Emilio (3.5) och Malva (3.5). Leksekvensen pågår i cirka 10 minuter.
Emilio och Malva inne på avdelningen. Emilio står och mixtrar med en stereo när Malva kommer in på rummet i avdelningen. Emilio frågar Malva om hon vill leka Pippi, det vill hon. Emilio lägger sig på soffan och säger: ”Det är Tommys säng.”. Malva föreslår att hon också ska ligga där. Emilio reser på sig och säger återigen att det är Tommys säng. Malva säger då att hon också vill vara i sängen. Emilio pekar då på en bilmatta som ligger på golvet och säger: ”Ne, där kan du va.”. Malva skruvar på sig och påpekar att det är en bilmatta. Emilio svarar inte utan lägger sig ned igen. Malva går runt i rummet och pekar på andra änden av soffan, hon föreslår sedan att det ska vara Pippis säng. ”Där är Pippis säng” säger hon, men får inte medhåll av Emilio utan han säger: ”Jag ska sova där!”. Malva går istället mot byggrummet som ligger i anslutning till rummet. ”Här är hennes rum” säger Malva. Emilio går inte med på det och svarar: ”Nej det var bara spöken där.”. Malva går tillbaka. ”Vart ska jag sova då?” säger Malva. Emilio tittar på henne och säger: ”Ingenstans.. Du kan stå och sova.”. Malva tittar på Emilio och säger: ”Det går inte.”. Emilio föreslår då att hon kan sova på golvet. Malva går inte med på det denna gången heller och säger att hon inte vill sova på golvet. Emilio svarar då: ”Men du får det.”. Malva plockar fram ett hjul hon ser på golvet inne i byggrummet. ”Kolla vad man kan göra med den här!” säger hon samtidigt som hon rullar den över golvet. Emilio reser sig ur soffan och tar hjulet ur händerna på Malva, ingen av dem säger något om det. Emilio lägger hjulet i soffan och säger ”Du kan inte sova där för att det ligger en jättestor hård grej där!”. Malva låter uppgiven på rösten och säger: ”Vart ska jag sova då?”. Emilio pekar då på garderoben i hörnet bredvid soffan, ”du kan sitta där.” Malva sätter sig i garderoben. Emilio går fram till en hylla i rummet och tar fram tre plastdjur och säger: ”Jag är stark och jag kan bära alla djur”. Malva säger att det kan hon också. Emilio svarar: ”Ja.. Jag vet! Du är katt till Tommy!”. Malva kryper ut ur garderoben och låter: ”Mi mi..” sen säger hon: ”Ne jag är Pippi.” Emilio svarar: ”Nej du var katten.” Malva finner sig inte i rollen och säger: ”Ne.” Emilio går då iväg mot köket på förskolan och säger: ”Jag ska leka på engelska”. Malva går efter, men Emilio vänder sig om mot Malva och säger ”Jag ska leka på engelska”. Emilio fortsätter ut mot lekhallen medan Malva stannar upp i köket. Malva ställer sig och tittar på två barn som sitter vid bordet och pusslar och ansluter sedan och sätter sig ned bredvid dem och tittar på. Här avbryts observationen.
Sammanfattning av resultat
Hur barnen bjuder in till lek synliggjordes på olika sätt. De mönster som kan ses i
observationerna var att barnen bjöd in till lek genom ögonkontakt och att föreslå en aktivitet. De kunde bjuda in sig själva genom att fråga om de fick leka med de andra barnen. Ett annat sätt för barnen att bjuda in sig själva var att de hoppade in i leken utan att kommentera sin närvaro, detta gjordes med blandat resultat. Ibland lyckades barnen och ibland inte. Ett sätt som kan tolkas som ett försök till deltagande är när Saga observerar de andra barnen lek. Hon står utanför leken men är aktiv med ögonkontakt och leenden, vilket kan tolkas som att hon vill vara delaktig.
