Slutsats värdegrund

Delar av Sverigedemokraternas åsikter så som de beskrivs och formuleras i partiets åsiktsdokument kan hävdas strida mot, eller åtminstone svårligen kombineras med, skolans värdegrund. Det gäller främst kravet på en assimileringspolitik gentemot invandrare där svenska värderingar, traditioner och kulturella yttringar premieras på bekostnad av andra. I förlängningen påverkar detta individers frihet att själv få välja och konstruera sin identitet då allt som inte ses som den rätta svenska kulturen motarbetas.

Denna syn är svår att kombineras med värdegrundens uppfattning att ingen elev bör diskrimineras på grundval av etnisk tillhörighet (Skolverket 2011, s. 5). I detta resonemang finns också en uppdelning mellan svenska nationsmedlemmar och svenska medborgare som är svår att förena med skolans syn på allas lika värde, även om deras juridiska status är densamma. Vidare så är partiets hårda kritik mot islam svår att

kombinera med värdegrundens beskrivning av att inte diskriminera någon utifrån religion, då Sverigedemokraterna inte ger islam samma status som exempelvis kristendom och judendom. Partiets syn på mångkulturalism avviker också på ett tydligt sätt mot den som presenteras i värdegrunden. Den ses inte som något eftersträvansvärt, medan mångkultur i värdegrunden beskrivs som något som bör uppmuntras (Skolverket 2011, s. 6). Det går även att diskutera om partiets syn på begreppet genus och sexuella minoriteters rättigheter stämmer överens med skolans värdegrund.

6 Resultat

I detta avsnitt presenteras resultatet av lärarintervjuerna där lärarnas utsagor ska försöka kopplas till de olika idealtyperna¹². Lärarnas svar presenteras var för sig uppdelat i rubrikerna värderingar, medborgarskap, Sverigedemokraterna och sammanfattning.

Detta eftersom det är lärarnas synsätt i dessa olika frågor och hur de förhåller sig till lärarnas undervisning i varje enskilt fall som det fokuseras på¹³. De intervjuade lärarna är anonyma och kommer därför presenteras som Lärare Grön, Lärare Brun, Lärare Lila och Lärare Blå¹⁴.

6.1 Lärare Grön

Här följer resultatet från intervjun med Lärare Grön.

6.1.1 Värderingar

Värderingar beskrivs av Lärare Grön som ”vad man tycker är viktigt och mindre viktigt, hur vi vill att saker och ting ska vara, det hör väl mycket ihop med etik och moral”.

Värderingar blir i denna beskrivning en personlig eller gruppkonstruerad kompass för vad som är bra och mindre bra bedömningar. Det intressanta är synen på allmängiltigheten för en sådan kompass, ifall en värdering kan vara sann eller falsk. På frågan om det finns några universella värderingar svarar Lärare Grön att det inte finns några värderingar ”som gäller för verkligen alla människor”. Detta visar på ett synsätt där värderingar är kontextberoende. Lärare Grön säger:

… jag kan inte säga att en elevs värderingar är fel på ett sätt, vi har ju en viss grund som vi ska stå på i samhället, men de har ju fått sina värderingar någonstans ifrån och egentligen kan jag inte säga att det är fel värdering, men det beror ju på hur faktan ser ut också.

Här blir det tydligt att Lärare Grön på något sätt skiljer mellan värderingar och fakta.

Dels så säger läraren att en värdering inte kan vara sann eller falsk, dels så beskrivs en värdering som ett resultat av studerandet av fakta. Det kan tolkas som att Lärare Grön menar att en värdering kan vara ett resultat av tvivelaktig fakta, som i sig kan vara sann eller falsk, men att en värdering i sig inte kan påstås vara det. Däremot så hänvisas det till att samhället kan ha en viss uppsättning värderingar som gemene man oftast sympatiserar med.

Det finns alltså värderingar som är mer accepterade än andra. Bland annat så ser Lärare Grön skolan och lärarrollen i sig som bärare av vissa värderingar:

Alltså, om man utgår från läroplanen och vad som står där så ska vi forma eleverna, vi ska ju ändå påverka dem på något sätt, så går man efter det så, där finns det ju en värdering och den ska vi förmedla så då är det den vi har bestämt att denna är bra.

