Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur barnperspektivet behandlas i planeringen och vid utformningen av staden med fokus på vad barnen kan tillföra samt varför det är viktigt att tillämpa ett barnperspektiv. De resultat som framkommit under studien är att barn inte ges tillräckliga möjligheter att delta och påverka i planeringen. Barnens medverkan handlar i större utsträckning om marknadsföring och prestige än att faktiskt skapa ett reellt inflytande. Barns möjlighet att delta i planeringen handlar idag mycket om vilja och engagemang som till stor del styrs av ekonomi, tid och prioriteringar. Problematiken kring detta handlar framförallt om att samhällsplaneringen inte har tillräcklig kunskap om hur barn och barnperspektivet kan hanteras och göras användbart i praktiken, men att man gör så gott man kan. Syftet har vidare varit att söka svar på de frågeställningar som ställdes i början av uppsatsen vilka besvaras nedan.
I vilka sammanhang kan barn delta och påverka i planeringsprocessen?
De gånger som barn erbjuds att delta i planeringen är när projekt som berör dem ska utformas. Det gäller bland annat frågor som fokuserar på parker, bostadsområden, skolgårdar och skolvägen. Det är platser som barnen har en unik kunskap kring och där deras perspektiv öppnar upp en värld som vuxna inte ser själva. Deltagandet kan se ut på olika sätt beroende på projektets syfte och utformning. I vissa fall får barnen beskriva olika aspekter som är kopplat till ovanstående platser. Detta i sig ger inget inflytande utan här ses barnen som informanter. Verkligt inflytande kan även det se ut på olika sätt och väga olika tungt. Att vara informant kan i vissa fall tolkas som inflytande men för att komma högre upp på Harts stege handlar inflytande om att barn får vara med och påverka besluten på något sätt. Barn kan dock inte själva hantera och inrätta egna beslut utan detta ansvar ska delas med vuxna genom en aktiv och pedagogisk dialog kring projektets fråga. Huruvida barn kan delta, ha inflytande och påverka i planeringsprocessen handlar vidare om hur vuxna tolkar de olika begreppen, vilken pedagogisk kunskap de har samt vilket syfte projektet har angående barns medverkan. För att undvika falskt inflytande bör därför en utredning av detta ske innan barnen ombeds att vara med i olika projekt, samt att projektet ska återkoppla till barnen där de får se hur deras synpunkter har behandlats.
På vilket sätt används barnperspektivet i planeringen?
Samtliga planer, program och projekt ska ha med ett barnperspektiv i de frågor som berör barn för att därmed kunna garantera att barnets bästa kommer i främsta rummet. Barnperspektiv handlar således om att planerare ska ta hänsyn till barns behov och intressen kring frågor och beslut där barn påverkas. Det innebär att planerare måste studera och förstå en kultur som är skapad för barn. För att kunna tillämpa detta perspektiv behövs nödvändigtvis inte information från barnen själva utan vuxna kan inta ett barnperspektiv genom att uppmärksamma konsekvenser av olika beslut. Barnperspektivet är samtidigt en del av många andra perspektiv som ingår i det så kallade helhetsperspektivet som planerare har som normgivande utgångspunkt, allt ska med. Den mängden information kan i många fall bli svår att hantera vilket innebär att vissa perspektiv blir antaganden och därmed inte förankrade i rätt kontext. Det blir helt enkelt för övermäktigt att det istället får motsatt effekt och inte genomförs på rätt sätt. Jag kan tydligt urskilja att det krävs mer kunskap för att kunna hantera barnperspektivet och göra det användbart i planeringen.
Kompetensen är i många fall avgörande för hur planeringen ska arbeta med barn på ett trovärdigt och betydelsefullt sätt. Med bakgrund av hur forskningen lyfter fram denna problematik liksom hur denna studie fick insyn i ämnet kan det konstateras att planerare behöver utbildas. Detta ska inte uppfattas som ett negativt beslut utan alla som arbetar med ett dynamiskt yrke som ständigt förändras och möter nya utmaningar måste hela tiden kunna förnya, bygga på och bredda sina kunskapsområden. Till detta hör även att det måste etableras nya former och arenor för hur och när barn kan delta i samhällsplaneringen.
Hur ser barnen på sin närmiljö och vad kan deras perspektiv tillföra i samhällsplaneringen?
Det nämns ofta inom forskningen att barn behöver en närmiljö som tillåter och möjliggör kreativa och spännande aktiviteter, vilket vidare anses vara avgörande för deras sociala, fysiska och mentala utveckling. Utifrån min studie med barnen framkom det dock att det saknas många element i deras närmiljö som kan bekräfta detta. Det behövs mer variation i miljön för att barnen ska känna att det är en kreativ och inspirerande plats att leka, hänga och umgås på. Dock hade barnen en positiv inställning till sina bostadsområden liksom till flera parker de brukar besöka. De anmärkningar som framfördes handlade även de om hur dessa kan präglas av mer varierade kvaliteter och funktioner. Däremot var majoriteten av barnen missnöjda över skolgårdens utformning, där asfalten och brist på roliga aktiviteter var de främsta orsakerna till detta.
Utifrån mina personliga erfarenheter ser jag att barnens närmiljöer behöver präglas mer av deras intressen och önskningar. För inspirerande miljöer kan faktiskt konkurrera med all den medieexponering som barn idag utsätts för. Men då behövs mer fantasi, färg och känsla. Värden som kan vara svåra att visualisera men som barn i många fall är experter på att uttrycka.