SLUTSATSER

En e-krona kan fylla viktiga samhällsfunktioner. Om marginaliseringen av

kontanterna fortsätter kan en e-krona säkerställa att allmänheten fortsatt har

tillgång till ett betalningsmedel som är statligt garanterat. Statlig närvaro på

betalningsmarknaden, i form av en e-krona, bibehåller också den möjlighet vi

har idag att kunna omvandla pengar hos en privat bank till statligt utgivna

pengar vilket anses garantera att förtroendet vi har för privata pengar

upprätthålls. Alternativet att inte agera på utvecklingen, och helt överlämna

betalningsmarknaden till privata aktörer, medför att allmänheten blir helt

beroende av privata betalösningar, vilket kan göra det svårare för Riksbanken

att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Därför föreslås att

Riksbanken fortsätter undersöka möjligheterna för en e-krona.

Vilka argument är viktigast för en e-krona? I denna rapport har vi lyft flera för- och nackdelar men rangordnar inte dessa. Vi menar att det är svårt att entydigt säga att det ena argumentet är viktigare än det andra i det här skedet. Vissa argument har bäring på säkerhet och nationell beredskap, andra på ekonomiska effekter. Några argument är också av mer politisk karaktär och rör exempelvis frågor som statens roll och medborgarnas tillgång till och kostnader för betaltjänster. Olika grupper i samhället skulle troligen rangordna dessa argument olika. Framöver kommer vi att fördjupa analysen kring kostnader, risker och statens roll, så att olika argument kan vägas mot varandra.Det kommer naturligt att finnas ett inslag av

värdeomdöme i den analysen. Den svenska betalningsmarknaden fungerar bra idag och anses vara kostnadseffektiv. Varför är det då naturligt att gå vidare till en mer operativ fas i arbetet med e-kronor? Jo, vi behöver förbereda oss för en framtida betalningsmarknad som kanske inte alls är lika effektiv som dagens. Det tar dessutom lång tid att bygga en teknisk lösning för ett möjligt e-kronasystem.

Projektet anser att frågor rörande nationell beredskap, inkludering och risker med att staten helt står utanför betalningsmarknaden mot allmänheten är argument nog för att ta steget att utveckla ett konkret tekniskt förslag på en e-krona.

En e-krona kommer troligen inte få några stora konsekvenser för bankerna och det finansiella systemet i normala tider. Möjligen kan bankerna få något mindre insättning från företag och allmänhet (inlåning) och därmed behöva ordna sin finansiering via andra kanaler på marknaden (marknadsfinansiering). I tider av finansiell oro, då vi antar att allmänheten önskar ta ut sina tillgångar från svaga banker, möjliggör e-kronan en mer generell och snabbare flykt från banksystemet till statligt garanterade pengar än en traditionell flykt från banksystemet till kontanter. Riksbanken har dock verktyg för att kunna hantera sådana situationer om de hotar att skada den finansiella stabiliteten.

För penningpolitiken kan vi konstatera att det i ett läge då e-kronan är brett tillgänglig och efterfrågan är stor kan det vara fördelaktigt att kunna styra efterfrågan. Ränta skulle i det fallet vara ett av flera möjliga verktyg för att begränsa eventuella negativa effekter på penningpolitikens genomslagskraft och den finansiella stabiliteten. Sammantaget kan dessa konsekvenser mildras med de instrument Riksbanken har idag men vid en teknisk utformning och design av en e-krona ska dessa aspekter tas i beaktande.

Riksbanken kommer att fortsätta analysera frågor om digitala centralbankpengar och digitalisering av betalningsmarknaden mer generellt. Utöver denna generella analys vill projektet också gå vidare med nedan frågeställningar som berör e-kronan mer direkt.