Läroplanen utses här till en måttstock för vilka värderingar som läraren har möjlighet att uttrycka och sprida, värderingar där neutralitet inte är nödvändig. Lärare Grön ser sig

12 Jämför med praktikplanen i min modell, s. 28.

13 I analysen undersöks sedan likheter och olikheter mellan dessa olika fall.

14 Färgskalan är inspirerad av Elsa Beskows klassiska karaktärer tant Grön, tant Brun, tant Gredelin och farbror Blå.

alltså bunden till skolans värdegrund med vars värderingar hen har befogenhet att forma eleverna.

Frågan är i vilken utsträckning som eleverna är bundna till värdegrunden, Lärare Grön utvecklar:

De kan ju uttrycka åsikter som går emot det som sägs i läroplanen och i skollagen och såhär men jag tycker att de ska få uttrycka dem och sen så hoppas man att de genom diskussion kan få en tankeställare och så och bygga vidare på.

Värdegrunden blir således en måttstock för vilka värderingar som läraren tillåts propagera för, men inte en ram som alla elever måste hålla sig innanför. Lärare Grön ser gärna att eleverna uttrycker åsikter som går emot värdegrunden och försöker genom dessa åsikter starta en diskussion med värdegrunden som utgångspunkt:

… jag vill ju inte att eleverna ska sitta och känna att okej nu märker jag att min lärare är ganska såhär kanske värderande då eller att det inte är tillåtet att tycka vissa saker. Det vill jag inte, jag vill ju hellre att det känns så öppet så att man också kan uttrycka de värderingar som kanske inte är okej, du förstår vad jag menar, så att man kan lyfta dem och diskutera dem. Att de inte får det att ’sådär får du inte tycka’ utan att man istället ’ja men okej, hur tänker du då, varför tänker du såhär, vad bygger du det på?’, så att det finns det klimatet istället.

När det gäller värderingar som inte återfinns i läroplan eller skollag så är Lärare Grön väldigt tydlig med sin lärarroll; personliga värderingar har ingenting i undervisningen att göra. Samtidigt medger hen att det är omöjligt att vara helt och hållet vara neutral:

Det är klart att man kan ju aldrig vara helt och hållet objektiv men jag menar pratar man kanske politik, jag menar jag har en ståndpunkt politiskt men det känns ju som … ja de kan i alla fall aldrig gissa vad jag röstar på, det känns som att man lyckas hålla sig ganska objektiv där.

Om man ska sammanfatta Lärare gröns syn på värderingar så pekar åtskillnaden mellan fakta och värderingar, samt hens syn att värderingar inte kan vara sanna eller falska (eller universella) på att hen har en värdenihilistisk uppfattning. Lärare Grön anser också att man som lärare bör vara värdeneutral i sin undervisning så länge det inte handlar om värden som innefattas av skolans värdegrund. Personliga värderingar lämnar hen utanför klassrummet. I viss mån kan man uppfatta Lärare Gröns uppfattningar som motsägelsefulla, en värdering kan inte vara rätt eller fel samtidigt som skolan enbart skall förmedla vissa värderingar framför andra, vilket kan tolkas som värdeomdömen och värdeobjektivism. Detta motiveras dock med att värdegrunden är fastställt i läroplanen, det framgår också att åsikter som går emot värdegrunden tillåts i klassrummet.

6.1.2 Medborgarskap

Lärare Grön beskriver sina elever på ett sätt som i viss grad kan relateras till den beskyddande medborgardiskursen. Ett exempel på detta är vilka värden som Lärare Grön anser genomsyra hens undervisning:

Det jag tycker är allra viktigast så det är att dom känner att de är trygga i gruppen, att det finns en trygghet där och med mig såklart, och just det som jag pratade om innan att de vågar säga vad de tycker om det är något som de tycker är fel, om det är något de undrar, ja den öppenheten liksom…

Detta fokus på elevens trygghet genomsyrar Lärare Gröns beskrivning av sin lärarroll.

