna är relativt diskreta i förhållande till omgivande element. Överlag skulle båda
layoutförslagen kunna utvecklas betydligt mer estetiskt och med fler informationslager för att se hur det skulle påverkar narrativet när innehållet blir mer komplext. En användare av en mobil enhet kan snabbt scrolla sig till menysystemet, men i den
slutgiltiga layoutförslaget finns det inget som visuellt indikerar att innehållet skulle kunna vara av intresse.
5.1 Vidare forskning
Att gestalta bilderna i bestämda sektioner var ett beslut som antogs nödvändigt, för att kunna arbeta mer obehindrat i själva webbutvecklingsplattformen. Detta föranledde en relativt stum layoutlösning som kanske skulle kunnat utvecklats betydligt mer estetiskt, utan att nödvändigtvis hämma funktionaliteten, om featuregrafiken hade exporterats som en helhet istället för lösa i sektioner. Detta ger anledning till att utforska bildernas förutsättningar under betydligt mer lediga layoutförhållanden.
En angränsande aspekt att undersöka är förutsättningarna för bildernas detaljnivå i responsiva format och hur det påverkar användarens perception. I denna studie tillämpades ett manér som influerats av flatdesign, som ursprungligen utformades för responsiva format, och därför förutsattes fungera i båda formaten. Det kan förmodas att en användare, av ren vana, scrollar betydligt snabbare än vad dennes medvetande hinner registrera, för att på så vis bilda en överblick av innehållet på webbsidan. Responsiva bilder, som anpassats för betydligt fler steg än de tre prototyper som presenterats i denna studie, skulle därför kunna öppna upp för en mer associativ läsning.