40 SLUTSATSER

Lagöversyn

Förändringarna på betalningsmarknaden och i betalmönstren är snabba och genomgripande. I den situationen vill Riksbanken ha beredskap och handlingsfrihet när det gäller e-kronans vara eller icke-vara. Projektgruppen föreslår därför att Riksbanken utreder vilka lagändringar som behöver göras för att Riksbanken ska ha ett tydligt mandat i frågan. Denna utredning kommer att remitteras till berörda instanser. Detta arbete påbörjas under 2019 och när, och om, det anses lämpligt delger Riksbanken riksdagen en framställning med förslag till lagändringar.

Generellt kan det finnas skäl för riksdagen att överväga en tydligare lagstiftning när det gäller Riksbankens mandat och möjligheter att tillhandahålla kontobaserade e-kronor till allmänheten. Lagstiftningen är ålderstigen på så sätt att den inte berör digitalisering. Vid en översyn bör man också beakta begreppet ”legalt betalningsmedel” mer generellt och överväga om en eventuell e-krona ska få status som lagligt betalningsmedel.

Utveckla en värdebaserade-krona

Det är naturligt att gå vidare till en mer operativ fas i arbetet med e-kronor. Projektet vill under 2019 och 2020 ta fram, testa och utvärdera en e-krona som i lagens mening räknas som e-pengar. Arbetet kommer att ta sin utgångspunkt i Riksbankens nuvarande mandat. Det betyder att fokus kommer att ligga på en värdebaserad e-krona som är ett förbetalt värde (elektroniska pengar) utan ränta och med spårbara transaktioner. Den tekniska lösningen bör vara flexibel så den även kan anpassas till en kontostruktur.

Fortsätta utreda en kontobaserad e-krona

En kontobaserad e-krona kräver samordning med andra myndigheter. Det är rimligt att ett eventuellt e-kronasystem för kontobaserade kronor byggs i samförstånd, och kanske till och med tillsammans, med andra myndigheter. En svensk hållning kring digitaliseringen på betalningsmarknaden bör också tas fram. Projektet föreslår att Riksbanken initierar ett myndighetsöverskridande samtal i denna fråga.

Referenser

Alsterlind, Jan, Hanna Armelius, David Forsman, Björn Jönsson och Ann-Lena Wretman (2015),”Hur långt kan reporäntan sänkas?”, Ekonomisk kommentar nr. 11 2015, Sveriges riksbank.

Armelius, Hanna, Paola Boel., Carl Andreas Claussen, Marianne Nessén, (2018), ”The e-krona and the macro economy”, Penning- och valutapolitik, nr. 3, Sveriges Riksbank, kommande. Arvidsson, Niklas, Jonas Hedman, Björn Segendorf (2018), När slutar svenska handlare att acceptera kontanter? Handelsrådets forskningsrapport, 2018:1.

Ball, Laurence (2014), “The Case for a Long-Run Inflation Target of Four Percent”, IMF

Working Paper 14/92.

Bank for International Settlements (2001), Basel committee on Banking Supervision, ”Working Paper on Pillar 3 – Market Discipline”, september 2001.

Bank for International Settlements (2018), Committee on Payments and Market Infrastructure och Markets Committee, Central Bank Digital Currency, mars 2018.

Bech, Morten, Umar Faruqui, Frederik Ougaard och Christina Picillo (2018), “Payments are a- changing’ but cash still rules”, BIS Quarterly Review, mars 2018.

Bertsch, Christoph och Johan Molin (2016), “Revisiting the role of central banks as liquidity providers – old and new challenges”, Penning- och valutapolitik, nr. 2, Sveriges riksbank.

Buiter, Willem och Ebrahim Rahbari (2015), “High Time to Get Low: Getting Rid of the Lower Bound on Nominal Interest Rates”, Citi Research, Economics, Global Economics View, april 2015.

Callesen, Per (2017), “Can banking be sustainable in the future? A perspective form Danmarks Nationalbank”, tal vid CBS’ 100 year celebration event, Köpenhamn, 30 oktober 2017. Davoodalhosseini, S. Mohammad R. (2018), “Central Bank Digital Currency and Monetary Policy”, Staff Working Paper 2018-36, Bank of Canada, juli 2018.

