Stadshagsbor föreslår fler väktare (Vårt Kungsholmen)

1. Huvudsakligt innehåll samt kompletterande bilder och faktarutor.

Artikeln66 _{har 467 ord och handlar om ett medborgarmöte i Stadsmissionens lokaler med}

paneldebatt och frågestund om hur stadsdelen Stadshagen mår. En skildring av samtalet finns i artikeln. Ett foto visar det pågående mötet med panel och åhörare och en miniatyr av en inför-artikel finns inklippt i hörnet av fotot. Ett uppförstorat citat illustrerar de boendes oro över att få grindar likt dem i Hornsberg. Fotona illustrerar att det rör sig om ett möte. 2. Nyhetstextens tematiska struktur

Huvudtemat är att Stadshagsbor föreslår fler väktare. Underteman är: (a) beskrivning av mötets upplägg och deltagare; (b) oro och problembeskrivning med fokus på upphittade sprutor i området; (c) förslag på lösningar från olika parter; (d) diskussion om hur stort problemet med sprutor är.

3. Nyhetstextens schematiska struktur

Huvudrubriken ”Stadshagsbor föreslår fler väktare” och fotot förmedlar att det rör sig om ett medborgarmöte. Bildtexten inleds med ordet ”Dialogmöte” i fetstil, följt av en förklaring av att mötet är en del av en temadag för stadsdelen. Ingressen förtydligar att vissa boende funderar på att bygga grindar, medan andra föredrar fler poliser och väktare. Aktörerna som förekommer i texten är: (a) en panel bestående av stadsdelens representanter, polisen, Sprututbytet, företagarföreningar på Kungsholmen och Stockholms Stadsmission (b) de

66 _{Brandt 2015-10-10}

41

boende i området och deras barn; (c) nämndens socialdemokratiske ordförande Arvid Vikman; (d) Trafikkontoret; (e) Landstinget; (f) Fredrik Lindsström, platsansvarig sjuksköterska för sprutbytet; (g) parkförvaltningen; (h) sprutnarkomaner.

Bakgrunden till mötet är att flera boende känt oro vid Stadsparken och S:t Göransparken. Särskilt betonas att sprutor upphittats och att de boendes barn inte känner sig trygga. En av de boende menade att flera boende känner sig tvingade att mot sin vilja uppföra gated communities trots att de inte tycker om boendeformen. Förslag ges på fler väktare och poliser samt ändrade öppettider för Stadsmissionen så att det inte är öppet samtidigt som förskolan. Genom detta förstår vi att de boende ser polisbrist som ett problem, samt att Stadsmissionen drar till sig missbrukare till förskolans närområde som ett annat problem. Vikman betonar vad kommunen redan gjort, nämligen gallrat parken, kontaktat Trafikkontoret angående bättre belysning, samt kontaktat Landstinget angående fler platser för sprutbyte. Lindström säger sig vara överraskad men tonar ner problemet när han menar att de får in 94 procent av alla sprutor och att parkförvaltningen inte skickat signaler som stämmer med de boendes upplevelse. De boendes kommentarer är riktade mot beslutsfattarna och de ansvariga och dessa försvarar och förklarar. Den huvudsakliga slutsatsen som dras av journalisten är att alla är överens om att fler platser för sprutbyte behövs och att de boende vill ha fler väktare. Sammantaget förmedlar inramningen en bild av ett otryggt område och desperata invånare som tvingas till svåra beslut.

4. Mikroorienterad analys av nyhetstexten.

Det finns ett stort underförstått budskap som präglar texten utan att det sägs rakt ut, nämligen att det är narkomaner som använder sprutorna och att dessa får hjälp av sprutbytet för att byta sprutor samt går till Stadsmissionen för andra underförstådda behov. Denna information förutsätts vi känna till. Vi förutsätts också känna till vad ett gated community är och hur de olika platser som nämns ser ut eftersom det inte förklaras i texten. Textens huvudrubrik speglar inte hela mötets slutsats eftersom väktare bara är ett av de förslag som föreslås. Visserligen förklaras detta i ingressen och brödtexten, men rubriken är ensidigt fokuserad på väktare. Mer speglande rubriker hade kunnat vara ”Stadshagabor föreslog trygghetsåtgärder”, ”Medborgarmöte i Stadshagen” eller ”Sprutnarkomaner skapar otrygghet i Stadshagen”. Den nuvarande vinklingen ger på ett missvisande sätt sken av att de boende är helt enade kring en enda lösning trots att det inte framgår av brödtexten att så är fallet. Mest anmärkningsvärt är nog ändå att narkomanerna inte nämns direkt. Det är sprutorna

42

som är problemet, inte de personer som använder och kasserar dem. Diskursen präglas därmed av att gated communities är ett nödvändigt ont som medborgarna måste ta till när myndigheterna inte förmår lösa problemen.

5. Sociokulturella kontextualiseringar

Den egentliga ideologiska debatt som artikeln är en del av är hur man ska hantera missbrukarvårdens baksidor lokalt. Missbrukarna göms undan som om man inte vill låtsas att de finns. Istället ses myndigheternas otillräckliga åtgärder som problemet. Missbrukarna framställs som ett lika naturligt inslag i bygden som vädrets växlingar, det vill säga som något man inte kan göra något åt. Gated communities beskrivs som något som inte passar in eftersom den boendes motvilliga tankar om grindar och eftersom citatet från Vikman om att grindar ger ett samhälle vi inte vill ha, står okommenterat. Gated communities är en nödlösning, eller kanske snarare ett sätt att utöva påtryckningar mot ledare.

6. Gestaltning.

Sprutorna sägs vara det ursprungliga problemet, inte missbrukarna. Grindar är den moraliska frågan om hur man ska hantera problemet och de flesta är överens om att man i första hand bör hitta åtgärder såsom gallrade parker, fler väktare och poliser, ändrade öppettider på Stadsmissionen, bättre belysning och fler platser för sprutbyten. Den stora elefanten i rummet är att oavsett lösning ska allt detta ska göras för att hålla missbrukarna borta från området där de boende vistas. Not in my back yard! De personer som inte ser så många problem skymtar förbi i all hast i formuleringen ”flera på mötet, dock inte alla, uttryckte en oro [...]”. Deras berättelse kommer inte fram och gestaltningen av området blir därmed vinklad som avsevärt problematiskt. Bilden av gated communities är negativ men tilltron på grindar som en lösning verkar stor. Vi får dock inte veta varför bilden är negativ mer än att Hornsberg är ett avskräckande exempel på ett hur det blir när grindar byggs.

7. Relationell identitetsmekanism.

Ingen jämförelse med andra länder görs, men både Vikman och de boende som känner sig tvingande att bygga grindar är överens om att det är något främmande som inte passar det svenska samhället. Det svenska samhället ska vara öppet.

43