Den övergripande teoretiska utgångspunkten för avhandlingen och för synen på små barns litteracitet och språkande är att kunskap skapas ge- nom människors språkande och interaktiva handlingar (Burr, 2003; Dahl- berg et al. 2007). Det multimodala perspektivet på språkande som pre- senterats ovan har synliggjort sociala och materiella teckensystem som centrala aspekter av små barns meningsskapande.
För att kunna föra in de studier i avhandlingen som fokuserar på hur små barns språkande och meningsskapande görs i relation till teknologi har
dock behovet av att problematisera innebörden av det sociala i socialkon- struktionismen uppstått. Det finns två huvudsakliga motiv till denna pro- blematisering. Den första är att teknologi ibland visar sig föregå och styra, barns språkande och teckenskapande. Det andra motivet är att studien är öppen för nya perspektiv, och om idén med socialkonstruktionismen var att den var ”wonderfully liberating" (Hacking, 1999, s. 2) borde perspek- tivet tillåta en kritisk blick mot sig själv.
En alltmer välgrundad kritik riktas mot den språkliga vändning som har diskuterats tidigare. Kritiken riktas mot att språk, som ansågs vara en be- frielse från tidigare universella förklaringar nu istället blir till en ny univer- sell förklaring. Hultman (2011a) förklarar att kritiken handlar om att ”Språket och kulturen har blivit det nya centrala ”jätte”subjektet och fun- gerar allt för ofta som en utgångspunkt som kan förklara allt annat” (s. 8). Intresset har, enligt denna kritik, varit svalt för naturliga och materiella fenomen, vilka har blivit viktiga på nytt i takt med att samhället förändras. Hultman (2011b), som studerat hur materiella ting är med och bestämmer barns villkor i förskolan, betonar att ”Det är i möten med andra aktörer, mänskliga såväl som ickemänskliga, som intentioner uppstår” (s. 162). Hon pro-
blematiserar också begreppet intention som vanligtvis relaterar som tillhö-
rande och format av en enskild individ, och menar att intentioner skapas i
nätverk med många olika aktörer.
I studier rörande teknologi i institutionella sammanhang som i förskolan, har det saknats nya, innovativa och vetenskapliga angreppssätt för att få svar på frågor där teknologin inte endast blir ett underordnat verktyg för lä-
rande och meningsskapande (Sørensen, 2009). Teknologin är deltagande i sig, och inte bara underordnad människan till skillnad mot artefakter som är underordnade människans intentioner (Säljö, 2000; Sørensen, 2009). I den framväxande kritiken mot språk och människocentrering i socialkonstruktionismen benämns detta som ”den materiella vänd- ningen” (Åsberg, Hultman, & Lee, 2012, s. 32). Detta materiella tillägg, och intresset för fakticitet finns inom olika områden som exempelvis feminism, biologi, fysik och studier rörande teknologi (Barad, 2007; Latour, 1987, 2005). De har ett gemensamt intresse för ”hur det materiella och det diskursiva gemensamt arrangerar, rekonfigurerar och rekonfigureras
av alla mänskliga och icke-mänskliga aktörer” (Åsberg et al. 2012, s. 33). Det materiella tillägget innebär inte en tillbakagång till essentialismen som var kritiserad av socialkonstruktionismen i den språkliga vändningen (se
sid 16). Det handlar istället om att ställa hur-frågor om av vad som händer när vi ser världen som både språklig och materiell samtidigt.
För att kunna reda ut hur barns språkande och meningsskapande görs i interaktion med andra barn och med teknologi blir materiella resurser i denna avhandling deltagande aktörer i den sociala konstruktionen av verkligheten – ett sociomateriellt synsätt (Latour, 2005; Åsberg et al., 2012). Konsekvenserna blir att material inkluderas med agentskap, i språ- kande, i interaktioner och i processer av meningsskapande. Ingen av ak- törerna kan sägas vara i ett absolut centrum i interaktionen, vilket betyder att ”de ingående aktörerna samutvecklas […] en aktör som en relation kan vara både mänsklig och icke-mänsklig, social och naturlig” (Lee, 2012, s. 147). En viktig poäng är att avhandlingen inte lämnar den sociala ut- gångspunkten, utan även inkluderar fysiskt material. Latour (2005) menar att allt som påverkar interaktioner och som får saker att hända, är aktörer. Det vill säga att såväl verbal språk och gester som omgivande material har en egen agens i människors meningsskapande. I multimodala perspektiv på språkande förknippas begrepp som se och tolka till människor, medan det sociomateriella tillägget förskjuter dessa begrepp till att samtidigt bli materiella. Detta tillägg hjälper till att förstå att när barnen interagerar med en interaktiv tavla handlar detta samtidigt om att tavlan interagerar med barnen och tolkar deras handlingar. Latour (2005) menat att ”anything that does modify a state of affairs by making a difference is an actor” (s. 71). I de mer socialt inriktade utgångspunkterna ovan betraktas materiella resurser som verktyg för människors språkande, lärande och meningsskap-
ande, det vill säga människan blir aktören (Bakhtin, 1981; Kress, 1997, 2010; Linell, 2005, 2011; Vygotskij, 1978, 1995). Det citat som varit centralt för språkande har nu expanderats från ”relating to and interacting with others, of being (or becoming) in the world” (Linell, 2005, s. 42) med ett
andra och andra ting, genom och i en mängd olika resurser och teckensy- stem. Det är en syn på språkande där andra, det sociala, och andra ting,
det materiella, är samproducerande aktörer i språkande. Att vara i världen
handlar då också om att världen är i ”mig”. Detta teoretiska perspektiv återfinns även inom litteracitetsforskningen hos exempelvis Burnett, Mer- chant, Pahl och Rowsell (2014) som menar att
Texts must always be received within a material world and so literacy practices can be understood as materially situated, that is, connected to the material culture of the surroundings in which they occur […] literacies need to be understood as linked to things. Texts are ‘thing-like’ as they are manifested in material forms; they are represented within things. (s.97)
I denna avhandling tas även hänsyn tas till ett sociomateriellt synsätt då teknologin i sig själv får saker att hända med barnen och med språkandet.