Slutsatser

De tre moderna barnböckerna skildrar död och sorg och primära och sekundära världar på följande sätt, tolkat utifrån tidigare läsningar av Bröderna Lejonhjärta.

Det handlar om olika typer av död med olika grad av distans till protagonisten. I både referensverket och en av de analyserade böckerna kommer döden mycket nära. Där handlar det om att skiljas från den viktigaste människan i livet, som en mor, bror eller sin egen död. Döden kommer i form av sjukdom respektive olycka. I de två andra böckerna är distansen till döden större. Distansen skapas av att den som dör är gammal och dör av ålder, eller av avstånd i tid från dödsfallet. Mer perifera dödsfall och strider förekommer också i böckerna. Striderna skildras som tragedier där alla blir förlorare. Uttrycken för traditionella

livsåskådningar är få i böckerna. Själavandring, ateism och kristen tro finns representerade och graven som plats att sörja de döda berörs. Olika typer av dödsriken förekommer i de analyserade böckerna. Funktioner som en plats för återförening, som kan begränsas av den dödes glömska av livet, eller en plats för strapatser och möjlig räddning av den döde

förekommer. I vissa fall är dödsriket ett av många. Döden som person gestaltas som en trevlig person, men med obehagliga drag.

Protagonisternas sorg i böckerna har olika intensitet, hos en del är den så stark att den innehåller stråk av dödslängtan och strategier för att skapa distans används av den sörjande, hos andra är den mer tillfällig och grundad i föräldrars frånvaro på grund av en egen sorg. I ett fall handlar det om sorg över att inte ha en mor snarare än sorg över en person. Ensamheten är central i sorgen, både på grund av frånvarande föräldrar, döda eller levande och på grund av saknaden av vänner och lekkamrater. Lindring i sorgen ges av samtal om döden med en förälder eller tillfälliga pauser från det svåra i form av lek. Att undanhållas information i syfte att inte utsätta barnet för det svåra, men också det motsatta, skildras som ett problem.

Protagonisternas instängande av känslor på grund av hänsyn till sörjande föräldrar, mynnar ut i ilska som i sin tur får föräldrarna att se barnen. Barnens sorg innehåller inslag av skuld, dels mot den sjuke eller döda då lyckliga stunder uppstår, dels gentemot den levande föräldern då barnet befinner sig i den sekundära världen och därmed lämnar föräldern ensam.

Humor infogas i böckerna för att lätta upp det tunga och fantasin används som tröst, både som en motpol till det svåra och genom en möjlig bearbetning av det svåra med ett mått

73 av distans. Att minnas den döda och på så sätt bära med sid den i sitt hjärta beskrivs som en försoning med vetskapen om att den älskade inte kommer tillbaka. Sluten i böckerna ger hopp och tröst genom protagonisternas utveckling eller genom återförening i den dödas eller

levandes rike. Böckerna ger tillfälle till bearbetning av död och sorg som ämne och uppmuntrar till samtal och fantiserande kring döden.

De analyserade böckernas primära värld utspelar sig i nutid till skillnad mot

referensverket, vilket ökar möjligheten för igenkänning hos läsaren. Två av dem utspelar sig i förortsmiljö och en på landsbygden. Familjerna består både av ensamstående föräldrar med barn och kärnfamiljer. Protagonisterna är mellan omkring fem år och elva och alla fungerar som jag-berättare. Problemen som framskrivs i den primära världen består till stor del av död eller nära förestående sådan, men innehåller även andra problem som att inte ha någon mamma eller ett sommarlov utan semester. Dessa problem och olika typer av fantasieggande element, som sagor, fotografier och samtal om döden, leder sedan fram till skapandet av den sekundära världen. Bristerna har även som funktion att kontrastera den sekundära världen och den primära världen tillför element som kan speglas i den sekundära.

Olika typer av portaler används vid övergångarna mellan världarna i böckerna, så som döden och drömmen, det magiska föremålet, dörren och budbäraren. Alla portaler har dock anknytning till sömn vilket öppnar för en alternativ tolkning, där den sekundära världen är en dröm eller fantasi. Flertalet antydningar i båda riktningarna förekommer, tydligas är de för den bokstavliga tolkningen, som till och med kan bestå av fysiska bevis. Referensverket sticker ut genom att resorna mellan världarna är enkelriktade, de övriga verken har resor som sker i båda riktningarna, en eller flera gånger. Tidsskillnader mellan världarna förekommer men även parallella tider, eller odefinierade tidsförhållanden.

De sekundära världarna har i de flesta fall en karaktär av historisk miljö, med undantag av en som har prägeln av nutid, samtliga med övernaturliga inslag. Alla världarna är öar, två av dem med natur likt den i Sverige, en har grekisk natur och den sista har tropisk karaktär. Två av världarna finns beskrivna i form av kartor. I de sekundära världarna finns exempel på att miljön används för att illustrera och förstärka handlingen och karaktärerna. I de sekundära världarna råder andra regler än i den primära världen, som till exempel att man inte kan dö där eller att en sång kan rädda världen. De analyserade böckerna lånar material från andra genrer. Från sagorna lånas till exempel grundstrukturen med bortdragande, kamp och seger, kampen mellan ont och gott och upprepningen av talet tre, men också användandet av magiska föremål och karaktärer. Från myten lånas allt från en enskilds myts handling eller stora

74 strukturer som skapelseberättelsen apokalypsen och världars pånyttfödelse, till karaktärer eller namn.

De sekundära världarna har olika grad av kompensatorisk karaktär, så som idyllisk miljö, lek och skratt och återförening med de älskade döda. En av de sekundära världarna är helt kompensatoriskt medan de andra är det i varierande grad.

Den sekundära världen används på olika sätt för att spegla och bearbeta protagonistens psykiska tillstånd och livssituation. I alla de fyra böckerna speglas saker från protagonistens vardagsliv i den sekundära världen. Även abstrakta fenomen som skuld, ensamhet och dödsskräck speglas. I ett av verken skapas en grund för reflektion kring döden genom perspektivbyten i den sekundära världen och i ett annat verk upprepas symboler i en slags poetisk dialog mellan världarna. I den primära världen i böckerna befinner protagonisterna sig i hjälplösa och passiviserande situationer. Den sekundära världen ger utrymme för handling och konkretisera det abstrakta. Bearbetningen i den sekundära världen erbjuder distans och leder till att protagonisterna och världarna utvecklas.

Alla de tre analyserade verken använder sekundära världar för att skriva om döden ur barns perspektiv. Ett av verken låter den sekundära världen få en kompensatorisk funktion medan de andra två verkens sekundära världar i huvudsak har en speglande funktion. Hur de lånar material skiljer sig mellan verken. Två av dem lånar mycket både från sagor och myter medan det tredje bara lånar lite övernaturliga inslag. Generellt är Det tunna svärdet och Tusen

stjärnors ö de böcker som är mest lika referensverket och varandra medan Innanför min blåa dörr har flera grundläggande drag som skiljer den från de andra. Trots detta finns likheter och

skillnader mellan alla verken.