De slutsatser vi kan göra utifrån vår analys är att eleverna saknar en tydlig koppling mellan kärnämnena och karaktärsämnena. Lärarna vill att det ska vara ett bättre sam- arbete men det sker inte automatiskt och eleverna utrycker också att det skulle göra dem mer motiverade. Vid intervju samt enkäter har det framkommit att eleverna inte upplever att den matematiken som de läste var inriktad mot den matematik som de läste i el-ämnena. Möjligen kan detta precis som Preito menar vara ett resultat av att lä- rarna vid planeringen av t.ex. matematik i allt för stor utsträckning planerar undervis- ningen efter de nationella provens karaktär och är för fokuserade på kursmålen. Vi tror att de flesta lärare är medvetna om detta, men att de ändå formar och planerar under- visningen så att den inte får större giltighet i de olika karaktärsämnena.
De eleverna som vi genomfört vår studie på har läst matematiken under den gymna- sieskola som bedrevs enligt lpf94. I dag talar man om att kunskap ska vara divergent och mångtydig samtidigt som man ser att kunskap sitter och uppstår i handling och att såväl teori som praktik inte är skiljbara likt dualism. Möjligen är det så att det som i dag har kommit att betraktas som riktig kunskap har kommit till utryck i ett system där sy- nen på det instrumentella och akademiska har varit och blir vägledande trots försök att ta sig därifrån. Utifrån elevernas perspektiv vore det bättre att fokusera på ett ge dem sådana kunskaper som ökar deras förmåga att nu och i framtiden kunna orientera sig oavsett om det handlar om arbete eller studier. Att ge dem sådana nyckelkvalifikatio- ner som ökar deras möjligheter till framtida yrkesutövning. Möjligen är det så att kun- skapsbegreppet behöver diskuteras och revideras och då främst vad som är kunskap inte bara på de enskilda skolorna utan också på politisk nivå
Enligt vår gemensamma syn på pedagogik tror vi att det skulle kunna fungera mycket bra med speciella temaveckor där man fokuserar på något speciellt inom elteknik. Det skulle t.ex. kunna vara hur en elmotor är uppbyggd, där man både kan få in matema- tiska tankegångar gällande t.ex. trigonometri men också få med engelska då man kan analysera, översätta och förstå en manuell till en el-motor som sedan eleverna ska ar- beta med. Man skulle kunna arbeta enligt timpottmodellen eller koncentrationsmodel- len.
För att detta ska fungera är det viktigt att lärare som är intresserade av att arbete på detta vis knyts till programmet och att det finns en vilja och engagemang från både skolledning och inblandade lärare. För att starta ett sådant projekt för första gången kommer det att krävas mycket tid och kraft. Men man måste vara villig att göra en för- ändring för att kunna åstadkomma något nytt, som kan leda till att eleverna får en bätt- re helhetsförståelse och leder till att de utvecklas i deras lärande. Enligt oss är det så att förstå gången man gör ett projekt så kan det bli problem men man måste förstå att både elever och lärare kommer att lära sig att arbeta på detta sätt och desto fler gånger man gör det ju bättre kommer det förmodligen att bli.
Eleverna upplever att de använder en hel del matematik i sina karaktärsämnen och den stora delen känner att de utvecklar sina matematiska kunskaper också. Att det är så måste vara positivt för ämnet matematik. Skulle det inte vara möjligt att som det är nu med kurser uppdelade ämnesvis. Att det leder till att eleverna inte får möjlighet att visa allt de kan i kurserna. Detta var ju något som Dewey argumenterade för, vilket leder oss till att om det skulle finnas en någon form av bedömning av de kunskapsmål som eleverna ska uppnå i ett visst ämne. Uppnås i ett annat ämne men det finns ingen
kommunikation mellan ämnena och de lärare som bedömer eleverna och sätter betyg. Skolan borde internt arbeta mera för att revidera kunskapsbegreppet bland lärare så att det blir en samsyn över vad som är kunskap vilket inte minst är viktigt vid bedömning och betygsättning av elever utifrån fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet och var för sig värderas lika och bedömas där efter. .
Ingen av de tillfrågade lärarna uppgav vid intervjun att de i dag samarbetade med nå- gon karaktär respektive kärnämneslärare. Detta är troligen en stor bidragande orsak till att eleverna inte upplever att de ser något sammanhang mellan kärn- respektive karak- tärsämne. Lärarna menar vid intervju att orsaken till detta har sin grund i hur skolan är organiserad, bristande schemaläggning men även skolans uppbyggnad ses som en or- sak.
