Syftet med studien är att besvara hur medarbetare hanterar sina privata och professionella roller i sociala medier samt vad det får för konsekvenser i medarbetarnas professionella yrkesliv.
Inledningsvis kan det konstateras att urvalet på endast sex stycken personer inte möjliggör för oss att dra generella slutsatser däremot kan vi genom vår empiri och analys urskilja hur medarbetare hanterar gränsdragningen och exemplifiera situationer då detta får konsekvenser.
5.1 Slutsatser
Slutsatsen som kan dras är om man har många olika kontakter på samma plattform så måste man lägga fokus på vilket innehåll som delas vilket också är mer tidskrävande och kräver mer energi. Däremot om man håller kontakter segmenterade då behöver man inte vara lika
noggrann och tänka på vad man delar eftersom professionella kontakter inte kan ta del av privata aktiviteter. Ashforth m fl (2000) menar att hur rollerna ordnas sträcker sig från hög grad av segmentering (hög kontrast mellan rollerna) till hög grad av integrering (låg kontrast mellan rollerna). Med andra ord fokuserar de som segmenterar på en hög kontrast mellan rollerna och är därför noggrann med vilken information som når vem för att separera rollerna. De som integrerar har inget emot en låg kontrast mellan rollerna och reflekterar ständigt över innehållet så att det gynnar dem i alla avseenden.
Tidigare forskning lyfter fram drastiska exempel såsom att medarbetare blivit uppsagda på grund av deras beteende i sociala medier (Ollier-Malaterre m fl, 2013). Under vår studie framkom inte den här sortens drastiska konsekvenser däremot visade det sig att medarbetare förhåller sig till sociala medier på flera olika sätt. En medarbetare som segmenterar kan hamna i konflikt med en som integrerar. Vår studie visar även att beteendet skiftar beroende på vilken plattform det rör sig om. Den visar komplexa situationer där det är svårt att veta hur andra medarbetare tänker. Sigert (2015) menar att man måste vara uppmärksam på vad andra delar för typ av information som är utom ens egen kontroll. Därav menar vi att en slutsats också är att man måste läsa av andras strategier och förhålla sig till dem samt respektera dem. Sociala medier har fört med sig förväntningar på hur medarbetaren ska bete sig (Gillberg, 2014), vilket gör det oundvikligt att frångå den problematik sociala medier medför. Vi har
kommit fram till att oavsett om medarbetaren använder sociala medier aktivt eller restriktivt kommer det att få konsekvenser, positiva såväl negativa för den professionella yrkesrollen.
Slutligen, upplevde vi under analysarbetet att ramverket var till nytta men också att det innehöll vissa begränsningar. Begreppsparen segmentera-integrera och verifiera-förbättra hjälpte oss att förstå medarbetarnas gränsdragning och beteende i sociala medier. Dessa begreppspar visar vem man kommunicerar med och vad som delas vilket är det väsentliga för att förstå beteendet. Däremot anser vi att de fyra förhållningssätten som Ollier- Malaterre m fl (2013) upprättat var onyanserade i förhållande till intervjupersonerna. Förhållningssätten hjälpte oss delvis att sortera olika beteenden i sociala medier dock var inte
intervjupersonerna lika konsekventa som förhållningssätten var utformade. Det som
ramverket även inte tar hänsyn till är att roller inte är statiska och förändras över tid. Kreiner m fl (2006) poängterar att gränser mellan roller inte är några bestämda enheter utan att individen kontinuerligt kan omförhandla dessa gränser. Om en segmenterare undviker att vara vän med sin chef, vad händer om en vän sedan tidigare blir chef. Då måste medarbetaren radera kontakten från sociala medier enligt ramverket. Slutsatsen är att hanteringen av roller i sociala medier inte är så svart på vitt som förhållningssätten menar. De tar inte hänsyn till att det finns olika grader på skalan av att segmentera eller integrera och verifiera
eller förbättra samt förhållandet däremellan. De tar inte heller hänsyn till att roller kan
förändras över tid.
5.2 Förslag till vidare framtida forskning
Flera intervjupersoner poängterar att relationen till chefen på sociala medier var mer känslig än till övriga professionella kontakter. Utifrån det kan en diskussion behöva lyftas på företag angående problematiken kring vänskap med professionella kontakter men i synnerhet chefer i sociala medier. Utifrån vårt empiriska material är det tydligt att beteendet i sociala medier kan skilja sig ganska markant mellan olika individer. En del har inga problem med att vara vän med sin chef i sociala medier med andra upplever det ofrivilligt och obekvämt. Det framkom under vår studie att det borde stå i anställningskontraktet om chefen ska ha tillåtelse till att lägga till en medarbetare som kontakt. Vårt förslag är att ett samtal med varje enskild medarbetare är nödvändigt på arbetsplatsen. Organisationer bör ta hänsyn till problematiken som uppstår när medarbetare känner sig tvingade och inte har något annat alternativ än att acceptera en kontaktförfrågan i sociala medier. Framtida forskning kan därmed undersöka om eller hur HR-avdelningar på företag arbetar med den här problematiken av sociala medier.
Eftersom vår studie fokuserat på medarbetarens perspektiv och berättelser finns det en möjlighet för framtida forskning att studera ledning och chefer för att se om eller hur de arbetar med gränsdragning mellan privata och professionella roller i sociala medier. Vi valde explicit att fokusera på gränsdragningen och vi har inte vägt in faktorer såsom kön och åldrar. Detta beror på som vi tidigare beskrivit att området är tämligen outforskat och vi upplevde det relevant att huvudsakligen studera problematiken innan man ser till eventuella skillnader mellan grupper. Framtida forskning bör testa detta ramverk ytterligare i syfte att få en bredare bild och bidra till modellens generaliserbarhet. Förslagsvis skulle det vara intressant att se till en annan åldersgrupp då vår studie är baserad på personer mellan 20-30 år.
En av de slutsatser som denna studie kom fram till är att roller och plattformar inte är statiska utan ständigt föränderliga. Framtida forskning bör därmed ta hänsyn till detta och utveckla ramverket så att de tar hänsyn till de begränsningar vi upplevde. Vi anser att ramverket är förenklat jämfört med den komplexitet som råder i praktiken.