Den här rapporten har presenterat resultat från ett forskningsprojekt som undersökt vilken roll ett engagemang i civilsamhället har för utvecklingen av intolerans bland unga. Med hjälp av data från ett forskningsprojekt som följt samma personer under fera år (Amnå, et. al., 2009) har föreliggande projekt analyserat hur olika aspekter av ett engagemang i civilsamhället hänger samman med utvecklingen av ungas intolerans mot personer med utländsk bakgrund.
Ungdomar som inkluderades i analysen var mellan 13 och 18 år.
Resultaten talar för att ett varaktigt och uthålligt engagemang i kulturför-eningar, religiösa förkulturför-eningar, föreningar för fred och mänskliga rättigheter samt politiska föreningar dämpar ungas intolerans över tid. Förändringen i intolerans var små men statistiskt signifkanta och bestod vid kontroll för kön, etnicitet, ålder och socioekonomiska faktorer. Med andra ord förefaller ett kontinuerligt engagemang i vissa typer av föreningar begränsa ungas intolerans. Intressant nog tycks även en enskild insats i frivilligarbete ha en liknande efekt.
Resultaten kan tolkas på fera sätt. En förklaring till att ett engagemang i civilsamhället påverkar utvecklingen av ungas intolerans kan hänga samman med civilsamhällets roll som mötesplats. Engagemanget skapar interaktion och kontakt mellan ungdomar från olika bakgrunder vilket i sin tur reducerar fördomar och negativa attityder. En annan förklaring kan vara att engagemanget ger kunskaper och erfarenheter om personer från olika från grupper som skiljer sig från den egna vilket dämpar minskar fördomar och intolerans.
Varför tycks endast engagemang i kulturföreningar, religiösa föreningar, för-eningar för fred och mänskliga rättigheter samt politiska förför-eningar ha betydelse för utvecklingen av ungas tolerans? En förklaring kan vara att medlemsbasen i dessa föreningar är mer heterogena i termer av ungas födelseland vilket ökar möjligheten för kontakter mellan ungdomar födda i Sverige och ungdomar som har fyttat till Sverige från ett annat land. En annan tolkning kan vara att dessa föreningar utmärks av idéer, normer eller uppfattningar som förstärker vissa attityder i den ena eller andra riktningen. Det kan till exempel vara så att vikten av tolerans är mer tongivande inom exempelvis religiösa och politiska föreningar vilket innebär att medlemmar över tid utvecklar en högre grad av tolerans, än inom idrott- och hobbyföreningar, vars primära fokus ligger i själva utövandet av en idrott eller hobby.
Det är tyvärr inte möjligt att utifrån det här projektet slå fast de bakomliggande orsakerna till varför engagemang i civilsamhället har den här efekten, det vill säga, om det är kontakten, kunskapen eller andra faktorer som förklarar föränd-ringen. För att göra det krävs ännu mer avancerade analyser som tar hänsyn till fer aspekter av engagemanget samt de föreningar som unga väljer att engagera sig i. Det är också viktigt att framhålla att forskningsprojektet inte kontrollerat för de ungas nivåer av intolerans innan de gick med i en civilsamhälleorganisa-tion eller arbetat frivilligt. Det gör inte resultaten av det här projektet mindre relevanta. Men, det utesluter inte att efekterna av ett varaktigt medlemskap och frivilligt arbete äger rum bland de unga som redan innan de går in i ett engagemang har en relativt låg intolerans.
Sammanfattningsvis betonar resultaten från det här forskningsprojektet vik-ten av att främja ett långvarigt civilsamhälleengagemang. Det förefaller vara det varaktiga engagemanget som sker i civilsamhället eller i en och samma förening som har störst betydelse att dämpa intolerans. Det gäller även frivilligarbete och annan volontärverksamhet som sker vid enstaka tillfällen under ungas uppväxt.
Det skulle således tala för att verksamma i civilsamhället arbetar för att hålla kvar ungdomar i ett föreningsengagemang och stimulera verksamheter som be-främjar frivilligt arbete. På samma sätt pekar det på betydelsen av att ofentliga aktörer stödjer möjligheten till frivilligt arbete samt föreningsverksamhet som bedrivs på lång sikt.
Referenser
Abdelzadeh, A., & Lundberg, E. (2017). Solid or fexible? Social trust from early adolescence to young adulthood. Scandinavian Political Studies, 40(2), 207-227.
Allport, G. W. (1954). Te nature of prejudice: Cambridge, Mass., Addi-son-Wesley Pub. Co.
Amnå, E, red. (2016). För det allmänna bästa. Kungl. Sällskapet Pro Patria 250 år. Stockholm, Atlantis.
Amnå, E., Ekström, M., Kerr, M., & Stattin, H. (2009). Political Socialization and Human Agency: Te Development of Civic Engagement from Adolescence to Adulthood. Statsvetenskaplig tidskrift, 111(1), 27–40.
Ajzen, I. (2005). Attitudes, personality, and behavior. McGraw-Hill Education (UK).
Brewer, Marilynn B. (1999). “Te Psychology of Prejudice: In-Group Love or Out-Group Hate?” Journal of Social Issues 55(3):429–44.
Cigler, A. and Joslyn, M. R. (2002). Te Extensiveness of Group Membership and Social Capital: Te Impact on Political Tolerance Attitudes, Political Research Quarterly, 55 (1), 7–25.
