4.6 Arbetskamrater och inställning till anmälningsplikten
Det är viktigt för människan att återgälda det någon annan har gjort för henne. Denna känsla av förpliktelse existerar bland alla kulturer världen över, vilket visar prov på hur starkt detta beteende sitter i den mänskliga varelsen. Inom psykologin kallas detta fenomen för reciprocitetsregeln och är ett kraftfullt sätt att påverka en annan människa. En universitetsprofessor genomförde ett experiment. Han skickade julkort till personer han inte
kände och fick förbluffande många svar tillbaka, de flesta som svarade tog inte ens reda på om de kände avsändaren. Detta lilla experiment visar hur vi människor reagerar på förpliktelser. (Cialdini, 2005)
En studie av Swailes (2004) har genomförts i England där man har försökt att ta reda på hur förpliktelsekänsla kan påverka den anställdas arbetsprestation. Genom att modifiera förpliktelserna kan man styra den anställdas beteende och prestationsnivå. Undersökningen genomfördes på både offentligt anställda revisorer och revisorer anställda inom den privata sektorn.
Enligt studien bygger förpliktelsekänslan på fyra olika hörnstenar.
1. Attityd och den tro som den anställda har om organisationen samt dess mål och värderingar.
2. Att den anställda identifierar sig med organisationen, genom både ekonomiska och sociala band, samt att lämna organisationen skulle medföra kostnader för den anställda.
3. Lojalitets- och pliktkänslor.
4. Att tidigare beteende knyter fast den anställda till organisationen.
Testet som genomfördes tyder på att det finns bevis för att engelska revisorer anställda i den offentliga sektorn visar höga resultat på alla fyra delarna av förpliktelsekänslan. Revisorerna anställda i den privata sektorn visar att man känner starkare förpliktelser mot sina arbetskolleger än mot själva byrån. Forskarna som genomförde undersökningen tror att om en revisor anställd i den privata sektorn skulle ha en låg förpliktelsekänsla, skulle revisorn dölja den, eftersom han/hon vill behålla sitt arbete och skydda sin position. Offentligt anställda revisorer anses inte ha samma press delvis beroende på en annan nyanställningspolicy, jämfört med den i privata sektorn och delvis på att offentligt anställda revisorer vanligtvis stannar inom den offentliga sektorn. (Swailes, 2004)
Det ligger i människans beteende att när hon befinner sig i en grupp kommer hon att göra bedömningar i en viss gemensam riktning, människan påverkar och påverkas av varandra. I grupp ställer människan automatiskt upp normer och dessa normer påverkar henne senare i andra bedömningssituationer, människan väljer att följa någon sorts gruppstandard framför
hennes egen uppfattning av verkligheten. Den individuella bedömningen ger vika åt ett ”socialt, normstyrt beteende”. (Unger, 1982:120) ”För människan är det djupt tillfredställande att tillhöra en grupp, det är ett av hennes verkligt grundläggande behov. Får människan inte tillfredställa detta djupa behov, så tar hon allvarligt skada.” (Unger, 1982:128) Gruppen kan då lätt styra individer till att tycka likartat, eftersom vi så gärna vill tillhöra gruppen. (Unger, 1982)
Arbetssökande med akademisk utbildning har troligtvis gått igenom en socialiseringsprocess som började redan under studietiden. Denna socialiseringsprocess kan ses som att studenten går igenom en normativ process, en form utav institutionell isomorfism och påverkas till att tycka likartat med professionen. (DiMaggio och Powell, 1983) Vi tror att i revisoryrket börjar socialiseringsprocessen redan under studietiden, redan då lär man sig vissa ekonomiska teorier, man lär också känna vissa oskrivna lagar om hur man beter sig och vad som är och inte är acceptabelt.
Vår teori är att revisorer påverkar och påverkas av varandra till ett grupptänkande och att detta grupptänkande i sin tur påverkas av FARSRSs existerande normgivning. Ett exempel på detta är att revisorn påverkas av revisorsprofessionen, sin byrå samt klienterna, eftersom dessa har möjlighet att utöva påtryckning (Öhman, 2007).
Vi tror inte att alla revisorer kan dela exakt samma åsikter, utan vår teori bygger på att det existerar en skillnad mellan revisorer. Denna varians kommer att leda till att en del revisorer kanske är mer positivt inställda till lagen om anmälningsplikt och andra revisorer är mer restriktiva. En del revisorer är striktare med tystnadsplikten medan vissa upplever att det är mer motiverat att anmäla brott. Detta eftersom positivt inställda revisorer ser att de handlar för hela samhällets bästa genom sin insats att minska brottsligheten. Bengt Larsson (2004) skriver att år 1999 var hälften av de tillfrågade revisorerna i en undersökning positiva till lagen om anmälningsplikt, vilket ökade till två tredjedelar fyra år senare. Andrew Clark (House, 2003), som är delägare i brittiska PWC, påpekar att bevisbördan har flyttats från myndighet till revisorn, vilket resulterar i att revisorn rapporterar på ett sådant sätt att han/hon vill skydda sin egen rygg.
Vi vill åskådliggöra vår teori som små rörelser i vatten. Tillsammans kommer dessa rörelser att bilda en jättevåg och att ensam stå emot en sådan jättevåg kan vara svårt. Med detta vill vi visa att om en revisor står ensam med åsikten att anmäla misstanke om brott och alla andra på revisionsbyrån är negativa till att anmäla, är det svårt för den ensamma revisorn att stå emot grupptrycket. Jättevågen, de negativt inställda på revisionsbyrån, påverkar den ensamma som är beredd att anmäla brottsmisstanken till att istället följa gruppens generella åsikt, och därför kommer brottet inte anmälas. Revisorns önskan att tillhöra gruppen på revisionsbyrån är starkare. Att ensam gå emot gruppens åsikt skulle innebära att revisorn sticker ut ur mängden, vilket skulle kunna leda till en större risk att hamna utanför gruppen och kan därför sällan vara ett alternativ. Ur institutionell synvinkel kan det uppstå situationer där endast ett handlingsalternativ känns möjligt att välja på grund av överenskommelser, rutin, bekvämlighet eller social förpliktelsekänsla (Oliver, 1991). Resonemanget mynnar ut i hypoteserna: