Socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen

Utredningen har konstaterat att förebyggande arbete inte prioriteras i socialtjänsten. Det gäller förebyggande insatser i allmänhet och medverkan i samhällsplaneringen i synnerhet.

Socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen regleras i social-tjänstlagen (2001:453). Det finns flera beröringspunkter mellan socialtjänstlagen och plan- och bygglagen (2010:900). Båda tar upp goda livsmiljöer, trygghet och jämlika förutsättningar. Plan- och bygg-lagen utgör dock ingen grund för socialtjänsten att hävda sin medverkan i samhällsplaneringen eller för samhällsplanerare att hävda att socialtjänsten ska medverka.

Socialtjänstkommittén konstaterade redan i sitt betänkande Ny socialtjänstlag, (SOU 1994:139) att socialtjänsten haft svårt att finna sin roll i samhällsplaneringen. Socialtjänstens medverkan i den översiktliga planeringen var begränsad och det saknades kunskap om hur socialtjänsten i övrigt hade medverkat i kommunens planering.

Kommittén föreslog att socialtjänsten skulle åläggas att till kom-munfullmäktige rapportera behov av samordnade insatser för att förebygga eller avhjälpa sociala problem samt årligen rapportera betydande förändringar i sociala förhållanden. Dessutom skulle socialtjänsten ansvara för att ta fram sociala konsekvensanalyser i samband med kommunala beslut om större förändringar av fysisk miljö eller verksamheter som kunde antas få betydande sociala konsekvenser.

Utredningen om bostäder för äldre (SOU 2015:85) konstate-rade att socialtjänsten har ett klart uttryckt krav på sig att se till att socialtjänstens kunskaper och erfarenheter kommer in som ett underlag i samhällsplaneringen. I syfte att tydliggöra att social-tjänsten ska medverka i planeringen av bostadsförsörjningen och tillföra kunskaper och erfarenheter om levnadsförhållandena i kommunen, föreslog utredningen en ny bestämmelse i lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (2000:1383). Bestämmelsen motsvarar det som redan regleras i 3 kap. 1 § socialtjänstlagen och syftade till att betona frågans vikt och göra det mer självklart för dem som arbetar utifrån den lagstiftningen att ta in socialtjänsten i planeringen.

SOU 2018:32 En förebyggande praktik

5.2.1 Samhällsplanering som instrument för att påverka sociala villkor

Nationalencyklopedin definierar samhällsplanering som ”riktlinjer för utveckling av bebyggelse, service, kommunikationer och miljö”.

När det handlar om socialtjänstens medverkan i samhällsplane-ringen är det i den platsspecifika stadsplanesamhällsplane-ringen av befintliga eller nya områden som samhällsplanerare och socialtjänst kan samarbeta för att nå bästa resultat (se Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

Den fysiska miljön påverkar den sociala miljön som i sin tur påverkar de människor som bor där. Egenskaper i miljöerna kan till exempel främja eller motverka ungdoms- och gängkriminalitet (Torstensson & Ivert, avsnittet Kunskapsunderlag från forskare) eller påverka ungas möjligheter till goda skolresultat (Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

Samhällsplanering, både resultatet och planeringsprocessen i sig, kan fungera som en drivmotor för ett mer socialt stabilt samhälle.

Resultatet av samhällsplanering kan vara inkluderande miljöer som motverkar social utslagning. Planeringsprocessen, och utvecklingen av till exempel boendemiljöer, kan också vara inkluderande genom att involvera de människor som berörs. Processer som utgår från invånarna får bättre effekt än uppifrån ordnade processer. Organi-sering av hyresgäster och självförvaltning hos bostadsföretag kan bland annat bidra till att bostadsmiljön tas om hand på ett bättre sätt (Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

Det är först när strukturinriktade insatser kombineras med individinriktade insatser som de blir effektiva. Därför är samhälls-planering lika mycket en fråga för socialtjänsten som för stads-planeringen (Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

5.2.2 Social kompetens i samhällsplaneringen

De som arbetar med samhällsplanering behöver tillföras social kom-petens. Social kompetens behövs för att kunna analysera och förstå vilka planeringsåtgärder som är mest effektiva för att nå ett visst socialt mål och för att analysera sociala effekter av en viss fysisk åtgärd. Utan nödvändiga kunskaper kan insatser som har sociala mål få motsatt effekt. Till exempel kan lås och övervakningssystem

