6.1 Studiens relevans för speciallärarens yrkesroll
I enlighet med examensordningen ska vi som speciallärare genom våra fördjupade kunskaper inom språk-, skriv- och läsutveckling ha verktyg att utreda elevers utsikter att utvecklas och genom det finna arbetsformer som överensstämmer med deras behov. Detta bör ske på såväl organisationsnivå som grupp- och individnivå.
Inom organisationsnivå kan det gå ut på att vi speciallärare hjälper lärare att få ökade kunskaper inom specialpedagogik för att kunna anpassa och göra lättillgängliga lärmiljöer. Det kan också betyda att vi betonar vikten av att lärare får tid och möjlighet att ändra sin undervisning till ett förfarande som lämpar sig för fler eller helst samtliga elever.
På gruppnivå kan det betyda ett förebyggande arbete som ger talängsliga elever utsikter att utvecklas tillsammans med klasskamrater och lärare. För att detta ska vara görbart är det centralt att utifrån eget kunnande inom området handleda lärare i skolan. Vid en kartläggning av elever är det viktigt att poängtera både elevens styrkor och behov. Här är det centralt att samarbeta med andra professioner både internt och externt för att nå så gott resultat som möjligt.
I vårt uppdrag som speciallärare ingår även att på individnivå stötta och handleda talängsliga elever då de vid behov kommer att behöva enskilt stöd i liten grupp. Det kan ske i form av att strukturera upp presentationen, träna kroppsspråk och öva på det muntliga framförandet, baserat på vad som framkommit i kartläggningar och utformat som särskilt stöd eller extraanpassningar.
6.2 Vidare forskning
Under vårt arbete med denna studie har många tankar väckts kring muntliga presentationer och talängsliga elever i skolan. Från hur vi själva arbetat med talängsliga elever och muntliga presentationer under våra år som lärare till hur det ser ut idag och hur man skulle kunna förändra för att skapa bättre förutsättningar för alla att lyckas med muntliga presentationer. Tidigare forskning har främst riktat in sig på äldre elever, det vore därför viktigt att ta reda på mer om yngre elevers erfarenheter och hur man arbetar med muntlighet på låg- och mellanstadiet. Även muntlighet i åtgärdsprogram är en angelägen fråga för vidare forskning – ingen av de elever vi talat med upplevde att det fanns en plan för hur arbetet med deras talängslan skulle gå till.
6.3 Avslutande ord
Vi anser att vi i arbetet med denna studie fått en ökad kunskap om talängsliga elever och hur vi som blivande speciallärare kan arbeta för att stötta dem i arbetet med muntliga
presentationer. Avslutningsvis hoppas vi att denna studie höjer medvetenheten om talängsliga elever och hur man som lärare eller speciallärare kan arbeta för att stötta och förebygga talängslan. Vår förhoppning är att vi i skolan tillsammans kan hjälpa och stötta dessa elever och skapa en förändring för dem på flera plan, såväl skolmässigt som personligt.
Litteraturlista
Axelsson, U. (2011). Talängslan – Förstå utmana och förändra. Lund: Studentlitteratur
Black, P., & Wiliam, D. (1998). Assessment and Classroom Learning. Assessment in Education: Principles, Policy & Practice, 5(1), 7–74.
Bodie, G D. (2010). A Racing Heart, Rattling Knees, and Ruminative Thoughts: Defining, Explaining,
and Treating Public Speaking Anxiety. Communication Education, 59(1), 70–105.
Bryman, A., & Nilsson, B. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (Upplaga 3. ed.). Cederberg, A. (1997). Från tystnad till tal. Rhetorica Scandinavica, 1997, Vol.4, pp.28–36
Comadena, M., & Prusank, D. (1988). Communication apprehension and academic achievement among
elementary and middle school students. Communication Education, 37(4), 270–277.
Coplan, R.J. & Moritz Rudasill, K. (2017). Blyga skolbarn. (Upplaga 1).
Denscombe, M., & Larson, P. (2018). Forskningshandboken: För småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna (Fjärde upplagan. ed.).
Finn, J.D., Pannozzo, G. M. & Voelkl, K. E. (1995). Disruptive and inattentive-withdrown behaviour and
achievement among fourth graders. The Elementary School Journal
Hattie, J. (2009). Visible learning: A synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. London: Routledge.