20
Den andra frågeställning handlade om vilka maktpositioner som kunde uppstå i leken. I observationer kunde det ses att barnen status i barngruppen kunde göra sig gällande i leken. Emilio får återkommande roller där han har lägre status och lägre inflytande i leken än de andra barnen. I leken garderoben är det dock Emilio som har makt och kontrollerar Malva. Viggo som är ett av de äldsta barnen får oftast högstatusroller och hans närvaro tycks
accepteras. Det finns dock tillfällen när han inte accepteras, detta är i observation garderoben. Han struntar dock i de andra barnens protester och går in i garderoben ändå. Med andra ord är det inte alltid som ålder är en statusmarkör i leken. Observationerna visar att kunskap inom ett område ger barnen status i den specifika situationen.
Den sista frågeställningen handlade om vilka strategier som används vid uteslutning i leken. Barnen på Loppan uteslöt andra barn genom att kontrollera deras deltagande i leken, detta kan också tolkas som ett sätt för barnen att få makt och positionera sig gentemot varandra. Barnen uteslöt också andra barn från att delta genom att byta plats och skärma av sig med hjälp av exempelvis stolar. Ytterligare en strategi var att barnen uteslöt andra barn från att delta genom att hänvisa till yttre omständigheter som gjorde att de inte kunde delta. Det kunde handla om att hästen de skulle ta till Stockholm var för trött så därför fick de stanna hemma. De kunde också utesluta i en pågående lek genom att ignorera ett barns förslag.
21
Diskussion
I diskussionsdelen kommer metoden som använts i undersökningen att diskuteras. Vidare beskrivs hur resultatet kan ge svar på frågeställningarna i förhållande till tidigare forskning. I denna del finns även förslag på fortsatt forskning.
Metoddiskussion
Observationer valdes för att studiens syfte var att undersöka barns interaktion om tillträde och delaktighet med varandra i den fria leken. Patel och Davidsson (2011) beskriver att
observationer är ett lämpligt val vid undersökning av beteenden i naturliga situationer. Eftersom det som skulle undersökas var hur barnen beter sig i sina kamratkulturer var observationer ett lämpligt val då deras beteende skulle undersökas. Hade intervjuer
genomförts hade först beslutet fått tas om det är pedagogernas bild av leken eller barnens egen bild av leken som skulle framföras. När intervjuer eller samtal genomförs är det en eller flera personers tankar som presenteras. Då syftet var att undersöka interaktionen kändes
observationer som ett lämpligt val då det visar hur de beter sig och inte deras tankar om hur de beter sig. Patel och Davidsson (2011) skriver att ostrukturerade observationer gör att observationer kan bli mer utforskande eftersom man inte bestämt på förhand exakt vad som kan tänkas ske i situationen. Att observationerna i studien genomfördes ostrukturerat bidrog till att en bred bild av de naturliga situationerna kunde visas. Observationerna skrevs ned i ett anteckningsblock. Hade ett observationsschema använts hade målet varit att se specifika och förutbestämda mönster men med ostrukturerade observationer kunde istället en bred bild av interaktion redogöras.
Resultatdiskussion
Teorierna som tas upp i litteraturen har framkommit ur en tid då dessa lekmönster kunde ses, men vi bör vara medvetna om att kunskap inte är en absolut sanning utan den kan komma att ändras. Den tidigare forskningen kring barn och deras kamratkulturer är ingen absolut och bestående sanning men den kan ändå vara värdefull då den speglar det samhälle och den barnsyn vi har idag. Johansson och Pramling Samuelsson (2009) skriver att resultatet man får fram genom observationer av barn beror på vilken barngrupp man observerar. De menar att barnens lek tar sin form utifrån just de barnens erfarenheter och från den plats de lever i just nu. Barnen i studien har upplevt saker som format dem, precis som alla människor formas utifrån de erfarenheter som de tillägnat sig. Resultatet i undersökningen har tolkats utifrån mina erfarenheter och de som tidigare forskat kring området har även de tolkat utifrån sina erfarenheter. Resultatet som framkommit beskriver en specifik barngrupps interagerande. Med tanke på storleken på undersökningen så kan inte denna kamratkultur anses vara representativ för alla barngrupper. Precis som Cosaro (2011) och Löfdahl (2007) framhåller så skapar barnen sin kamratkultur gemensamt, den förhandlas och omförhandlas fram hela tiden. Resultatet i undersökningen visar hur den specifika barngruppens kamratkultur ser ut just då. Löfdahl tar också upp att en barngrupps kamratkultur skapas utifrån barngruppens
sammansättning. Barnen i undersökningen har skapat sin kamratkultur och hade en annan barngrupp observerats så hade möjligen andra lekmönster kunnat urskiljas. Denna studie belyser en specifik barngrupps kamratkultur under en begränsad tidsperiod. Syftet med
22
studien var att undersöka hur barnen interagerar med varandra i den fria leken och att få svar på frågeställningarna.
