programmeringsspråk. För att kunna utveckla sin kommunikation med andra människor menar han att programmeraren måste läsa och förstå andra programmerares kod och kommentarer. Detta kan möjliggöras menar Weinberg (1998) genom att programmerare arbetar tillsammans och att de även delar sina problem och lösningar och arbetar i grupper och arbetslag. DeMarco och Lister (1999) visar i en undersökning att programmerare använder 50% av sin tid åt arbete tillsammans med en annan person och till 20% med mer än två personer. Således skulle en programmerare enbart till 30% arbeta helt ensam.
Således kan sägas att det är tydligt både bland programmerare och inom utvecklingsprojekt, samt inom nya metoder att kommunikation, samverkan och sociala aspekter spelar en väsentlig roll. Det finns alltså förutsättningar för att lärande och stödjande av kunskaper kan befrämjas av nya metoder och att kommunikation är ett väsentligt inslag i programmerares och utvecklares dagliga arbete. Att föra in en levande och aktiv kommunikation kan visa sig vara positivt vilket bland annat visas av Shukla och Williams (2002), Karlström (2002) och Keenan (2002). De svårigheter med kommunikation som upplevs i näringslivet, t ex motstånd mot samarbete (Sharifabdi och Grot, 2002) och skillnader i erfarenheter (Dick och Zarnett, 2002) kan även uppkomma i utbildningssammanhang (Lappo, 2002). När ytterligare dimensioner i utbildningen tillförs blir problemen kanske svårare att överblicka. Collis och Moonen (2001) menar att den nuvarande utvecklingen mot flexibilitet i utbildning och i viss mån också lärande blir allt mer betydelsefullt. De presenterar 19 olika dimensioner av
flexibilitet, bl a tid innehåll, pedagogik och plats. Med ett så stort antal faktorer av flexibilitet är det allt mer väsentligt att bibehålla en fungerande kommunikation. Collis och Moonen (2001) menar att en stor del av denna kommunikation kan upprätthållas genom virtuella utrymmen (t ex på Internet) och med nya kommunikationsmedel. Moore (1993) menar att det finns en stor fara i att bara flytta en kurs som hålls på ett traditionellt vis till distans. På motsvarande sätt finns givetvis en fara i att föra in nya flexibla dimensioner utan att
säkerställa hur kommunikation, sociala faktorer och i förlängningen också hur lärandet skall säkerställas. Samtidigt som det finns en fara i att utan vidare föra in nya dimensioner i utbildningar så finns det också ett stort antal möjligheter i detta. I denna undersökning har distansundervisning inom programmeringskurser sammanförts med några principer i Extreme Programming. Detta har visat sig fungera och det finns mycket som tyder på att sociala och kommunikativa aspekter har underlättats. Collis och Moonen (2001) menar att utmaningar av denna typ och framtidens möjligheter i flexibla utbildningar att just kunna sammanföra olika möjligheter till förbättrat lärande är vad vi har att se fram emot.
I framtida programmeringskurser såväl som inom näringslivet kommer kanske de sociala aspekterna inom grupper att få en fortsatt starkt betydelse och metoder, processer och verktyg utvecklas ständigt. Att redan nu börja arbeta med att få studenter att anamma och på ett bra sätt dra nytta av gruppers sociala faktorer och därigenom maximera sitt resultat kommer med viss sannolikhet att gynna framtidens programmeringsprojekt och därigenom förbättra möjligheterna för att skapa bra programvara. I detta avseende är det intressant att fortsätta att tillämpa, studera och använda sig av principer från Extreme Programming och andra
lättviktsmetoder.
9 Slutsatser
Denna studies huvudfråga har varit att utröna hur studenter uppfattar gruppuppgifter och då i synnerhet gruppuppgifter i programmeringskurser. Detta huvudproblem har mynnat ut i tre
:: 42 ::
delfrågor, vilken attityd studenter har till gruppuppgifter, vilket lärande studenter upplever samt vilken inverkan Extreme Programming har på attityder och lärande i gruppuppgifter.
