6.1 Slutsatser
I mina slutsatser kommer jag att svara på de frågor som jag ställde i kapitel ett, inledning.
Min första fråga rörde partiernas roll i demokratin och som vi sett tidigare var synen mycket samstämmig mellan de fyra intervjupersonerna. Partiernas huvudsakliga uppgift är enligt dem att samla medborgare med liknande åsikter och sedan kanalisera deras åsikter till politik. Det har varit partiernas historiska roll men, enligt intervjupersonerna, också deras framtida roll.
Den andra frågan handlade om hur intervjupersonerna ser på sitt eget medlemskap och hur det bör vara, samt hur de ser på den nationella nivån. Det som först kom fram var medlemmarnas viktiga input-funktion, dvs. all deras kunskap om samhället och vilka problem som finns. Partiet ska sedan använda denna input för att forma sin politik. De anser också att medlemmarna skapar en
legitimitetsgrund för partierna. Medlemmarna utgör också en bra grogrund för att nå ut med sin politik i samhället. Dock framkommer det att medlemmarnas syn på vad deras medlemskap bör innebära inte alltid överensstämmer med verkligheten. Flera vittnar om svårigheten med att påverka politiken och att det inte alls är så att man alltid lyssnar på medlemmarna och tar till sig vad de säger. Intervjupersonernas syn på den nationella nivån var dock mycket positiv. De slöt upp bakom sin partiledning och tyckte att den gör ett bra jobb.
Slutligen ställde jag frågan: i vilken utsträckning upplever intervjupersonerna att de kan utöva sitt medlemsinflytande? Om medlemskapet och medlemsinflytandet ska användas till att delta i
beslutsfattandet är det först när man fått ett förtroendeuppdrag som medlemskapet får sin betydelse och medlemsinflytandet fungerar. I synnerhet i det Socialdemokratiska partiet kan man se
svårigheterna i att vara med och påverka politiken som vanlig medlem eftersom att beslutsfattandet sker i små grupperingar som är svåra att ta sig in i om man inte har ett förtroendeuppdrag. Det sker sällan en direkt dialog med medlemmarna. Även Centerpartiet har den tendensen men det sker ändå en öppen dialog med medlemmarna, t.ex genom idéprogrammet, vilket gör att medlemsinflytandet infinner sig något tidigare. För att få en förtroendepost, som i sin tur är en förutsättning för att delta i beslutsfattandet, är medlemskapet en nödvändighet. En tydlig skiljelinje mellan Dahls avhandling
och den här uppsatsen är intervjupersonerna syn på medlemsinflytandets omfattning. Dahls intervjupersoner framhåller det som en fundamental sak i partiorganisationen och som en viktig arbetsmetod att locka nya medlemmar med. Mina intervjupersoner framhåller istället svårigheterna med medlemsinflytandet och att det inte når varje medlem i särskilt hög grad. En orsak till
skillnaderna kan vara att Dahls intervjuer har riktat in sig på den nationella nivån medan den här uppsatsens intervjupersoner finns på den lokala partinivån.
6.2 Avslutande diskussion
Jag anser att det material som jag fått fram genom de fyra intervjuerna har varit relevant för de frågor som jag velat undersöka. Främst har medlemsfrågan fått tydliga och bra svar som också skapar utrymme till en vidare diskussion om hur partierna ska jobba med sina medlemmar. Det demokratiska temat har också fått bra svar som gjort det möjligt till en diskussion om hur vi vill utveckla vår demokrati och hur partierna ska ta plats i den. Det finns en möjlig risk för att frågorna rörande hur medlemmarna ser på den centrala nivån inte gavs ett tillräckligt djup och bredd. Möjligtvis hade de tillfrågades svar blivit aningen mer nyanserade om frågorna bearbetats och förtydligats ytterligare, något som skulle kunna arbetas vidare med i en uppföljande uppsats.
Att intervjupersonerna skulle ha liknande syn på demokratin och partiernas roll i den var förväntat. Valdemokratin som vi har i Sverige har funnits så pass länge att det är få som ifrågasätter den. Därför kändes det friskt när en av personerna vågade tala om en utökad demokrati med fler
aspekter. Helt enkelt därför att även om vi har det bra idag får vi aldrig sluta att ifrågasätta det som vi idag tar för givet. Vår modell kan enkelt framstå som den ultimata med tanke på lång tradition av fred och minskade klyftor människor emellan, även om klyftorna de senaste 20 åren har ökat. Det är bara genom att ifrågasätta det vi har och våga tänka nytt som gör att vi kan fortsätta att utvecklas.
Intervjupersonernas återkommande kritik mot partierna var att det var svårt att bli hörd, vilket kanske inte är så konstigt. Med tanke på hur många medlemmar som partierna har måste det till något extra för att man ska bli uppmärksammad. Det är dock skrämmande att höra hur vissa medlemmar blir behandlade när de argumenterar för sin sak i talarstolen. Det kan aldrig vara okej, speciellt inte med tanke på demokratidiskussionen, att försöka trycka ned någon som försöker göra sig hörd. Jag anser att båda partierna har mycket att arbeta med när det kommer till
vilket inte får brytas ned. Ett engagemang är livsnödvändigt om man vill att partierna ska överleva. Därför tror jag att en konkret åtgärd skulle vara att föra ned den lokalpolitiska diskussionen till partiernas medlemsmöten och låta sina medlemmar delta i beslutsfattandet. Det har även kommit fram förslag på att föreningarna/kretsarna inom partierna skulle få vara remissinstans vilket antagligen skulle skapa en känsla av större delaktighet. Partierna får inte vara rädda för sina medlemmar utan istället ta tillvara på den kraft som finns i medlemskåren.