Dyson, Ben och Graham Hodgson (2016), Digital cash – Why central banks should start issuing electronic money, Positive Money, januari 2016.

Engert, Walter och Ben S. C. Fung (2017), “Central Bank Digital Currency: Motivations and Implications”, Staff Discussion Paper 2017-16, Bank of Canada, november 2017.

Erlandsson, Frida och Gabriela Guibourg (2018), ”Tiderna förändras och så också betalningsvanorna”, Ekonomisk kommentar nr. 6 2018, Sveriges riksbank.

Grym, Aleksi (2018), “The great illusion of digital currencies”, Bank of Finland Economics Review, no. 1, Bank of Finland.

Grym, Aleksi, Päivi Heikkinen, Karlo Kauko, och Kari Takala, (2017), “Central Bank Digital Currency”, Bank of Finland Economics Review, no. 5, Bank of Finland.

42 REFERENSER

Gürtler, Kirsten, Sören Truels Nielsen, Kristine Rasmussen och Morten Spange (2017). Analysis – Central Bank Digital Currency?, Nationalbanken, december 2017.

Juks, Reimo (2018), “When a central bank digital currency meets private money: effects of an e-krona on banks”, Penning- och valutapolitik, nr. 3, Sveriges Riksbank, kommande.

Kumhof, Michael och Clare Noone, (2018), “Central bank digital currencies - design principles and balance sheet implications”, Staff Working Paper, no. 725, Bank of England, maj 2018. Meaning, Jack, Ben Dyson, James Barker, och Emily Clayton, (2018), “Broadening narrow money: monetary policy with a central bank digital currency”, Staff Working Paper, no. 724, Bank of England, maj 2018.

Norges Bank (2018), “Central Bank Digital Currency”, Norges Bank Papers, no.1, 2018. Pennacchi, George (2012), “Narrow Banking”, Annual Review of Economics, vol. 4 2012. Rachel, Lukasz och Thomas D. Smith (2015),”Secular Drivers of the Global Real Interest Rate”.

Bank of England Staff Working Paper, no. 571.

Riksgälden (2008), Statsupplåning – Prognos och analys 2008:3, november 2008.

Schmiedel, Heiko, Gergana Kostova, och Wiebe Ruttenberg (2012), “The social and private costs of retail payments instruments – a European perspective”, Occasional paper series, nr. 137, september 2012, ECB.

Sedlabanki (2018), “Rafkróna? Central bank digital currency”, interim report, Special

publication Central bank of Iceland, september, 2018.

Segendorf, Björn (2018), ”Hur mycket e-kronor behövs det för betalningar?” Penning- och

valutapolitik, nr. 3, Sveriges riksbank, kommande.

Segendorf, Björn och Thomas Jansson (2012), ”Kontanter eller kort. Hur bör vi betala?”,

Penning- och valutapolitik, nr. 3, Sveriges riksbank.

Sveriges konsumenter (2018). Framtidens betalningsmedel – ur ett konsumentperspektiv, Rapport 2018.

Sveriges riksbank (2017), Riksbankens e-kronaprojekt, rapport 1, september 2017. Sveriges riksbank (2018), ”Svenska folkets betalningsvanor 2018”, maj 2018.

Söderberg, Gabriel (2018a), ”Vad är pengar och vilken typ av pengar skulle en e-krona vara?”.

Penning- och valutapolitik, nr. 3, Sveriges riksbank, kommande.

Söderberg, Gabriel (2018b), ”Varför fick Riksbanken sedelmonopol?”. Penning- och

valutapolitik, nr. 3, Sveriges riksbank, kommande.

Ordlista

Anonymitet: innebär att en person inför andra inte uppger sitt namn eller annat identifierande kännetecken. Anonymitet betyder inte nödvändigtvis att man inte är spårbar (se spårbarhet).

Avveckling: slutlig reglering av skulder när pengar eller värdepapper överförs från en part till en annan, oftast betalning från ett konto till ett annat konto.

