I denna del kommer vi presentera en slutsats och hur man kan implementera den i verksamheterna. Men även ge förslag på ny forskning.
8.3.1 Slutsats
Vi har utgått från vårt fiktiva fall med femtonåringen Joel, då vi gjort vår studie.
Informanterna svarade förhållandevis lika, då det gällde vilka insatser som bäst skulle kunna hjälpa ungdomar med en problematisk livsstil, mot en mer gynnsam utveckling.
Dessa insatser var att bygga positiva relationer, stärka familjebanden och jobba med familjen på hemmaplan, i första hand. Insatserna innebar också att utgå ifrån
ungdomarnas egna önskningar och mål.
Carr och Vandiver (2001) tar upp recilience som ett begrepp. Recilience skulle kunna översättas till motståndskraft. Det informanterna i denna studie berättar om, skulle kunna vara ett sätt att stärka recilience, hos de ungdomar som informanterna arbetar med. Men informanterna uttrycker sig inte på det sättet. Utan de berättar om hur de stärker ungdomarna, genom att arbeta med det positiva hos den unge. Recilience kan enligt Carr och Vandiver (2001) stärkas, om individen har en närstående person som mor- eller farförälder. Detta är något som informanterna i studien också nämner. Att kunna planera och sätta upp mål, är även det något som informanterna berättar att de arbetar med. Även detta menar Carr och Vandiver (2001) är viktigt för en stark recilience.
För att kunna börja jobba med att motivera dessa ungdomar, behöver man först arbeta med att utveckla relationen till dem. Man behöver visa att man är en trygg vuxen som står kvar, vad som än händer. Man behöver också skapa tydliga ramar, så att
ungdomarna vet vad de ska förhålla sig till. Detta skapar förutsägbarhet och trygghet, något som ungdomar och Joel i vår vinjett, förmodligen inte haft så mycket av tidigare.
Studien visar att familjen är en av de största skyddsfaktorerna, mot utvecklande av problematisk livsstil. Andra insatser på familjenivå kan vara att hjälpa föräldrar med missbruk, att ungdomen får en stödfamilj eller en kontaktperson, som ungdomen kan knyta an till och hitta på roliga saker med på fritiden.
Några informanter tyckte att placering kan vara bra i vissa fall, för att till exempel bryta med en destruktiv livsstil, kunna landa och bearbeta sin situation. En informant såg placering, som den absolut sista utvägen. Något informanten menade att man bara gör, om man verkligen prövat alla andra möjliga alternativ. Att personal tycker olika kan ha stor betydelse för ungdomen. Beroende på vem hen träffar inom Socialtjänsten så finns
det två helt olika scenarion. Nämligen hjälp i hemmiljön och då arbeta med familjerelationen, eller en placering på ett familjehem, HVB eller SIS institution.
Vinjetten uppfattades olika av samtliga informanter. Detta kan bero på att alla
människor är olika och tolkar situationer olika, beroende på vilka tidigare erfarenheter man har, samt hur man är som individ. Det är detta som gör denna studie så spännande.
Det finns ingen absolut sanning, eftersom det i enlighet med det fenomenologiska synsättet, är aktörernas subjektiva upplevelse som beskrivs.
8.3.2 Pedagogiska implikationer
Att möta ungdomar som lever i en problematisk livsstil och försöka motivera dem och stärka dem för att vända utvecklingen mot en mer positiv sådan, är kanske inte någon enkel sak. Ofta är det flera faktorer som samspelat och bidragit till att ungdomen utvecklat en negativ livsstil. Alldeles säkert är ungdomen medveten om de problem hen orsakat och de negativa konsekvenser det fört med sig. Att då som pedagog tydliggöra vilka problemen är och vad ungdomen borde eller inte borde göra, kan i värsta fall skapa ett motstånd. Det är svårt om inte omöjligt att förändra någon som inte vill. För att skapa motivation har man i alla fall störst chans, om man utgår ifrån vad ungdomen själv vill och fokuserar på det som är positivt.
Det är viktigt att det är ungdomen själv som formulerar sina mål och att man använder ungdomens egna ord, när man pratar om målet med ungdomen. Det kan handla om vad hen vill bli när hen blir stor, vad ungdomen är bra på och/eller vad hen själv tror att hen behöver för att komma in på en mer gynnsam utveckling. Det är möjligt att det kanske inte blir så mycket förändring just där och då, men man kan ändå få ungdomen att tänka om sin framtid och att man kanske sår ett litet frö, som bär frukt längre fram. Relationen mellan behandlare och klient, sägs vara det avgörande för att uppnå någon form av förändring.
Det som kännetecknar en god relation enligt Aspelin och Persson (2013), är att den präglas av närhet och äkthet. Med detta menas människors önskan att öppna sig för varandra, ge inblickar i varandras liv, visa autentiska känslor, dela emotionellt
engagemang samt undvika att relationen får en formell prägel. Om man lyckas skapa en god relation med ungdomen, har man störst möjlighet att motivera till en positiv
förändring. Kanske man då blir den relation som ungdomen blickar tillbaka på långt senare och säger:" någon såg mig och förstod mig. Det var den relationen som gjorde att det började vända och gå åt rätt håll." Då kan man kanske ta åt sig lite av äran, men samtidigt komma ihåg, att tiden också är en avgörande aspekt. Ungdomar mognar, blir äldre, klokare och plötsligt upptäcker de att de har en strulig ungdomstid bakom sig.
Ibland kallas det för ”spontanläkning” och man säger att problemen kanske inte var så stora (Berglund, 2011).
