I denna avslutande del presenteras de slutsatser som kunnat dras av uppsatsens analys och diskussion.
Vad innebär det att flera företag innehar en dominerande ställning enligt artikel 102 FEUF?
Artikel 102 gäller, precis som artikel 101, för företag. Företagsbegreppet innefattar ett brett spektrum av olika konstellationer men huvudregeln är att ett företag i lagens mening är en enhet som utövar ekonomisk verksamhet. Med flera företag i artikel 102 avses flera oberoende ekonomiska enheter som utgör en kollektiv enhet. En kollektiv enhet uppstår när flera företag uppträder gemensamt på marknaden p.g.a. ekonomiska eller juridiska bindningar. En kollektiv enhet kan även indikeras av marknadsstruktur och andra förhållanden, t.ex. parallellt uppträdande. För att den kollektiva enheten skall inneha en dominerande ställning skall den agera oberoende av “andra konkurrenter, kunder och, slutligen, konsumenter.”151 För att avgöra huruvida dessa kriterier uppfylls måste göras
en individuell bedömning i varje enskilt fall.
Kollektiv dominerande ställning uppstår vanligen i horisontella förhållanden, men även vertikal kollektiv dominans kan föreligga.152 Av allt att döma måste företag i horisontella förhållanden gemensamt utföra de olovliga handlingar som utgör missbruk av den
dominerande ställningen för att falla in under förbudet. Vid vertikal kollektiv dominans är dock individuellt missbruk av den kollektiva dominerande ställningen möjligt.
Hur ser gränsdragningen gentemot artikel 101 ut?
Artikel 101 förbjuder alla avtal och samordnade förfaranden mellan företag, med konkurrensbegränsande syfte eller effekt, som kan påverka handeln mellan
medlemsstater. Således kan artikel 101 endast tillämpas på förfaranden mellan flera företag. Trots att artikel 101 och artikel 102 har olika skyddsintressen och kräver olika bedömningar finns det situationer där det inte är självklart vilken artikel som skall tillämpas. Det som emellertid är klart, är att rekvisiten som uppfyller artikel 101, inte är tillräckliga för att uppfylla artikel 102. Att en grupp företag tillsammans vidtar en konkurrensbegränsande handling skulle kunna vara uttryck för ett samordnat förfarande
151 Mål C-68/94 etc, Frankrike m.fl. mot kommissionen, p. 221. 152 Mål T-228/97, Irish Sugar mot kommissionen.
enligt artikel 101 men även ett missbruk av kollektiv dominerande ställning enligt artikel 102. För att det senare skall vara möjligt måste dock rekvisitet att företagen agerar som en kollektiv enhet, och därmed vidtar handlingen ensidigt, uppfyllas.
9. KÄLLHÄNVISNING
9.1 LITTERATUR
Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, Warnling-Nerep, Wiweka & Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt, 12 uppl., Nordstedts juridik, Stockholm, 2012.
(cit. Bernitz, Heuman, Leijonhufvud, Seipel, Warnling-Nerep & Vogel)
Bernitz, Ulf & Kjellgren, Anders, Europarättens grunder, 5., [omarb. och uppdaterade] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2014.
(cit. Bernitz & Kjellgren)
Callery, Craig, Considering the oligopoly problem, E.C.L.R. 2011, 32(3), 142-152, Sweet & Maxwell and its Contributors.
(cit. Callery, E.C.L.R. 2011)
Ezrachi, Ariel, EU competition law: an analytic guide to the leading cases, 4. ed., Hart Publishing, Oxford, 2014.
(cit. Ezrachi)
Horspool, Margot & Humphreys, Matthew, European union law, 8. ed., Oxford University Press, Oxford, 2014.
(cit. Horspool & Humphreys)
Nilsson, Åsa, Definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning, Lunds universitet, 1999.
(cit. Nilsson)
Westin, Jacob, Europeisk konkurrensrätt, Studentlitteratur, Lund, 2007. (cit. Westin)
Whish, Richard & Bailey, David, Competition Law, 8 ed., Oxford University Press, Oxford, 2015.
9.2 EU-RÄTTSLIGT MATERIAL
9.2.1 Fördrag
Fördraget om upprättandet av europeiska gemenskapen, EGT ej offentliggjort. Konsoliderade versioner av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, 2012/C 326/01.
9.2.2 Förordningar
Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget, Konkurrensförordningen. Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer, Koncentrationsförordningen.
Kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden, Blockundantaget för vertikala avtal.