Avvecklingssystem: det tekniska system som används för att initiera, det vill säga starta en betalningsprocess, och bokföra avvecklingen.

Bank-ID: en elektronisk ID-handling som är jämförbar med pass, körkort och andra fysiska legitimationshandlingar.

Betalningssystem: konton, regler och datasystem som behövs för att genomföra betalningar och för att överföra värdepapper mellan olika aktörer.

Betaltjänstleverantör: ett samlingsbegrepp för aktörer som tillhandahåller betaltjänster. I denna grupp ingår bland annat banker, kreditmarknadsföretag, betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, institut för elektroniska pengar, statliga och kommunala myndigheter, centralbanker samt dessa kategoriers utländska motsvarigheter. Centralbankspengar: pengar utgivna av en centralbank. Det kan vara sedlar och mynt men det kan även vara tillgångar som förvaras på konton hos centralbanken. Gemensamt för de båda är att de utgör en fordran på centralbanken.

Clearingorganisation: företag som utför clearing, det vill säga sammanställer och behandlar betalningsinstruktioner (i Sverige Bankgirot), och som har tillstånd för detta av tillsynsmyndighet (i Sverige Finansinspektionen).

Cyberattack: allmän beteckning på attacker på IT-system som bland annat omfattar dataintrång, olika former av sabotage eller att IT-systemet utnyttjas för att angripa tredje part.

Digitala centralbankspengar (Central Bank Digital Currency, CBDC): digitala pengar utgivna av en centralbank som är bredare tillgängliga än centralbanksreserver som enbart kan innehas av banker och andra finansiella institut som är deltagare i centralbankens avvecklingssystem. Digitala centralbankspengar kan förvaras på konton eller register hos centralbanken och antingen vara brett tillgängliga för allmänheten eller för en mer begränsad grupp i form av banker och andra finansiella institut. Till skillnad från privata bankpengar, som utgör en fordran på det privata institutet, utgör digitala centralbankspengar en fordran på centralbanken.

Digitala plånböcker: ett sätt att möjliggöra för individer att göra elektroniska betalningar genom att använda sin mobil eller ett annat elektroniskt verktyg. Beroende på utformningen av plånboken kan den användas för att samla kortuppgifter, leveransinformation, ID-handlingar och vara kopplad till ett bankkonto.

Distributed Ledger Technology (DLT): en teknik vars arkitektur bygger på nätverk av distribuerade register/databaser där alla deltagare kan skapa, överföra och lagra transaktioner utan att nödvändigtvis vara samordnade och administrerade av en central eller känd part.

Double spending: refererar till möjligheten att betala flera gånger med samma peng. En digital peng är en sifferserie som kan kopieras och utan skydd mot ”double spending” skulle man därför kunna betala hur många gånger som helst med samma elektroniska peng.

E-kronaplattform: en teknisk infrastruktur som tillhandahålls av Riksbanken och innehåller en kontostruktur för kontobaserade e-kronor och ett register som möjliggör utgivning och inlösen av värdebaserade e-kronor. E-kronasystem: Tekniska system och betalinfrastruktur som behövs för att en e-krona ska fungera i praktiken. Systemet innehåller e-kronaplattformen och all kringliggande infrastruktur så som stödsystem för e-kronaplattformen och Riksbankens avvecklingssystem för betalningar men även kopplingar till e-kronaanvändare och andra externa system.

Elektroniska pengar (e-pengar): varje elektroniskt eller magnetiskt lagrat penningvärde i form av en fordran på utgivaren som ges ut mot erhållande av medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner i enlighet med artikel 4.5 i betaltjänstdirektivet och som godtas av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren av elektroniska pengar. Se E- pengadirektivet 2009/110/EG.

E-legitimation: elektronisk legitimation för användning på t.ex. internet som möjliggör legitimering, underskrifter och godkännande av transaktioner.

