Studiens resultat delas in i två kapitel, som båda innehåller såväl be- skrivningar som analyser. Först redovisas resultaten av den sociomet- riska undersökningen och därefter pedagogernas skattningar.
Det första kapitlet delas in fyra avsnitt:
. Först en redovisning av hur många val ett enskilt barn har fått från sina kamrater. Att ha blivit vald som en kamrat antas tyda på att det enskilda barnet kan känna tillhörighet till sin grupp.
. I gruppen av valda barn görs en särskild studie av de 25 procent barn som fått flest val på respektive avdelning. Dessa barn kommer i fort- sättningen att benämnas ”populära” barn.
. En redovisning av hur många val av kamrater det enskilda barnet har gjort. Att välja kamrater skulle kunna tyda på att det enskilda barnet känner samhörighet med sin grupp.
. Till slut en redovisning av antal ömsesidiga val, d.v.s. val av vän-
ner. Sådana val antas tyda på en ömsesidighet och barn som väljer varandra kommer i den fortsatta framställningen att benämnas vänner. Alltså redovisas vänskap.
Tillhörighet Samhörighet
Valda barn (313) Väljer en kamrat (338)
Väljer ej Kamrat Väljer Vald Kamrat Väljs ej 15 barn 338 barn 313 barn 40 barn
Utanförskap Vän Inte vald 7 barn som inte väljs och som inte väljer en kamrat
Figur 6.1. Barnens val av kamrater och vänner tyder på tillhörighet, samhörighet och vänskap
Figur 6.1 visar de val som barnen har gjort i den sociometriska studien. De barn som har blivit valda av något annat barn visar att barnen har
tillhörighet i gruppen. En fjärdedel av dessa valda barn definieras som ”populära” barn. Om samma barn väljer varandra kalls de för vänner, om valet endast är riktat åt ett håll kallar jag dem kamrater. Om ett barn väljer ett annat barn har de en samhörighet med gruppen även om de inte själva blir valda. I denna studie benämns dessa barn de ”inte val- da”. Om ett barn blir valt men själv inte väljer någon kamrat kallar jag det för ”utanförskap” i gruppen. Det finns ytterligare en dimension av de ovan presenterade kategorierna, den för barn som varken väljer eller väljs som en kamrat. I denna studie kallas de ”barn utan kamrater”. Kontinuerligt ses tillhörighet, samhörighet och vänskap i relation till de bakgrundsfaktorer som redovisats tidigare. Bakgrundsfaktorer rela- terade till de enskilda barnen är barnens kön, ålder, vistelsetid per dag samt hur länge barnen varit inskrivna i förskolan. Bakgrundsfaktorer som relateras till avdelningarna som organisatoriska enheter är antal barn på respektive avdelning samt personaltäthet. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av tillhörighet, samhörighet och vänskap.
Tillhörighet
Att känna tillhörighet innebär, som nämnts, att barnen har valts som en kamrat.
Av de 353 barn som ingår i studien väljs 313 barn (89 procent) som någons kamrat. Av de valda barnen är hälften pojkar och hälften flick- or. Ingen könsskillnad finns således. De förmodas känna tillhörighet i sin grupp. Alltså skulle någon form av exkludering eller saknad av er- kännande kunna föreligga för 11 procent av barnen med jämn könsför- delning.
En fråga som ställs är huruvida avdelningar skiljer sig åt när det gäller barnens val av kamrater. För att undersöka detta har avdelningar- na delats in i två grupper, sådana där alla barn blir valda, s.k. inklude-
rande avdelningar och sådana där vissa barn inte blir valda, s.k. exklu-
På fyra av de 18 avdelningarna väljs samtliga barn som kamrat av minst ett barn. På de inkluderande avdelningarna finns mellan 15 och 21 barn inskrivna. Motsvarande för de exkluderande avdelningarna är mellan 15 och 27. Stor variation finns alltså på båda typerna av avdel- ningar. Det är inte heller så att könsfördelningen är annorlunda på de två typerna av avdelningar. Stor variation i könsfördelningen finns på båda typerna av avdelningar. Detsamma gäller för barnens åldersför- delning.