8.3.3 Framtida forskning
Utifrån det resultat som tagits fram i denna studie, anses inte skolan som så viktig, av personal inom Socialtjänst och HVB-hem. Att familjen är en stor skyddsfaktor är inget nytt. Men hur är samarbetet mellan familj och skola och hur ska det gå till? Detta vore en intressant forskning. Kan det vara så att det behövs en fungerande familjesituation, för att kunna prestera bra i skolan? Det finns en risk i att om man inte ser att familjen och skolan hänger ihop, fokuserar man bara på skolan, på grund av att skolan är den största skyddsfaktorn. Då får man inte den unge till skolan, för hen har så mycket med familjen som måste lösas först, innan hen orkar ta itu med skolan. Men även forskarma
behöver fundera på hur de ska nå ut med sina resultat, om det är så att behandlingspersonal generellt inte vet att skolan är så oerhört viktig.
REFERENSER
Andershed, H., & Andershed, A-K. (2014). Normbrytande beteende i barndomen, vad säger forskningen? Borås Bording AB
Anderson, T. (2001). Kriminell utveckling tidiga - riskfaktorer och förebyggande insatser. BRÅ-rapport 2001:15. Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Andréasson, S. (2008). Narkotikan i Sverige: metoder för förebyggande arbete: en kunskapsöversikt. Östersund: Statens folkhälsoinstitut, 2008.
Antonovsky, A (2005) Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur
Aspelin, J. (2016) Om den pedagogiska relationens gränser: relationskompetens i gränslandet mellan närhet och distans. (2016). Nordisk tidskrift för allmän didaktik (NoAD), (1), 3.
Aspelin, J., & Persson, S. (2013) Om relationell pedagogik. Polen: Gleerups utbildning AB
Bergström, G. (2008) Kriminalitet som livsstil. Stockholm: Mareld
Berglund, S-A. (2011) Social pedagogik – I goda möten skapas goda skäl. Lund:
Studentlitteratur
Braverman, M. T. (1999). Research on resilience and its implications for tobacco prevention. Nicotine & Tobacco Research, 1S67-S72.
Brinkmann, S., & Kvale, S.(2014) Den kvalitativa
Forskningsintervjun. Lund: Studentliteratur AB
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber AB.
Broberg, A. (2008). Anknytning i praktiken: tillämpningar av anknytningsteorin.
Stockholm: Natur och kultur.
(BRÅ) Brottsförebyggande rådet. (2008) Lönsamt förebygga ungas brott. Hämtad
"20170216. https://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/nyheter/2008-05-16-lonsamt-forebygga-ungas-brott.html
Carr, M. B., & Vandiver, T. A. (2001). Risk and protective factors among youth offenders. Adolescence, 36(143), 409-426.
Dahlberg, M., & Anderberg, M. (2013). The hidden population: Some methodological issues about estimation of problematic drug use. Nordic Studies On Alcohol And Drugs, 30(3), 149-166. doi:10.2478/nsad-2013-0011
Dubow, E. F., Huesmann, L. R., Boxer, P., & Smith, C. (2016). Childhood and
adolescent risk and protective factors for violence in adulthood. Journal Of Criminal Justice, 4526-31. doi:10.1016/j.jcrimjus.2016.02.00
Ekberg, M. S. (2010). Dom kallar oss värstingar: om ungas lärande i mötet med skola, socialtjänst och polis. Växjö: Linnaeus University Press, 2010 (Göteborg:
Intellecta Infolog).
Ekberg, M. S., Fonseca, L., Anderberg, M., & Dalberg, M. (2016). Ungdomar med missbruksproblem och deras uppfattning om skolproblem (Swedish). Nordic Studies In Education, 36(4), 266. doi:10.18261/issn.1891-5949-2016-04-03
Fahlberg, G. (2012) Socialtjänstlagarna. Malmö: Liber AB
Hugo, M. (2011) Från motstånd till framgång- att motivera när ingen motivation finns.
Stockholm: Liber AB
HVBguiden. (2017) Ditt sök resultat: Hämtad: 20170328 http://www.hvbguiden.se/hvb?
Malmöstad. (2017) Ungdomsgruppen Valet i Rosengård. Hämtad: 20170328
http://malmo.se/Social---familjefragor/Familj-barn-och-ungdom/Insatser- for-barn-och-unga/Brotts--och-drogforebyggande-insatser/Brotts--och-drogforebyggande-insatser/Ungdomsgruppen-Valet.html
Melkman, E. (2015). Risk and protective factors for problem behaviors among youth in residential care. Children and Youth Services Review, 51, 117-124.
doi:http://dx.doi.org.proxy.lnu.se/10.1016/j.childyouth.2015.02.004
Nilsson, I., Wadeskog, A., Hök, L., & Sanandaji, N.(2014) Utanförskapets pris – En bok om förebyggande sociala investeringar. Lund: Studentliteratur AB
Jergeby, U. (1999) Att bedöma en social situation. Tillämpning av vinjettmetoden. CUS-skrift 1999:03. Centrum för utvärdering av socialt arbete. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Jolliffe, D., Farrington, D. P., Loeber, R., & Pardini, D. (2016). Protective factors for violence: Results from the Pittsburgh Youth Study. Journal Of Criminal Justice, 4532-40. doi:10.1016/j.jcrimjus.2016.02.007
(IVO) Inspektionen för vård och omsorg (2017) Hem för vård eller boende (HVB) Hämtad: http://www.ivo.se/tillstand-och-register/sol-tillstand/hem-for-vard-eller-boende-hvb/
Wilkinson, R. G., & Pickett, K. (2011). Jämlikhetsanden : därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Stockholm: Karneval, 2011 (Litauen).