44 ORDLISTA

Extraordinära åtgärder (QE): åtgärder som Riksbanken vidtog under den finansiella krisen, exempelvis strukturella transaktioner i svenska kronor, för att hjälpa bankerna att få tillgång till likviditet, underlätta penningmarknadens funktionssätt och förstärka penningpolitikens genomslag i ekonomin.

Externa effekter räknas till ett av alla marknadsmisslyckanden. Externa effekter är kostnader och skador för personer som inte deltar på marknaden för en vara, tredje person. Externa effekter förekommer eftersom marknaden inte tar hänsyn till alla kostnader som orsakas av produktionen och försäljningen av en produkt. Externa effekter kan vara både positiva och negativa. Negativa externa effekter medför att produktionen av en produkt är högre än vad som är samhällsekonomiskt önskvärt. Positiva externa effekter medför att produktionen av en produkt är lägre än vad som är samhällsekonomiskt önskvärt. För att komma tillrätta med externa effekter kan staten använda sig av prisregleringar, förbud, kvantitetsregleringar, skatter och subventioner. Exempel på en negativ extern effekt är miljöförstöringen Finjustering: transaktioner som Riksbanken använder för att dra in överskottslikviditet från bankerna eller ge bankerna möjlighet att låna pengar mot säkerhet hos Riksbanken för att hålla dagslåneräntan stabil och nära reporäntan. Fintech: finansteknologi (eller FinTech) är samlingsnamnet för den senaste utvecklingen av finansiella tjänster genom mjukvara. Fintech automatiserar tjänster och funktioner som tidigare har skötts av människor, till exempel algoritmisk aktiehandel.

Förmedlingsavgift (Interchange Fee): en avgift som betalas för varje transaktion direkt eller indirekt (t.ex. genom en tredje part) mellan den utgivare och den inlösare som deltar i en kortbaserad betalningstransaktion.

Gränssnitt: möjliggör kommunikation mellan olika mjukvarumoduler och/eller hårdvarumoduler, t.ex. API:er, applikationsprogrammeringsgränssnitt, men ett gränssnitt kan också avse interaktionen mellan människa och maskin, s k användargränssnitt.

Guld- och valutareserv: Sveriges reserv av guld och värdepapper i utländsk valuta som förvaltas av Riksbanken. Denna buffert kan användas för att vid behov försvara värdet på den svenska kronan och ge nödkrediter till solventa banker som får problem.

Inlåningsfacilitet: banker och andra finansiella aktörer kan placera pengar hos Riksbanken över natten till reporäntan minus 75 räntepunkter. Den ränta som motparten erhåller vid placering hos Riksbanken över natten är Riksbankens inlåningsränta.

Integritet: kan avse olika saker inom IT t ex personlig integritet syftar på skydd av information kring privatlivet och privat information, rätten att ha hemligheter och att vara anonym. I fallet med e-kronan kan det innebära att två parter kan ingå i en transaktion utan att tredje part har insyn. Dataintegritet innebär att lagrade data är korrekta och inte är åtkomliga för obehöriga samt är skyddade mot förvanskningar och otillåten radering.

Interbankränta: räntan på lån utan säkerhet som banker erbjuder andra banker. Stibor (Stockholm Interbank Offered Rate) brukar användas som mått på den svenska interbankräntan. Stibor används som referens för räntesättning eller prissättning av derivatkontrakt.

Internet of things (IoT): innebär att föremål som kläder, bilar, byggnader, elnät m.m. innehåller elektronik som möjliggör internetuppkoppling vilket gör att de kan kommunicera och styras via internet.

Kodnycklar: infrastruktur för kryptering med öppen nyckel. PKI är ett system som, med användning av elektroniska certifikat, gör det möjligt att kontrollera att en viss öppen nyckel verkligen tillhör den påstådda ägaren. PKI förutsätter att det finns certifikatutfärdare som utfärdar certifikat och som kan återkalla dem vid behov.

