Avsnittet återkopplar till studiens syfte och huruvida frågeställningen har besvarats. Vidare diskuteras bevisen från studien och förslag till vad som finns kvar att undersöka inom forskningsområdet.
Syftet med studien var att undersöka om det går att skapa högre riskjusterad avkastning än SIX Return Index (.SIXRX) genom att placera i de aktierna med högst direktavkastning på Stockholmsbörsen. Vidare syftade studien att undersöka både huruvida ”Dogs of the Dow”- strategin och en investeringsstrategi i stabila utdelningsbolag kan generera riskjusterad överavkastning jämfört med index på Stockholmsbörsen. Det skapades därför två portföljstrategier där den ena utgick från ”Dogs of the Dow” och den andra utgick från placeringar i stabila utdelningsaktier.
Tidigare studier av ”Dogs of the Dow”-strategin har genomförts på olika aktiemarknader runt om i världen. På den svenska aktiemarknaden har tidigare studier inte visat några resultat för riskjusterad överavkastning jämfört med index efter justeringar för transaktionskostnader. Den här studien saknar också bevis för att ”Dogs of the Dow”-strategin ska vara bättre än en indexstrategi. Den årliga överavkastningen var 1,23 % men efter justeringar för transaktionskostnader minskar överavkastningen och elimineras helt vid 1 % courtage. Sharpe- och Treynorkvoterna var högre för portföljbolagen än index men Jensens alpha var negativt totalt under studien. Det innebär att riskjusterad överavkastning inte har kunnat genereras konsekvent utifrån samtliga utvärderingsmått. ”Dogs of the Dow”-strategin kan därför inte anses vara framgångsrik på den svenska aktiemarknaden. Den tidigare forskningen från olika aktiemarknader har varit oenig huruvida strategin bör anses vara framgångsrik eller inte och undersökningen har bidragit med bevis från Stockholmsbörsen som stödjer förespråkarna för en indexstrategi.
Studien med de stabila utdelningsbolagen genererade en riskjusterad överavkastning jämfört med index, och även efter att hänsyn tagits till transaktionskostnader så överpresterade investeringsstrategin. Överavkastningen som erhölls var 6,23 % årligen utan justering för transaktionskostnader. Vid den högsta transaktionskostnaden på 1 % genererade portföljstrategin en överavkastning på 5,30 % årligen vilket visar att även vid en mycket hög
58
transaktionskostnad så erhölls en hög överavkastning. Samtliga risk- och utvärderingsmått visade på att riskjusterad överavkastning är möjlig med placeringar i stabila utdelningsbolag. Trots att den riskjusterade avkastningen efter transaktionskostnader var högre än index så var resultaten inte statistiskt signifikanta vid beräkning av Jensens alpha. Investeringsstrategin visade sig således vara framgångsrik men saknar robusthet utifrån ett statistiskt perspektiv. Undersökningen har bidragit till forskningsområdet eftersom det saknas tidigare studier på Stockholmbörsen med stabila utdelningsbolag som investeringsstrategi.
6.1 Förslag till vidare forskning
Inom forskningsområdet för ”Dogs of the Dow” har många studier gjorts. Däremot har det inte gjort liknande studier för strategin med stabila utdelningsbolag. Eftersom strategin med de stabila utdelningsbolagen presterade bäst i studien och är mer outforskad än ”Dogs of the Dow” är det mest relevant att vidareutveckla strategin med de stabila utdelningsbolagen. Den överavkastning som skapades i den här studien kan potentiellt bero på risker som inte har tagits hänsyn till i studien. En metod att applicera för att belysa andra risker alternativt uppnå signifikans i studien är genom flerfaktormodeller. Där kan till exempel hänsyn till småbolagseffekter inkluderas vilket kan vara relevant eftersom studien baserats på hela Stockholmsbörsen.
Avslutningsvis kan studien byggas på ytterligare genom att testa den stabila utdelningsstrategin på andra aktiemarknader för att undersöka om det finns robusthet i strategin. Det går även att testa strategin med olika antal bolag i portföljerna, rebalansera halvårsvis samt använda en längre investeringshorisont än femton år. Vidare kan definitionen av ett stabilt utdelningsbolag ändras från att inte ha sänkt utdelningen de senaste fem åren innan innehavsåret till exempelvis tio år. Anledningen till att det är relevant att vidareutveckla strategin är för att undersöka om det går att finna statistisk signifikans för att stabila utdelningsportföljer genererar riskjusterad överavkastning, alternativt ytterligare stärka argumenten för en effektiv marknad.
59
Källförteckning
Avanza Bank AB. 2018. Avanza Zero. Avanza Bank AB. https://www.avanza.se/fonder/vara- egna-fonder/avanza-zero.html?gclid=EAIaIQobChMI4uCA-
Ny22gIV2MmyCh168wZyEAAYASAAEgLJQvD_BwE&gclsrc=aw.ds&dclid=CL_U7fjctto CFQOOsgod9vgOhw (Hämtad 2018-04-13).
Avanza Bank AB. 2018. Våra courtageklasser. Avanza Bank AB.
https://www.avanza.se/konton-lan-prislista/prislista/courtageklasser.html (Hämtad 2018-04- 13).
Bryman, A. & Bell, E. 2011. Företagsekonomiska forskningsmetoder. 3. Uppl. Stockholm: Liber AB.
Carhart, M. M. 1997. On Persistence in Mutual Fund Performance. The Journal
of Finance. 52 (1): 57-82.
Clemens, M. 2013. Dividend investing performance and explanations: A practitioner perspective. International Journal of Managerial Finance. 9 (3): 185-197.