Eleverna ska både känna sig trygga med varandra och läraren men även inta information på ett tryggt sätt. Hen vill skapa kritiskt reflekterande elever:

Det är väl också att skapa så att de är kritiska att de är tänkande, reflekterande, hela den biten. Också att de ifrågasätter, det är väl en väldigt stor del, där har vi ett stort ansvar.

Ja men visst du läser det här, du ser det här på nyheterna men vaddå då, kan man bara ta det för en sanning? Att man hela tiden är lite kritisk mot allt, kan man säga.

Här går det att tolka in såväl beskyddande som kommunikativa drag. Dels kan man se det som att eleverna skall vara kritiska och skyddas mot allt okänt som kommer utifrån, dels så finns det en kommunikativ aspekt som förmedlar diskussion och problematisering av mediernas flöde. Dessa båda diskurser har flera gemensamma dimensioner där lyhördhet och samtal är centrala delar, aspekter som båda präglar Lärare gröns utsaga. Lärare Grön förespråkar delaktighet men upplever en negativ förändring jämfört med sin egen studietid:

Ja men något som jag tycker som kanske brister lite, jag är väl inte så himla gammal och har inte jobbat så länge att jag kan se den skillnaden, men jag kan väl bara gå till mig själv och hur jag upplevde att man var som ung på gymnasiet att jag känner att det är väldigt mycket att man inte bryr sig och varför ska man rösta och vaddå vi kan väl ha en person bara som bestämmer det är mycket enklare och där försöker man liksom … man försöker få dem att förstå att man är delaktig och att demokratin är viktig och att vi har ett ansvar i det också och att vi inte bara kan lämna över det till någon annan.

Elevernas medtagande av personliga problem och ouppfyllda behov in i klassrummet gör att Lärare Grön känner att lärarrollen och föräldrarollen har glidit ihop allt mer. Som lärare får hen ansvaret inte bara för kunskapsförmedling utan också för elevernas välbefinnande:

Alltså speciellt när man har liksom elever som … ja de sover inte på nätterna, de äter inte mat, alltså det är väldigt grundläggande behov som … ja vem är det, är det vi som ska se till att de äter och sover, det känns inte riktigt … alltså fokuset har flyttats lite, det är ju verkligen mer föräldraroll för oss, alltså lärare idag på något sätt kan jag tycka.

Kritiken mot de brister som dagens elever uppvisar skulle kunna tolkas som en del av den konservativa diskursens tillbakablickande tal om individuellt ansvar och målrationellt handlande . Men det är tydligt att Lärare Grön inte har en kategorisk syn på sina elever utan en relationell. Hen ser inte elever med svårigheter utan elever i svårigheter, där det snarare är samhällsutvecklingen med stressade föräldrar och svåra hemförhållanden än elevers inbyggda fel och brister som är orsaken till de observerade problemen. Det relationella synsättet tar sig därför ett omvårdande uttryck där eleverna ska vägledas bort från dessa svårigheter:

… man ser att någon elev ser trött ut eller säger kanske till och med att ’jag orkar inte det här’ och då undrar man ju lite varför och då kan man ju få höra att ’nä men jag har inte ätit någon frukost’ eller ’jag åt ingen lunch’ eller ’nä men jag satt uppe inatt till klockan tre’ och då är det ju det ända man kan göra, jag kan ju inte se till att de går och lägger sig på kvällarna, men ändå liksom prata om att det är väldigt viktigt att sova och att äta, jag menar man orkar ingenting, men det känns ju som visst att jag säger det de har säkert hört det hundra gånger innan, men att överhuvudtaget behöva tala om det.

Även om Lärare Grön inte tycker att den utökade föräldrarollen i klassrummet är något som stjäl tid från undervisningen så är det uppenbart att Lärare Grön har en omtanke och beredskap att finnas till för sina elever på ett sätt som troligtvis inte delas av alla inom lärarkåren. Hen prioriterar sina elevers välbefinnande även utanför klassrummet:

Men sen har man såklart också samtal utanför klassrummet alltså på planeringstid egentligen och det stjäl ju tid överhuvudtaget så, men visst det är ju mitt val också men man känner ju ändå ett ansvar, det är ju inte bara undervisning vi gör här, jag har ju ett övrigt ansvar med.