Hattie, J, & Timperley, H. (2007). The Power of Feedback. Review of Educational Research, 77(1), 81– 112.
Jenner, H. (2004). Motivation och motivationsarbete: i skola och behandling. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Jensen, M. (2012). Kommunikation i klassrummet. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S., Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Nationalencyklopedien [NE]. (2018). Talängslan. Hämtad 2018-12-02 från https://www-ne-se.proxy.ub.umu.se/ordb%C3%B6cker/#/search/ne-ordbok-sv-sv?q=tal%C3%A4ngslan Olsson Jers, C. (2010). Klassrummet som muntlig arena: Att bygga och etablera ethos. Diss. Malmö:
Malmö högskola.
Olsson Jers, C. (2012). Klassrummet som muntlig arena – att tala fram sin trovärdighet. Stockholm: Liber.
Palmér, A. (2001). Muntlig svenska. Intervjuer med lärare och elever om talets roll i undervisning och
svenskans beskrivning. Linköping: Linköpings universitet. Hämtad från: http://www.ep.liu.se/ecp/006/index.html
Palmér, A. (2008). Samspel Och Solostämmor: Om Muntlig Kommunikation I Gymnasieskolan =
Interacting and Going Solo: On Oral Communication in Upper Secondary Schools. Diss. Uppsala:
Uppsala universitet.
Palmér, A. (2010a). Muntligt i klassrummet – Om tal, samtal och bedömning. Lund: Studentlitteratur. Palmér, A. (2010b). Att bedöma det muntliga: Utvärdering av ett delprov i gymnasieskolans nationella
kursprov, Svenska B (FUMS rapport, 227). Uppsala: Uppsala universitet.
Powell, R.G. & Caseau, D. (2004). Classroom communication and diversity: enhancing institutional
practice. Mahwah, NJ: L. Erlbaum Associates.
Prage, S. & Svedner, P.O. (2008). Tala - samtala - lära: om lärares och elevers tal i undervisningen: en
handledning. (2., [rev.] uppl.) Uppsala: Kunskapsföretaget.
Rautalinko, E. (2007). Samtalsfärdigheter: Stöd, vägledning och ledarskap (1. uppl. ed.). Stockholm: Liber.
Sadler, D. (1989). Formative assessment and the design of instructional systems. Instructional Science, 18(2), 119–144.
Sandin, D. (2017). Talrädsla i skolan – Att förstå och hjälpa elever som inte gillar att tala. Stockholm: Gothia fortbildning.
Sigrell, A. (2008). Retorik för lärare: Konsten att välja språk konstruktivt. Åstorp: Retorikförlaget. Skollagen (SFS 2010:800). Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolverket. (2001). Rapport 202: Varför når inte alla elever målen? Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2016). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: Reviderad 2016 (3., kompletterade uppl. ed.). Stockholm: Skolverket: Wolters Kluwer [distributör].
Skolverket. (2018). Nationella prov i grundskolan. Hämtad 2018-10-02 från
https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/nationella-prov-i-grundskolan
Skolverket. (2018). Bedömningsmatris för muntlig färdighet, svenska och svenska som andraspråk,
ämnesprov i årkurs 6 Hämtad 2018-10-24 från
https://www.skolverket.se/download/18.5dfee44715d35a5cdfa9869/1516017574929/muntlig-formaga-matris.pdf
Strömquist, S. (1992). Tal och samtal. Lund: Studentlitteratur.
Strömquist, S. (2014). Konsten att tala och skriva. (5., [omarb.] uppl.) Malmö: Gleerup.
Tornberg, U. (2015). Språkdidaktik. (5., [rev.] uppl.) Malmö: Gleerups Utbildning Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer (3. uppl.. ed.). Lund: Studentlitteratur.
UR, Utbildningsradion (2012). Talrädsla bland ungdomar, undersökning genomförd av GFK på beställning av UR, hämtad från: http://www.mynewsdesk.com/se/utbildningsradio/documents/ur-s-undersoekning-talraedsla-bland-elever-i-aaldrarna-13-18-aar-20237
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Vygotskij, L.S. (1997). Educational psychology. Boca Raton, Fla.: St.Lucie
Wahlström, G., Carlsson, C., & Magnusson, D. (1996). Gruppen som grogrund: En arbetsmetod som