Insatsen är motiverad av behov hos socialtjänsten
Tabell 4. Insatsen kontaktperson är en utredningsresurs för socialtjänsten
Nej
Flickor 18 Pojkar 13
Total 31
Tabell 5. Insatsen kontaktperson är en övervakningsfunktion
Ja Nej Total
Flickor 1 17 18
Pojkar 2 11 13
Total 3 28 31
I tabell 4 kan vi se att insatsen aldrig har motiverats som en utredningsresurs för socialtjäns-ten. I tabell 5 visas om insatsen är avsedd som en övervakningsfunktion gentemot ungdomen.
Det är 1 flicka och 2 pojkar (totalt 3 stycken) där insatsen är en övervakningsfunktion. Tabel-len visar samtidigt att det är 17 flickor och 11 pojkar (totalt 28 stycken) som inte får insatsen som övervakning.
Analys av tabell 4-5
Dessa två tabeller representerar egenskaper som insatsen inte ska vara till för, kontaktperson får inte vara en utredningsresurs eller en övervakningsresurs för socialtjänsten (Prop.
1979/80:1, s.228-229). Vi kan se att det i tre av fallen ändå förekommer en övervakningsfunk-tion. Motiveringarna i bedömningarna lyder:
”X har behov av uppmuntran och kontroll.”
”Kontrollfunktion för urinprov.”
”LVU i hemmet.”
Insatsen är motiverad av behov hos familjen
Tabell 6. Antalet flickor respektive pojkar där insatsen innebär ett stöd för familjen.
Nej Total
Flickor 18 18
Pojkar 12 12
Total 30 30
Internt bortfall: 1 pojke
Tabell 6 visar hur många flickor respektive pojkar som fått insatsen där den ska innebära ett stöd för familjen. Det var inga ungdomar där insatsen utgjorde ett stöd för familjen.
Tabell 7. Antalet flickor resp. pojkar där insatsen innebär råd för familjen.
Nej Total
Flickor 18 18
Pojkar 12 12
Total 30 30
Internt bortfall: 1 pojke
I tabell 7 ser vi att ingen fick insatsen med motiveringen att familjen behövde råd.
Tabell 8. Antalet flickor resp. pojkar där insatsen innebär hjälp för familjen.
Ja Nej Total
Flickor 2 16 18
Pojkar 1 11 12
Total 3 27 30
Internt bortfall: 1 pojke
Tabell 8 visar hur många flickor respektive pojkar det är där insatsen innebär en hjälp för fa-miljen. Det var 2 flickor och 1 pojke som fick insatsen som en hjälp för familjen, och det var 16 flickor och 11 pojkar där insatsen inte var avsedd som hjälp för familjen.
Analys av tabell 6-8
Insatsen kontaktperson kan ibland utgöra en hjälp för klientens familj, då som en avlastnings-hjälp för föräldrarna. I prop. 1979/80:1 står att ”den enskilde och hans närmaste” kan få avlastnings-hjälp, råd och stöd. Vår studie visar att det inte var så vanligt med insatsen på grund av behov hos familjen. Nedan redovisar vi den tre fall av hjälp till familjen som vi hittade. En orsak som var formulerad i en av bedömningarna var att en ungdom var svårt sjuk och föräldrarna behövde mer tid till syskonet. Motiveringarna såg ut så här:
”Behov av avlastning för moder och barn.”
”Syfte att avlasta mamma.”
”Avlasta föräldrarna.”
Insatsen är motiverad av behov hos den enskilde, del I
Tabell 9. Den enskilde har behov av stöd.
Ja Nej Total
Flickor 12 6 18
Pojkar 7 5 12
Total 19 11 30
Internt bortfall: 1 pojke
I Tabell 9 kan vi se att 12 flickor och 7 pojkar har fått insatsen för att de bedömdes ha ett be-hov av stöd. Det betyder att 6 flickor och 5 pojkar inte ansågs ha det bebe-hovet.
Tabell 10. Den enskilde har behov av råd.
Ja Nej Total
Flickor 1 17 18
Pojkar 1 11 12
Total 2 28 30
Internt bortfall: 1 pojke
Tabell 10 visar att det var 1 flicka och 1 pojke som fick insatsen för att de hade behov av råd.
