I detta avslutande kapitel så presenterar vi vår slutsats och diskussion utifrån studiens resultat. Inledningsvis redogör vi för vår slutsats med en sammanfattning av studiens resultat. Vi går sedan vidare in på vår diskussion där vi diskuterar vidare de upplevelser, nya kunskaper och nya frågor som studien har gett oss.
8.1 Slutsats
Kopplat till Studiens första frågeställning visar resultatet av uppsatsen på en relativ
förståelse för komplexiteten kring ämnet vilket skapar en svårighet att beskriva våldet som kvinnorna bli utsatta för.
Respondenterna var i stor grad överens om att äldre som en grupp består av personer från alla samhällsbakgrunder samt att de möter utmaningar som sjukdomar. Därmed belyser respondenterna problematiken kring att gruppen äldre ses som en homogen grupp i samhället. Intervjuerna visade även på att våld hos äldre är svårtolkat och ofta kopplat till sjukdom. En försvårande faktor för att identifiera våldet är sjukdomar såsom demens. En av respondenterna uttryckte osäkerhet kring om det är våld i nära relation om den som utövar våldet har demens. Hon menar inte att se det som en ursäkt till våldet, men menar att våldet är ett resultat av sjukdomen, vilket gör det svårt att greppa. Vid ett tillfälle så vägde en våldsutsatt äldre kvinnas roll som äldre kvinna mer än hennes roll som våldsutsatt kvinna. Detta uppmärksammades i empirin av en biståndshandläggare som ett exempel. Den våldsutsatta äldre kvinnan hade placerats på ett omsorgsboende trots att hon inte var i behov av det. Biståndshandläggaren menade på att det var fel och att den våldsutsatta äldre kvinnan egentligen borde fått skyddat boende. Empirin gav uttryck på att det fanns behov av ytterligare kunskap om våld i nära relationer inom Omsorgsförvaltningen. Detta då våld i nära relation är ett komplext ämne som ges i uttryck i flera olika former vilket kan göra det svårt att greppa. Det fanns en osäkerhet hos flera av respondenterna kring ämnet vilket gjorde att de kände viss oro kring att ställa frågan om våldsutsatthet till kvinnorna. Vid inledningen av majoriteten av intervjuerna berättade respondenterna att de inte hade
kommit i kontakt med våldsutsatta äldre kvinnor men ju längre in i intervjuerna vi kom ju mer fall kom de på. Detta indikerar på att det möjligtvis finns någon spärr som gör det svårt att koppla olika beteende till våld i nära relationer.
Utifrån studiens andra frågeställning gick det att urskilja att för att tillgodose de äldre våldsutsatta kvinnorna samtliga behov var samverkan en nödvändighet. Vår uppsats respondenter berör två olika förvaltningar, Omsorgsförvaltningen samt Arbete- och
lärandeförvaltningen. Detta kan skapa en viss problematik gällande samverkan då det finns sekretess mellan de olika förvaltningarna. Varje enskild förvaltning har sina resurser och begränsningar gällande vilka insatser de kan tillgodose inom ramen för sin verksamhet. Detta leder till att en enskild förvaltning inte har möjlighet att tillgodose alla behoven som den våldsutsatta äldre kvinnan har. Exempelvis så menade respondenterna att en våldsutsatt äldre kvinna kan vara i behov av både skyddat boende och hemtjänst. För att behoven ska bli tillgodosedda på ett bra sätt så krävs det en god samverkan mellan förvaltningarna. En viktig person i denna samverkan var den socialt ansvariga samordnaren. Hon fanns i Omsorgsförvaltningen men hade god kontakt med socialsekreteraren inom våld i nära relation. Flertal av respondenterna gav uttryck för att de kunde vända sig till henne vid känsla av osäkerhet kring ämnet. Exempel på samverkan som skett för att förebygga arbetet med våldsutsatta äldre kvinnor är att den socialt ansvariga samordnaren har haft olika föreläsningar om ämnet för undersköterskor. Samtliga respondenter upplevde att de har fått ta del av information om våld i nära relation. Respondenterna uttryckte dock att om ett ärende kommer som involverar våld i nära relation känner de fortfarande att de inte har nog med kunskap. En faktor som identifierades var bidragande till en god samverkan var att de var i en liten kommun samt att biståndshandläggare och socialsekreteraren inom våld i nära relation befann sig inom samma byggnad. Att ha ett ansikte på varandra bidrog till en god kommunikation samt en god samverkan. Det fanns en viss brist på förståelse och kunskap om varandras förvaltningar som kunde resultera i ovisshet vems förvaltning som bar ansvar för vad gällande vissa ärenden.
