Klass: I speciella skyddsvärden Areal: 9,4 hektar
Naturvärde: Alléer, gamla ädellövträd, lundmiljöer och brynzoner
45 d
Beskrivning
Området utgörs av fem mindre lundbackar, några alléer samt smärre trädgrupper vid bebyggelsen på Biskops-Arnö. De fem backarna, Storängsbacken, Kaniken och tre backar vid Kristi-himmelfärdsäng, består av ett par meter höga moränkullar med smärre hällpartier på högsta delarna. Kullarna är bevuxna med ek, alm, ask, lönn, björk, asp, apel och hassel, varav många av almarna har dött under senare tid.
I brynen finns täta snår av slån, hagtorn och nypon.
Kaniken ingår i en betesfålla tillsammans med en betad strandäng, medan de andra backarna är ohävdade. På södra delen av Storängsbacken och kullen sydöst om Schavotten har den tidigare slutna lövskogen gallrats/röjts och gamla ädellövträd frihuggits.
Grova, vidkroniga ädellövträd, huvudsakligen ek, finns på samtliga lundbackar. På kullen sydöst om Schavotten finns 13 ekar större än 300 cm i omkrets, varav de tre största mäter 545, 520 och 508 cm. På och vid dessa ekar växer bl.a. blekticka (Pachykytospora tuberculosa), oxtungsvamp (Fistulina hepatica) och räfflad nagelskivling (Gymnopus fusipes). Efter uthuggningen i slutet av 1990-talet invaderade stackmyror flera av de gamla ekarna. Söder om kullen vid Schavotten finns en liten åkerholme med öns största träd, den s.k. Biskopseken.
Den är 725 cm i omkrets. Även denna ek invaderades av stackmyror strax efter den frihuggits på 1990-talet.
På den norra delen av Kristi-himmelfärdsäng ligger en lövträdsholme med ek, asp och björk. Två ekar har en stamomkrets över 300 cm, och under den ena växer den sällsynta slöjröksvampen (Lycoperdon mammiforme). Skogsbrynet vid den nordligaste delen Kristi-himmelfärdsäng ingår också i området. Här finns några vidkroniga lövträd, bl.a. en ek som mäter 421 cm i omkrets.
På Storängsbacken förekommer både öppna och slutna lövskogmiljöer med gamla, grova ädellövträd. Hela backen var tidigare igenvuxen men efter en gallring/
röjning av den södra delen, i början av 2000-talet, står de flesta jätteträd numera solexponerat. Åtta ekar och en ask är över 300 cm i omkrets, varav de två största ekarna mäter 635 resp. 621 cm. Flera sällsynta skalbaggar har observerats i området, bl.a. kardinalfärgad rödrock (Ampedus cardinalis),
Vacker askallé vid uppfarten till Biskops-Arnö. Foto: 12 april 2007, 1594570 x 6617015 mot ONO.
Stor vaxlav heter denna sällsynta skorplav, men de apelsinfärgade apothecierna blir högst 2 mm stora.
svartspetsad rödrock (Ampedus praeustus), gulbent kamklobagge (Allecula morio), kolsvart kamklobagge (Prionychus ater), orangevingad kamklobagge (Pseudocistela ceramboides) och läderbagge (Osmoderma eremita). Läderbaggen är känd från Storängsbacken sedan 1950-talet. På den norra, skuggiga delen av backen finns arter som föredrar slutna miljöer, t.ex. lundbräsma, stor vaxlav (Coenogonium luteum), rikfruktig blemlav (Phlyctis agelaea), skuggkranslav (Phaeophyscia endophoenicea) och rökfingersvamp (Clavaria fumosa).
Kaniken, på den östra delen av Biskops-Arnö, är en sluten lundbacke med bl.a. sex ekar och tre almar som har en stamomkrets över 300 cm.