Resten ansågs inte ha behov av råd.
Tabell 11. Den enskilde har behov av hjälp.
Ja Nej Total
Flickor 5 13 18
Pojkar 5 7 12
Total 10 20 30
Internt bortfall: 1 pojke
Tabell 11 visar att 5 flickor och 5 pojkar fick insatsen för att de hade behov av hjälp och att det samtidigt var 13 flickor och 7 pojkar inte hade det behovet.
Analys av tabell 9-11
I propositionen (1979/80:1, s.227) framkommer att insatsen ska motiveras av ett behov hos den enskilde. Ungdomen ska ha ett behov av stöd, råd eller hjälp i något avseende. De be-dömningar vi studerat visade på att många ungdomar (19 stycken) i tabell 9 hade behov av stöd i någon form. Några exempel:
”Behov av vuxet socialt stöd.”
”Stöd i frigörelseprocessen från föräldrarna.”
”Kontaktpersonen ska vara stöd för X i umgänget med pappan.”
”Behöver "stöttning" för att skola och tillvaro ska fungera.”
”Stöttas i att söka och ta initiativ till sociala kontakter.”
”Stöd för olika behov” är det av lagstiftarens argument som är vanligast förekommande. Stöd är ett obestämt ord, men det får sin betydelse i socialsekreterarens formuleringar. Stöd kan behövas i förhållande till skola, föräldrar och vänner. Det finns exempel på formuleringar som är otydliga, där stödet inte specificeras och det blir svårt att förstå vilket stöd som avses.
”X har behov av mycket stöd.”
”Stöd för X.”
I tabell 10 redovisas den enskildes behov av råd, nedan följer exempel:
”Behov av vägledning och gränssättning.”
”Han är i riskzon för att inte få den tillsyn och råd och stöd av sina föräldrar som han behöver.”
I det första citatet har vi bedömt att ordet vägledning innehåller en rådgivande funktion. Det senare citatet är ett tydligt exempel på att socialsekreteraren styrker sin bedömning med ord och formuleringar direkt ur prop. 1979/80:1. På sidan 227 står följande: ”Kontaktperson ska kunna förordnas så snart den enskilde har behov av att få stöd, råd eller hjälp.” Pojken är tyd-ligen i riskzon för att inte få den tillsyn han behöver. Om man tolkar ordet tillsyn vidare kan det i allra sämsta fall betyda att pojken behöver övervakas. Det kan även tolkas som att han behöver omsorg. Här ser man ett exempel på att socialsekreterarens otydliga formuleringar leder till att vi som läsare, inte förstår vad som avses. Det kan också vara en medveten
formu-lering för att insatsen ändå ska innehålla ett visst mått av övervakning, men det kan inte skri-vas ut då insatsen enligt SoL inte får innehålla en övervakningsfunktion.
I tabell 11 redovisas den enskildes behov av hjälp, nedan följer exempel:
”Hjälp till att komma ut, röra på sig.”
”Hjälp till att bryta isoleringen i hemmet.”
Citaten ovan visar att begreppet ”hjälp för olika behov” är en användbar formulering. Det översta citatet handlar om hjälp till fysisk aktivering för en flicka som har diabetes där hennes bristfälliga motionsvanor innebär en hälsofara. Det nedersta citatet är ett exempel på hjälp till social aktivering. Flickan behöver komma ut och se och uppleva något annat än hemmet.
Insatsen är motiverad av behov hos den enskilde, del II
Tabell 12. Insatsen ska vidga sociala kontakter
Ja Nej Total
Flickor 6 12 18
Pojkar 4 9 13
Total 10 21 31
I tabell 12 visas huruvida insatsen är menad att vidga ungdomarnas sociala kontakter. Det var 6 flickor och 4 pojkar där insatsen var ämnad till detta och 12 flickor och 9 pojkar där det inte var menat att insatsen skulle vidga ungdomarnas sociala kontakter.
Tabell 13. Den enskilde har behov av hjälp med att bryta sig loss från olämplig miljö.