När det gäller elevernas framtida roll i samhället betonas att alla människor inte kan vara aktiva medborgare, men att kunskap om ens rättigheter och möjligheter naturligtvis är viktigt. Detta är inte särskilt långt borta från Carlssons beskrivning av den beskyddande demokratin där långt ifrån alla människor behöver vara insatta. Lärare Gröns förhoppning är att eleverna i framtiden inte ska känna något utanförskap, med andra ord att undvika marginalisering:

… alla kan ju inte heller och det kan man ju inte förvänta sig att alla ska vara jätteinsatta och sådär. Alltså att de ändå vet också att ja men är jag riktigt missnöjd med något så finns det vägar att gå att försöka förändra det eller göra något åt saken eller i alla fall uttrycka sitt missnöje. Även om man inte blir lyssnad på sen för att man är minoritet eller så … ja men att de känner en delaktighet liksom i samhället och att de inte känner något slags utanförskap.

Det bör betonas att även om en del av Lärare Gröns svar kan tolkas som tillhörande den beskyddande diskursen så är det långt ifrån en renodlad variant. En del av hens svar går exempelvis även att relatera till den närliggande kommunikativa diskursen. Lärare Grön beskriver inte sina elever som passiva och det är svårt att se den destruktiva effekten av hens förhållningssätt som exempelvis Carlsson beskriver. Däremot finns en omtanke för eleverna och en stark vilja att se deras behov. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Lärare Grön helt klart har ett synsätt som i flera drag överensstämmer med den beskyddande diskursen, men frågan är vilka märkbara effekter det har på undervisningen.

6.1.3 Sverigedemokraterna

När Lärare Grön ska sätta en politisk etikett på Sverigedemokraterna utgår hen ifrån vad som står i deras åsiktsdokument, åtminstone till en början:

Ja, jag får väl utgå från vad de själva, alltså man tittar ju på vad de själva säger så är de ju socialkonservativa. Och, vad ska jag säga om det, visst det de beskriver om man bara läser om dem så att säga så kan man väl säga att ja okej det låter väl både som socialism och konservatism och sådär men … sen är det väl mer att man ser det utanför som man får höra genom media och sånt exempel på där det inte uttrycks så, vad ska man säga … humana åsikter eller vad man ska säga.

Beskrivningen av deras politik som socialkonservatism följs av en indikation på att det även finns andra ideologier som präglar deras åsikter och som sprids genom andra kanaler. Lärare Grön utvecklar:

Man hör kanske någon kommunalpolitiker någonstans för SD som då bloggar och skriver vissa saker som dom inte säger sig stå för och som ja, som går emot egentligen, ja mänskliga rättigheter eller demokratiska värderingar och så.

Det finns alltså enligt Lärare Grön en officiell ideologi som partiet har utåt, medan hen även hör saker som pekar på att det finns en annan sida. Merparten av deras politik präglas dock av socialkonservatism menar Lärare Grön och hen har svårt att få ihop dessa två sidor:

Alltså de håller sig ofta inom den ramen (socialkonservatism, egen anm.). Och det är ju det som blir väldigt … det känns som att det är väldigt dubbelbottnat, för att de är väldigt duktiga då i så fall på att följa den här ramen. Men sen så kommer det sådana här grejer som man … som det är någon som tillhör SD som uttrycker och då undrar man vad det är som ligger där under egentligen.

