Som vi har sett förändras synen på arbetskraftens rörlighet radikalt under denna period jämfört med föregående. Denna förändring i syn- sätt speglas på ett ideologiskt plan i många skrifter från denna tid som behandlar arbetsmarknaden och som har staten eller arbetsmarknadens parter som avsändare. I det följande kommer jag att diskutera ett urval sådana dokument.
Hur problembilden förändrats vad gäller arbetskraftens rörlighet åskådliggörs i en bok av Curt-Steffan Giesecke, dåvarande VD för SAF:
Stann-Anders och likheten från 1968. Giesecke tar i denna bok upp
Hopp-Jerka-debatten under slutet av 1940- och början av 1950-talet och konstaterar att den politiska diskussionen kring arbetsmarknaden nu har helt andra förtecken.86 Hopp-Jerka har som problemfigur ersatts av Stann-Anders, arbetaren som tjurskalligt vägrar lämna sin hemort trots att behovet av arbetskraft är större på andra håll. Besläktad med Stann- Anders är Skrå-Åke, som utmärks av sin vilja att stanna i det yrke han en gång valt, återigen i strid med arbetsmarknadens krav. Giesecke be- skriver dessa individers preferenser som i och för sig ”naturlig[a]”, men likväl ett hinder mot en effektivt fungerande arbetsmarknad. Giesecke betonar att den hårda konkurrensen på världsmarknaden ställer höga krav på ett effektivt resursutnyttjande i den svenska ekonomin.87
Bertil Olsson, AMS-chef mellan 1957 och 1973, ger i ett antal artiklar publicerade under 60-talet en intressant bild av hur arbetsmarknaden beskrevs i ideologiska termer under perioden.88 Följande citat är bely- sande:
Ett land, ett folk som vill vara med i en ädel tävlan i ett ständigt framåtskridande måste finna sig i de strukturförändringar som blir en följd av tekniska landvinningar och utländsk konkurrens. Arbetskraf- ten måste – om den vill vara med i framåtskridandet och skörda dess frukter – ta konsekvensen, dvs. acceptera en yrkesmässig och geogra- fisk rörlighet.
Men det är inte fråga om en rörlighet till något sämre. Det är rör- lighet med samhällets hela stöd till något som är mera lönsamt, något
86. Giesecke, Curt-Steffan, 1968: Stann-Anders och likheten. Inlägg i arbetsmark-
nadsfrågor, Bonniers, Stockholm, s. 76. 87. Giesecke 1968, s. 76f.
88. Följande diskussion är delvis hämtad från Furåker 1976, s. 110ff.
Hopp-Jerkas återkomst? Den solidariska lönepolitikens epok som ännu mer bidrar till våra snabba materiella och kulturella fram- steg. Detta är något livsbejakande, något som bör stämma oss till för- tröstan och framtidstro.89
Olsson ger här uttryck för en tillväxt- och framstegsideologi med utopiska drag. Tekniska landvinningar och de krav på anpassning som blir följden av internationell konkurrens, leder till ett ”ständigt framåt- skridande”, vars ”frukter” vi kan ”skörda” i form av ekonomisk till- växt. Lönsamhet jämställs med materiella och kulturella framsteg och framstår som det stora och enda målet för politiken. I ljuset av detta ter det sig självklart att det för att uppnå tillväxt är värt att betala priset i form av en yrkesmässig och geografisk rörlighet.
En intressant kontrast mot retoriken under Hopp-Jerkans tidevarv utgör följande citat, också från Bertil Olsson:
Skall vi kunna upprätthålla vår standardutveckling och samtidigt konkurrera med utlandet blir det nödvändigt att i vissa fall påskynda den yrkesmässiga strukturomställningen. Arbetslöshetsbegreppet bör därför frigöras från omskolningen och Arbetsmarknadsstyrelsen ges möjlighet till en omskolning, som kan påskynda en vettig struktur- rationalisering. Vad som är vettigt får till sist framgå av vad som är lön- samt, och där den fria konkurrensens spel får fälla avgörandet. Praktiskt tar detta sig uttryck i, att företag och näringsgrenar, som erbjuder de bästa löne- och arbetsförhållandena kommer att dra till sig arbetskraften.90
EI:s propaganda, som behandlades i föregående kapitel, sökte förmå människor att inte agera med enbart sin egen vinning för ögonen. Man skulle ta sitt samhällsansvar och stanna på sin arbetsplats och inom sitt yrke, trots att det kanske fanns möjlighet att få högre lön genom att byta jobb. I citatet från Bertil Olsson ovan finns inte denna konflikt mellan samhällsansvar och personlig vinning – den som agerar för att maximera sin egen nytta bidrar också till övergripande samhällseko- nomisk effektivitet. Genom den solidariska lönepolitiken kan man undvika den effektivitetshämmande rörligheten, där folk rör sig från jobb till jobb på ett sätt som driver upp lönerna, samtidigt som det inte
89. Olsson, Bertil, ”En omställning till något bättre”, Arbetsmarknaden nr 51963, s. 100.
90. Olsson, Bertil, ”Våra arbetskraftsresurser – kvinnorna en ofullständigt ut- nyttjad resurs”, ingår i Kvinnorna som arbetskraftsresurs, Klippan 1965, s. 11. (Min kursiv.)
Den solidariska lönepolitikens epok Hopp-Jerkas återkomst?
bidrar till ökad anpassning. Observera även att Olsson i de båda citat som anförts talar om en opersonlig ”arbetskraft”, en resurs bland andra i det kapitalistiska produktionssättet. Återigen kan detta kontrasteras mot föregående period, då man snarare än ”arbetskraft” använde ord som yrken och yrkesstolthet – ett språkbruk som var ägnat att upp- muntra ett stationärt och långsiktigt beteende på arbetsmarknaden.91
Den ideologi som Bertil Olsson ger uttryck för förutsätter att män- niskor först och främst drivs av viljan att öka sin konsumtion. Andra faktorer som motiverar människor, t.ex. viljan att bo kvar i sin hem- bygd, hamnar i skymundan. En reaktion mot denna ideologi kom som sagt att uppstå i slutet av 60-talet samt 70-talet, i och med att motstån- det ökade mot flyttpolitiken, framför allt i Norrland. Denna reaktion kan ses som en del i en bredare rörelse som kritiserade den socialde- mokratiska politiken från ett vänsterperspektiv och syftade till att öka den demokratiska kontrollen över samhället, i motsats till att utforma politiken efter marknadsekonomins krav. Ekonomisk tillväxt kom att ifrågasättas som politikens överordnade mål. Sammantaget innebar des- sa motrörelser och den opposition som utvecklades i deras spår att ar- betarrörelsen och därmed även socialdemokratin radikaliserades, något som kom till uttryck bl.a. genom de förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen som genomfördes under 70-talet samt förslaget om lön- tagarfonder.