9.2.3 Tillkännagivanden
Tillkännagivande från kommissionen om avtal av mindre betydelse som inte märkbart begränsar konkurrensen enligt artikel 81.1 i Fördraget (de minimis), EGT 2001 C 368/07. Tillkännagivande om riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3 i fördrag,
EUT 2004 C 101/08.
9.2.4 Rättsfall (ordnade efter målnummer)
Dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Consten och Grunding
mot kommissionen, (Svensk specialutgåva I 00277).
Dom av den 9 juli 1969 i mål 5/69, Völk mot Éts J. Vervaecke, (REG 1991, s. I-1979). Dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma NV mot
kommissionen, (Svensk specialutgåva I 00457).
Dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, ICI mot kommissionen, (Svensk specialutgåva II 00025).
Dom av den 21 februari 1973 i mål 6/72, Europemballage och Continental Can mot
Dom av den 17 oktober 1972 i mål 8/72, Vereeniging van Cementhanderlaren mot
kommissionen, (REG 1972, s. 977).
Dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands Co m.fl. mot kommissionen, (REG 1978, s. 207).
Dom av den 13 februari 1979 i mål 85/76, Hoffmann-La Roche & Co. AG mot
kommissionen, (Svensk specialutgåva IV 00315).
Dom av den 9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen, (REG 1983, s. 3461).
Woodpulp II, Dom av den 31 mars 1993 i mål 89/85, Åhlström Oy m.fl. mot kommissionen, (REG 1993, s. 5193).
Dom av den 3 juli 1991 i mål C-62/86, AKZO Chemie BV mot kommissionen, (Svensk specialutgåva XI 00249)
Dom av den 11 april 1989 i mål 66/86, Ahmed Saeed Flugreisen och Silver Line
Reisebüro mot kommissionen, (Svensk specialutgåva X 00009), p. 32.
Dom av den 10 mars 1992 i mål T-68/89 etc., Società Italiana Vetro SpA m.fl. mot
kommissionen, (Svensk specialutgåva XII 00303).
Dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfner mot Macrotron GmbH, (Svensk specialutgåva XI 00135).
Dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92, Commune d’Almelo m.fl. mot Energiebedriff
Ijsselmij, (Svensk specialutgåva XV 00089).
Dom av den 31 mars 1998 i mål C-68/94 etc., Frankrike m.fl. mot kommissionen, (REG 1998, s. I-01375).
Dom av den 28 maj 1998 i mål C-7/95 P, John Deere Ltd mot kommissionen, (REG 1998 s. I-03111).
Dom av den 25 mars 1999 i mål T-102/96, Gencor mot kommissionen, (REG 1999, s. II- 00753).
Dom av den 16 mars 2000 i mål C-395/96 etc., Compagnie Maritime Belge Transports
mot kommissionen, (REG 2000, s. I-01365).
Dom av den 7 oktober 1999 i mål T-228/97, Irish Sugar mot kommissionen, (REG 1999, s. II-02969).
Dom av den 12 september 2000 i de förenade målen C-180/98--184/98, Pavel Pavlov
m.fl. mot Stichting Pensioenfonds Medische Specialisten, (REG 2000, s. I-06451).
Dom av den 6 juni 2002 i mål T-342/99, Airtours mot kommissionen, (REG 2002, s. II- 02585).
Dom av den 6 januari 2004 i mål C-2/01 P och 3/01 P, Bayer AG mot kommissionen, (REG 2004, s. I-23).
Dom av den 26 januari 2005 i mål T-193/02, Laurent Piau mot kommissionen, (REG 2005, s. II-00209).
Dom av den 15 mars 2007 i mål C-95/04, British Airways mot kommissionen, (REG 2007, s. I-02331).
Dom av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony mot IMPALA, (REG 2008, s. I-04951).
Dom av den 12 april 2013 i mål T-442/08, CISAC mot kommissionen, (REU 2013, s. - 00000).
Dom av den 4 juni 2009 i mål C-8/08, T Mobile Netherlands m.fl. mot Raad van bestuur
van de Nederlandse Mededingingsautoriteit, (REG 2009, s. I-4529).
Dom av den 17 februari 2011 i mål C-52/09, Konkurrensverket mot TeliaSonera Sverige
ABI, (REU 2011, s. I-00527).
Dom av den 13 december 2012 i mål C-226/11, Expedia, (REU 2012 s. -00000).
9.3 ÖVRIGT
Sammanfattning av EU-lagstiftningen, EUR-Lex, (hämtad 2016-05-24), http://eur-