Det kan tydligt konstateras av resultatet att det finns ett socialt värde för studenterna att arbeta tillsammans med programmeringsproblem. Genom detta sociala värde ökar studenterna sin kommunikation och förmåga att förstå andras sätt att kommunicera och andras sätt att lösa problem. Studenterna i studien är i det närmaste helt eniga om att de upplever det
gemensamma arbetet i grupper som värdefullt och något positivt snarare än något som
belastar deras studier. Studenterna upplever det också som att gruppuppgifter är ett bra sätt att studera programmering på. Resultatet av enkätundersökningen bekräftar att studenternas upplevelse av det sociala värdet. Sammanfattningsvis kan sägas att studenter har en positiv syn på programmeringsuppgifter och dess form för studie av programmering.
När det gäller studenternas lärande under programmeringskurser och i gruppuppgifter så kan det bekräftas att studenterna till viss del anser sig lära mer under gruppuppgifter och att deras förståelse av programmeringsproblem ökar. Emellertid är studenterna inte lika entydiga i sina svar angående lärandet i gruppuppgifter. På flera av påståendena sprider sig svaren över svarsskalan och det går inte att se något gemensamt mönster bland de svarande. Slutsatsen av detta kan vara dels att studenterna inte upplever att de faktiskt lär sig mer, eller kanske att det är svårt att hänföra lärandet till just programmeringsprojektet. Ett resultat som pekar åt det senare är att betygen genomgående är bättre för grupperna än för individerna bland
studenterna på kursen. Således skulle gruppens gemensamma kunskaper vara större än vad individens skulle vara. Om detta i sin tur skulle generera ett större lärande än svårt att bekräfta, men det utesluter det inte.
Användningen av principer ur Extreme Programming i den aktuella kursen och för de aktuella studenterna har varit blandad. Det har varit svårt att hålla samman grupperna av flera orsaker.
I detta fall har det handlat om distansstudenter som i många avseenden effektiviserar sina studier och minimerar sina fysiska träffar. Många av studenterna arbetar intensivt med att använda e-post och andra tekniska hjälpmedel för att stödja sina studier och detta är i en bemärkelse ett hinder för Extreme Programming som i sin explicita form understryker att programmerarna fysiskt befinner sig på samma plats. De principer som studenterna har anammat på ett bra sätt var sådana som studenterna distansstudenter i något avseende redan sedan tidigare tillämpade, om än betydligt mer ostrukturerat och oorganiserat. Således var det inte omöjligt att införa flera av principerna utan att det fanns risk för de problem som många programmerare som arbetar i samma team upplever. De principer grupperna inte använde kunde i många fall hänföras till att de inte arbetade tillräckligt mycket på samma fysiska plats och då tillsammans.
Det kan konstateras att principer som tydligt har en social karaktär har påverkat attityderna till gruppuppgifter som en social företeelse. Det framgår inte tydligt att Extreme Programming skulle ha en påverkan på lärandet av programmering. Däremot är det mycket som talar för att principerna har bidragit till att studenterna på ett bättre sätt har förstått helheter och delar av sina uppgifter. En trolig bidragande orsak till detta är ökad kommunikation inom grupperna och därigenom en bättre problembelysning.
Sammanfattningsvis kan sägas att gruppuppgifter i programmeringskurser förefaller vara mer värdefulla socialt än för att understödja lärandeprocesser. I detta avseende kan det vara motiverat att behålla gruppuppgifter. När det gäller lärandet i gruppuppgifter så har studenter svårt att tydligt säga att det finns ett bra lärande i gruppuppgifter och det är samtidigt svårt att
:: 43 ::
påvisa att gruppuppgifterna gör de individuella kunskaperna större. Att använda sig av organiserade aktiviteter och processer för utveckling och programmering, kan få studenter att reflektera över hur de arbetar i sina projekt och tydliggöra syftet med gruppuppgifterna.
Emellertid är det viktigt att understryka att stöd och hjälp behövs i ganska omfattande utsträckning för att dessa principer skall fungera full ut.
:: 44 ::