Vad gäller utvecklings- och förändringsarbetet för ensamkommande barn finns det ett fortsatt behov av att följa internationella överenskommelser. Exempelvis är FN:s konvention om barnets rättigheter (Utrikesdepartementet, 2006) en av dessa överenskommelser. Utifrån resultatet som presenterats i forskningsöversikten, de två delutvärderingarna, samt i personalintervjuer om Solitarios verksamhet och personalenkäter med bedömningar av ungdomarnas situation, statistik från Eskilstuna kommun och diskussionen ovan har vi dragit följande slutsatser som innehållsmässigt har nära kopplingar till barnkonventionen. Vi rekommenderar Eskilstuna kommun följande:
1. Verksamheten för ensamkommande barn och ungdomar har blivit permanent sedan den 1 januari 2012 under namnet Resursteamet. Det är viktigt att Eskilstuna kommun ser till att personalgruppen är tillräckligt stor och med relevant kompetens där även socionomer bör ingå för att ge ett omfattande stöd till ungdomar placerade framförallt i släktinghem/nätverkshem. Vid omorganiseringen minskades personalgruppen trots att det fanns behov av samma eller ökade stödinsatser.
2. Resultatet visar att det behövs mer samordning mellan instanser som lokalt har ansvar för ensamkommande barn, från skola, socialtjänst, hälso och sjukvård, överförmyndare (god man), polis till intresseorganisationer och fritidsinriktade verksamheter.
3. Resultatet från utvärderingen visar att det har funnits mycket allvarliga brister i den inre kommunikationen mellan olika enheter och respekt för de professionella bedömningar som gjorts av de som arbetar med frivilliga insatser när det gäller barns utsatthet och behov av akuta ingripanden. Detta måste åtgärdas.
4. Ett annat viktigt resultat är att det behöver ske lika noggranna utredningar av släktinghem/nätverkshem som av traditionella familjehem. Den här studien visar på brister i bedömningen av vilken familj som är ett lämpligt familjehem.
5. Det behövs mer uppföljning av de placeringar som skett och erbjudande om utbildning/mentor till familjer som tar emot ensamkommande barn och ungdomar, eftersom familjer som själva har brister i information om det svenska samhället inte kan stödja de ensamkommande barnen och ungdomarna tillräckligt på deras väg in i det svenska samhället.
6. Behovet av socialt och känslomässigt stöd kan över tid variera. Handledare i Resursteamet kan vara en form av stöd, god man en annan, kontaktperson respektive mentor ytterligare former beroende på vilket behov av kompletterande stöd det
ensamkommande barnet har förutom stödet från familjehemmet eller boendet. Det kan också finnas behov av kvalificerad behandling på grund av PTSD eller funktionsnedsättning/kronisk sjukdom.
7. Barnen åker ofta från någonting snarare än till någonting. De kan i hemlandet ha varit utsatta för hot och våld. Det är viktigt att känna till bakgrunden till barnets flykt, om och när barnet vill berätta om det, för att dels kunna hjälpa barnet att förstå sammanhanget i det som hänt och dels för att kunna ge barnet det stöd barnet behöver i att få ihop sitt vardagsliv (resiliencearbete).
8. Brister på nya vänner uppmärksammades i den andra processutvärderingen. Resultatet visar också att det finns brister i ungdomars föreningsliv och trots flera försök finns fortfarande brister i kontakter med frivilligorganisationer. Resursteamet bör arbeta vidare med att utveckla nya kontaktytor bland annat när det gäller musik eller sportaktiviteter för att ge ungdomarna ytterligare möjlighet att knyta kontakter med jämnåriga som är etablerade i det svenska samhället.
9. Som påpekades i den första processutvärderingen är det viktigt att ha en tvärkulturell dimension med fördjupad ömsesidig delaktighet/kunskap om både den svenska kulturen och hemlandets kultur. Med en sådan dimension i verksamheten stärks ungdomarnas kunskaper om både den svenska kulturen och hemlandets kultur och personalgruppen kan få ökad kunskap om barnens hemländers kulturer samt att perspektivet om barns rättigheter blir tydligare integrerat i verksamheten.
10. Solitarios verksamhet visade tydligt att kontakten med föräldrar är viktig aspekt för ungdomarnas välbefinnande och även skolprestationer. Därför bör Resursteamet aktivt stödja kontakten med föräldrar i hemlandet.
