a. Slutsatser för PRT konceptet
Den brittiska tillämpningen
En tydlig arbetsfördelning och fokus på säkerhetssektorreformen har i den brittiska tillämpningen bidragit till ett fungerande samarbete med utomstående aktörer. Den civila verksamheten har haft egna målsättningar och program, men kopplade till säkerhetssektorreformen och nära knutna till den militära verksamheten. Samtidigt har PRT MES samarbetat aktivt med UNAMA för att avstyra våld mellan krigsherrar. Den brittiska tillämpningen visar att PRT konceptet kan kombineras med en tydlig arbetsfördelning samtidigt som de olika delarna stöder varandra, åtminstone i en relativt tillåtande operationsmiljö.
Den brittiska tillämpningen karakteriseras av en småskalighet, både i den militära delen med små självständiga patruller och i de ekonomiska utvecklingsprojekten fördelade på mindre projekt till stöd för säkerhetssektorreformen. Patrullerna och även de ekonomiska projekten genomfördes också tillsammans med den lokala polisen och administrationen och hade i de bästa fallen en god lokal förankring. Små projekt innebär mindre effekter, men också att en möjlighet att värdera resultat och eventuellt förändra inriktningen finns. Små steg framåt i utvecklingen inom varje område, säkerhet, politik och ekonomi, borde leda till mindre risk för att något av områdena blir eftersatt. Ett sådant lågprofilangreppssätt kräver dock goda insikter och stort tålamod.
Den nederländska tillämpningen
Den nederländska tillämpningen visar att PRT-konceptet behöver fokuseras. Utan tydlig inriktning för verksamheten riskerar PRT bli en av många aktörer inom utvecklingsområdet. När inte PRT:s
multidimensionella kapacitet motiveras av en fientlig miljö, som inte tillåter andra aktörer att verka, måste enheten hitta en annan roll. Kanske är det i en sådan situation PRT:s uppgift att fungera som ett nav för information och en möjlig plattform för samarbete för de villiga. I sådant fall är förmågan att dela och utbyta information med andra lika viktig, eller viktigare, än att själv kunna utföra utvecklingsprojekt. Exemplet visar också att samarbete med en väletablerad NGO kan ge värdefull lokal förankring.
Den svenska tillämpningen
Den tydliga arbetsfördelningen innebär fördelar, som att dubbelarbete undviks, men även att den svenska tillämpningen inte har de instrument som behövs för att verka direkt inom framförallt
ekonomisk utveckling. En tydlig arbetsfördelning, som i den svenska tillämpningen, behöver stödjas med informationsåtgärder och instrument för att hantera lokalbefolkningens förväntningar. Den tydliga arbetsfördelningen kan kopplas till såväl Brehmers modell som Kilcullens modell Three Pillars of Counterinsurgency, genom att arbeta inom respektive sfär kan de olika ansträngningarna
komplettera och stödja varandra.
Samtidigt bör den svenska tillämpningen ses som en relativ framgång sett ur både ett civil-militärt samverkansperspektiv och ett operativtperspektiv. Genom att arbeta långsiktigt tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor uppnås små men avgörande effekter inte bara inom säkerhetsområdet, utan även indirekta effekter inom politisk och ekonomisk utveckling. Detta stämmer väl överens med Brehmers gräsrots koncept, där förändring snarare kommer underifrån, än genom storslagna planer lanserade från ovan.
Den amerikanska tillämpningen
I den amerikanska tillämpningen fungerar PRT som en multidimensionell enhet och ingår i en obruten amerikansk, militär ledningskedja. PRT fungerar som en understödjande enhet för de övergripande operationerna. Relativt omfattande och långsiktiga utvecklingsprojekt, som vägbyggnationerna, understödda av militära säkerhetsoperationer, används som motorer för att uppnå främst politiska effekter. Vägprojektet ger i sin tur ökad rörlighet för brigadens förband
samtidigt som det underlättar handel och främjar ekonomisk utveckling. Samtidigt som tillämpningen gör sambanden mellan säkerhet, politisk utveckling och ekonomisk utveckling konkreta och tydliga finns det inneboende risker med detta storskaliga angreppssätt. Inte bara de positiva effekterna utan även de negativa effekterna blir större. Eftersom det är mycket svårt, eller rent av omöjligt, att helt förutsäga och planera effekter i ett komplext socialt system riskerar storskaligheten att slå tillbaka. En serie av förhandlingar genomfördes med lokalbefolkning och lokal administration och bidrog till lokalt ägarskap och engagemang men samarbetet var inte oproblematiskt. Guvernör Rachmans politiska plan för Korengal dalen, att beröva byborna tillförsel av baslivsmedel, förneka dem identitetshandlingar och hota dem våld exemplifierar en av svårigheterna med att samarbeta med den lokala administrationen. Legitimitet är inte given endast för att samarbetet sker med den lokala administrationen. Problematiken är besläktad med den som Metz och Biddle identifierar gällande stöd till en korrupt regim som är ovillig eller oförmögen till förändring (se kapitel 2).