I genomsnitt finns sju inskrivna barn per heltidstjänst på avdelning- arna. Viss variation finns, men den tyder inte på att inkluderande och exkluderande avdelningar skiljer sig åt på något systematiskt sätt. Det- samma gäller den tid barnen varit inskrivna och hur länge barnen vistas på förskolan varje dag.
Vi finner alltså inga systematiska skillnader avseende bakgrundsva- riabler i de båda typerna av avdelningar.
Inkluderande och exkluderande avdelningar
Som tidigare nämnts väljs samtliga barn på fyra avdelningar som kam- rat. Alltså förekommer exkludering av barn på 14. Med exkludering menas att barnen inte väljs som någons kamrat. På vissa av dessa ex- kluderande avdelningar är det ett barn som inte väljs som någons kam- rat och på andra upp till fem barn. I genomsnitt väljs inte två barn per avdelning. I tabell 6.2 visas en sammanställning.
En närmare granskning av data visar att på två avdelningar är det förhållandevis många barn (5) som inte väljs som någons kamrat. Dessa barn finns på avdelningarna ”6” och ”8”. Om emellertid hänsyn tas till barnantal på avdelningarna har avdelning ”6” procentuellt sett flest ”inte valda” barn vilket innebär att vart tredje barn exkluderas. På av- delningarna ”8”, ”3” och ”4” är motsvarande andel vart femte barn.
Tabell 6.2. Antal och andel barn som väljs respektive inte väljs som kamrat Avdelning Antal barn Andel barn Antal barn Andel barn som väljs som väljs som inte väljs som inte väljs
% % 1 21 100 0 0 2 19 86 3 14 3 14 82 3 18 4 17 81 4 19 5 16 84 3 16 6 11 69 5 31 7 15 88 2 12 8 22 81 5 19 9 20 87 3 13 10 21 84 4 16 11 21 100 0 0 12 21 91 2 9 13 15 100 0 0 14 15 94 1 6 15 15 100 0 0 16 13 87 2 13 17 16 94 1 6 18 21 91 2 9 Totalt 313 89 40 11
Av de 40 barn som inte väljs som någons kamrat är 19 flickor och 21 pojkar. På tre av de 14 exkluderande avdelningarna gäller uteslutningen endast flickor och på tre endast pojkar. Detta förhållande kan inte för- klaras utifrån sammansättning i barngrupperna på respektive avdelning. God tillgång finns av kamrater av båda könen. På 3 av avdelningarna är det lika många pojkar som flickor som inte väljs som någons kamrat. En sammanställning finns i tabell 6.3.
Tabell 6.3. Antal valda flickor respektive pojkar per avdelning Avdelning Antal valda flickor Antal valda pojkar
Inkluderande 10 av 10 11 av 11 Avdelningar 9 av 9 12 av 12 1, 11, 13, 15 9 av 9 6 av 6 12 av 12 3 av 3 Exkluderande 8 av 9 7 av 7 Avdelningar/Flickor 8 av 9 8 av 8 14, 17, 3 8 av 11 6 av 6 Exkluderande 11 av 11 10 av 12 Avdelningar/Pojkar 12 av 12 8 av 11 12, 9, 4 5 av 5 12 av 16 Avdelningar 5 av 9 6 av 7 där både flickor 10 av 11 12 av 16 och pojkar 10 av 13 11 av 12 exkluderas 10 av 11 9 av 11 6, 8, 10, 2, 5 5 av 7 11 av 12 7, 16, 18 6 av 7 9 av 10 6 av 7 7 av 8 14 av 15 7 av 8 Totalt 158 av 177 155 av 176
För att illustrera den sociala miljö som ett ”inte valt” barn kan befinna sig i på förskolan illustreras denna för 2 av de 4 exkluderande avdel- ningarna där flest barn utesluts.
Avdelning ”6”
På avdelning ”6” finns 16 barn i åldern 2,8 – 5,3 år. Av dessa barn är nio flickor och sju pojkar. På avdelningen exkluderas (väljs inte) flest antal och störst andel barn i urvalet, totalt fem barn (31 procent), därav fyra flickor och en pojke. De barn som inte väljs har samtliga god möj- lighet att väljas av kamrater av samma kön och i närliggande ålder (+/- tre månader). Antal barn per personal är 6,7 barn vilket ligger något under medeltalet i hela urvalet. Barnen vistas mellan fem och tio tim- mar per dag och samtliga har varit inskrivna på avdelningen mer än ett halvår.