11. Föräldraskap via nätet i kombination med fosterföräldraskap på plats bör utvecklas för de ensamkommande barnens och för andra familjehemsplacerade barns bästa. 12. Genomgående visar resultaten att en god uppbackning i skolarbetet behövs både från
kommunen och hemifrån. Läxhjälp som Solitario haft har uppskattats mycket. Resursteamet eller en annan kommunal instans bör fortsätta ge ungdomar läxhjälp. Pensionerade lärares pedagogiska insatser vid läxhjälp är inte en tillräcklig lösning för att motsvara den roll läxhjälpen tidigare spelat även som personligt stöd.
13. Förlängd skolgång bör erbjudas de ensamkommande barn som är i behov av det för att hämta igen tidigare kunskapsbrister och finansiering ordnas.
REFERENSER
Aytar, O. (2007). Mångfaldens organisering. Om integration, organisationer och interetniska relationer i Sverige. Stockholm: Stockholms universitet, Sociologiska institutionen. Doktorsavhandling.
Aytar, O. (2009). Organisering, diaspora och statslöshet. I Bo Bengtsson, & Clarissa Kugelberg (Red.), Föreningsliv, delaktighet och lokal politik i det mångkulturella samhället (s. 233-260). Malmö: Égalité.
Bronfenbrenner, U. (1979). The ecology of human development: experiments by nature and design. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press.
Bronfenbrenner U. (2000). Ecological systems theory. In A. Kazdin (Ed.), Encyclopedia of psychology (pp.129-133). Washington DC: Oxford University Press.
Brunnberg, E. (2003). Vi bytte våra hörande skolkamrater mot döva! Förändring av hörselskadade barns identitet och självförtroende vid byte av språklig skolmiljö. Örebro: Örebro University, Örebro Studies in Social Work no. 3. Dissertation.
Brunnberg, E., Borg, R-M., & Fridström, C. (2011). Ensamkommande barn – en forskningsöversikt. Lund: Studentlitteratur.
Derluyn, I., & Broekaert, E. (2005). On the Way to a Better Future: Belgium as Transit Country for Trafficking and Smuggling of Unaccompanied Minors. International Migration, 43 (4), 31-56.
Donaldson, S. I. (2007). Program Theory-Driven Evaluation Sceince. Strategies and Applications. New York: Lawrence Erlbaum Associates.
Eide, K.(2005). Tvetydige barn. Om barnemigranter i et historisk komparativt perspektiv. Bergen: Universitetet i Bergen. Doktorsavhandling.
Eide, K., & Broch, T. (2010). Enslige mindreårige flyktninger. Kunnskapsstatus og forskningsmessige utfordringer. Norge: Regionsenter for barn og unges psykiske helse (RBUP), Helseregion Øst og Sør. Hämtat 10 september 2011 från
http://media.nordicrefugeechildren.se/2010/06/Ferdig-rapport-EM-web-versjon.pdf
Ekonomistyrningsverket. (2006). Effektutvärdering. Att välja upplägg. Stockholm: Ekonomistyrningsverket.
Eriksson, B. G., & Karlsson, P-Å. (2008). Att utvärdera välfärdsarbete. Stockholm: Gothia förlag.
Fazel, M., & Stein, A. (2002). The mental health of refugee children. Archives of Disease in Childhood, 87(5), 366-370. doi:10.1136/adc.87.5.366
Fridström, C., Aytar, O., & Brunnberg, E. (2011). På väg in i det svenska samhället. Utvärdering av Solitario – dagverksamhet för ensamkommande barn. Del 2 Processutvärdering. Eskilstuna/ Västerås: Mälardalens högskola.
Fridström, C., & Brunnberg, E. (2010). På väg in i det svenska samhället. Utvärdering av Solitario – dagverksamhet för ensamkommande barn. Del 1 Processutvärdering. Örebro: Örebro universitet.
Hart, A., & Blincow, D. (2007). Resilient Therapy. Working with Children and Families. East Sussex: Routledge.
Hedin, L., Höjer, I., & Brunnberg, E. (2010). Why one goes to school: what school means to young people entering foster care. Child and Family Social Work, 16 (1), 43-51.
Heptinstall, E., Sethna, V., & Taylor, E. (2004). PTSD and depression in refugee children. Associations with pre-migration trauma and post-migration stress. European Child & Adolescent Psychiatry, 13 (6), 373–380.