En förebyggande praktik SOU 2018:32

som syftar till att skapa trygghet snarare bekräfta otrygghet. (Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från forskare). Arkitekter och samhällsplanerare får i sin utbildning en ytlig inblick i sociala frågor och socionomutbildningen har inslag som handlar om samhällspla-nering. De är endast av orienterande karaktär och det finns därför behov av att komplettera utbildningarna (Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

5.2.3 Former för socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen

Ett nära samarbete mellan socialtjänsten och de samhällsplanerande organen i kommunen är av avgörande betydelse för effektiv resurs-användning. I samverkan kan det klaras ut vilka problem som hanteras effektivast med socialtjänstens insatser, vilka som hanteras effektivast av andra förvaltningar, vilka som hanteras effektivast av stadsplaneringens fysiska insatser och i vilka situationer en kombi-nation av dessa insatser är den mest effektiva strategin (Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

Socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen kan dels ha fokus på individen och syfta till handlingsstrategier för samordnade individuella insatser dels ha fokus på fysiska och strukturella förändringar som bidrar till att lösa eller förebygga sociala problem.

Socialtjänstlagen reglerar inte hur medverkan i samhällsplane-ringen ska genomföras. För att socialtjänsten ska kunna medverka krävs dock en organisation med formellt uppdrag och kompetens att utreda och agera. Socialtjänsten behöver förstå planerings-arbetet, delta i hela planeringsprocessen samt vara en erkänd aktör (Denvall, avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

5.2.4 Bedömning av sociala trender

Socialtjänsten kan bidra med kunskapsunderlag till långsiktiga, över-gripande strategier och till konkreta insatser inom samhällsplane-ringen. Socialtjänsten och dess medarbetare besitter viktig kunskap om sociala förhållanden. Det är kunskap, som tillsammans med kunskap från brukarföreträdare, ideella organisationer och andra,

SOU 2018:32 En förebyggande praktik

kan peka ut företeelser i kommunen som genererar sociala problem som behöver åtgärdas.

De förslag som Socialtjänstkommittén presenterade (se ovan) handlade om att socialtjänsten skulle utarbeta årliga rapporter. Efter-som de är återkommande kan de bidra till kontinuerlig utveckling av planeringsinsatser samt skapa efterfrågan av kunskapsunderlag även från andra samhällssektorer. Något som i sin tur kan öka förutsättningarna för samverkan. Underlagen och dess analyser kan sedan ligga till grund för utformningen av långsiktiga välfärds-strategier och till uppföljning av planeringen. Dessa systematiska utvärderingar av sociala förhållanden blir då även viktiga inslag i en kunskapsbaserad socialtjänst (Denvall, avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

En möjlig modell för årliga rapporter presenteras av Cars med flera (se vidare Cars m.fl., avsnittet Kunskapsunderlag från fors-kare). Modellen ”Bedömning av sociala trender” bygger på att socialtjänsten sammanställer underlag baserat på tillgängliga sociala områdesdata. Inom ramen för olika projekt kan team tillsättas med representation från socialtjänsten och andra berörda förvaltningar.

Teamet har fokus på sociala aspekter och gör områdesvisa analyser med förslag till lösningar som består av integrerade insatser på samhälls- och individnivå. Detta utgör sedan beslutsunderlag för politiska ställningstaganden. Enligt Cars m.fl. kan denna typ av rapportering, rätt introducerad, ”komma att ses som ett sätt att reducera behovet av individinriktade insatser i en omfattning som vida överstiger den arbetsinsats som krävs för att ta fram rap-porten”.

5.2.5 Bostadsförsörjning – en del av samhällsplaneringen Socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen kan leda till att kommunen vidtar åtgärder inom en rad olika samhällsområden. Ett av dessa är bostadssituationen. Kommunernas socialtjänster arbetar i dag med olika lösningar på problem med hemlöshet men gemen-samt är att det kräver stora insatser och leder till omfattande sociala merkostnader (Swärd, avsnittet Kunskapsunderlag från forskare).

Regeringens hemslöshetssamordnare pekar i sin slutrapport (Regeringskansliet 2014) på att hemlöshetsfrågorna måste lyftas

En förebyggande praktik SOU 2018:32

upp strategiskt på kommunledningsnivå där övergripande frågor om bostadsförsörjning kan behandlas. I socialtjänstens underlag till samhällsplaneringen behöver därför kommunens bostadssituation beskrivas, kostnader för hemlöshet analyseras samt riskgrupper och tidiga indikationer på utlösande faktorer identifieras.