Avdelning ”8”
På avdelning ”8” finns 27 barn i åldern 3,9 – 7,1 år. Av dessa är elva flickor och 16 pojkar. På avdelningen finns det flest antal och näst störst andel inte valda barn, totalt fem av barnen, därav fyra pojkar och en flicka. De barn som inte väljs har samtliga god möjlighet att väljas av kamrater av samma kön och i närliggande ålder förutom en pojke som är tolv månader äldre än de övriga äldsta barnen på avdelningen. Antal barn per personal är 6,8 vilket är något under medeltalet i hela urvalet. Barnen vistas mellan tre och tio timmar per dag och samtliga av barnen har varit inskrivna på avdelningen mellan en månad och två och ett halvt år. På avdelning ”8” finns ett barn som varit inskrivet en månad. Det barnet väljs som någons kamrat av tre andra barn. Sex av barnen har varit inskrivna på avdelningen i två månader. Två av dessa barn väljs inte som någons kamrat. Nio barn vistas mellan tre och fyra timmar per dag, fem av dessa barn väljs som någons kamrat.
Barns popularitet
I detta avsnitt beskrivs och diskuteras de 25 procent av barnen i det totala urvalet som väljs som någons kamrat eller vän, d.v.s. 91 barn, ungefär jämnt fördelade på pojkar och flickor.
En uppdelning av de ”populära” barnen som gjorts på avdelningarna visar att på vissa avdelningar väljs företrädesvis flickor och på andra pojkar. Tabell 6.4 illustrerar detta förhållande.
Tabell 6.4. Antal populära flickor och pojkar per avdelning
Avdelning Antal populära Antal populära flickor pojkar Avdelningar 3 3 av 11 1 av 6 där populära 10 4 av 13 2 av 12 flickor är i 13 2 av 9 1 av 6 majoritet 15 5 av 12 0 av 3 18 4 av 15 1 av 8 1 3 av 10 4 av 11 Avdelningar 2 1 av 11 4 av 11 där populära 4 1 av 5 4 av 16 pojkar är i 5 1 av 7 3 av 12 majoritet 7 1 av 7 3 av 10 11 1 av 9 6 av 12 12 2 av 11 3 av 12 16 2 av 7 4 av 8 Avdelningar 6 2 av 9 2 av 7 där flickor och 8 3 av 11 3 av 16 pojkar är lika 9 3 av 12 3 av 11 populära 14 3 av 9 3 av 7 17 2 av 9 2 av 8 Totalt 18 43 av 177 48 av 176
Som tabell 6.4 visar förekommer avdelningar där populära flickor är i majoritet och på andra populära pojkar. Detta kan till viss del förklaras av att flickor respektive pojkar är i majoritet på en del av dessa avdel- ningar. På andra avdelningar är skillnaden mellan antal flickor och poj- kar marginell och kan därför inte förklara den könsskillnad i flickors respektive pojkars popularitet. Tydligast är denna skillnad på avdel- ningarna 2, 10 och 11. Vidare visar tabellen att populära flickor är i majoritet på två av de fyra så kallade inkluderande avdelningarna (13 och 15) och pojkar på de övriga två (1 och 11).
Samhörighet
Samhörighet har operationaliserats och mätts genom det antal val av kamrat eller vän ett enskilt barn gör. Närmare 95 procent av barnen väljer en kamrat, medan resten inte anser sig ha någon kamrat på sin förskoleavdelning. Vi återkommer till de senare barnen. I översikten i tabell 6.5 visas avdelningsvis det genomsnittliga antal val som barnen gjort. Som framgår är variationen stor mellan avdelningarna.
Tabell 6.5. Genomsnitt val av kamrat per avdelning
Avdelning Genomsnitt antal Min. Max. val av kamrat antal val antal val
6 1 0 3 14 2 0 6 1 3 1 12 7 3 0 4 3 3 0 4 10 3 0 4 15 3 2 5 16 3 1 5 13 3 1 7 18 3 0 11 9 4 0 7 2 4 3 4 12 4 0 4 4 4 2 4 8 4 2 4 5 4 2 5 11 4 1 7 17 5 2 17 Totalt 3 0 17
Flickors och pojkars val av kamrater och vänner
Av de 177 flickorna och de 176 pojkarna väljer lika många, 169 barn, minst en kamrat. Sammanlagt görs 519 val av flickorna och 485 av pojkarna. I första hand väljs kamrater av samma kön, 74 procent av flickornas val riktas mot flickor och 73 procent av pojkarnas mot poj- kar. På vissa avdelningar väljer barnen relativt många kamrater bland motsatt kön (se tabell 6.6). Vidare visade en granskning att barnen före- trädesvis riktar sina val mot jämngamla kamrater och endast i undan- tagsfall mot äldre eller yngre barn.