Den amerikanska tillämpningen visar på en kombination av förmåga att verka multidimensionellt självständigt och samtidigt samarbeta med den lokala administrationen, säkerhetsstyrkorna och lokalbefolkningen. Samarbetet med andra internationella organisationer framstår dock som blygsamt
i den amerikanska tillämpningen. Internationella hjälporganisationer undvek av säkerhetsskäl att förknippas med militära styrkor och före vägkonstruktionen hade inte ens UNAMA ett kontor i provinshuvudstaden. Således medförde det betydligt sämre säkerhetsläget sannolikt färre möjligheter till samarbete.
Sammanfattande slutsatser för PRT konceptet
PRT-konceptet rymmer flera aspekter av civil-militärt samarbete. Enheterna kan, om än med betydande skillnader i resurser, verka självständigt inom både ekonomisk utveckling och politisk utveckling, men de fungerar även som ett slags nav för samarbete med alla övriga aktörer i
ansträngningarna. Tyngdpunkten på dessa aspekter har legat olika i de olika tillämpningarna. Mest framgångsrikt har konceptet varit när tyngdpunkten legat på samarbete med externa aktörer kontra att verka självständigt, vilket tydligast exemplifieras av de olika utvecklingsprojekten vid det
nederländska PRT, där samarbete med internationella hjälporganisationer tillförde kompetens och kunskap om lokala förhållanden som bidrog till långsiktig hållbarhet.
Arbetsfördelningen mellan civila delar och den militära styrkan skiljer mellan fallen. En tydlig arbetsfördelning har lett till framgångar i det brittiska konceptet. Separationen av den civila och militära verksamheten i det svenska konceptet uppfattats dock som problematiskt av den inblandade personalen. Olikheterna mellan de olika provinserna utnyttjades också som politisk hävstång för guvernörer som ville stärka sin ställning gentemot Kabul. Orimliga förväntningar har byggts upp hos den lokala befolkningen. På så sätt kan en i grunden sund tillämpning av PRT-konceptet, med en tydlig fördelning av arbetet och fokus på säkerhet, påverkas negativt av den spretande tillämpningen mellan olika provinser som underminerar en sammanhängande informationsstrategi.
En tredje skiljelinje finns mellan större utvecklingsprojekt avsedda att fungera som katalysatorer för både politisk, ekonomisk utveckling och säkerhet, som det amerikanska vägprojektet, och ett gräsrotsangreppssätt där effekterna av aktiviteterna är mindre och uppstår mer som en följd av själva samarbetet och interaktionen, som de svenska gemensamma patrullerna med den lokala polisen. Eftersom effekterna av de aktiviteter som planeras och genomförs är mycket svåra, eller rent av omöjliga, att såväl förutsäga som fullt ut bedöma, kan den förra tillämpningen med stora steg framåt innebära en större risktagning och går det fel är det svårare att vända utvecklingen rätt. Effekterna av det senare angreppssättet, att påverka genom interaktion, är små och syns kanske inte förrän på sikt vilket ställer höga krav på tålamod, ihärdighet och långsiktighet, något som kan vara svårt med de relativt täta bytena av den militära personalen.
Att PRT-konceptet behöver tillämpas olika beroende på en rad faktorer, operationsmiljö, skede i konflikten, den lokala administrationens förmåga, det lokala samhällets och lokalbefolkningens förutsättningar och behov är tydligt, det framgår även av andra undersökningar såsom Jacobsens. Vad den här studien kan visa är att oavsett dessa faktorer, och oavsett hur PRT-konceptet tillämpas, kommer det civil-militära samarbetet att underlättas av ett angreppssätt som överrensstämmer med modellens utgångspunkter.
b. Slutsatser för modellen Harmony of Efforts
I stora drag håller modellen Harmony of Efforts mycket väl för att analysera civil-militärt samarbete inom ramen för en counterinsurgency operation, och modellen har stora gemensamma ytor med counterinsurgency teorin.
Modellen stärks av det brittiska och svenska fallen. Framförallt den tydliga arbetsfördelningen mellan PRT olika delar i kombination med ett gemensamt strävande mot angränsande målsättningar inom säkerhetssektorreformen överstämmer med modellen.
