Med social förankring avser vi boendesituation, sociala relationer och anknytning på arbets- marknaden. I detta kapitel jämför vi boendesituation och sociala relationer för de inskrivna vid
Öppet intag med referensmaterialen. Som indikatorer på boendesituation använder vi
boendeform och levnadsform och som indikatorer på sociala relationer använder vi förekomst av barn och umgänge. I nästa avsnitt avhandlas anknytning arbetsmarknaden.
Boendeform
Beaktar vi boendeformen, dvs. hur man bor, finner vi att de inskrivna vid Öppet intag har en bra bostadssituation. Hela 75 procent har egen bostad, dvs. en bostad med förstahandskontrakt. Men sex procent är också bostadslösa. Övriga har andrahandskontrakt eller är inneboende – sex procent. Lika många bor hos föräldrar och en mindre andel på institution. Bland kvinnorna har 83 procent egen bostad, medan motsvarande andel för männen är 68 procent (Ekholm, Jonsson och Sidebäck 1999).
I IKM-gruppen har färre (60 procent) egen bostad, medan fem procent är bostadslösa. De tvångsintagna har en betydligt sämre situation. Endast hälften (52 procent) har egen bostad och hela 15 procent är bostadslösa.
Tabell 5.1 Huvudsaklig boendeform (senaste 30 dagarna) Öppet intag % LVM % IKM % Egen bostad 75 52 60 Andra hand/inneboende 6 8 7 Boendekollektiv 1 1 1 Institution/kategorihus 2 12 6 Fängelse/häkte 0 1 7 Förälder 6 7 9 Släkting 1 1 1 Bostadslös 6 15 5 Annat16 3 4 3 Total, antal 316 521 1467 Levnadsform
Beaktar vi levnadsformen, dvs. vilka man lever tillsammans med, finner vi att drygt hälften (53 procent) av de inskrivna vid Öppet intag lever ensamma, dvs. varken med vuxna eller barn. Bland de frivilligt inskrivna är motsvarande andel 44 procent och för de tvångsintagna 42 procent. Vidare lever nio procent i gruppen Öppet intag ensamma med barn, en andel som ligger relativt nära frivilliggruppens sju procent. Bland de tvångsintagna är andelen som lever ensamma med barn endast fyra procent.
16 I kategorin Annat finns även de tre svarsalternativen försökslägenhet, familjevård och hotell med för både LVM
Centrum för Välfärdsforskning
Tabell 5.2 Huvudsaklig levnadsform (senaste 30 dagarna)
Öppet intag % LVM % IKM17 % Ensamlevande 54 42 44
Ensamlevande med barn 9 4 7
Samlevande med partner utan barn 13 13 13
Samlevande med partner och barn 9 3 10
Samlevande med förälder/släkting 4 7 10
Samlevande med annan/andra 3 5 3
Bor på institution, fängelse eller
är bostadslös18 8 27 13
Total, antal 316 513 1459
En faktor som också kan ha betydelse för det egna missbruket är om man lever tillsammans med en missbrukare eller en icke missbrukare. Bland de samlevande i Öppet intag är andelen som lever med en missbrukare 34 procent och bland de tvångsintagna 39 procent. I IKM-gruppen är andelen mycket lägre – 20 procent (se tabell 5.3).
Förekomst av barn
Att ha barn kan vara en motiverande faktor för att söka hjälp för sitt missbruk. Hälften av de inskrivna vid Öppet intag (49 procent) har egna barn under arton år. För de tvångsintagna och de frivilligt inskrivna är andelarna som har barn lägre, 41 respektive 40 procent.
Tabell 5.4 Egna barn under 18 år
Öppet intag
% LVM % IKM %
Inga egna barn under 18 år 51 59 59
Egna barn under 18 år 49 41 40
Total, antal 316 483 1435
Tjugonio procent av Öppet intags klienter som har barn uppger att de har mist vårdnaden om minst ett barn. Motsvarande andel för den tvångsintagna gruppen är betydligt högre – 45 procent och för frivilliggruppen betydligt lägre – 18 procent (se tabell 5.5).
Umgänge
Även umgänget kan ha betydelse för missbruket och viljan att söka hjälp ut ur en problematisk drogkonsumtion. Vi finner skillnader mellan Öppet intag och de tvångsintagna. Sju procent av de inskrivna vid Öppet intag saknar umgänge, medan drygt en tredjedel (36 procent) umgås enbart med missbrukare och ungefär lika många (34 procent) med både missbrukare och icke-missbru- kare. Bland de tvångsintagna är det tio procent som saknar regelbundet umgänge, 21 procent som umgås endast med missbrukare och 40 procent med både missbrukare och icke-missbrukare. För de frivilligt inskrivna saknas uppgifter. Det är alltså betydligt fler bland Öppet intags inskrivna som uppger att de umgås enbart med andra missbrukare än bland de tvångsintagna (se tabell 5.6).
17 Sannolikt är vissa uppgifter felaktiga här. De ensamlevande bör vara ca 40 procent och de som bor på institution,
fängelse eller är bostadslösa bör vara 18 procent. Se diskussionen i kapitel 2.
18 Detta är en något ”egen” kategorisering, som IKM använder och som finns här enbart för att data ska vara
Mönstret ser olika ut för män och kvinnor. Medan 28 procent av männen i Öppet intag endast umgås med andra missbrukare är motsvarande andel för kvinnorna dubbelt så hög – 55 procent. I LVM-gruppen är resultatet de omvända. Andel kvinnor (som endast umgås med missbrukare är 19 procent) och andelen män är 23 procent (se tabell 5.6; se även Ekholm, Jonsson och Sidebäck 1999). Det kan noteras att skillnaden mellan könen inom respektive behandlingsform nästan helt försvinner om vi ser till umgänget för de båda kategorierna sammantaget. Variationen mellan könen vid Öppet intag ligger mellan 70 – 72 procent och vid LVM-institutionerna mellan 58 – 64 procent.
Sammanfattande reflektion
Som indikatorer för boendet och de sociala relationerna har vi använt frågor om hur man bor, vem man bor med, förekomst av barn och vem man umgås med. Jämförelsen mellan de olika grupperna visar att de inskrivna vid Öppet intag har den bästa bostadssituation. Betydligt fler har egen bostad (75 procent) än i LVM-gruppen och IKM-gruppen (52 respektive 60 procent). En hög andel (60 procent) av de inskrivna vid Öppet intag lever dock ensamma. Av de samlevande lever en betydande andel tillsammans med en missbrukare. Hela 40 procent av de tvångsintagna och 34 procent av Öppet intags klienter lever tillsammans med en missbrukare. Detta kan naturligtvis ha betydelse för möjligheten att förbli drogfri efter behandlingen.
Vi finner också att många har egna barn under 18 år (varierar mellan 49 procent för Öppet intag och 40 procent för IKM) och det är särskilt alarmerande med tanke på att missbruk i närmiljön under uppväxten anses vara en riksfaktor för att utveckla eget missbruk senare i livet.
Är boendesituationen bättre i gruppen Öppet intag? Vi kan svara både ja och nej på den frågan. Ja, för att vi finner att boendeformen framstår som bättre i Öppet intag än i referensgrupperna. Nej, för att vi finner att levnadsformen, dvs. samlevnad med en missbrukare och umgänge med missbrukare, är ”sämre” jämförd med både de tvångsintagna och de frivilligt inskrivna.
En liknande tudelning får vi när det gäller klienternas sociala relationer. Å ena sidan kan det fak- tum att fler i Öppet intag har barn jämfört både med LVM-gruppen och IKM-gruppen tolkas som att situationen är mer gynnsam. Dessutom är det färre som har förlorat vårdnaden om något av sina barn jämfört med de tvångsintagna (dock fler jämfört med de frivilligt intagna). Å andra sidan är det fler bland Öppet intags inskrivna som umgås enbart med missbrukare än i LVM- gruppen, vilket vi ser som mindre gynnsamt. I Öppet intag framstår kvinnornas situation som särskilt svår då avsevärt fler av kvinnorna i Öppet intag än i LVM-gruppen uppger att de enbart umgås med missbrukare.
Centrum för Välfärdsforskning