Kontobaserade e-kronor: ett saldo som bokförs i ett centralt register hos Riksbanken och kan liknas vid pengar som hålls på ett privat konto i ett kreditinstitut (inlåning).

Kundkännedom (Know Your Customer, KYC): begreppet syftar till själva processen att lära känna sina kunder för att kunna motverka kriminella aktiviteter som penningtvätt och finansiering av terrorism. För företag som verkar i den finansiella sektorn finns särskilda krav på kundkännedom. Exempelvis måste banker och andra kreditinstitut inhämta information om sina kunder för att därigenom fastställa kundernas identitet och kontrollera var deras pengar kommer ifrån.

Lagligt betalningsmedel: sedlar och mynt som ges ut av Sveriges riksbank är lagliga betalningsmedel.

Lender of last resort: är en roll som oftast ett lands centralbank har. Detta då den har en unik möjlighet att skapa betalningsmedel och låna ut till aktörer för att dessa inte ska gå i konkurs då de av marknaden anses vara förknippade med för hög risk.

Likviditet: mått på ett företags eller en organisations betalningsförmåga på kort sikt.

Marknadsfinansiering: den del av bankernas finansiering som inte kommer från inlåning. Det kan till exempel vara finansiering genom värdepappersupplåning.

Naturligt monopol: nationalekonomiskt begrepp för en bransch där det, oftast på grund av stordriftsfördelar, bara kan existera ett företag som gör vinst på lång sikt.

Nätverkseffekter: den (positiva) effekt som anslutandet av en ny användare har på den nytta redan anslutna användare har i nätverket.

P27: ett initiativ som undersöker möjligheten att skapa en gemensam betalningsinfrastruktur med gemensamma produkter för de 27 miljoner människor som bor i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Penningtvätt: ett förfarande i syfte att få pengar som intjänats olagligt att framstå som lagligt intjänade. Penningpolitisk motpart: kreditinstitut med säte eller filial i Sverige som är deltagare i RIX (Riksbankens

avvecklingssystem) och som har tillgång till kreditfaciliteter hos Riksbanken. Sedan april 2009 kan kreditinstitut som valt att inte delta i RIX bli begränsade penningpolitiska motparter för att få tillgång till kreditfaciliteterna.

Privata bankpengar: tillgångar som förvaras hos banker och andra kreditinstitut i form av bl.a. inlåning på konto. Till skillnad från centralbankspengar, som utgör en fordran på centralbanken, utgör privata bankpengar en fordran på det privata institutet.

Realtidsavveckling: avveckling som sker nästan samtidigt som betalningen initieras.

Redundans: Inom IT kan redundans avse olika saker, t ex upprepning av information, vilket är nödvändigt i all kommunikation för att man ska kunna rekonstruera delar som har fallit bort, men det kan t ex också avse hårdvara: dubbel eller flerdubbel uppsättning av viktiga komponenter för att utrustningen ska fungera även om något går sönder.

Reporänta: Riksbankens viktigaste styrränta genom vilken Riksbanken kan styra de korta marknadsräntorna med avsikt att påverka inflationen. Bankerna betalar reporänta när de lånar pengar i Riksbanken via Riksbankens repotransaktioner. Vid tillfällen då bankerna placerar pengar i Riksbanken kan de i stället köpa riksbankscertifikat. Bankerna erhåller reporänta vid placering i riksbankscertifikat.

Reporäntebana: prognos för reporäntan för ett antal år framöver som beräknas leda till att Riksbanken når inflationsmålet om 2 procent och bidrar till en allmänt god ekonomisk utveckling. Reporäntebanan publiceras samtidigt som Riksbankens beslut om reporäntan, vilket normalt sett sker sex gånger om året.

Resiliens: ett systems långsiktiga förmåga att motstå, klara av och återhämta sig efter förändringar.

Robusthet: förmågan att motstå störningar och avbrott samt förmågan att minimera konsekvenserna om de ändå inträffar.

Seignorage: inkomster som en centralbank får på sin sedel- och myntutgivning. Motsvarar avkastningen på de av