Tabell 6.6. Barnens riktade kamratval
Avd. Avdelningsvis Flickor Flickor Flickor Pojkar Pojkar Pojkar antal antal väljer väljer väljer väljer väljer väljer flickor pojkar enbart enbart både enbart enbart både flicka pojke flicka/ pojke flicka pojke/
pojke flicka 1 10 11 6 0 4 6 1 4 2 11 11 3 0 8 5 0 6 3 11 6 7 1 2 3 0 3 4 5 16 3 0 2 12 0 4 5 7 12 1 0 6 9 0 3 6 9 7 4 3 0 4 1 0 7 7 10 1 0 4 5 0 2 8 11 16 7 1 3 5 1 10 9 12 11 3 1 7 5 0 6 10 13 12 9 1 2 8 0 3 11 9 12 2 1 6 8 0 4 12 11 12 4 1 6 5 2 4 13 9 6 5 0 4 2 1 3 14 9 7 4 1 3 0 1 6 15 12 3 11 0 1 0 0 3 16 7 8 3 0 4 2 1 5 17 9 8 1 0 8 1 0 7 18 15 8 12 0 3 7 0 1 Totalt antal val 86 10 73 87 8 74
Åtta flickor och sju pojkar väljer inte någon kamrat. De ger uttryck för ”utanförskap” enligt den definition som används i avhandlingen. Dessa barn har varierande ålder, från tre till sju år och finns på sju av de 18 avdelningarna. Det visar sig dock att åtta av de 15 barnen väljs som någons kamrat. Två av flickorna väljs av så många som fem andra barn och kan därför föras till gruppen ”populära” barn. I denna studie är det alltså sju ”barn utan kamrater”, d.v.s. barn som varken väljer eller väljs som kamrat.
De 40 barn som inte väljs som någons kamrat kan trots detta känna samhörighet med gruppen, utryckt i att de flesta väljer någon kamrat. 15 av de 19 flickor som inte valdes gör själva sammanlagt 63 val av kamrat eller vän. Av de 21 inte valda pojkarna väljer 19 så många som 56 andra barn som sina kamrater. Medan flickornas val främst riktas mot flickor, tre av fyra, riktas pojkarnas val mot pojkar, åtta val av tio. Barnens ålder har i sammanhanget ingen betydelse.
Barns vänskapsrelationer
En vän är definierad genom den ömsesidighet som gäller vid valet. Ett barn ska välja och väljas av samma barn. Knappt tre fjärdedelar av bar- nen ingår i en vänskapsrelation med ett eller flera barn. Ingen större skillnad finns mellan pojkar och flickor härvidlag. I det totala urvalet finns 215 vänskapspar, 90 mellan flickor och 92 mellan pojkar och allt- så 33 mellan flicka och pojke. Barnen ingår i vänskapsrelationer främst med barn i samma ålder.
Skillnaderna mellan avdelningarna är stora när det gäller vänskaps- relationer. I genomsnitt finns tolv vänskapspar per avdelning. Variatio- nen är dock betydlig, mellan 3 och 20 par per avdelning finns (tabell 6.7). En närmare granskning visar att par mellan flickor är i majoritet på sju avdelningar och mellan pojkar på sex.
Tabell 6.7. Antal vänskapsrelationer per avdelning
Avdelningsvis Vänskap Vänskap Vänskap Totalt antal antal antal mellan mellan mellan flickor vänskapsrelationer flickor pojkar flickor pojkar och pojkar per avdelning 10 11 8 5 1 14 11 11 2 5 3 10 11 6 4 2 1 7 5 16 4 10 1 15 7 12 4 6 2 12 9 7 1 2 1 4 7 10 1 5 1 7 11 16 7 5 2 14 12 11 5 2 4 11 13 12 7 6 2 15 9 12 4 6 1 11 11 12 5 11 3 19 9 6 4 6 1 11 9 7 2 1 0 3 12 3 11 2 1 14 7 8 6 5 2 13 9 8 7 7 6 20 15 8 8 6 1 15 Totalt vänskapspar 90 92 33 215
I följande avsnitt görs en sammanfattning av tillhörighet, samhörighet och val av vänner.
Sammanfattning och slutsatser av den
sociometriska studien
Tillhörighet
Av de 353 barn som ingår i studien ges 313 (89 procent) en tillhörighet genom att väljas som någons kamrat. På fyra avdelningar tillhör samtli- ga barn denna grupp. På övriga 14 avdelningar har barn tillhörighet i varierande storlek. Avdelningarna finns på stora och små förskolor, i såväl tätort som landsort och i olika kommundelar.
Populära barn har definierats som den fjärdedel av barnen som fått flest val på sin avdelning. På vissa avdelningar ingår förhållandevis fler flickor i denna grupp på andra pojkar. De ”populära” barnen skiljer sig inte på det stora hela taget från övriga avseende de bakgrundsvariabler som använts i studien. Drygt vart nionde barn i urvalet väljs inte som någons kamrat. Skillnaderna mellan avdelningarna är stor. Speciellt fyra utmärker sig för att ha många barn som inte anses ha tillhörighet, enligt den definition som tidigare getts. På avdelning ”6” väljs inte vart tredje barn och på avdelningarna ”3”,”4” och ”8” vart femte barn. Inga systematiska skillnader finns mellan inkluderande och exklude- rande avdelningar avseende de bakgrundsvariabler som beaktats, näm- ligen personaltäthet, barngruppernas storlek, barnens kön och ålder, deras dagliga vistelsetid på förskolan samt den tid de varit inskrivna där.
Av de 40 barn som inte väljs som någons kamrat väljer majoriteten en kamrat. Man skulle alltså om dessa barn som själva väljer kunna säga att de har samhörighet men inte tillhörighet.
Att resultaten avseende barnens tillhörighet inte kan förklaras med hjälp av de bakgrundsvariabler som använts, ger anledning till att söka andra förklaringar. Rådande klimat och atmosfär på avdelningen, bar- nens sociala egenskaper och färdigheter, personalens förhållningssätt till barnen, arbetsformer och gällande regler på avdelningarna skulle kunna användas som förklaringar. Resonemang härom förs i en avslu- tande diskussion.
Samhörighet
Att barnen uppfattar sig ha en kamrat på förskolan har definierats som att de känner samhörighet med sin barngrupp. Den sociometriska studi- en visar att 95 procent av barnen uppfattar samhörighet, d.v.s. de har valt minst en kamrat. Lika många pojkar som flickor känner samhörig- het. De väljer oftast kamrater inom det egna könet och bland jämnåriga kamrater.
I genomsnitt väljer barnen tre kamrater på sin avdelning. Viss skill- nad finns mellan avdelningar. Minst antal väljer barnen på avdelning ”6” och störst väljs på avdelning ”17”. Inga skillnader avseende struk- turella bakgrundsvariabler finns mellan dessa båda avdelningar. Emellertid finns en skillnad mellan avdelningarna avseende valen inom och mellan könen. På vissa avdelningar görs förhållandevis många val inom kön, medan på andra väljer barnen kamrat över köns- gränserna.
I urvalet finns alltså 5 procent barn (15 barn) som inte väljer någon kamrat, lika stor andel pojkar som flickor. Åldern bland dessa barn va- rierar. Intressant att notera är att flertalet av de barn som inte valt kam- rat blir valda av andra barn som kamrat. Med den vokabulär som an- vänds skulle man säga att de har tillhörighet men inte samhörighet och ger uttryck för ”utanförskap” på den egna förskoleavdelningen.
Vänskapsrelationer
Knappt tre fjärdedelar av barnen ingår i vänskapsrelationer, d.v.s. de väljer varandra som vän. Flickor väljer företrädesvis flickor att vara vän med och pojkar väljer på motsvarande sätt pojkar. I 5 procent av vän- skapsparen finns en pojke och en flicka.
Antalet vänskapspar varierar över avdelningarna mellan 3 och 20. Skillnaden beror inte på barngruppens storlek. På samtliga avdelningar finns barn som inte ingår i en vänskapsrelation även om de uppfattar såväl tillhörighet som samhörighet.
Slutsatser
Den första slutsatsen som kan dras av den sociometriska studien är att majoriteten av barn som är inskrivna i de undersökta förskolorna ingår i en social gemenskap och uppfattar såväl tillhörighet som samhörighet. En andra slutsats är att det finns omkring 50 barn i förskolorna som inte känner tillhörighet eller samhörighet, vilket innebär att flertalet avdelningar i någon mening brustit i att skapa en miljö där ”alla barn skall få uppleva sig vara en tillgång i gruppen” (Utbildningsdeparte- mentet, 1998, s. 9).
En tredje slutsats är att det enskilda barnets tillhörighet, samhörighet och vänskapsrelationer i första hand bestäms av barnens förskoleplacer- ing, d.v.s. i vilken avdelning barnet finns. Dock kan inte de bakgrunds- variabler, kopplade till strukturella förhållanden eller till det enskilda barnet förklara skillnaderna mellan avdelningar.
Fyra grundläggande relationsmönster har identifierats genom den sociometriska studien:
. Avdelningar där samtliga barn väljs som kamrat eller vän, d.v.s. ges tillhörighet.
. Avdelningar där samtliga barn väljer kamrat eller vän, d.v.s. där samhörighet råder.
. Avdelningar där ett eller flera barn inte väljs som någons kamrat. . Avdelningar där ett eller flera barn inte anser sig ha en kamrat och
7 BARNENS SOCIALA EGEN-
SKAPER OCH FÄRDIGHE-
TER
I detta kapitel presenteras resultaten från personalens skattningar. I den fortsatta framställningen använder jag tre ord från den sjugradiga ska- lan (sällan, ibland och ofta) för att beskriva och levandegöra persona- lens skattningar av barnen och deras sociala relationer. Nedanstående berättelse är en kort sammanställning av pedagogers skattning av Sara.
Sara är en sex år gammal flicka som har vistats på förskolan i mer än fyra år. Hon väljs som kamrat av Stina. Själv väljer hon Susanne som sin kamrat. Pedagogerna uppfattar Sara som glad, livlig, djärv och sällan blyg. Hon vill sällan att pedagogerna sysselsätter sig med henne utan ofta uppfattas hon klara sig på egen hand och sysselsätta sig själv. Sara visar sällan häftigt humör eller impulsivt beteende, men uppfattas som envis ibland. Sara har oftast en positiv relation till ett eller flera barn och leker sällan ensam utan föredrar att leka med andra barn som accepterar henne och ofta erbjuder henne att delta i sina lekar. Hon har därmed oftast lätt för att få inträde i andras lekar och har ett positivt förhållningssätt mot de andra barnen och visar ofta sitt intresse för dem genom att glädjas med dem och hjälpa dem. Ibland är det hon som bestämmer i leken och ibland är det hon som bråkar och retas. Sara har lätt för att komma in i andras diskus- sioner, ge och ta information, förhandla och kompromissa, uttrycka sina önskemål, hävda sin rätt och vänta på sin tur. Sara visar ny- fikenhet och vilja att lära sig nya saker. Hon kan ibland hålla på länge med samma saker.
Genom skattningsscheman besvaras studiens andra och tredje huvud- frågor: Hur uppfattas barnens sociala egenskaper och färdigheter av
ning av barnens sociala egenskaper och färdigheter, och barnens upp- fattningar om sina kamrat- och vänskapsrelationer i förskolan?
Kapitel 7 delas in i tre avsnitt:
• Först ges en redovisning av pedagogernas skattningar av samtliga
barns sociala egenskaper och färdigheter avseende de åtta summa- variabler som bildats med stöd i faktoranalysen. Summavariablerna
självsäker, ensam, vetgirig, glad och lynnig beskriver pedagogernas uppfattningar om barnens sociala egenskaper. Resterande tre sum- mavariabler prosociala färdigheter, lek och kommunikativa färdig-
heter beskriver pedagogernas uppfattning om barnens sociala fär- digheter. Innebörden i de olika summavariablerna har tidigare pre- senterats i metodavsnittet. Det skall tilläggas att begreppen summa-
variabel och variabel används om vart annat i bemärkelsen sum-