Modellen stärks ytterligare av det nederländska exemplet. Exemplet visar att bristande information och kunskap om andra aktörer kan medföra dubbelarbete. Fokus låg snarare på att verka, att själv lämna effekt, än att samverka, genom att dela arbetet med andra. Bristen på fokus och spretigheten medförde en otydlig arbetsfördelning mellan PRT och andra aktörer. Exemplet visar också att metoden, förhandling och avtal, med fördel kan användas för att uppnå en lokal förankring och långsiktig hållbarhet. I counterinsurgency operationer är lokalt ägarskap avgörande. En avslutande fas, där ansvar för fortsatt drivande av projekt överlämnas till lokala företrädare, bör alltid ingå i alla samarbeten.
Modellen behöver dock justeras på ett par punkter. Det amerikanska konceptet med en militär chef för PRT som förfogar över en egen, relativt stor, budget för projekt, avdelad från
försvarsdepartementet, innebär att enheten kan verka självständigt. Unity of Command kan således råda inom en multifunktionell civil-militär enhet på taktisk nivå, utan de problem och svårigheter som enligt modellen oftast uppstår i en sådan situation. Anpassning genom erfarenhet från fältet
tillsammans med träning och utbildning kan sannolikt förklara detta. Enheten är trots sin multifunktionalitet dock fortfarande beroende av samarbete med andra aktörer för att uppnå målsättningarna och i det stycket är modellen i allra högsta grad fortfarande giltig.
Analysen av den svenska tillämpningen visar att modellen behöver justeras med anledning av
integrerade ledningsfunktioner kan vara en framkomlig väg inom civil-militärt samarbete när målsättningar och verksamhet är mycket nära besläktade, som i fallet med samarbetet mellan PRT MES och de afghanska säkerhetsstyrkorna i samband med presidentvalet 2009.
Modellens största förtjänst är att den hjälper oss att bättre förstå och tänka runt civil-militär samverkan. Sannolikt är det lättare att nå gehör för modellens tankar genom att exemplifiera hur den kan omsättas i handling. Operationaliseringen av modellen har varit det som varit svårast i denna studie, och troligtvis är det på samma sätt när det kommer till pratisk handling. I det stycket ger studiens breda underlag en god insikt i vad som fungerar bättre respektive mindre bra avseende samarbete mellan civila aktörer och militära styrkor på taktisk nivå, i komplexa fredsoperationer.
c. Övriga slutsatser
Fortsatt utveckling av multifunktionella enheter bör inte endast omfatta kopplingen mellan bistånd och säkerhet, ett område som erhållit relativt stor uppmärksamhet. Den här studien pekar på att det mellan miltära och polisiära insatser ofta föreligger målsättningar som är tillräckligt närbesläktade för att fungera som enande krafter för ett fungerande samarbete. Därför bör samarbete inom detta område, även på myndighetsnivå, vara av särskilt intresse. Resultaten pekar även på den avgörande betydelsen av politisk förändring, och hur militära insatser inom säkerhetsområdet kan få betydelse för den politiska utvecklingen.
Framtida militära insatser kommer att fortsatt ställa krav på civil-miltärt samarbete. Även om koncept med multifunktionella enheter på taktisk nivå förkastas talar undersökningen för att en förmåga att hantera informationsutbyte med utomstående aktörer, inklusive civila
hjälporganisationer, är en förutsättning för alla militära enheter som verkar i en komplex
operationsmiljö. En medvetenhet om andra aktörer och deras målsättningar och sätt att operera är en lägsta nivå och grundläggande bas för den militära styrkan om den skall kunna verka effektivt. PRT- konceptet visar att funktionen med civila rådgivare kan vara ett steg mot bättre förståelse, kunskap och förmåga att utbyta information. Framtida militära enheter som sänds ut bör därför fortsatt bemannas med komptenta civila rådgivare. Kan de dessutom träna tillsammans för insatsen kan även det bidra till ökad förståelse och kunskap hos både militär och civil personal.
Litteraturförteckning
About ISAF History. (u.d.). Hämtat från ISAF.int: http://www.isaf.nato.int/history.html den 21 december 2012
Afghanistan National Development Strategy. (2008). Hämtat från UNDP.org:
http://www.undp.org.af/publications/KeyDocuments/ANDS_Full_Eng.pdf den 3 mars 2012
afghanistan-analyst. (u.d.). Hämtat från Afghan Analyst.org: http://afghanistan-analyst.org/ngo.aspx den 21 februari 2012
Alberts, D. (2007). Agility, Focus and Convergence: The Future of Command and Controll. International C2 Journal 1 , 1-30.
