Syftet med lektionen är att eleverna skall göra en skrivuppgift. Uppgiften är
ämnesövergripande mellan SO och svenska. Innan eleverna börjar med det nya arbetsområdet, inleder båda lärarna lektionen med en genomgång för hela klassen av vad lektionen kommer att handla om. Det ser lite olika ut i klassrummen. I klass 1 har läraren skrivit upp
arbetsgången över dagens lektion på whiteboardtavlan.
1. Gemensamt – repetition
2. Enskilt – produktionsmönster, resonemang
3. Gemensamt – Exempel inför tal, hållbar utveckling
Genom att tydliggöra lektionens upplägg och i vilken ordning eleverna ska arbeta med olika moment ser vi att eleverna blir koncentrerade. Det märks genom att de läser, skriver och samtalar om uppgiften och har lättare för att ta till sig undervisningen. Vi ser också ur ett specialpedagogiskt perspektiv att förtydligandet av lektionens innehåll ger stöttning till samtliga elever. Genom att ge eleverna förförståelse för lektionens innehåll ges också
möjlighet till delaktighet, inflytande och ansvar. Dagens ämnesord i klass 1 är: transport - frakt, handel - köpa, sälja, produktion - tillverka, global och globalisering. Orden är skrivna på tavlan och det finns även bilder på tavlan som stödjer orden. Det visuella stödet finns tillgängligt för eleverna under hela lektionen, vilket ger stöttning vad gäller att lära nya ämnesord och begrepp. Läraren förklarar sedan orden genom att ge exempel och även fråga eleverna om de kan ge några exempel.
I klass 2 är det gemensam genomgång av vad lektionen ska handla om. Därefter skrivs ämnesorden transport – handel – produktion upp på whiteboardtavlan för att eleverna ska kunna se lektionens centrala ord och begrepp. Den stöttning som de nyanlända eleverna får på dagens lektion och de nya ämnesorden ges av studiehandledaren. Även här observerar vi att det visuella stödet är tillgängligt under hela lektionen. Orden är anpassade till geografiämnet i årskurs 8 men det saknas tydliga förklaringar och orden presenteras inte i sin kontext. Läraren väljer istället att fråga eleverna om de kan ge exempel och förklara begreppen
transport/handel/produktion. Det här medför att det är samma elever, inte någon av de nyanlända, som svarar vid flertal tillfällen, men det ges inte utrymme för att vidareutveckla svaren.Studiehandledaren försöker hinna med att översätta det som läraren och några av eleverna säger, vilket vi upplever inte är möjligt då samtalstempot och ordväxlingar sker snabbt. Vi ser att flertalet av eleverna inte förstår orden då de efter förklaringarna fortfarande inte vet vad de ska göra och vad orden betyder.
Vi observerar hur eleverna är placerade i klass 1 och klass 2. I den förstnämnda klassen sitter de nyanlända eleverna bredvid varandra längst fram i klassrummet och studiehandledaren sitter längst bak. Vid klassrumsobservationen ser vi att studiehandledaren har intagit en ganska ”osynlig” roll. Studiehandledaren verkar inte förberedd utan lyssnar in och går sedan fram och försöker stötta eleverna på modersmålet för att de ska förstå lektionens upplägg och nya ämnesord. I den andra klassen sitter de nyanlända eleverna längst bak i klassrummet tillsammans med studiehandledaren. Även här ser vi att studiehandledarens roll är
underordnad i förhållande till lärarens. Vid observationerna upplever vi att studiehandledarna inte fått information om lektionens innehåll och därmed heller inte kunnat förbereda sig, vilket försvårar arbetet med att ge stöttning till de nyanlända eleverna. Ett exempel är att en av studiehandledarna inte vet vad orden på tavlan betyder, utan använder sin smartphone för att googla begreppen. Ett annat exempel som styrker vår observation är att studiehandledaren
inte är delaktig i lektionsplaneringen vilket framkommer i intervju med en av lärarna. Hon säger:
Jag [Lärare] tänker att de skulle behöva va mer tydligt vad jag har som ansvar som lärare och vad jag ska se till och vad man har för ansvar som studievägledare jag kan tycka att det är svårt för mig och säga men du ska göra det här och det här med eleverna jag skulle kanske önska att dom i större utsträckning var med och tänkte till om hur vi ska jobba med dom här eleverna, även kanske när vi planerar arbetsområdena så ehh men jag tänker att det är svårt dom är ju inte lärare i botten så dom har kanske inte den pedagogiska men det kanske inte bara räcker att tolka att översätta så tänker jag att vi kanske skulle behöva få till det här bättre på nått vis så att man utnyttjar studiehandledningen fullt ut och sen tänker jag att studiehandledning kanske inte alltid bara behöver vara på den faktiska lektionstiden som ligger på vårat schema, jag tror ju att eleverna kanske skulle behöva tid utanför det här också för att kunna jamen antingen förbereda sig inför hur de skall göra så att allting inte blir helt nytt för dom och dels kanske efterarbete också, nu prata vi om det här, vad innebär det för nånting.