Ja Nej Total
Flickor 1 17 18
Pojkar 1 11 12
Total 2 28 30
Internt bortfall: 1 pojke
Tabell 13 visar att det bedömdes att 1 flicka och 1 pojke hade ett behov av hjälp med att bryta sig loss från en olämplig miljö. Det innebär att det samtidigt bedömdes att det var 17 flickor och 11 pojkar som inte hade det behovet.
Tabell 14. Den enskilde har behov av hjälp till meningsfull fritid.
Ja Nej Total
Flickor 0 18 18
Pojkar 2 10 12
Total 2 28 30
Internt bortfall: 1 pojke
Tabell 14 visar att det bedömdes att inga flickor men 2 pojkar hade ett behov av hjälp till en meningsfull fritid. Det var 18 flickor och 10 pojkar som inte bedömdes ha det behovet.
Tabell 15. Den enskilde har behov av hjälp till aktivering.
Ja Nej Total
Flickor 7 11 18
Pojkar 4 8 12
Total 11 19 30
Internt bortfall: 1 pojke
I tabell 15 kan vi se att det var 7 flickor och 4 pojkar som bedömdes ha ett behov av hjälp till aktivering. Vi kan även se att det samtidigt var 11 flickor och 8 pojkar som inte bedömdes ha samma behov av det.
Analys av tabell 12-15
I prop. 1979/80:1 nämns begreppen ”bryta sig loss ur en i sammanhanget olämplig miljö”,
”meningsfylld fritidssysselsättning” och ”hjälp till aktivering” (s.228). ”Vidgandet av sociala kontakter” beskrivs också. (s.226). Dessa kategorier utvecklas inte närmre vilket lämnar stort utrymme för kommunen och socialsekreterarna att själva bestämma vad som ska ingå i be-greppen.
”Bryta social isolering.”
”Behov av vuxet nätverk i Sverige.”
I motsats till tabell 11, där den enskilde behöver hjälp för olika behov, så har vi i tabell 12 gjort bedömningen att socialsekreteraren här bedömt att kontaktpersonen själv ska tillgodose behovet av de vidgade sociala kontakterna. Det vill säga, det är kontaktpersonen som är isole-ringsbrytaren.
Tabell 13 handlar om att bryta sig loss från en olämplig miljö, exempel:
”X är i riskzon för missbruk.”
”Andra sysselsättningar på fritiden än dom han sysslar med idag.”
I prop. 1979/80:1 står att ”om den enskilde t.ex. missbrukar alkohol eller narkotika […] kan-ske en kontaktperson även kan hjälpa den enskilde att bryta sig loss ur en i sammanhanget olämplig miljö” (s.228). Det översta citatet är ett tydligt exempel på att socialsekreteraren grundar sin formulering i propositionen. Citat två står att återfinna i en bedömning angående en pojke med nazistsympatier och som var engagerad i en högerextrem rörelse.
Exempel på citat rörande tabell 14 och 15:
”Hitta en fritidssysselsättning utanför hemmet som X finner meningsfull.”
”X ska uppmuntras till positiva fritidsintressen.”
”Behov av stimulans och aktivering.”
”Göra aktiviteter.”
Meningsfull fritid och aktivering, tabell 14 och 15, innebär i princip samma sak. Vi har dock delat upp dem i två kategorier eftersom socialsekreterarna uttryckligen använt de specifika ord (”meningsfull fritid” och ”aktivering”) som finns i prop. 1979/80:1 sidan 228. Vi kan se att valet av hjälp till aktivering är vanligare än hjälp till meningsfull fritid.
Tabell 16. De olika insatserna uppdelade på kommuner.
Motiveringar Kommun A B* C D E
Tabell 17. De olika motiveringskategorierna uppdelade på klienter.