ANSO Quarterly Report Q3 2008. (oktober 2008). Hämtat från Afghanistan NGO Safety Office: http://www.ngosafety.org/store/files/2008%20Q3.pdf den 08 april 2012
Biddle, S. (juli 2008). The New U.S. Army/Marine Corps Counterinsurgency Field Manual as Political Science and Political Praxis. Hämtat från apsanet.org:
http://www.apsanet.org/imgtest/POPJune08CounterInsurgency2.pdf?q=counterinsurgency den 06 april 2012
Bogland, K., & Bedford, S. (2005). Sveriges bidrag till PRT i Afghanistan - En utvärdering inför övertagandet av ledningen för PRT Mazar-e-Sharif. Hämtat från FOI.se:
http://www2.foi.se/rapp/foir1692.pdf den 21 mars 2012
Brehmer, B. (2011). Harmony Rather than Unity: A Command Concept for Complex Endeveavours. Hämtat från Diva-portal.org: http://fhs.diva-portal.org/smash/search.jsf den 27 februari 2012 Det fortsatta svenska ISAF-deltagandet i Afghanistan. (den 9 november 2011). Hämtat från Regeringen.se: http://www.regeringen.se/sb/d/15330/a/179891 den 22 mars 2012 Eskilsson, H. (den 15 december 2009). Försvarsmakten.se. Hämtat från FM nyhetsarkiv: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-varlden/Afghanistan/11705/Ny- polisstation-invigd-i-Mazar-e-Sharif/ den 29 februari 2012
Finlands handlingsprogram för Afghanistan. (den 14 april 2009). Hämtat från Formin.Finland.fi: http://formin.finland.fi/public/download.aspx?ID=44469&GUID=%7B438FAF35-751F-412C-B60D- 98F6AC132F06%7D den 22 mars 2012
Fishstein, P., & Wilder, A. (2011). Winning Hearts and Minds? Examining the Relationship Between Aid and Security in Afghanistan. Hämtat från Tufts.edu:
http://sites.tufts.edu/feinstein/2012/winning-hearts-and-minds den 02 mars 2012 Field Manual 3-24. (2006). Hämtat från army.mil:
Försvarsmakten Nyhetsarkiv. (den 20 09 2009). Hämtat från Försvarsmakten.se:
http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-varlden/Afghanistan/11705/Sakerhet- byggs-genom-samarbete/ den 27 februari 2012
Galula, D. (1964). Counterinsurgency Warfare-Theory and Practice. Westport: Praeger Security International.
Giustozzi, A. (2007). Koran, Kalashnikov and Laptop. London: Hurst Publisher.
Goodhand, J., & Bergne, P. (mars 2004). Evaluation of the Conflict Prevention Pools. Hämtat från OECD.org: http://www.oecd.org/dataoecd/59/26/35096327.pdf den 28 mars 2012
Gregorian, H., & Olson, L. (2007). INTERAGENCY AND CIVIL-MILITARY COORDINATION:LESSONS FROM A SURVEY OF AFGHANISTAN AND. Journal of Military and Strategic Studies, Fall 2007, Vol. 10, Issue 1.
Harriman, D., & Lackenbauer, H. (2010). Assessment of progress in multifunctional and multinational operations: Swedish experiences from the operational and tactical level in Afghanistan. Hämtat från FOI.se:
http://foi.se/FOI/templates/PublicationPage____171.aspx?qu=assessment%20of%20progress%20in %20multifunctional%20&au=&yr=&fomr=&sort=ar%20DES den 23 mars 2012
Hedmark, S. (2010). Comprehensive Approach eller Pragmatic Approach? En fallstudie om civil-militär samverkan vid PRT Mazar-e Sharif. Hämtat från Diva-portal.org: http://fhs.diva-
portal.org/smash/search.jsf den 27 februari 2012
Holmgren, M. (den 03 december 2005). Ökat våld i Afghanistan. Hämtat från DN.se: http://www.dn.se/nyheter/varlden/okat-vald-i-afghanistan den 08 april 2012
Intervju. (2010). (Transkriberingar av intervjuer genomförda av S. Hedmark, se Comprehensive Approach eller Pragmatic Approach?)
ISAF mission. (u.d.). Hämtat från ISAF.int: http://www.isaf.nato.int/mission.html den 22 februari 2012
ISAF Provincial Reconstruction Team (PRT) Handbook Edition 4. (mars 2009). Hämtat från public intelligence.net: http://publicintelligence.net/isaf-provincial-reconstruction-team-prt-handbook/ den 11 mars 2012
Jackson, M., & Gordon, S. (14:5 2007). Rewiring Interventions? UK and Provincial Reconstruction Teams and ‘Stabilization’. Peacekeeping , ss. 647-661.