Côté, R. R., & Erickson, B. H. (2009). Untangling the Roots of Tolerance:
How Forms of Social Capital Shape Attitudes Toward Ethnic Minorities and Immigrants. American Behavioral Scientist, 52(12), 1664–1689.
Dahl, V., & Abdelzadeh, A. (2017). Self-Selection or Socialization? Te Longi-tudinal Relation Between Civic Engagement and Political Orientations Among Adolescents. Nonproft and Voluntary Sector Quarterly, 46(6), 1250-1269.
Dovidio, J. F., Gaertner, S. L., & Kawakami, K. (2003). Intergroup contact:
Te past, present, and the future. Group Processes & Intergroup Relations, 6(1), 5-21.
Freitag, M., & Rapp, C. (2013). Intolerance toward Immigrants in Switzerland:
Diminished Treat through Social Contacts? Swiss Political Science Review, 19(4), 425–446.
Hatemi, P. K., Funk, C. L., Medland, S. E., Maes, H. M., Silberg, J. L., Martin, N. G. & Eaves, L. J. (2009). ‘Genetic and Environmental Transmission of Political Attitudes over a Life Time’, Journal of Politics, 71, 1141–56.
Hooghe, M., & Quintelier, E. (2013). Do all associations lead to lower levels of ethnocentrism? A two-year longitudinal test of the selection and adaptation model. Political Behavior, 35(2), 289-309.
Iglič, H. (2010). Voluntary associations and tolerance: An ambiguous relations-hip. American Behavioral Scientist, 53(5), 717-736.
Kommittédirektiv (2016:47). Utvärdering av hanteringen av fyktingsituationen i Sverige år 2015. Stockholm: Justitiedepartementet.
Lundberg, E., red. (2017). Toleransens mekanismer: en antologi. Stockholm:
Forum för levande historia.
Lundberg, E., & Abdelzadeh, A. (2017). A school of tolerance? Participation in associations and youth tolerance. In Lundberg E. (2017) Mechanisms of tolerance, Stockholm: Living history forum.
Titzmann, P. F., Brenick, A., & Silbereisen, R. K. (2015). Friendships fghting prejudice: A longitudinal perspective on adolescents’ cross-group friendships with immigrants. Journal of youth and adolescence, 44(6), 1318-1331.
McArdle, J. J., & Nesselroade, J. R. (1994). Using multivariate data to structure developmental change. In S. H. Cohen & H. W. Reese (Eds.), Te West Virginia University conferences on life-span developmental psychology. Life-span developmen-tal psychology: Methodological contributions (pp. 223-267). Hillsdale, NJ, US:
Lawrence Erlbaum Associates, Inc.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (2015). Unga och förening-sidrotten: En studie om föreningsidrottens plats, betydelser och konsekvenser i ungas liv. Ungdomsstyrelsens skrifter, 2005:09. Stockholm: Elanders Gotab AB.
Olson, J. M., & Zanna, M. P. (1993). Attitudes and attitude change. Annual review of psychology, 44(1), 117-154.
Pettigrew, T. F., & Tropp, L. R. (2005). Allport’s intergroup contact hypothesis:
Its history and infuence. On the nature of prejudice: Fifty years after Allport, 262-277.
Prop. 2009/10:55 En politik för det civila samhället. Stockholm: Utbildningsde-partementet.
Putnam, R. D. (2000). Bowling Alone: Te Collapse and Revival of American Community, Simon Schuster: New York.
Quintelier, E. (2012). Socialization or self-selection? Membership in deliberati-ve associations and political attitudes. Nonproft and Voluntary Sector Quarterly, online.
Rapp, C., & Freitag, M. (2015). Teaching tolerance? Associational diversity and tolerance formation. Political Studies, 63(5), 1031–1051.
Sears, D. O. & Brown, C. (2013). ‘Childhood and Adult Political Developme-nt’, in Sears, D. O., Huddy, L. & Jervis, R., eds, Oxford Handbook of Political Psychology. Oxford: Oxford University Press.
Stephan, C. W. (2018). Intergroup relations. London & New York: Routledge.
Stolle, D., & Rochon, T. R. (1998). Are all associations alike? Member diversity, associational type, and the creation of social capital. American Behavioral Scientist, 42(1), 47–65.
SOU 2016:13 Palett för ett stärkt civilsamhälle. Betänkande av Utredningen för ett stärkt civilsamhälle. Stockholm: Wolters Kluwer.
Van der Meer, T. (2016). Neither bridging nor bonding: A test of socialization efects by ethnically diverse voluntary associations on participants’ inter-ethnic tolerance, inter-ethnic trust and intra-ethnic belonging. Social Science Research, 55, 63-74.
Warren, M. E. (2001). Democracy and association. Princeton: Princeton Univer-sity Press.
Wallman-Lundåsen, S. W. (2018). Kontakter mellan grupper inom civilsamhäl-lets organisationer. Socialmedicinsk tidskrift, 95(5), 528-538.
Wollebaek, D., & Selle, P. (2002). Does participation in voluntary associations contribute to social capital? Te impact of intensity, scope, and type. Nonproft and Voluntary Sector Quarterly, 31(1), 32–61.