Socialt ansvar

Att det idag bland konsumenter finns en medvetenhet kring miljö och dåliga

arbetsförhållanden i andra länder är något som alla fyra organisationer höll väl med om. Att detta är ett faktum framkom även tydligt i diskussionerna kring

varumärkena med de olika fokusgrupperna. Där talade de flesta om att miljön är ett aktuellt ämne och att de tänker att certifieringsmärket på en förpackning gör

produkten bättre än de som inte har märkningen. Enligt Helena Bengtsson på Krav råder det:

en större miljömedvetenhet. Den här klimatdebatten drog kanske igång det riktigt ordentligt. Miljömedvetenheten har ju stigit dom senaste åren och det har lett till ett uppsving på den ekologiska marknaden.

Även om organisationerna sa att de ser ett uppsving och en större medvetenhet idag så påpekades det att det är viktigt att ge mer information om vad de står för. Detta är något som alla undersökta certifieringsorganisationerna höll med om eftersom alla påpekade att deras huvudsyfte inte är att vinna pengar på sitt arbete. Den

huvudsakliga uppgiften är istället att förbättra den rådande situationen. En kommentar om detta var från Rättvisemärkt att:

Vi har en vision som säger att vi vill bidra till en bättre framtid för människor och miljö.

Även Krav berättade om att mycket av deras arbete är att försöka driva utvecklingen för ekologiska produkter i Sverige och att de utvecklar nya regler för detta, men även att de arbetar med den sociala aspekten.

För att bland annat kunna hjälpa producenter i utvecklingsländer sades det av

Rättvisemärkt att det viktigaste är att efterfrågan utökas. Det i sin tur ökar utbudet av certifierade varor och de påpekade också att då de inte har en vanlig produkt att sälja så kan det bli lite mer komplicerat. Rainforest Alliance tyckte att samtidigt som man vill hjälpa odlare så är det också viktigt att även de som använder sigillet ska vinna något på det för att det ska gå tillbaka i hela kedjan.

Vad som även kom fram i våra intervjuer var att Krav granskar att de företag som de samarbetar med har en miljöpolicy och det är bland annat viktigt att förpackningar är utformad på bästa miljövänligaste sättet. Denna kontroll var dock inget som

framkom från övriga intervjuer.

En annan aspekt gällande organisationen Rainforest Alliance var att de inte såg sig själv som ett kommunikationsdrivet företag. De drivs inte av hur allmänheten ser på problematiken kring miljön och sociala arbetsförhållanden utan snarare av de problem som råder i de producerande länderna.

Vi är verkligen inte i grunden en marknadsförd organisation utan det är ett gäng ideella människor som bestämt sig för att de ska rädda världen. Vi ligger långt efter i marknadsföringstänket.

Övriga undersökta organisationer talade dock om hur de arbetar med

kommunikationen mot vissa målgrupper och om hur de har insett att det kan behövas förbättringar av både informationsmaterial och den marknadsföring som idag används. Det handlar om att nå fram med sina budskap i butiker, hur man talar på olika sätt med olika grupper i möten och hur man byter sina reklamkanaler för att kunna nå konsumenterna eller den tilltänka målgruppen. Informanten på

Rättvisemärkt berättade att:

Trycksakerna är främst riktade till konsumenterna men när vi är ute och träffar företag och organisationer så pratar vi ju till målgrupperna på lite olika sätt beroende på vad det är för någon målgrupp så då får man anpassa sina presentationer.

5.2.2 Målgrupper

Vid intervjuerna ställde vi frågor om organisationernas huvudsakliga målgrupper.

De flesta av dem ville inte direkt prata om att de hade en specifik målgrupp utan dessa var uppdelade i flera olika intressenter. Organisationerna talade bland annat om producenterna som en målgrupp, olika leverantörer eller dagligvaruhandel samt andra återförsäljare. Huvudsaken är för organisationerna att på något sätt försöka tala till olika målgrupper. Kommunikatören Ola Höiden på Rättvisemärkt berättade att:

Vi måste se till att det finns leverantörer som vill importera råvaran eller produkten från utvecklingsländerna, sen så vill vi också se till så att dagligvaruhandeln, dagligvarukedjorna, butikerna, faktiskt tar in produkterna och sen slutligen […] att konsumenten väljer att köpa dem.

Att det är just slutkonsumenten som är den huvudsakliga målgruppen var nästan alla överens om, fast de har lite olika åsikter om vem som är den typiske konsumenten.

Tydligast framkom det att organisationerna främst försöker rikta sig mot kvinnor.

Bland dessa är det främst kvinnor över 50 år eller småbarnsföräldrar de vill nå. Det framkom även att ungdomar har visat ett större intresse för certifieringsmärken och detta är information som organisationerna hämtat från olika undersökningar. Det är granskningar av SIFO-undersökningar, demoskop eller kännedomsmätningar som nämns som de medel organisationerna tagit del av för att ta reda på vilka det är som har ett intresse för dem. Efter en kännedomsmätning för Svenskt Sigill framkom det att fler ungdomar än väntat hade uppmärksammat reklamen kring dem och det tycker de på Svenskt Sigill bara är roligt eftersom det tyder på att de har framtiden för sig. Personliga möten ansågs också som en metod för att ta reda på vilken målgrupp man har. Det var endast Rainforest Alliance som inte riktigt vill tala om några målgrupper alls:

Det här är en organisation som har fokus på att förbättra jordbruksmetoder […] vi äger ju inte kontrollen, det är inte vi som har kontakten med konsumenterna. Vi har ingen målgrupp […], vi tillhandahåller produkter sen får då Gevalia kommunicera det här så det passar deras målgrupper. Informanten tillägger dock att de försöker arbeta mot stora företag.

Eftersom varje organisation hade flera målgrupper så sades det bland annat att de har försökt göra olika kompromisser av marknadsföringsmaterial där de kan få flera målgruppers uppmärksamhet samtidigt. Ett exempel på ett sådant medium är

stortavlor, men att även ge ut olika former av informationsmaterial eller hålla möten med olika målgrupper förekommer också.