För att som lärare kunna svara på frågan var lärande bäst äger rum och varför skolgården är en bra plats för barn, behövs kunskap om platsens betydelse för barns lärande och hur barn relaterar till sin omgivande miljö. Analysen av artiklarna i Lärarnas tidning och
Fritidspedagogen från de senaste 20 åren visar att många av miljöpsykologins forskningsrön framkommer i texterna. Skolgården beskrivs som en miljö där barn kan vara med och forma sin plats, hitta ett eget utrymme samt att möta och förstå världen med hela sin kropp, allt i linje med den tidigare forskning som presenterats i studien. Samtidigt är det inte den vanliga skolgården som framträder i artiklarna, utan särskilt utvalda positiva och inspirerande
exempel. Betoningen på eldsjälar som drivkraft för skolgårdsprojekt innebär möjligen att den vanliga läraren distanserar sig från innehållet och från den diskurs som förmedlas.
Skolgården framstår också som en plats med möjlighet till ett annat slags lärande. Ett lärande som anses vara mer autentiskt och verklighetsbaserat och som gynnar andra elever än
klassrummets lärandemiljö. Skolgården beskrivs som en plats med möjlighet till ett större socialt samspel och plats för barns egna initiativ och deras medbestämmande. Trots det inkluderar inte diskursens lärandebegrepp skolgårdens fria lek, utan berör en mer formell utomhuspedagogisk undervisning. Genom att lekens positiva inverkan bara konstateras och inte definieras i texterna, ges de inte där någon anledning till förändring av tudelningen mellan lek och lärande i skolans verksamhetssystem.
Att konkretisera skolgårdens kvalitéer kan vara en möjlig väg för att se och värdera skolgårdsrummet på ett nytt sätt. Kvalitéerna säger något om vad som särskiljer
skolgårdsmiljön från andra skolmiljöer och hur vi kan se på den som en bra plats för barn. Kanske är det inte den senaste dyra klätterställningen som gör att skolgården blir en bra plats för skolans elever, utan istället väl valt löst material som eleverna kan forma sin plats med på egen hand? Om skolgården ska kunna ingå som en del av lärares dagliga didaktiska
överväganden tror jag det behövs fler och mer vardagliga exempel på hur skolgårdens kvalitéer kan uppmärksammas och användas i skolans verksamhet. Jag tror också att det är långt kvar innan lärandebegreppet innehåller skolgårdens fria lek.
31
6.1 Fortsatt forskning
Lärarnas tidning och Fritidspedagogen utgör i det här arbetet en förmedlingskanal för ett diskursivt tal om skolgården. En intressant fortsättning på det här arbetet skulle vara att analysera andra kanaler som förmedlar bilder av barns lek och lärande i förhållande till den fysiska miljön. Hur ser det ut i lärarprogrammen, ingår det något om den fysiska miljöns inverkan på lärandet i lärarprogrammens litteratur? Är den fysiska miljön något som lärarstudenter och nyblivna lärare överhuvudtaget reflekterar över?
En annan relevant fortsättning på det här arbetet skulle vara att studera den ”allmänna” diskurs som framskymtat mellan raderna i tidningarnas texter. En diskurs som jag i den här studien antagit vara av negativ karaktär. En sådan undersökning skulle kunna ske både genom en diskursanalytisk studie av exempelvis dagstidningars tal om skolgården, eller genom en intervjustudie med verksamma lärare.
Det skulle också vara möjligt att i en fortsatt studie vidga lärandebegreppet och titta både på de maktförhållanden som formar barns aktiviteter och lärande på skolgården, samt att analysera skolgården ur ett genusperspektiv.
32
REFERENSER
Alerby, Eva, red (2006): På kurs mot lärande: betraktelser av lärande ur några olika
perspektiv. Luleå: Luleå tekniska universitet.
Björklid, Pia (2005): Lärande och fysisk miljö: en kunskapsöversikt om samspelet mellan
lärande och fysisk miljö i förskola och skola. Stockholm: Myndigheten för
skolutveckling.
Brodin, Jane & Lindstrand, Peg (2008a): Alla kan vara med i en tillåtande miljö. I Anette Sandberg, red: Miljöer för lek, lärande och samspel, s 87-106. Studentlitteratur, Lund.
Brodin, Jane & Lindstrand, Peg (2008b): Utelek i ett mångkulturellt perspektiv. I Anette Sandberg, red: Miljöer för lek, lärande och samspel s 137-165. Studentlitteratur, Lund.
Börjesson, Mats & Palmblad, Eva, red (2007): Diskursanalys i praktiken. Malmö: Liber.
Börjesson, Mats (2003): Diskurser och konstruktioner: en sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur.
Dahlgren, Lars Owe & Szczepanski, Anders (2004): Rum för lärande – några reflektioner om utomhusdidaktikens särart. I Iann Lundegård, red: Utomhusdidaktik, sid 9-24.
Studentlitteratur, Lund.
Davidsson, Birgitta (2008): Skolans olika rum och platser sett ur barns perspektiv. I Anette Sandberg, red: Miljöer för lek, lärande och samspel, sid 37-62. Studentlitteratur, Lund.
Ernekrans, Maria (2011): Skolgården som läranderum – vad kännetecknar en bra skolgård
för utomhuspedagogik? Göteborgs universitet, Institutionen för kulturvård. [c-uppsats.]