Det som har framkommit i vår analys är att det skiljer sig mycket mellan olika elever hur de tolkar användbarheten av matematik, en del elever upplever att de använder matematik i alla karaktärskurser medan andra elever upplever precis motsatsen att de aldrig använder matematiken. Enligt oss är detta märkligt då eleverna har läst samma matematikkurs och läser samma karaktärsämnen. Detta kan bero på att alla elever är olika och kan tolka och förstå uppgifter på olika sätt. De eleverna som använder ma- tematiken har utan att det har varit någon infärgning i större omfattning lyckats ta till sig de förmågor som krävs för att använda matematiken i en praktisk kontext. De elever som inte känt någon nytta av matematiken, skulle enligt oss kanske haft en större chans att ta till sig ämnet om den varit utformad på ett sådant sätt att de konti- nuerligt under utbildningen följt med de praktiska kurserna och varit en hjälp och stöd för dem och inte som nu troligtvis varit något som hämmat dem i deras inlärning. En annan av våra frågeställningar var hur man kunde öka elevernas motivation för kärnämnena. De resultat som vi fått fram visar att om matematiken är infärgad mot el- ämnena så kommer elevernas motivation att öka. Men den största delen vill att det ska vara några moment av kursen som är det, vilket enligt oss visar att eleverna förstår att all matematik inte går att färga in.
Den matematik som inte går att färga måste ändå göras stimulerande för eleverna, för matematik är något som man har nytta av hela livet, vilket även en av de intervjuade eleverna påpekade.
Men det är fortfarande nästan en tredjedel av eleverna som även om de kunde påverka matematiken och få den som de vill, inte känner sig motiverade att gå till matematik- lektionerna. Vilket är ett problem.
Hur ska man få dessa elever att känna sig motiverade? Enligt oss måste man för att kunna fånga upp dessa elever förtydliga matematiken och hitta på nya tillvägagångssätt. Då eleverna förmodligen har haft ett dåligt förhållande till matematiken under större delen av deras skolgång. Är det viktigt att de på något sätt kan få inspirationen igen. Vi tror att detta kan ske genom att eleverna får en möjlighet att kunna kombinera mate- matiken som kan ses som teoretisk med det praktiska och att matematiken kan hjälp dem att förstå hur matematik och el-ämnena är så starkt sammankopplade. Vilket medför att matematiken måste komma närmare den verklighet de kommer att studera och arbeta med.
En möjlighet för att kunna göra detta är att det finns lokaler som är utformade på så sätt att det kan bedrivas ämnen av skiftande karaktär.
Men hela lösningen kanske inte ligger i infärgning och samverkan mellan de olika lä- rarna. En del av problemet kan även ligga i att karaktärsämnesläraren brister i kunska- per i matematik. Då karaktärsämnesläraren planerar undervisningen gör han det utifrån sina kunskaper oavsett om det berör matematik eller inte. Om resultatet av infärgning ska bli bra bör ett sådant samarbete starta redan vid planeringen av kursen. Och kan- ske är det så att karaktärsämneslärarens kunskaper i t.ex. matematik behöver förbätt- ras.
För att ytterligare öka elevernas förståelse av matematik samt att få eleverna att på ett tydligare sätt än tidigare se matematiken som ett redskap i de olika karaktärsämnena, skulle man kunna läsa matematik jämnt fördelat över utbildningen. I den nya gymna- sieskolan behöver eleverna på de praktiska programmen endast läsa en matematikkurs på hundra poäng, och någon mer matematikkurs kommer inte att krävas för att få all- mänbehörighet till högskolestudier, vilket enligt oss kommer att göra att betydligt mindre antal elever kommer att välja att läsa ytterligare matematik, vilket fallet är nu då en del väljer att läsa matematik B. Detta är enligt oss inte bra då elever menar att ma- tematik B troligen skulle ha bidragit till att de klarat kurserna inom karaktärsämnet bättre i årskurs 2 och 3. Vi tror att om eleverna skulle få läsa ytterligare en matematik- kurs under år 2 och 3 skulle detta hjälpa dem att klara karaktärsämnena bättre. Men för att detta ska ske måste skolan prioritera vad som är viktiga kurser inom de olika inrikt- ningarna som kommer att finnas inom el och energi programmet. Då det finns 2500 poäng att fördela samt ytterligare 200 att välja till som individuellt val, är detta en möj- lighet som finns.
Enligt vad vi har kommit fram till genom vår studie är att det är viktigt att både kärn- ämneslärare och karaktärsämneslärare deltar vid planering av kursinnehåll och att de vid planering utgår från elever. Att det dagliga arbetet i skolan utgår från elevers möj- lighet att kunna se samband mellan olika ämnen, oavsett om det berör kärnämne eller karaktärsämne. Detta skulle enligt oss kunna vara att man i en större utsträckning arbe- ta med olika former av tematiska studier, och att det finns lokaler som möjliggör att ett samarbete mellan olika ämnen kan ske på ett enkelt och bra sätt. Samt att det finns lä- rare som är villiga att arbeta på detta sätt.
Vår förhoppning genom detta arbete är att kunna ge de elever som läser vid de yrkes förberedande utbildningarna en undervisning som bygger på kunskap utifrån lärande. Där elevens behov och individens olikheter och individuella förutsättningar står i cent- rum för hur utbildning och undervisning planeras och bedrivs. En utbildning som ut- går från ett sådant perspektiv ser inte kunskap som något konvergent. Det lärande som vi förutser bygger på och utgår från ett sociokulturellt- situerat perspektiv och en di- vergent kunskapssyn.