Motiveringar/Klient Enskilda klienter och förekomst av insatser S:a
De i tabellerna 16 och 17 kursiverade motiveringskategorierna förekommer inte i lagtext eller förarbeten. När vi studerade bedömningarna upptäckte vi en rad motiveringar som vi inte kunde spåra i förarbetena. Dessa motiveringar var formulerade för att täcka ett behov av sam-talsterapeutisk art och att kontaktpersonen bör vara en positiv vuxen förebild. Därför delade vi upp de övriga motiveringarna i två kategorier. De två kategorierna är Behandling/Terapeut.
och Kp som idé och person. I prop. 1979/80:1 menade regeringen att kontaktpersonen skulle ha särskilda kunskaper förvärvade genom utbildning (s.228). Det finns inget tvingande
ele-ment i propositionens intentioner om kontaktpersonens särskilda utbildning i sin funktion som kontaktperson.
Tabell 16 redovisar frekvensen av motiveringarna uppdelat kommunvis.
I tabell 17 ser man vilka av de olika motiveringskategorier som varje bedömning innehåller för respektive ungdom. Vad vi inte redovisar är att vissa kategorier kan förekomma flera gånger i samma bedömning.
Citaten nedan är exempel på motiveringskategorin där föreställningen om vad kontaktperso-nen ska ha för egenskaper och vad hon/han ska vara, exempelvis en förebild. I tabellerna ovan kategoriserad som Kp som idé och person.
”Bör vara en stabil vuxen man.”
”Ska ha kontaktperson i egen ålder som kan hjälpa till med bra sociala kontakter.”
”Kontaktpersonen ska vara stabil, trygg vuxen man med glimten i ögat.”
Detta är exempel på kategori insatsen som behandlande/terapeutisk. I tabellerna ovan katego-riserad som Behandling/Terapeut. Citaten är hämtade från tre olika bedömningar.
”X har behov av egen samtalskontakt.”
”Kontaktpersonen ska prata om X svåra händelser.”
”X ska utveckla en känsla av positiv självkänsla.”
Tabell 18. Typ av kontaktperson uppdelat på kommun
KP Kval KP Total
Kommun A 3 2 5
B 10 3 13
C 6 2 8
D 3 1 4
E 1 0 1
Total 23 8 31
Analys av tabell 18
Det finns en uppdelning mellan ”enkel” kontaktperson och kvalificerad kontaktperson i de studerade bedömningarna. Som vi har förstått det är skillnaden mellan kvalificerade kontakt-personer och kontaktperson den att den kvalificerade kontaktpersonen är en tjänst som anting-en köps in från ett företag, till exempel Solå intanting-ensivstöd, eller är heltidsanställd av social-tjänsten. Kontaktpersonen däremot är timanställd. Den kvalificerade kontaktpersonen ska ej sammanblandas med den särskilt kvalificerade kontaktpersonen som, sedan 1 januari 2007, regleras i 3 kap. 6 §, 4:e st. SoL.
I tabell 18 kan vi utläsa att det är 8 av 31 som har fått insatsen kvalificerad kontaktper-son. Överlag kan vi inte skönja större skillnader mellan bedömningarna för dem som fick kon-taktperson eller de som fick en kvalificerad konkon-taktperson. I något enstaka fall kan man dock se att urinprov, LVU i hemmet, ett behov av kontroll och mycket olämplig miljö (högerex-tremism) finns med i de bedömningar där beslutet är kvalificerad kontaktperson.
”Prata med X om vad som hänt, och vad som ska hända.”. Flicka med ett LVU. (flick-an har varit utsatt för sexuella övergrepp, vår kommentar)
”Kontaktperson är av vikt för eftervården (av ätstörningar) och att kontaktperson är det stöd hon behöver.”
”X är i riskzon för missbruk.”
Diskussion
Inledningsvis ställde vi oss frågorna hur insatsen kontaktperson regleras rättsligt, hur social-sekreterarna tillämpar lagregeln 3 kap. 6 § SoL, och om den praktiska tillämpningen överens-stämmer med lagstiftarens intentioner och vilka andra motiveringar man kan hitta i bedöm-ningarna.
Genomgången av vårt material visar överlag att socialsekreteraren som regel använder propositionens formuleringar som underlag i sina bedömningar. Genom tjänstemannens egen erfarenhet och socialkontorets standardiserade beslutsformuleringar är det upplagt för att so-cialsekreteraren alltid uttrycker sig med samma fraser men med olika innehåll beroende på ungdomarnas olika behov.