Utifrån den tredje frågeställningen gick det att identifiera olika strategier som yrkesverksamma använde sig av samt hur arbetet sker i nuläget. En strategi som
identifierades under intervjuerna i det förbyggande arbetet var att avlösa den anhörige i de fall där hen vårdade den andra i hemmet. Detta framkom främst i intervjuerna med
biståndshandläggarna. De menar att det kan vara väldigt krävande och påfrestande att vårda sin partner, och att detta då kan leda till irritation som kan resultera i våld. För att
förebygga detta arbetar de därför med att avlösa den anhöriga och försöka bygga upp förutsättningar för att det inte ska bildas irritation. De uttryckte att det var svårt att nå fram till vissa brukare och fick då vara flexibla och kreativa gällande insatserna. Det finns en utformad rutin gällande våld i nära relation inom Omsorgsförvaltningen som beskriver hur de ska gå tillväga om det uppdagas att det förekommer våld i nära relation. I denna rutin finns det även råd på hur de ska prata med kvinnan. Under intervjuerna framkom det inga rutiner gällande hur möten ska ske om handläggaren misstänker att det förekommer våld. Detta resulterar i att olika biståndshandläggare gör på olika sätt. Biståndshandläggare har alltså ett fritt handlingsutrymme inom detta, vilket kan resultera i att kvinnan kan få olika möjligheter och förutsättningar för hjälp, boende på vilket biståndshandläggare hon får. Det fria handlingsutrymmet sätter också krav på de enskilda biståndshandläggarnas egen
kreativitet gällande utformning av möten samtal samt utveckla egna strategier. Pia,
undersköterska beskriver att de inom arbetsgruppen har utvecklat en egen strategi att aldrig arbeta ensam i de hem där de misstänker att det förekommer våld. Hon menar att detta inte är en rutin de har fått till sig men att de har utvecklat den själva internt.
Biståndshandläggarna har insatser gällande omvårdnad som ofta riktas mot en kognitiv eller fysiskt funktionsvariation. Detta begränsar deras insatser till inom dessa områden. Utifrån sitt handlingsutrymme och kreativitet kan de då anpassa dessa insatser för att tillgodose den våldsutsatta äldre kvinnans behov.
8.2 Diskussion
Innan vår studie så hade vi båda kunskaper om äldre och deras levnadsvillkor från tidigare erfarenheter. Vi upplevde att det fanns en brist på kunskap om våldsutsatta äldre kvinnor
samt de insatser och strategier som kommunerna använder sig av för att möta den gruppen. Nu har vi en större förståelse hur en kommun arbetar med våldsutsatta äldre kvinnorna.
Kommunen har det yttersta ansvaret för invånarna och ska tillhandahålla dem det stöd som de har behov av (SFS 2019:473). Äldre anses vara en utsatt grupp i samhället samt
våldsutsatta kvinnor i nära relation. Kommunen har därmed ett ansvar att arbeta med våldsutsatta äldre kvinnor. Lipsky (1980) menar att gräsrotsbyråkratens arbete präglas av att de befinner sig lågt ner i hierarkin då de kommer i närmast kontakt med den enskilde. Sofia, socialsekreterare, inom våld i nära relation, uttrycker att en problematik i arbetet med våldsutsatta äldre kvinnor är att utifrån handlingsutrymme finns det en begränsning vad de kan göra. Detta är exempel på en hierarki där endast samverkan mellan de olika
förvaltningarna inte är tillräckligt. Det finns behov av samverkan med de olika nivåerna i hierarkin för att optimera arbetet med våldsutsatta äldre kvinnor för att ge dem de bästa förutsättningar.
En fundering vi hade innan uppsatsen var om de våldsutsatta äldre kvinnorna varit utsatta för våld under hela deras relation eller om det uppkommit när de blivit äldre. Utifrån den insamlade empirin har vi uppfattningen att de kvinnor som kommer till socialsekreteraren oftast har blivit utsatta för våld i hela deras relation medan de fallen där våldet uppstår i ålderdomen stannar det inom Omsorgsförvaltningen. Detta då våldet förklaras genom sjukdom som demens. Det var dock svårt för respondenterna att svara på detta då
Omsorgsförvaltningen oftast inte blir inkopplade förrän det är någon slags sjukdomsbild inblandad eller kroppslig försvagning till av ålderdom.
Under uppsatsens gång har det väckts många frågor. Samtliga respondenter nämnde att våld nära relation ofta har en koppling till missbruk, oftast alkohol. De menar att
alkoholmissbruk bland äldre blir vanligare. Detta är en problematik som hade kunnat studeras vidare. Får äldre missbrukare samma hjälp som yngre? Även våldsutsatta äldre som grupp finns det brist på forskning om i Sverige. Våld har fått en ökad uppmärksamhet på senare tid, trots detta så berörs mestadels enbart våldet som sker i åldersgrupperna yngre
och medelålder. Äldre är ofta en grupp i samhället som blir ihopsatta som en grupp trots att de inte har olika erfarenheter och förutsättningar. Problematiken uppstår främst när en äldre person har en annan problematik förutom ålderdom. De riskerar då att endast ses som äldre och kan då få fel insatser till följd av detta. Det var av denna anledning som vi valde att fokusera på våldsutsatta äldre kvinnor och en kommunens arbete med målgruppen. Detta för att identifiera hur en kommun arbetar med individer som har behov av stöd från flera förvaltningar.