Jaffe, G. (den 2010 april 2010). The Washington Post In the News. Hämtat från Washington Post.com: http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/04/14/AR2010041401012.html den 01 april 2012
Jakobsen, P. V. (den 25 april 2006). PRTs in Afghanistan: Successful but not sufficient. Hämtat från Danish Instute for International Studies.dk: http://www.diis.dk/sw11230.asp den 21 03 2012
Joëlle, J. (den 19 oktober 2007). Civil‐military cooperation in complex emergencies: Finding ways to make it work. European Security , ss. 23-33.
Joint Publication 3-24 Counterinsurgency Operations. (2009). Hämtat från dtic.mil: http://www.dtic.mil/doctrine/new_pubs/jp3_24.pdf den 28 maj 2012
Kilcullen, D. (2009). The Accidental Guerilla: Fighting Small Wars in the Midst of a Big One. Oxford: Oxford University Press.
Kilcullen, D. (den 28 september 2006). Three Pillars of Counterinsurgency. Hämtat från Air University: http://www.au.af.mil/au/awc/awcgate/uscoin/3pillars_of_counterinsurgency.pdf den 10 mars 2012 Klingvall, H. (den 02 december 2009). Kraftig ökning av attacker 2009. Hämtat från
Försvarsmakten.se: http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/ den 08 april 2012
Kroeger, A. (den 14 november 2007). Survivors recall Baghlan bomb terror. Hämtat från BBC News: http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/7094434.stm den 08 april 2012
Lackenbauer, H. (den 19 december 2011). Reflektioner kring civil-militär samverkan i Afghanistan. Hämtat från FOI.se:
http://www.foi.se/upload/fredsfr%C3%A4mjande%20insatser/FOI%20Memo%203793%20Reflektion er_kring_civil_militar_samverkan.pdf den 10 mars 2012
Malkasian, C., & Meyerle, G. (mars 2009). Provincial Reconstruction Teams: How Do They Work? Hämtat från gpo.gov:
http://permanent.access.gpo.gov/LPS110913/LPS110913/www.strategicstudiesinstitute.army.mil/pd ffiles/PUB911.pdf den 02 april 2012
McNenerney, M. J. (2005-6). Stabilization and Reconstruction in Afghanistan: Are PRTs a Model or a Muddle? Parameters , ss. 64-78.
Metz, S. (2007). Rethinking Insurgency. U.S. Army War Collage: Strategic Studies Institute. Popper, K. R. (1954). The open society and its enemies Vols. 1 and 2. London: Routledge. Proposition 2005/6:34 Utökat svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan. (den 3 november 2005). Hämtat från Regeringen.se:
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/52490 den 3 mars 2012
Rietjens, S. J. (januari 2008). Managing Civil-Military Cooperation Experiences from the Dutch Provincial Reconstruction Team in Afghanistan. Armed Forces & Society , ss. 173-207.
Sedra, M. (den 06 augusti 2006). Security sector reform in Afghanistan: The slide towards expediency. International Peacekeeping , ss. 94-110.
Tham Lindell, M., & Hull Wiklund, C. (2011). Jakten på synergin: Erfarenheter av civil-militär samverkan i PRT Mazar-e Sharif. Hämtat från FOI.se:
http://www.foi.se/FOI/templates/PublicationPage____171.aspx?qu=jakten%20p%c3%a5%20synergi n&au=&yr=&fomr=&sort=ar%20DES den 02 mars 2012
The Afghanistan Compact. (2006). Hämtat från NATO.int:
http://www.nato.int/isaf/docu/epub/pdf/afghanistan_compact.pdf den 3 mars 2012
UN. (2012). Hämtat från UN.org: http://www.un.org/en/peacekeeping/documents/operationslist.pdf den 13 april 2012
UNAMA. (u.d.). Hämtat från UNAMA mission: http://unama.unmissions.org/Default.aspx?tabid=1742 den 21 februari 2012
UNSCR 1510. (u.d.). Hämtat från ISAF.int:
http://www.nato.int/isaf/topics/mandate/unscr/resolution_1510.pdf den 21 februari 2012 UNSCR Resolution 1386. (2001). Hämtat från UN.org:
http://www.un.org/docs/scres/2001/sc2001.htm den 27 februari 2012
Watts, C. (den 14 dec 2004). Indicators of NGO Security in Afghanistan. Hämtat från dtic.mil: http://www.dtic.mil/cgi-bin/GetTRDoc?AD=ADA467616 den 07 april 2012