Conover, C. M., Jensen, R. G. & Simpson, M. W. 2016. What Difference Do Dividends Make? Financial Analysts Journal. 72 (6): 28-40.
Dagel, M. 2017. Stark utveckling för utdelningsportföljen. Dagens industri. 9 november.
Damodaran, A. 2012. Investment Valuation: Tools and Techniques for Determining the Value
of any Asset. 3. Uppl. New Jersey: Wiley and Sons.
Domian, D., Louton D. & Mossman C. 1998. The rise and the fall of the “Dogs of the Dow”.
Financial Services Review. 7 (3): 145-159.
Fama, E. F. 1970. Efficient Capital Markets: A Review of Theory and Empirical Work. The
60
Fama, E. F. & French, K. R. 2012. Size, value and momentum in international stock returns.
Journal of Financial Economics. 105 (3): 457-472.
Filbeck, G. & Visscher, S. 1997. Dividend yield strategies in the British stock market.
European Journal of Finance. 3 (4): 277-289.
Filbeck, G. & Visscher, S. 2003. Dividend-Yield Strategies in the Canadian Stock Market.
Financial Analysts Journal. 59 (1): 99-106.
Hirschey, M. 2000. The “Dogs of the Dow” Myth. The Financial Review. 35 (2): 1-16.
Jensen, M. C. 1968. The Performance of Mutual Funds in the Period 1945-1964. Journal of
Finance. 23 (2): 389-416.
Jensen, M. C. & Meckling, W. H. 1976. Theory of the Firm: Managerial behaviour, agency costs and ownership structure. Journal of Financial Economics. 3 (4): 305–360.
Jinwoo, P. & Moojoon, K. 2010. Dividend Yields and Stock Returns: Evidence from the Korean Stock Market. Asia-Pacific Journal of Financial Studies. 39 (6): 736-751.
Khanal, A. R. & Mishra A. K. 2017. Stock price reactions to stock dividend announcements: A case from a sluggish economic period. The North American Journal of Economics and
Finance. 42 (1): 338-345.
Lintner, J. 1965. The Valuation of Risk Assets and the Selection of Risky Investments in Stock Portfolios and Capital Budgets. Review of Economics and Statistics. 47 (1): 13–37.
Malkiel, B. G. 1995. Returns from Investing in Equity Mutual Funds 1971 to 1991. The
Journal of Finance. 50 (2): 549-572.
61
McQueen, G., Shields, K. & Thorley, S. 1997. Does the ‘Dow-10 investment strategy’ beat the Dow statistically and economically? Financial Analysts Journal. 53 (4): 66-72.
Necander, A. & Olsson, D. 2016. Beating the market through dividend yields - Dogs of the
Dow in the Swedish context. Master thesis: Uppsala University. Department of Business
Studies.
Nordea Bank AB. 2018. Ett schysst courtage. Nordea Bank AB.
https://www.nordea.se/privat/produkter/spara-investera/investeringar/prislista- vardepapper.html (Hämtad 2018-04-13).
Nordnet Bank AB. 2018. Superfonden Sverige – en helt avgiftsfri indexfond. Nordnet Bank AB. https://www.nordnet.se/kampanjer/superfonden-nordisk.html (Hämtad 2018-04-13).
O‘Higgins, M. & Downes, J. 1991. Beating the Dow. New York: Harper Perennial.
PriceWaterhouseCoopers. 2017. Riskpremien på den svenska aktiemarknaden. PriceWaterhouseCoopers. https://www.pwc.se/sv/pdf-reports/corporate- finance/riskpremiestudien-2017.pdf (Hämtad 2018-05-21).
Rahgozar, R. 2015. The relationship between dividend- and non-dividend-paying stock prices when considering financial distress. American Journal of Finance and Accounting. 4 (1): 19- 27.
Rinne, E. & Vähämaa, S. 2011. The 'Dogs of the Dow' strategy revisited: Finnish evidence.
The European Journal of Finance. 17 (5): 451-469.
Rozeff, M. S. 1984. Dividend Yields are Equity Risk Premiums. Journal of Portfolio
Management. 11 (1): 68-75.
Saunders, M., Lewis, P. & Thornhill A. 2009. Research methods for business students. 3. Uppl. London: Pearson Education Limited.
62
Sharpe, W. F. 1963. A Simplified Model for Portfolio Analysis. Management Science. 9 (2): 277-293.
Sharpe, W. F. 1964. Capital Asset Prices: A Theory of Market Equilibrium under Conditions of Risk. The Journal of Finance. 19 (3): 425-442.
Sharpe, W. F. 1966. Mutual Fund Performance. The Journal of Business. 39 (1): 119-138.
Sharpe, W. F. 1994. The Sharpe Ratio. The Journal of Portfolio Management. 21 (1): 49-58.
da Silva, A. L. C. 2001. Empirical tests of the Dogs of the Dow strategy in Latin American stock markets. International Review of Financial Analysis. 10 (2): 187-199.
Slatter, J. 1988. Study of industrial averages finds stocks with high dividends are big winners.
The Wall Street Journal (Eastern edition). 11 augusti.
Statman, M. 1987. How many stocks make a diversified portfolio? Journal of Financial and
Quantitative Analysis. 22 (3): 353-363.
Tobin, J. 1958. Liquidity preference as behavior towards risk. The Review of Economic
Studies. 25 (2): 65-86.
Treynor, J. 1965. How to Rate Management of Investment Funds. Harvard Business Review. 43 (1): 63-75.