Lärare Grön menar att hen ger en objektiv bild av Sverigedemokraterna för sina elever, precis som hen gör med alla riksdagspartier. Samtidigt så anser hen att det är relevant att tala om Sverigedemokraternas ursprung (läs: BSS) samt ställa deras officiella uttalanden mot sådana som går emot partilinjen:

… det är en objektiv bild av alla partier oavsett vad jag tycker om dom, men sen så är det ju att man kan ändå berätta att ’det här partiet har det här ursprunget’, det kan ju ändå … det finns någon relevans i att berätta det tycker jag. Och just det här att det dyker upp sådana saker som säger emot, vi ska ändå vara kritiska emot att det är lätt att säga en sak men vad händer bakom i kulisserna, eller vad tycker de här … kanske inte Jimmie Åkesson men alla andra medlemmar, vad står dom för egentligen? Men mer att man presenterar kanske att de ska vara kritiska, att man ska försöka få en så stor bild och mångsidig bild av partiet.”

Samtidigt så medger Lärare Grön att tiden man som lärare lägger på ett enskilt parti är relativt liten och att hen strävar efter att behandla alla parti lika. I undervisningen av partierna finns en tydlig kommunikativ aspekt där eleverna får göra jobbet och granska alla partier på ett liknande sätt:

Jag försöker hålla det väldigt neutralt men sen är det mer när man diskuterar och om de jobbar med olika partier. Oftast får de jobba mer varsitt parti och den gruppen som jobbar med det här partiet fåt titta på det och se ’vad säger de egentligen?’, och

’förmedlar de detta?’, ’vad har de gjort?’. ’Vad vill de genomföra för förändringar?’ och

’går det ihop med vad de säger?’ och, ja… Så man granskar ju alla partier och vad de säger och så men… det är ett svårt parti så att säga.

Även om eleverna får arbeta självständigt finns naturligtvis risken att eleverna styrs av frågorna och lärarens uppfattning om att Sverigedemokraterna är ett ”svårt parti”. Var gränsen går mellan att informera och att misstänkliggöra är svårt att säga. Det går att tolka Lärare Gröns uttalande som att hen beskriver Sverigedemokraterna som ett parti med dubbla budskap för sina elever.

… går man in på hemsidan eller så så låter det… nä men det låter ganska bra måste man säga, och jag förstår att eleverna tycker att det här låter också väldigt bra. Men sen är det ju lite vad följderna av deras politik blir så att säga som att de säger att ’i första hand ska vi inte ta emot invandrare eller flyktingar här utan vi ska hjälpa de här människorna på plats’… fast hur ska vi göra det då? Vad är lösningen? Man får liksom inget svar på sådana frågor egentligen, hur dom ska lösa detta?

Det går att tolka de ovanstående citaten som att Lärare Grön vill skydda sina elever från att få en i hens ögon felaktig bild av partiet. Det går även att påstå att hen

vidarebefordrar sin egen värdering om partiet till sina elever. Lärare Grön fortsätter och säger:

Och ja… nä jag vet inte, men där går det väl emot kan jag tycka att vi ska ju vara ett öppet land där människor på flykt ska få komma hit om de behöver det så… på sätt och viss så tycker jag väl att det går emot värdegrunden.

De åsikter som Lärare Grön menar framförs på vissa håll av Sverigedemokrater anser hen går emot värdegrunden. Om så är fallet så finns det en annan tolkning för Lärare Gröns agerande. Som lärare är hen både en förmedlare och försvarare av värdegrunden.

Eftersom vissa sverigedemokratiska politiker presenterar åsikter som strider mot denna så bör detta även nämnas för eleverna i undervisningen. Det kan argumenteras för att Lärare Gröns inte har möjlighet att förhålla sig värdeneutral med anledning av värdegrunden och att det är denna hen försvarar snarare än projicerar sina egna värderingar på eleverna. I slutändan verkar Lärare Gröns syfte vara att ge en nyanserad och problematiserande syn av partiet snarare än en polariserad:

Egentligen, när jag har pratat om det att vi har politiker eller så inom kommuner som uttrycker andra åsikter som inte partiet riktigt säger egentligen och sådär… det brukar jag alltid säga att så är det alltid, alltså ett parti… jag menar man kan inte kontrollera

Egentligen, när jag har pratat om det att vi har politiker eller så inom kommuner som uttrycker andra åsikter som inte partiet riktigt säger egentligen och sådär… det brukar jag alltid säga att så är det alltid, alltså ett parti… jag menar man kan inte kontrollera