Beträffande medlemmarnas syn på den nationella nivån så var min utgångspunkt att det nog skulle finnas en och annan konflikt, vilket jag inte alls fått underlag för. Istället har en helt ny bild målats upp för mig där medlemmarna visar ett stort och starkt stöd för den nationella nivån. Jag tycker det finns viss kritik att rikta mot en allt för vänligt sinnad inställning till den nationella nivån. Precis som i demokratin måste man förhålla sig kritisk för att uppnå nödvändig utveckling.
I min referensram skrev jag om Katz och Mair som talade om kartellpartier som ett fenomen där medlemmarna blir allt mindre viktiga och får stå åt sidan för ett snabbt och effektivt beslutsfattande. I viss mån verkar deras teori stämma. Partierna försöker att jobba med den interna demokratin men tydligt är att medlemmarna upplever sin möjlighet att påverka som mycket begränsad. Dock kan man kritisera teorin på den punkten om att medlemmarna är oviktiga då partierna fortfarande ser det som viktigt att ha en stor medlemsbas, och då framför allt som en legitimitet.
Om jag tidigare dragit slutsatsen att Socialdemokraterna kommit längre i riktning mot ett
kartellparti skulle jag nu vilja påstå att Centerpartiet kommit längre i riktningen mot ett mer öppet parti. Mycket av det som gör att Centerpartiet inte upplevs ha kommit lika långt mot ett kartellparti är deras öppenhet och vilja till diskussion. Därför skulle det kunna vara så att även
Socialdemokraterna med mer öppenhet skulle kunna komma längre bort ifrån kartellpartiidealet.
Avslutningsvis vill jag kortfattat berätta vad uppsatsen lyckats tillföra forskningen. Genom
intervjuerna har kunskapen kring medlemmarnas syn på sitt medlemskap fördjupats. I den tidigare forskningen kunde vi t.ex. se att flera aktiva politiker blivit valda mot sin vilja eller haft
inställningen att man helst sluppit. Det gick också att se att flera kunde tänka sig att åta sig uppdrag men jag har inte hittat någon forskningsrapport som berättar om hur medlemmarna upplever sitt medlemskap. Därför har den här uppsatsen fördjupat vår kunskap om de svenska
folkrörelsepartierna. Slutsatserna har varit att medlemmarna har en syn och förväntan på sitt medlemskap som partierna inte helt och hållet klarar av att leva upp till, vilket leder till en
frustration hos medlemmarna och i slutänden hotar partiernas ställning i demokratin. När det nu finns tydliga tecken på att det är så kan också partierna själva ta åt sig och arbeta mer med medlemskapet.
Uppsatsen har också pekat ut vissa specifika situationer som varit bra och vissa mindre bra. Den har också lyft fram att det inte finns några direkta konflikter mellan den lokala och den nationella nivån som ibland kan tyckas vara uppenbart, t.ex. arbetet med centerpartiets nya idéprogram eller
Referenser
Bengtsson, Åsa, Politiskt deltagande, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2008
Bäck, Henry, Larsson, Torbjörn & Gissur Ó. Erlingsson, Den svenska politiken: struktur, processer och resultat, 3., aktualiserade uppl., Liber, Malmö, 2011
Dahl, Svend, Efter folkrörelsepartiet: om aktivism och politiska kursomläggningar i tre svenska riksdagspartier, Statsvetenskapliga Institutionen, Stockholms universitet, Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2011,Stockholm, 2011
Erlingsson, Ò Gissur, Persson, Mikael, Den motvilligt engagerade altruisten, Statsvetenskaplig tidsskrift, 2012, nr 2
Erlingsson, Ò Gissur, Partier i kommunpolitiken. En kunskapsöversikt om partier, makt och legitimitet, Stockholm: Sveriges kommuner och landsting, 2008
Esaiasson, Peter, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2012
Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn, Forskningsmetodik: om kvalitativa och kvantitativa metoder, 2., [rev. och utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 1997
Katz, Richard & Mair, Peter(1995), Chaning models of party organization and party democracy, Party politics, vol 1
Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Studentlitteratur, Lund, 1997
Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/sveriges-socialdemokratiska-arbetareparti (hämtat 26-10-2013)
http://www.dn.se/nyheter/politik/bara-sd-och-v-far-fler-medlemmar/ (hämtad 2013-08-09, 17.30) Petersson Olof, De politiska partiernas medlemsutveckling, Stockholm: Studieförbundet näringsliv och samhälle, 2005
Intervjuer
Carin; Medlem Centerpartiet, intervju 2013-07-11
Carl; Medlem Centerpartiet, intervju 2013-07-10
Sara; Medlem Socialdemokratiska arbetare partiet, intervju 2013-07-12