En motivering skulle till exempel kunna var formulerad så här:
”X behöver hjälp till aktivering i form av idrott och behöver stöd i sin skolgång.”
Kan standardformuleringarna innebära ett problem för lagstiftaren och/eller för de ungdomar vars behov ska utredas? Efter att ha granskat ett antal bedömningar så är vi benägna att säga att det inte är ett problem. Det bör aldrig vara fel att följa lagstiftarens intentioner, och med ramlagstiftningens generösa möjligheter att själva tolka och tillämpa lagen finns ändå manö-verutrymme för att alla behov en ungdom kan ha ska kunna tillgodoses. I de utredningar vi läst är kontaktpersonen avsedd att vara till hjälp för många olika behov, allt från en svårt sjuk pojke med behov att bli sedd för något annat än sin sjukdom till någon som behöver en fika-kamrat.
Det som slog oss när vi gjorde efterforskningar om doktrin och allmänna råd var att socialsty-relsen inte verkar ha några specifika allmänna råd för användandet av insatsen kontaktperson.
Det lämnar oss att anta att propositionen och praxis är det styrande vid bedömning och beslut.
Som vi tidigare nämnt framstår formuleringarna i bedömningarna som tecken på att så är fal-let. Utan att ha intervjuat socialsekreterarna är det svårt att spåra vilka processer som ligger bakom besluten, men vi kan konstatera med utgångspunkt i den forskning vi studerat att det givetvis måste finnas mängder av faktorer som spelar in. I den tidigare forskningen problema-tiseras etik och värderingar i det sociala arbetet. Vi har haft svårt att hitta uttryck för social-sekreterarens etiska värderingar i bedömningarna. Det är samtidigt svårt att i enbart bedöm-ningarna hitta belägg för att socialsekreterarnas egna värderingar skulle spela en avgörande roll. Det beror förstås till största delen på att vi enbart tittat på bedömningarna och inte på ut-redningarna i sin helhet. Då vi läst utut-redningarna men valde att inte ha dessa som primära stu-dieobjekt vet vi att de värderingar en socialsekreterare kan ha till stor del kommer fram där.
Det resulterar i en del motiveringar av det värderande slaget.
Kontaktperson som idé och person och som behandlare och terapeut
I de två kategorier vi själva skapade, insatsen är behandlande/terapeutisk och föreställningen om vad kontaktpersonen ska ha för egenskaper och vad hon/han ska vara, finns möjligheten att spåra tjänstemannens eventuella egna värderingar. Kontaktpersonen som terapeut, är till-sammans med behov av stöd för den enskilde, den vanligast förekommande motiveringen. De av oss två skapade kategorierna illustrerar vi med tre olika exempel: 1.”Kontaktpersonen ska vara en manlig positiv förebild” eller ”Kvinnlig förebild.” 2. ”KP ska vara stabil, trygg vuxen man med glimten i ögat .” 3. ”X ska utveckla en känsla av positiv självkänsla.” Vad menar socialsekreterarna med dessa motiveringar? Är det bara bristfälligt formulerat eller är det tecken på egna värderingar? För att få svar på det bör man intervjua socialsekreterarna eller analysera utredningarna utifrån någon speciell värdeinriktad teori. Vi vill understryka att det vanligast förekommande inte var manliga eller kvinnliga förebilder utan behoven skulle till-fredställas med vuxna förebilder. Vi fann elva motiveringar innehållande behovet av vuxet stöd. Vid studiet av bedömningarna träffade vi på en del anmärkningsvärda uttryck, som är exempel på vad tjänstemannen tycker att kontaktperson ska ha för egenskaper. Vissa kriterier preciserade i bedömningarna, är genomförbara utan svårighet, såsom man eller kvinna, id-rottsintresserad eller en person redan bekant för ungdomen. Däremot är frågan varför egen-skaper såsom trygg och stabil måste uttryckas explicit i bedömningarna, dessa egenegen-skaper bör väl alla kontaktpersoner besitta? Gällande ”önskemålet” om en ”man med glimten i ögat” an-ser vi att det inte hör hemma i en professionell bedömning. ”Glimten i ögat” är något som är avhängigt någons humor, och är något individuellt. Vem ska avgöra, socialsekreteraren eller klienten? Förhoppningsvis är alternativ 3, en olycklig formulering då någon rimligtvis inte bara vill ge hjälp till ”en känsla av självkänsla” utan faktiskt bygga upp en riktig självkänsla.