Hessle, M. (2009). Ensamkommande flyktingbarn men inte ensamma. Tio årsuppföljning av ensamkommande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som unga vuxna i Sverige. Stockholm: Stockholms universitet, Pedagogiska institutionen. Doktorsavhandling.
Integrationsverket. (2004). Integration och indikatorer. Några teoretiska och metodologiska utgångspunkter för användandet av indikatorer. Norrköping: Integrationsverket.
Jess, K. (2011). Programteori för utvärderingsverkstäder. I B.G. Eriksson, & P-Å. Karlsson (Red.), Verkstäder för utvärdering i välfärdsverksamheter – Erfarenheter från några svenska FoU-enheter och högskolor (s. 35-43).
Karlsson, O. (1999). Utvärdering – Mer än metod. Tankar och synsätt i utvärderingsforskning. Stockholm: Svenska kommunförbundet.
Karlsson Vestman, O. (2011). Utvärderandets konst. Att granska FoU-miljöer inom välfärd. Lund: Studentlitteratur.
Kernberg, P., Clarkin, A., Greenblatt, E., & Cohen, J. (1992). The Cornell Interview of Peers and Friends: Development and Validation. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 31 (3), 483–489.
Keselman, O. (2009). Restricting participation. Unaccompanied children in interpreter- mediated asylum hearings in Sweden. Linköping: Linköpings universitet, Studies from the Swedish Institute for Disability Research No.31.
Kohli, R. K. S. (2006). The Sound of Silence: Listening to What Unaccompanied Asylum- seeking Children Say and Do Not Say. British Journal of Social Work, 36, 707-721
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Migrationsverket. (2012). Flest ensamkommande barn och ungdomar söker skydd i Sverige. Hämtat den 2012-05-06 från http://www.migrationsverket.se/info/5587.html
Smid, G. E., Lensvelt-Mulders, G. J. L. M., Knipscheer, J. W., Gersons, B. P. R., & Kleber, R- J. (2011). Late-Onset PTSD in Unaccompanied Refugee Minors: Exploring the Predictive Utility of Depression and Anxiety Symptoms. Journal of Clinical Child & Adolescent Psychology, 40 (5), 742-755.
Socialstyrelsen (2006). Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad den 19 september 2011 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9410/2006-101- 6_20061016.pdf
Socialstyrelsen. (2008). Integrationsarbete i civilsamhället. Unga och äldre i blickfånget. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 19 september 2011 från http://esh.diva- portal.org/smash/get/diva2:320821/FULLTEXT01
Socialtjänst. (2011). Barn och unga – insatser år 2010. Vissa insatser enligt socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Stockholm: Socialstyrelsen
Svedberg, L. (2005). Det civila samhället och välfärden – ideologiska önskedrömmar och sociala realiteter. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället: några forskningsfrågor (s. 45- 64). Stockholm: Riksbankens Jubileumsfond/Gidlunds förlag. Hämtad den 23 september 2011 från http://www.rj.se/fd8e-cf49af13ec-0494442575928b06
Trägårdh, L. (1999). Det civila samhället som analytiskt begrepp och politisk slogan. I E. Amnå (Red.), Civilsamhället (s. 13-59). Stockholm: Utbildningsdepartementet, SOU 1999:84, Demokratiutredningens forskarvolym VIII. Hämtad den 23 september 2011 från http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/45/82ba60e8.pdf
Utrikesdepartementet. (2006). Mänskliga rättigheter. Konventionen om barnets rättigheter. Stockholm: Utrikesdepartementet.
BILAGOR
B. Familjestruktur – traditionell familj och modern familj
Traditionell familj
En traditionell familj
överordnar män och underordnar kvinnor
Vad kan det leda till?
Vilken familj väljer du?
C. Ensamkommande barn – en forskningsöversikt
(Se bifogad bok)
D. På väg in i det svenska samhället. Utvärdering av Solitario –
dagverksamhet för ensamkommande barn. Del 1
Processutvärdering
(Se bifogat dokument)
E. På väg in i det svenska samhället. Utvärdering av Solitario –
dagverksamhet för ensamkommande barn. Del 2
Processutvärdering
(Se bifogat dokument)
F. Intervjuguide för tematiska intervjuer
(Se bifogat dokument)
G. Frågeformulär för enkäten med ungdomar
(Se bifogat dokument)
H. Frågeformulär för enkäten med personal
Box 883, 721 23 Västerås Tfn: 021-10 13 00