Inbjudan till lek
Barnen kan bjuda in till lek genom att föreslå en aktivitet. Att ha bjudit in och startat upp leken leder i sin tur till att barnen får en maktposition. Detta syns i sekvensen lappsortering där Lotta är den som föreslagit leken och den som sedan styr. Att barnen föreslår en aktivitet syns även i legobygget där Viggo föreslår till Anders att de ska leka med lego och därefter börjar de plocka fram lekmaterialet. Barnen använder helt enkelt bara frasen ”ska vi leka xxx?” som en inbjudan till att få andra barn att leka med dem. Genomgående i
observationerna tydliggjordes att barnen vill samspela med andra barn. Detta fick även Corsaro (2003) och Ytterhus (2007) fram. Barnen på Loppan leker många lekar och de byter dessutom lekkamrater under dagens gång.
De faktorer som kunde bjuda in till lek enligt Michélsen (2005) var att ett barn var aktivt och i rörelse. I grodorna syns det tydligt hur denna typ av inbjudan kan gå till. Viggo lyckas få med sig tre barn i leken genom att hoppa fram till dem, söka ögonkontakt och säga ”Kvacko!”. Detta kan tolkas till det som Knutsdotter Olofsson (2003) kallar för leksignaler. Han frågar inte barnen rakt ut om de vill leka, men han använder sig ändå av både verbal och icke-verbal inbjudan. Den verbala inbjudan är när han säger ”Kvacko” och den icke-verbala genom att han söker ögonkontakt och hoppar fram till barnen en efter en. Öhman (2006) såg också att barnen hade ögonkontakt innan de började leka. Corsaro (2003) framhåller att barnen kunde använda imitation för att få delta. Barnen i observationen använder imitation för att delta i leken. De hoppar efter honom och gör likadant.
Ett annat mönster som kan ses i observationerna är att det finns barn som bjuder in sig själva till lek, både verbalt och icke-verbalt. I grodorna är det Ella och William som genom
imitation av Viggo går in i hans pågående lek. I flera observationer så ansluter sig Ella genom att inte prata om sitt deltagande. Corsaro (2003) beskriver i likhet med detta att barnen han observerat använder imitation som strategi när de vill komma med i lek. De pratar inte om sitt deltagande utan kretsar kring leken för att få uppsikt och går sedan in utan att prata om sitt deltagande. Ella observerar i några sekunder och hoppar sedan in. I leken med grodorna fungerar inte hennes sätt att ansluta sig då hon inte accepteras av Viggo. Han byter rum och förflyttar sig flera gånger. Samma sak syntes i Stockholmsresan där Sven reagerar på att hon bara hoppat in i leken utan att fråga. En möjlighet till denna reaktion kan vara att hon hoppar in för fort, hon hinner inte få en riktig översikt över leken innan hon hoppar in. Kanske beror det på att hon lärt sig att när hon frågar om tillträde så fungerar det inte alltid så istället har hon börjat använda denna strategin.
