Den generella bilden som framträtt genom intervjuerna, från alla parter, är att mycket samverkan och dialog med olika intressegrupper i planeringsfasen var någonting bra och att det har bidragit mycket till att kompensationsåtgärdernas funktion blev så bra som den blev. Medverkan av berörda aktörer i utformandet av kompensationsåtgärderna är också någonting som BBOP22 trycker på som mycket viktigt genom sina tio principer för ekologisk kompensation. Utifrån intervjuerna framkommer dock även att samverkan mellan personer och organisationer med olika intressen och utgångspunkter kan skapa konflikter och vara slitsam för alla inblandade parter. En lärdom från kompensationsprojektet för Botniabanan är därför att det är viktigt att den som leder projektet:
- tidigt kartlägger och bjuder in de aktörer som kan tänkas bli berörda av eller ha annat intresse i den planerade verksamhetens påverkan och kompensation - tar höjd för och arbetar aktivt för att skapa ett gott samverkansklimat med de
intressegrupper som deltar i samverkan
- är medveten om sin (ekonomiska) maktposition och inte agerar så att de med motstående åsikter känner att det finns risk för att de blir ”köpta”. Samtidigt bör projektägaren vara medveten om (och ev. hantera) att en bra samverkan tar mycket tid i anspråk och att de som engagerar sig i organisationer med
motstående intressen eller som privata markägare, ofta gör detta på sin fritid.
Genomförande
Dialog och nära kontakter, gärna i fält, har också framstått som en framgångsfaktor för ett smidigt praktiskt genomförande. Detta gäller både samverkan mellan myndigheter, verksamhetsutövare och planerare och samverkan mellan
verksamhetsutövare och markägare. De personer som upplevde att processen gick smidigt lyfte gärna fram som framgångsfaktor att samarbetet med specifika personer fungerat väldigt bra. De som upplevde att processen hackade lyfte ibland också fram att det var personberoende. Denna typ av personberoende är givetvis något som är svårt att förutse och i förväg planera för/hantera, men är man
22 BBOP (Business and Biodiversity Offsets Programme) är en sammanslutning av företag, myndigheter
och organisationer från hela världen som arbetar för att utveckla och sprida kunskap om hur ekologisk kompensation kan bidra till att stoppa nettoförlusterna av biologisk mångfald.
medveten om detta kan man vara mer förberedd att hantera konflikter och samarbetsproblem.
Drift
Om kompensationsåtgärderna kräver kontinuerlig framtida skötsel, och speciellt om de ska förvaltas av någon annan än verksamhetsutövaren, bör både själva kompensationsåtgärderna beskrivas tydligt och samlat, liksom framtagandet och motivationen för dem. Inför framtida förvaltning bör även en tydlig
uppföljningsplan med tydliga instruktioner, liksom en tydlig skötselinstruktion tas fram för att minska personberoendet och underlätta överlämnande av de praktiska åtagandena till nya personer.
Om kompensationsåtgärderna, som i fallet med Botniabanan, under lång tid kommer medföra påverkan för enskilda markägare, bör det finnas en tydlig och lättillgänglig kontaktväg in till den ansvariga förvaltningen.
Följdeffekter
I detta kapitel redogör vi kort för de följdeffekter av kompensationsåtgärderna som vi fångat upp genom intervjuerna, både positiva och negativa. Kapitlet grundas helt på den information som framkommit genom intervjuerna.
- I samband med att kompensationsåtgärderna genomfördes iordningställde länsstyrelsen även ett antal tillgänglighetsanläggningar på olika strategiska platser runt om slätt- och deltaområdet där fåglarna är lätta att se. Tillsammans med effekterna av kompensationsåtgärderna som lockar många fåglar samtidigt till dessa tillgängliggjorda platser har detta ökat det allmänna intresset för fåglar och fågelskådning i Umeå.
- Landskapet har blivit öppnare, vilket uppfattas som positivt av många.
- Fler människor rör sig i områdena på slätten och i deltat, och området har blivit mer attraktivt för friluftsliv, både för närboende och för befolkningen i Umeå i stort.
- Kompensationsåtgärderna verkar ha gjort att järnvägen tagits emot mer positivt, jämfört med om järnvägen bara hade ”förstört”.
- Markägarna hade inte förväntat sig att det skulle bli så mycket fåglar. Fåglarna ställer till problem för markägarna och närboende, bland annat genom att äta upp grödor, komma in på gårdar och orsaka ljudstörning. Ökningen av stora fåglar i kompensationsområdena innebär att det även blivit mycket mer fåglar på andra marker i närheten, utanför kompensationsåtgärderna. Jordbrukarna är medvetna om att det går att ansöka om ersättning för de skador som fåglarna orsakar, men då ställs krav på att genomföra motåtgärder för att minska problemet för att kunna få ersättning påföljande år. Flera av markägarna tyckte det var orimligt att de skulle behöva genomföra och bekosta dessa åtgärder när skadorna indirekt är ett resultat av kompensationsåtgärderna.
- I samband med byggandet av järnvägen rustades småvägarna i området upp, vilket inte hörde till kompensationsåtgärderna. Denna upprustning upplevs som positiv av markägare och omkringboende.
Frågeställningar som framkommit i intervjuerna, men som inte utretts i samband med kompensationsåtgärderna:
- De stora mängderna stora fåglar i delta- och slättlandskapet lämnar efter sig ansenliga mängder avföring på betes- och jordbruksmarkerna. Markägarna undrar hur detta påverkar grödorna, framförallt hur det påverkar ensilage och om det kan vara skadligt eller negativt för mjölkkor.
- När produktiv och brukad jordbruksmark svämmas över och sedan avvattnas finns risk för näringsläckage, vilket vore bra att följa upp i