Fejes, Andreas & Thornberg, Robert, red (2009): Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.
Grahn, Patrik (2007): Barnet och naturen. I Lars Owe Dahlgren, red: Utomhuspedagogik som
kunskapskälla: närmiljö blir lärmiljö, sid 55-104. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2006): Lek och läroplan: möten mellan barn
33
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lindblad, Bodil (1993): Skolgården - barnens frirum: studie av en skolgårdsmiljö betraktad
ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Gävle, Statens institut för byggnadsforskning.
Lindholm, Gunilla (1995): Skolgården: vuxnas bilder, barnets miljö. Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet.
Lundegård, Iann, Wickman, Per-Olof & Wohlin, Ammi, red (2004): Utomhusdidaktik. Lund: Studentlitteratur.
Lgr 11. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011).
Stockholm: Skolverket.
Mårtensson, Fredrika (2004): Landskapet i leken: en studie av utomhuslek på förskolegården. Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet.
Mårtensson, Fredrika, Lisberg Jensen, Ebba, Söderström, Margareta & Öhman, Johan (2011):
Den nyttiga utevistelsen?: forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns
hälsa och miljöengagemang. Stockholm: Naturvårdsverket.
Nordin-Hultman, Elisabeth (2004): Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm, Liber.
Olsson, Titti (1995): Skolgården: det gränslösa uterummet. Stockholm: Liber utbildning i samarbete med Världsnaturfonden (WWF).
Paget, Susan (2008): Aspekter på landskapsarkitektens yrkesroll: med utgångspunkt i
skolgårdsutveckling. Uppsala, Sveriges lantbruksuniversitet.
Sandberg, Anette & Vuorinen, Tuula (2008): Barndomens lekmiljöer förr och nu. I Anette Sandberg, red: Miljöer för lek, lärande och samspel. Studentlitteratur, Lund.
SFS 2010:800. Skollagen.
Skantze, Ann (1989): Vad betyder skolhuset?: skolans fysiska miljö ur elevernas perspektiv
34 Stockholms universitet.
Szczepanski, Anders (2008): Handlingsburen kunskap: lärares uppfattningar om landskapet
som lärandemiljö. Linköping, Linköpings universitet.
Säljö, Roger (1999): Kommunikation som arena för handling: lärande i ett diskursivt perspektiv. I Carl Anders Säfström & Leif Östman red: Textanalys, introduktion till
syftesrelaterad kritik, s 76-94. Lund: Studentlitteratur.
Säljö, Roger (2000): Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000): Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.
Åkerblom, Petter & Paget, Susan (2003): Från rastyta till pedagogiskt rum. I Staffan Selander, red: Kobran, nallen och majjen: tradition och förnyelse i svensk skola och
skolforskning, sid 245-262. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Åkerblom, Petter (2005). Trädgård i skolan - skola i trädgården: om skolträdgårdens
funktion och betydelse i ett plats- och lärandeperspektiv. Alnarp, Sveriges
35
Förteckning över artiklarna i studien
Tidningen fritidspedagogen
F1. Asklöf, Kajsa (1998): Här ska sås och här ska skördas. Fritidspedagogen (2), s 23-24 F2. Asklöf, Kajsa (1998): Skolgårdens gröna oas. Fritidspedagogen (2), s 25
F3. Asklöf, Kajsa (1998): Väcka lust för odling. Fritidspedagogen (2), s 26 F4. Udd, Lena (1999): Skolgården är en resurs. Fritidspedagogen (10), s 16-21 F5. Olsson, Titti (2001): En vår i pilens tecken. Fritidspedagogen (6), s 10-13 F6. Olsson, Titti (2001): De lär sig hugga i sten. Fritidspedagogen (7-9), s 7-9
F7. Malmström, Kajsa (2003): Från rabattdebatt till kreativ utemiljö. Fritidspedagogen (10), s 14-18
F8. Palm, Mimmi (2005): Driva skola utan skolgård. Fritidspedagogen (5), s 4-7 F9. Bengts, Marie (2008): Rast men ingen ro. Fritidspedagogen (3), s 4-9
F10. Gårdsäter, Emma (2009): Skolgården – vuxnas domäner. Fritidpedagogen (2), s 16-17 F11. Orre, Johanna Ulrika (2011): Så blir skolgården en lekplats. Fritidspedagogen (5), 9-10 F12. Orre, Johanna Ulrika (2011): En plats för alla. Fritidspedagogen (5), 6-8
Lärarnas tidning
L1. Olsson, Titti (1993): Fåren betar på skolgården. Lärarnas tidning, (23), s 21-22 L2. Olsson, Titti (1993): Städa inte bort naturen. Lärarnas tidning, (23), s 22-23 L3. Olsson, Titti (1995): Grön gård ger gladare skola. Lärarnas tidning, (16), s 21-22 L4. Olsson, Titti (1995): Gröna sköna gårdar. Lärarnas tidning, (17), s 12-14
L5. Dahlgren, Lars Owe (1998): Skolgården som pedagogiks resurs. Lärarnas tidning, (4), s 38-39
L6. Asklöf, Kajsa (1998): Doftande klassrum som växer. Lärarnas tidning, (16), s 30-32 L7. Rörström, Kristina (2006): Många rum fick skolgården att leva. Lärarnas tidning, (8), s 16-17
L8. Rörström, Kristina (2006): En skolträdgård behöver inte vara vacker. Lärarnas tidning, (8)