Största eken är 421 cm i omkrets. Bland intressanta arter på denna lundbacken kan nämnas mindre hackspett, vedtrattskivling (Ossicaulis lignatilis) och kantjordstjärna (Geastrum striatum).
Utmed vägarna på öns södra och östra del finns några alléer, somliga med bara en trädrad, t.ex. lönnarna väster om Storängsbacken. Närmare bebyggelsen består alléerna framför allt av ask och hästkastanj, men även enstaka lönn och lind förekommer. De flesta askar har spår efter hamling. Förutom alléer finns
På Storängsbacken finns en gammal ängslada på vilken sydlig ladlav tidigare växte. Foto: 27 maj 2010, 1595695 x 6617090 mot N.
Biskopseken är öns största träd. Den mäter 725 cm i omkrets. Foto: 18 feb. 2009, 1595045 x 6617055 mot N.
några små trädgrupper intill bebyggelsen, i huvudsak bestående av ek och lind. I alléer och trädgrupperna finns sammanlagt 21 lövträd med en stamomkrets
> 300 cm; 14 askar, 4 ekar, 2 hästkastanjer och 1 lind. Av skyddsvärda arter på lövträden kan nämnas skeppsvarsfluga (Lymexylon navale) och träjordmyra (Lasius brunneus) på ek, brunskaftad blekspik (Sclerophora farinacea) och almlav (Gyalecta ulmi) på ask samt grentaggsvamp (Climacodon septentrionalis) på hästkastanj.
På Storängsbackens södra del står en gammal stocklada. Tidigare växte sydlig ladlav (Cyphelium notarisii) på den ena väggen, men då ladan nymålades 1996 förstördes växtplatsen för denna extremt
sällsynta art.
Skötselförslag
Bevara de grova ädellövträden och håll de fria från konkurrerande träd. Backen sydöst om Schavotten bör hägnas in och betas. Gynna yngre/medelåldriga ekar som med tiden kan utvecklas till stora hagmarksträd.
Alléträden bör stå kvar så länge som möjligt, ev.
som högstubbar om de dör. Återhamla ask och lind och håll undan buskar och sly från trädens stammar.
Återplantera i luckor efter bortfallna träd och nyplantera alléer eller allérader, t.ex. utmed vägen väster och norr om Storängsbacken. Döda almar på lundbackarna bör lämnas kvar.
Grova ekar vid bebyggelsen på Biskops-Arnö. Foto: 11 maj 2008, 1594725 x 6617110 mot NNO.
Klass: I speciella skyddsvärden
Areal: 9,4 hektar
Värden: B F K L Z
Naturvärden: Kulturlandskap med alléer och gamla ädellövträd, brynzoner och smärre lund-miljöer.
Friluftsvärden: Utflyktsmål och promenadslingor samt
”Biskopseken” som är ett av kommunens utpekade ”Smultronställe i naturen”.
Rikets nät: 1595200 x 6617400.
Fältinventering: GA 3 sept. 2008 och 18 feb. 2009.
Förordnanden: Biskops-Arnö är sedan den 14 juli 1970 be-lagt med landskapsbildskydd. Natura 2000 SE0210266: Regeringsgodkänd år 2000.
Biotopskydd; alléer. Strandskydd.
Övrig klassning: NVI 1969: klass II speciell. LNVP 1987: klass I. RIN 1991: (N35). ÄoB 2003: Ett objekt på 2,2 ha. SSS 2004: Biskops-Arnö (3519). RIN 2006: NRO 03 035. SFSS 2006: Värdetrakt Mälaren.
Referenser: Haglund 1969. Lst. 1987. RIN 1991. Förslag till naturreservatsbeslut och skötselplan för Biskops-Arnö 1994. Hultengren 1997. Nilsson
& Baranowski 1997. ÄoB 2002-04. Antons-son, Hedin m.fl. 2003. NV 2004. RIN 2006.
Lst.&SKS 2006. Bevarandeplan för Natura 2000-område.
Storängsbacken Kaniken