Efter att ha analyserat och granskat vårt material har vi kunnat fylla i de luckor samt besvara det vi ville få fram med denna studie.
7.1 Metoddiskussion
Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer eftersom det öppnar upp för intervjun. Frågorna behöver inte nödvändigtvis komma i samma ordning, utan kan ändras beroende på hur samtalen fortlöper. Efter att ha läst Alvehus (2013), Ahrne och Svensson (2011) fick vi kunskaper och inspiration om öppna frågor vid intervjuer. Våra öppna frågor i intervjuerna gav informanterna möjlighet till fria och långa svar. Vi valde att använda oss av öppna frågor eftersom det är ett bra sätt att komma fram till vilken kunskapsnivå pedagogerna har kring området. Frågorna leder heller inte informanternas funderingar och svar i en bestämd riktning (Bryman 2011; Ahrne & Svensson 2011). Vi spelade även in intervjuerna för att få med allt informanterna tog upp och för att underlätta så att ingen information föll bort.
Vi hade velat ha möjlighet att genomföra fler intervjuer för att få en bredare inblick kring pedagogers erfarenheter och kunskaper kring TAKK i deras verksamheter. På grund av tidsbrist bestämde vi oss för att genomföra tre intervjuer som studien innefattar. Intervjuerna genomfördes tillsammans med en barnskötare, en förskollärare och en specialpedagog för att vi ville ta reda på vilka skillnader och likheter det fanns mellan de olika yrkesrollerna.
7.2 TAKK alltid och för alla
Det förekommer under samtliga intervjuer att de tillfällen pedagogerna använder sig av tecken sker mest vid olika vardagssituationer exempelvis under lunchen, fruktstunden, eller samlingen, det vill säga under rutinbelagda aktiviteter. Samtliga informanter är överens angående att om TAKK ska vara naturligt att använda borde metoden vara en del av hela verksamheten och borde med andra ord användas i större utsträckning, som vilken språkmetod eller språkligt hjälpmedel som helst. För att detta ska vara möjligt krävs det att personalen i förskoleverksamheten är kompetent och flexibel. Alla tre
35
pedagoger tillägger att TAKK är en rolig metod att använda, vilket ger goda förutsättningar för dess genomförande.
Alla tre pedagoger uttrycker att TAKK är en metod som inte bara barn som har någon funktionsnedsättning eller språksvårighet kan använda sig av, utan att även barn med en normal språkutveckling kan ha nytta av att arbeta och kommunicera med tecken. Det framgår även att om ett barn inte har utvecklat sitt verbala språk kan det kommunicera med andra med hjälp av tecken. Informanternas funderingar bekräftar att tecken hjälper att bygga barnets ordförråd eftersom det är enklare att minnas tecknen än att minnas ljuden. De anser att teckenanvändningen minskar frustrationen hos barnen eftersom de har ett extra sätt att kommunicera och samspela med andra.
Studien visar även att alla tre intervjuade pedagoger är överens om att TAKK gynnar
alla barns språk- och kommunikationsutveckling men att de inte vanligtvis börjar
använda metoden förrän de får in ett barn i verksamheten som har omedelbart behov av metoden. Resultatet av denna studie visar också att när pedagoger nämner barn i behov av TAKK så menar de barn med någon funktionsnedsättning eller barn som har ett annat modersmål än svenska. Det förekommer även att när de väl har börjat använda metoden varar denna i stor utsträckning fram till när det barnet som var i behov av det kan kommunicera verbalt. Efter det faller teckenanvändningen ner under några år fram tills ett nytt barn kommer in.
7.3 Syfte, egna tankar och funderingar
Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse kring pedagogers arbete med språkutveckling och TAKK som metod och även att undersöka när och hur metoden används samt i hur stor utsträckning.
Vi tycker att det är intressant att alla tre pedagoger nämner just matsituationen som en bra situation för att använda TAKK som komplement till samtalen. Om tecken ska bli en del av kulturen så måste det användas i alla situationer och inte bara vid några enstaka tillfällen. Vi blev förvånade över pedagogernas kännedom kring ämnet och att samtliga påstår att metoden gynnar alla barn. Ändå används inte metoden till stor
36
utsträckning i deras verksamheter om det inte finns något barn som är i direkt behov av den.
Problem som tagits upp är bland annat att det oftast råder brist på tid i verksamheten för pedagogerna att utföra olika aktiviteter. Det blir att tiden läggs på saker som är rutinbelagda. Det framkommer även att det råder brist på kunskap kring TAKK, något som stämmer med våra preliminära tankar, det vill säga att några anledningar till att varför den så kallade språkmetoden inte används oftare kan eventuellt bero på just bristande resurser, brist på material eller brist på kunskap kring ämnet.
Efter att ha genomfört studien har det väckts en del frågor som hade varit intressanta att arbeta vidare med i vår kommande roll som förskollärare. Det skulle vara intressant att på något sätt kunna vidareutveckla och arbeta vidare med denna studie och följa processen under en längre tid, för att få en bra grund för fortsatt arbete ute i verksamheten. Våra funderingar riktar sig även åt varför det inte är ett självklart arbetssätt i förskoleverksamheten i och med att de erfarenheter av TAKK som återfinns både i litteratur och på internet visar på så positiva effekter. Vi anser även att förskollärarutbildningen borde innefatta kurser inom TAKK och teckenstöd för att främja barns språkutveckling.
37