I klass 2 övergår läraren till att tala om globalisering. Eleverna skall svara på en enkät om hur globaliserade de är. Uttrycket förklaras inte. Vi kan se att eleverna har svårt att koppla
begreppet till de övriga tre begreppen som inledde lektionen. Utifrån vår observation ser vi att det är svårt för eleverna att förstå vad de ska göra. Flertalet elever förstår inte hur de ska ta till sig texten och det saknas stöttning från läraren.
Den metod som är mest frekvent i både klass 1 och klass 2 är att läraren högläser den aktuella texten och därefter väljer ut de ämnesbegrepp som är centrala för förståelsen. Vid intervjuerna med lärarna framgår att de har olika uppfattningar på vilket sätt stöttning vid läsning skall utformas. Det som lyfts fram är att det är beroende på textens svårighetsgrad och där väljer lärarna olika sätt för att förtydliga texten. Det förekommer också att läraren skapar ett eget material som är mer anpassat utifrån elevernas behov. Det kan till exempel vara ett häfte med text och tillhörande bilder för att ge stöttning i läsande eller att texten är delad i kortare stycken med frågor efter. En elev berättar att en kort text är lättare att förstå medan en annan elev säger att textens längd inte spelar någon roll. Det är textens komplexitet som är
avgörande om man förstår den eller inte. Några elever lyfter fram att det är lättast att förstå när text och bild kombineras. Vid intervjuerna säger en elev ”Det är både text och bild som hjälper mig”. Dessutom framkommer i intervjusvaren från lärarna att de är medvetna om att de nyanlända eleverna är i behov av mer stöttning för att förstå och lära sig nya ord och begrepp i ämnet än de elever som har svenska som första språk. Lärarna upplever att tiden
inte räcker till för att anpassa undervisningen till olika elevers behov. En av lärarna säger i intervjun:
Alla elever har ju olika behov, nån behöver ju få lyssna på texten och nån behöver ju liksom ehh nån föredrar ju att läsa själv vi har ju liksom arbetat mycket med tankekartor för att plocka ut information från text också så att jag upplever det blir inte samma det blir olika så tänker kanske att de nyanlända eleverna har hamnat i samma fack som dom eleverna som vi upplever har svenska som modersmål att de jobbar med samma typ material å jag vet inte om det är rätt väg att gå men det är det jag hinner med.
Det som nämns i elevintervjuerna är studiehandledarens roll och betydelse under lektionerna. Alla elever nämner att det är positivt att de får stöd på sitt modersmål under lektionen, för att förstå textinnehållet. En elev säger:
Om hon [Eleven] ska läsa nån text, studiehandledare översätter och stryker under svåra ord och översätter begreppen till arabiska och sedan lär de sig på svenska (Tolk).
Det som eleven menar är att när hon läser en text och finner ett ord hon inte förstår stryker hon under det och i samtal med studiehandledaren får stöttning på modersmålet. På så sätt lär hon sig det nya svenska ordets betydelse. En av eleverna nämner i intervjun att hon ofta får hjälp hemma med studierna. Hon säger:”Om dom är hemma någon kusin eller hennes faster hjälper henne också” (Tolk).
Flertalet av eleverna anser att de får mest stöttning i att förstå nya ämnesbegrepp och texter utanför den institutionella lärmiljön, det vill säga av nära släktingar som har ämneskunskaper i geografi. Det kan vara föräldrar, kusiner, fastrar samt syskon som stöttar och leder eleven fram mot nästa utvecklingszon. Hur eleverna får stöttning efter lektionen framkommer inte i våra klassrumsobservationer. Det sker inte någon dialog mellan läraren och eleverna om hur de ska arbeta vidare för att befästa ny kunskap eller förbereda sig för kommande lektion.