Sociala konsekvenser

Vi återvänder till vaktmästaren Peters klassåterträff. Återigen är de samlade i den gamla gymnastiksalen där de spenderat många svettiga timmar. Lång tid har passerat sedan de avslutat sin obligatoriska skolgång och de tillbringar den första timmen med att mingla runt och med några meningar försöka sammanfatta de viktigaste händelserna som skett de två senaste decennierna. De flesta samtal landar i arbetsrelaterat prat som ”Vad gör du nu för tiden?”, ”Vad jobbar du med?” och ”Var pluggade du?”. I många fall vet redan den person

46

som ställt frågan vilket svar han kommer att få då den tillfrågade personens uppträdande och utseende redan avslöjat vem hen är (Broady et al. 1993).

Vid baren stöter Peter ihop med läkaren Tomas och frågar honom pliktskyldigt vad han håller på med nu för tiden. Redan innan Tomas svarar är en gissning på läkare en chansning med låga odds. Peter vet sedan tidigare att båda Tomas föräldrar var verksamma läkare och med tanke på sitt eget yrke och sina föräldrars arbeten var han en förespråkare av ordspråket ”äpplet faller inte långt från trädet”. Läkaren Tomas uppträdande och utseende avslöjar också en stark social position. Tomas är klädd i kostym vars varumärke associeras med status och framgång och han talar långsamt och välartikulerat vilket tyder på en självsäkerhet grundad på hög maktposition (Karlsson 2005, Nordenstam 2003). Forskning säger att samhällsstatus reproduceras från en generation till en annan vilket skulle betyda att klassindelningen är något konstant och oföränderligt snarare än en föråldrad företeelse (Helland 2006). Peter är inte den enda som lägger märke till Tomas och eftersom alla människor i den gamla gymnastiksalen är medvetna om den rådande diskursen om status ifrågasätter ingen den uppmärksamhet Tomas tycks få av samtliga. Alla hade ju trots allt sett när Tomas anlände i en fläckfri BMW av senaste årsmodell och drog därmed slutsatsen att han gjort sig förtjänt av den respekt han får då han uppenbarligen lyckats i livet. Vi förväntas ha en känsla för vårt eget värde men samtidigt bör vi vara medvetna om den rådande diskursen vilken berättar för oss vad som är okej och vad som inte är det.

Successivt börjar den stora massan av människor dela upp sig i små grupper. Det verkar som om människan har en naturlig fallenhet för att försöka passa in och söka sig till likasinnade. När det blir dags att sätta sig till bords för att inta kvällens middag ser sig därför många om, med ett plågsamt uttryck i ansiktet, efter en ledig stol bland passande sällskap. De sedan länge utflugna eleverna erinrar sig kvällens tidigare samtal för att bestämma sig för vilket bord de bäst passar in vid. Vaktmästaren Peter kliar sig lite nervöst i huvudet och går sedan med snabba steg fram till Kristina och slår sig ned på stolen bredvid. Kristina körde en äldre Volvo 850 till återträffen, något Peter tror att en person med hög status i samhället inte vill

förknippas med och drar därför slutsatsen att Kristina inte heller tillhör kategorin

”framgångsrik”. När Kristina presenterar sig som mattant drar Peter en lättnadens suck och känner att han smälter in bra vid det runda bordet där även städaren Annika och truckföraren Anders sitter.

47

Vid bordet bredvid sitter de båda lärarna Anna och Mats och diskuterar den rådande lärarbristen samt varför läraryrket förlorat sin makt i skolsystemet. Mats delger Anna små anekdoter om sin farfars stränga lärarinna Elsa som med bestämda kliv steg in i klassrummet och utstrålade en sådan auktoritet att barnen blev knäpptysta. Även elevernas föräldrar hade underordnat sig Elsa och ingen vågade ifrågasätta hennes maktposition. Att lärarnas

samhällsstatus har förändrats råder det inga tvivel om och Anna tar upp en artikel hon läst som visar att läraryrkets status sjunkit markant de senaste fyrtio åren (Svensson & Ulfsdotter 2009). Man kan säga att lärarna har förlorat den hegemoniska positionen som statusbärare i samhället till fördel för yrken som läkare och jurist.

Ytterligare några bord längre bort mot omklädningsrummen har läkaren Tomas satt sig ned tillsammans med tre andra personer och precis när de ska hugga in på maten ansluter sig en femte person till bordet. Den nyanlända personen, butiksägaren Daniel, bär på en stol som han klämmer in mellan juristen Susanne och civilingenjören Magnus. Även Daniel har sett den nya, fina BMW:n på parkeringen och är omåttligt nyfiken på Tomas till synes extravaganta livsstil. Daniel är mycket nöjd med att lyckats snika till sig en plats vid det prestigefulla bordet trots att han egentligen vet att han inte hör hemma där. Han borde egentligen sitta bredvid elektrikern Fredrik och snickaren Morgan, vars samhällspositioner är mer lika

Daniels egen, ja deras söner spelar till och med fotboll i samma lag. Men alla vet att det är vid Daniels nuvarande bord som de intellektuella och betydelsefulla samtalen kommer att äga rum. För Daniel är det viktigt att förknippas med just dessa människor och han förväntar sig och ser fram emot att för en kväll få vara en av de inflytelserika, respekterade och högt ansedda människorna i samhället. Han vet att hans titel “fiskeaffärsinnehavare” inte klingar riktigt lika bra som Richards examen i nationalekonomi, men han hoppas ändå på att bli accepterad i den exklusiva gruppen.

Några timmar senare har både middag och efterrätt sedan länge intagits och några står och dansar medan andra bytt bord för att mingla vidare. Det sitter nu enbart fyra personer kvar vid det prestigefyllda bordet, Daniel har förflyttat sig till Fredriks och Morgans bord, dit även asfaltsläggaren Stefan anslutit sig. Det visade sig att Daniel inte riktigt kunde delta i de samtal som fördes vid det prestigefyllda bordet då ord som ackumulering, adekvat och dekadens inte ingår i hans ordförråd. Droppen som fick bägaren att rinna över för Daniel var när hans forna bordskamrater började diskutera vilken av landets privatskolor som skulle ge deras barn den bästa utbildningen. Daniel hade utan protester från sina bordskamrater rest sig upp och styrt

48

stegen mot Morgan och Stefans bord. Det stod nu helt klart för honom att det är skillnad på folk och folk.

I bilen på väg hem från återträffen börjar vaktmästaren Peter fundera på kvällen och alla de år som passerat. Han kan inte förneka att skoltiden satt sin prägel på honom och bidragit till att forma den han är idag. Det var i skolan han fått lära sig grundläggande kunskaper som varje svensk bör ha kännedom om. Han hade aldrig reflekterat över varför vissa ämnen ägnats mer tid än andra eller ifrågasatt läroböckernas innehåll eller det faktum att bänkarna skulle städas innan rektorn kom på besök till klassrummet. Skolan hade varit en del i att lära honom att följa sociala normer och förstå världen från ett visst perspektiv. När han svängde ut på motorvägen slog det honom hur annorlunda kvällen hade sett ut om människor inte brytt sig om andras åsikter, om det inte fanns något som ansågs ”bättre” eller ”finare” än något annat. Om alla gamla klasskamrater bara hade gjort precis vad de känt för, om de sagt allt de velat säga under högstadiet men aldrig haft mod till. Eller om Peter beställt en grogg i baren istället för att envist låtsats uppskatta det mustiga vinet med en underton av lakrits vars smak han trots tappra försök aldrig lyckades känna. Om det hade varit naturligt att vara stolt över sitt yrkesval oavsett vad man valt att ägna sig åt och om man sluppit medlidsamma blickar när man berättade att man arbetade som vaktmästare eller renhållningsarbetare hade Peter sluppit all ångest och vånda han genomlidit före återträffen.

Det man kan fråga sig är om Arbetsförmedlingen är medveten om att den använder sig av liknande exkluderande metoder som de fyra medlemmarna vid det prestigefyllda bordet gjorde för att eliminera Daniel? Då Arbetsförmedlingen, som styrs av riksdag och regering, publicerar dokument som påvisar tydliga språkliga skillnader i sina yrkesbeskrivningar verkar detta för att upprätthålla det svenska klassamhället. En liten påminnelse om att det är skillnad på folk och folk, vissa ska rätta sig i leden och följa instruktioner medan andra befaller och fattar beslut. Dagens samhälle är likt många organisationer uppbyggt efter en hierarkisk struktur där titlar, yrkesroller och samhällspositioner legitimerar en ojämlik maktfördelning. Vid argumentation väger chefens förslag tyngre än den anställdas, inte nödvändningsvis för att chefens förslag är bättre utan för att denne besitter mer makt. Om undersköterskan tog ton och kritiserade och ställde krav på läkaren och därmed underminerade dennes auktoritet, vad skulle då hindra folket från att göra detsamma mot makthavarna i samhället?

49

Ovanstående illustration av sociala konsekvenser kan också tänkas bidra till att reproducera rådande föreställningar om yrkens status men vår avsikt och förhoppning är att den istället ska belysa vilka samhälleliga följder denna typ av representation kan ge.