Slutsatser

Under detta avsnitt kommer vi att presentera de slutsatser som vi har kommit fram till och således besvara studiens problemformulering och uppfylla dess syfte.

Syftet med vår studie är:

- att beskriva hur kvinnor och män samlar in information vid kreditbedömning av små företag

- att analysera och tolka likheter och olikheter vid informationsinsamling beroende på om kreditbedömare är kvinna eller man

- att skapa en djupare förståelse om skillnader mellan kvinnor och mäns sociala beteende i deras roll som kreditbedömare

I vår studie valde vi att ställa några delfrågor innan vår huvudfråga. Vi ställde oss frågande till om informationsinsamlingen skiljer sig åt beroende på om kreditgivaren är kvinna eller man. Vilken information kvinnor och män som kreditbedömare anser är mest värdefull och vilken typ av information samlar kvinnor och män som kreditbedömare in vid kreditbedömning av små företag? Dessa delfrågor gav studiens problemformulering.

Vår studies problemformulering är: På vilket sätt skiljer sig informationsinsamlingen åt vid

kreditbedömning av små företag beroende på om kreditbedömaren är kvinna eller man och vad beror det på?

Studie visar att informationsinsamlingen vid kreditbedömning av små företag skiljer sig åt i vissa avseende beroende på om kreditbedömaren är kvinna eller man och kan ibland förklaras i respondenternas sociala beteende. Kvinnorna i studien har mindre kunskaper (utbildning) jämfört med männen, men har i gengäld totalt sett mer erfarenheter som kreditbedömare mot små företag. Både kvinnorna och männen utnyttjar sina kunskaper och erfarenheter genom att samla in relevant information vid kreditbedömning. De har lärt sig att ställa de svåra och jobbiga frågorna och samla in information enligt vissa mönster. Trots det upplever kvinnorna att informationen från små företag är svårare att hantera och att små företagare har en tendens att underhålla information. Männen å andra sidan tycker jämfört med kvinnorna att de tillhandahåller mindre information från små företag, jämfört med stora företag. Deras upplevelser menar Miller och Siegel (2009), samt Silver och Vegholm (2009) kan bero på för lite kunskap och förståelse för företaget, bristande information och utbildningar,

51

kommunikationsproblem och för lite kunskaper från bankens sida om företagets specifika verksamhet.

Slutsatsen är att kvinnorna har mindre kunskaper (utbildning) och högre erfarenheter jämfört med männen, men både kvinnorna och männen har lärt sig att samla in relevant information.

Kvinnornas osäkerhet speglar sig i att de samlar in mer mjuk information, medan männen vid osäkerhet rådgör med sina kollegor. Både kvinnorna och männen kan (alla utom de respondenter som inte får ta kreditbeslut själva) fatta ett beslut redan efter första gången de träffar kunden. Trots det samlar kvinnor generellt sätt in mer information än männen då de samlar in all tillgänglig information som finns. Rydmark (2002) menar att osäkerhet kan finnas trots att all relevant information finns tillgänglig. Totalt sätt använder sig kvinnorna av mer referenser jämfört med männen och då externt. Om männen skulle använda sig av referenser skulle det ske internt inom banken. Sridhar (1987) fann i sin studie att kvinnor har en tendens att i högre utsträckning anlita sig av referenser, men att de däremot tar färre personliga kontakter utanför organisationen.

Slutsatser är att vid osäkerhet samlar kvinnor in mer mjuk information medan männen rådgör med sina kollegor. Slutsatsen är även att kvinnor i första hand använder sig av externa referenser medan männen använder sig av interna referenser, vilket motsäger sig teorin.

Alla respondenter i studien oavsett om kreditbedömaren är kvinna eller man menar att förtroendet ökar ju längre relationen varar. Samtidigt upplever kvinnorna att små företag undanhåller information. Dessutom tycker kvinnorna i studien jämfört med männen att den informationen som de får ta del av är trovärdig. Barber et al. (2009) förklarar det med att kvinnor styrs av en personlig tillhörighet och främjar vänskapliga relationer, medan männen bedöms som relativt självfokuserade. Veloutsou et al. (2005) menar att kvinnor uppfattar informationskällor på ett trovärdigare sätt och sätter högre värde på informationen som de tillhandahåller jämfört med männen. Ett ökat förtroende leder till att den kreditsökande kan öppna sig mer och föra ett intimare samtal med kreditbedömaren (Miller & Staada, 2010).

Slutsatsen är att både kvinnorna och männen samlar in mindre information vid ökat förtroende mot små företag. Trots det upplever kvinnorna att små företag undanhåller information.

Studien visar att alla respondenterna, oavsett deras kön, anser att den geografiska närheten har en betydelse. Den geografiska närheten mot små företaget påverkar kvinnorna mer negativt jämfört med männen, då de anser att det finns en risk att negativ information om företaget förbises med den nära relationen. Männen å andra sidan är mer professionella och menar att risken inte är så stor då de avsäger sig ärendet om det uppstår en för nära relation. Kvinnornas farhågor stödjer sig i teorin då Eriksson (2006) menar att en nära relation kan leda till att negativ information förbises. Jonnergård och Stafsudd (2009) förklarar det med att kvinnor styrs av empati.

Slutsatserna vi kan dra av detta är att oberoende av kön anser alla respondenterna att den geografiska närheten har betydelse, men att kvinnor påverkas mer negativt av den geografiska närheten mot små företaget, jämfört med männen då de lättare förbiser negativ information om företaget.

52

I studien visar det sig att både kvinnorna och männen i sin roll som kreditbedömare anser att det är personen bakom företaget som är den viktigaste informationskällan. Alla respondenterna både kvinnorna och männen samlar in information från kreditupplysningar och lika många kvinnor och män samlar in information om företaget. Kvinnorna samlar även in mer information jämfört med männen från sitt sociala nätverk och från revisorn. Alla kvinnor och alla män utom en man samlar in information om företagsledning, trots att denna man har den längsta erfarenheten och har jobbat längst. Slutsatserna vi kan dra av detta är att trots kvinnornas långa erfarenhet samlar de in mer information än männen, vilket överensstämmer med teorin. Vår studie motsäger sig dock teorin då mannen som har längst erfarenhet inte samlar in information om företagsledningen. Andersson (2003) menar att erfarna kreditbedömare samlar in mer information än icke erfarna och har svårt för att välja ut den information som är väsentlig och relevant. Vidare upplever kvinnorna att det finns mer skillnader i informationsinsamlingen om de mottar information från en kvinna eller en man i jämförelse med män.