Knutsdotter Olofsson (2003) beskrev att en leksignal kunde vara att barnen pratade om att de lekte. I undersökningen visas det att barnen pratade om leken och benämnde det som just lek. De kunde säga att de skulle leka något eller fråga ett annat barn om de skulle leka något. Ett exempel på det är i Legobygge där Viggo föreslår att han och Anders ska leka med lego. En kort stund senare kommer även Love och frågar: ”Får jag va med i er lek?”. Johansson och Pramling Samuelsson (2009) menar att barnen vet att leken är på låtsas. Det kan tolkas som att barnen i observationerna är medvetna om att de leker och går in leken. Detta baserat på deras uttalanden.
23
Barnen kan bjuda in sig själva till lek genom att observera leken för att få koll på läget. De kan söka ögonkontakt, le och hoppas att få bli inbjudna, även detta sker icke-verbalt. Sagas roll i lappsorteringen är att stå och passivt observera vad som händer i leken. Hon gör inga verbala försök till att delta i leken men är ändå delaktig i sekvensen eftersom Maja
uppmärksammar att hon står bredvid och pratar med henne. Corsaro (2003) beskrev att barnen kunde stå och observera några barns lek samtidigt som de log och hade ögonkontakt. Detta menade han var ett försök för barnen att få komma in i leken. Att Saga står och observerar och samtidigt ler kan vara ett sätt för henne att få delta i leken. Trots att Maja berättar vad de gör så är det ingen av dem som tar något fortsatt initiativ till att få Maja att delta. Saga är
observatör till andra barns lek vid fler tillfällen men gör inga verbala försök till att få delta. Barnen kan fråga om tillträde till andra barns pågående lek. I garderoben är det Malva som är i garderoben när Emilio går fram och frågar om han får vara med henne. Han bjuder in sig själv genom att fråga om tillträde till hennes lekutrymme. Hon vill inte först men går sedan med på det om han accepterar hennes förslag som är att de ska leka familj och att han får vara pappa. Love bjuder också in sig själv till leken genom ett konstaterande om att han vill vara med dem. Detta accepteras av Malva utan några protester. Återkommande i observationerna så frågar barnen: ”Får jag vara med?”. I observationen katterna och hunden kommer Emilio in i rummet, han ser att Viggo och Vera leker och går fram och frågar om han får vara med. I denna sekvens lyckas han få delta om han accepterar rollen han tilldelas, att vara hund. Löfdahl (2007) beskrev att det kan vara svårt för barn att gå tillåtelse att gå in i pågående lek. Dessa observationer visar hur barnen måste anpassa sig för att få tillträde, de måste acceptera de andras villkor för att få vara delaktiga. Det kan även tolkas som att de som startat leken har äganderätt till den. De andra barnen får vara med under deras specifika villkor.
I garderoben använder sig även Viggo av denna strategi där barnen frågar om de får vara med, fast han gör det på ett lite annorlunda sätt. Han konstaterar sitt deltagande genom att säga att han kan vara med, han ställer det inte som en fråga utan säger rakt ut: ”Här kan jag ligga”. Detta accepteras av de andra barnen. Han pratar om sitt deltagande men han frågar inte om tillträde.