De av lagstiftaren icke önskade funktionerna hos en kontaktperson, såsom utrednings- och/eller övervakningsresurs är något som inte utvecklas inte i prop. 1979/80:1 i den utsträck-ning vi skulle önska. I propositionen finns remissvar där man är för eller emot att utmönstra möjligheten att förordna kontaktperson som övervakare mot den enskildes vilja. Vid införan-det av SoL var en viktig princip att frivillighet och självbestämmande skulle vara starkt sty-rande. Vi tolkar resultaten som att det ändå förekommer tre fall av övervakning. De ord som för oss signalerade övervakning var kontroll, kontrollfunktion och LVU i hemmet. Genom att LVU bedrivs i hemmet antar vi att grunden för detta LVU beror på att det är den unges eget beteende som är orsak. Kontaktpersonen kan antas utgöra den kontroll som annars hade till-förts via vård i ett HVB-hem. Genom att vi valt att tolka motiveringarna som övervakning tycker vi att de går stick i stäv med det faktum att man avskaffade övervakningsfunktionen i SoL.
”Enkel” eller kvalificerad kontaktperson?
Som en hjälp för läsaren att särskilja den kvalificerade kontaktpersonen från den som bara kallas kontaktperson har vi i följande avsnitt för enkelhets skull valt att kalla den icke kvalifi-cerade kontaktpersonen för ”enkel” kontaktperson. Det kan antas att de ungdomar som har större behov, eller svårare problem, borde få insatsen kvalificerad kontaktperson. I vår analys tar vi upp att de som fått kvalificerad kontaktperson inte alltid har bedömningar som stöder det beslutet och detsamma gäller även vissa beslut om insatsen ”enkel” kontaktperson. Vi
tycker det är svårt att förstå var gränsen går mellan kvalificerad kontaktperson och ”enkel”
kontaktperson. Detta kan öppna för godtycke. I lagen och förarbetena förekommer inte ut-trycket kvalificerad kontaktperson, det är ett begrepp och en insats som socialtjänsten har för svårare ärenden. Att till exempel att ha varit utsatt för sexuella övergrepp är en traumatisk upplevelse. En sådan upplevelse kräver professionell hjälp. En flicka i materialet hade varit utsatt för sexuella övergrepp, och hade av olika anledningar fått insatsen ”enkel” kontaktper-son. Men då motiveringen var att hon skulle använda kontaktpersonen till att prata med om vad som hänt, och vad som ska hända läggs ett stort terapeutiskt ansvar på kontaktpersonen.
Är det rätt mot flickan och kontaktpersonen? Då de sexuella övergreppen inte nämns i be-dömningen, men vi läst utredningen, kan vi fråga oss varför hon inte fått kvalificerad kontakt-person. Vi anser att hon behöver mer professionell hjälp än en ”enkel” kontaktkontakt-person. Då det inte framgick av bedömningen om hon hade en BUP-kontakt kan man ifrågasätta om det är socialtjänstens ansvar att överta annan huvudmans ansvar (här landstinget). Å andra sidan, BUP-kontakt eller ej, lyder socialsekreterarens motivering ”Prata med X om vad som hänt,
Är det rätt mot flickan och kontaktpersonen? Då de sexuella övergreppen inte nämns i be-dömningen, men vi läst utredningen, kan vi fråga oss varför hon inte fått kvalificerad kontakt-person. Vi anser att hon behöver mer professionell hjälp än en ”enkel” kontaktkontakt-person. Då det inte framgick av bedömningen om hon hade en BUP-kontakt kan man ifrågasätta om det är socialtjänstens ansvar att överta annan huvudmans ansvar (här landstinget). Å andra sidan, BUP-kontakt eller ej, lyder socialsekreterarens motivering ”Prata med X om vad som hänt,