Corsaro (2003) och Knutsdotter Olofsson (2003) hade båda kommit fram till att det inte var effektivt att fråga om tillträde till andra barns lek. Resultat i denna studie skiljer sig från detta. I stockholmsresan där Ella inte frågat om hon får vara med blir Sven upprörd när hon bjuder in sig själv genom att bara hoppa in. I garderoben och legobygge så fungerar det för barnen att fråga om de får vara med. I motsättning till detta visar denna undersökning även att Viggo utesluts i garderoben när han frågar om tillträde, likaså utesluts Emilio när han frågar om tillträde till katterna och hunden. Här blir det aktuellt att ställa sig frågan vad det kan bero på. En teori är att barnen kan ha en status i barngruppen som gör att deras roll accepteras eller inte accepteras. Viggo som är ett av de äldsta barnen på förskolan deltar i garderoben trots att han nekas tillträde vid sitt andra försök. Han ignorerar det och går ändå in i garderoben. Emilio som är ett av de yngsta barnen på förskolan kanske nekas tillträde just för att han är yngst. En annan anledning kan vara att de andra barnen inte uppfattat att Emilio har koll på leken och därför utesluter honom genom att ge honom en oattraktiv roll. Ytterhus (2007) menar att det är viktigt att barnen har sett vad som skett i leken sedan innan så att de kan komma in i den utan att förstöra. Hon beskriver också att barnen ska fråga om tillträde till leken för att uppskattas av sina kamrater. Det kan tolkas som att de andra barnen ansåg att Emilio inte hade tillräcklig överblick över leken i katterna och hunden. I vissa situationer verkar det som att det är accepterat att fråga om tillträde och i vissa situationer så uppskattas
24
det inte. Här kan det bli relevant att fundera över barnens status i övrigt. Är det för att barnen har låg status i övrigt som det blir såhär? En möjlighet till att resultatet skiljer sig från
Corsaros och Knutsdotter Olofssons kan vara för att observationerna som genomförts i denna undersökning skett under en begränsad tid. Det kan vara möjligt att fler observationer skulle kunna medföra ett annat resultat.
Ett annat intressant exempel på hur barn söker tillträde är hur Saga agerar. Saga står under
lappsortering och Grodorna bredvid och observerar. Detta kan tolkas som ett sätt för henne
att få uppsikt över leken och förstå vad som kan komma att hända. Översikt över leken
framhåller Ytterhus (2007) som en viktig aspekt för att överhuvudtaget kunna delta. Sagas roll kan också tolkas som att hon försöker förstå hur kamratkulturen på förskolan ser ut. Saga är ny på förskolan och har bara gått där i en månad. Det kan vara därför som hon känner av hur barngruppen på den här förskolan agerar och vilken kamratkultur som gör sig gällande just där.
Makt och statuspositioner
De mönster som kan ses i undersökningens observationer av leken är att det barnet som startat upp leken äger den och får därför bestämma. Detta resultat fick även Johansson och Pramling Samuelsson (2009) fram. Att barnet som startat leken får makt syns tydligt i observationen
grodorna där Viggo väljer vilka som han accepterar i leken och vilka som inte godkänns.
Anders accepteras, men när William och Ella går in i leken så byter han ständigt rum, detta kan tolkas som att han inte vill att de ska delta och försöker därför förflytta sig.
Angående makt och status genom ålder så framträder det på olika sätt observationerna. I
lappsortering är det Lotta (4.3) som har övertaget över Maja (4.5) trots att Lotta är två
månader äldre. Lotta kan flytta på Majas kort utan att hon gör något större motstånd. Här är en möjlig teori att åldern knappt är märkbar. Två månaders åldersskillnad behöver inte påverka barnen i deras statuspositionering utan det som istället kan spela roll är vilken status de har i barngruppen i övrigt. Barnen har förmodligen inte koll på ordningsföljden av månader och räknar inte sin ålder i år och exakta månader utan bara i år. Lotta har gått på avdelningen i drygt 1,5 år medan Maja bara gått där knappt 1 år. Snarare är det tiden på förskolan i detta fall som kan spela in. Lotta kan ha större koll på vad som gäller i barngruppen än vad Maja har. Ytterligare en aspekt som ger Lotta makt är att hon har kunskaper inom området, Lotta kan läsa. Skånfors (2013) menade att en specifik kunskap gav barnen makt. I denna studie kan det tolkas som att Lottas läskunskaper ger henne ett övertag i leken.
I stockholmsresan kan det vara hög ålder som positionerar barnen. Viggo (5.4) som är äldst har ingen tydlig makt i leken. Barnen väljer sina roller själva så även där är det svårt att se vem som har makt. Huruvida det är statusroller som barnen tar är i detta fall svårare att avgöra. Dels kan föräldra- och storebrorrollen tolkas in som högstatusroller då de bestämmer mycket, men det säger inget om att hunden skulle vara en lågstatusroll. Viggo har själv valt