4 Resultat och Analys
4.3 Steg 2, Beroendeläge och rörlighetsbenägenhet
I det andra steget i analysen undersöker vi sambandet mellan vilket beroendeläge en arbetstagare befinner sig i och hans/hennes benägenhet att byta arbetsgivare, d.v.s. rörlighet enligt vår definition (se tidigare avsnitt).
Här är rörlighet den beroende variabeln och sambandet undersöks med hjälp av två modeller. Beroendeläge ÖO är referenskategori då vi förväntar oss att rörlighetsbenägenheten är störst för denna grupp.
I modell I kontrolleras sambandet för utbildningsår samt erfarenhet, i modell II tillkommer senioritet, upplärningstid, timlön samt kön.
Liksom i Steg 1 kan modell I ses som en baslinjemodell som skattar den totala rörelsebenägenheten i respektive beroendeläge. Avsikten med modell II är att undersöka om dessa effekter kan ”förklaras” med de ytterligare oberoende variabler som läggs till (variablerna skiljer sig från Steg 1, se motiveringen i metodavsnittet).
Tabell 4. OLS-regression av rörlighet och beroendelägen kontrollerat för valda kontrollvariabler. Skattade oddskvoter. Modell I II Beroendeläge AGB -0,072*** -0,055*** Beroendeläge ÖB -0,132*** -0,117*** Beroendeläge ATB -0,092*** -0,087*** Utbildningsår 0,002 0,007** Erfarenhet -0,020*** -0,014*** Erfarenhet 2 0,0004*** 0,0003*** Senioritet -0,010*** Senioritet2 0,0002*** Upplärningstid -0,002*** Timlön -0,068** Kvinna 0,004 Intercept 0,421*** 0,666*** R2 0,077*** 0,096*** N 2864 2864
33
Även i Steg 2 är de flesta koefficienter signifikanta på minst 1 % -nivån. När det gäller R2 ser vi att modellernas förklaringsvärde är lägre än i Steg 1, vilket är vanligt när beroendevariabeln är binär som i detta fall. Här, i Modell I ligger R2 på 0,077 och ökar till 0,096 i Modell II. Med andra ord förklarar kontrollvariablerna drygt 10% av variationen i arbetstagarnas rörlighetsbenägenhet.
Vi kan konstatera att kontrollvariablerna påverkar rörligheten i de olika beroendelägena i förväntad riktning. Att koefficienterna är negativa innebär att rörligheten i beroendelägen AGB, ÖB och ATB är lägre än rörligheten i beroendeläge ÖO vilken är referensgrupp. Som förväntat är rörligheten lägst i beroendeläge ÖB.
Jämfört med referensgruppen i modeller I-II, är rörligheten ca 7,2% resp. 5,5% lägre för beroendeläge AGB; 9,2% resp. 8,7% lägre för beroendeläge ATB samt ca 13,2% resp. 11,7% lägre i beroendeläge ÖB. Kontrollvariablerna försvagar med andra ord sambandet något för beroendelägen AGB och ATB.
I modell II är kontrollvariabeln kvinna icke-signifikant i analysen, vilket tyder på att det inte finns någon skillnad i rörelsebenägenhet mellan kvinnor och män, konstanthållet för övriga variabler.
Rörligheten i beroendeläge ÖB är därmed ca 12%4 lägre än den i beroendeläge ÖO. Detta resultat bekräftar både hypotes 2a och 2b.
Resultaten av Steg 2 visar att de kontrollvariabler utom kvinna som införs i modell II har påverkan på de skillnader i rörelsebenägenhet som finns mellan anställda i olika beroendelägen. Sambandet består men försvagas något även efter kontroll för kontrollvariablerna, vilket gör resultatet tydligare än i Steg 1 där sambandet försvagades avsevärt. Detta gör att både hypotes 2a (rörligheten är som högst vid beroendeläge ÖO) och 2b (rörligheten är som lägst i beroendeläge ÖB) får stöd.
4egentligen e0,16 = 0,85, d.v.s. 15%
34
5 Slutsats
Syftet med denna uppsats var att klargöra hur olika typer av beroendeförhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare ser ut, varför de ser ut som de gör samt hur mycket beroendeförhållandet påverkar lönen och rörligheten mellan arbetsgivare.
Med hjälp av våra resultat ville vi visa på att det finns en selektion av anställda med olika egenskaper som hamnar i olika beroendelägen och att detta har betydelse för de anställdas lön och rörlighet.
Som stöd för våra hypoteser har vi både ekonomiska teorier, som betonar individuella egenskaper, och sociologiska teorier, som betonar makt och strukturella faktorer.
Förstudien bekräftar att senioritet, upplärningstidens längd, arbetets utbildningskrav och förekomst av specifik kompetens påverkar sannolikheten att befinna sig i de olika beroendelägen på skilda sätt. Trots att inga hypoteser formulerades inför förstudien, bekräftade denna i stort den presenterade tidigare forskningen samt gav en bra bild av vilka variabler som var relevanta för huvudstudien.
Hypotes 1a testade huruvida de arbetstagare som återfinns i beroendeläge AGB (arbetsgivaren beroende) har högre lön än i andra beroendelägen. Hypotesen 1a fick stöd då sambandet bestod även när hänsyn är tagits till kontrollvariablerna. Dock var löneskillnaden mellan beroendelägen mindre än förväntad.
Hypotes 1b antog att de arbetstagare som återfinns i beroendeläge ATB hade lägst lön jämfört med arbetstagare i övriga beroendelägen. Koefficienten för beroendeläget ATB försvagades kraftigt i modell II där den blev i det närmaste lika med koefficienten för beroendeläge ÖB. Det tyder på att kontrollvariablerna snarare än våra teoretiska argument som hypotesen baserades på, förklarar varför koefficienten för beroendeläge ATB skiljer sig kraftigt mellan modell I och II. Hypotes 1b fick dock stöd givet modell II då koefficienten gick i förväntad riktning.
Hypotes 1c testade om lönen för arbetstagare i beroendeläge ÖB är högre än för de i beroendeläge ÖO. Vi kan dra slutsatsen om att Hypotes 1c förkastas. Maktpositionen med ömsesidigt beroende på arbetsplatsen ger alltså inte högre lön än ömsesidigt oberoende.
35
Sammanfattningsvis kan vi i Steg 1 av analysen konstatera att Hypotes 1a och Hypotes 1b får stöd medan Hypotes 1c förkastas. Resultaten tyder med andra ord på att endast arbetstagare som befinner sig i tydlig maktposition med arbetsgivaren beroende av dem, tenderar att erhålla högre lön än arbetstagare med andra maktpositioner.
Resultat i Steg 2 där vi undersöker rörelsebenägenhet, är tydligare än i Steg 1 då koefficienter för de olika beroendelägena är statistiskt signifikanta för alla modeller. Koefficienterna minskar något efter att hänsyn tagits till kontrollvariabler, dock inte alls i samma grad som i Steg 1.
Hypotes 2a testade om rörelsebenägenheten är störst i beroendeläge ÖO. Givet referenskategorin är koefficienter för övriga beroendelägen negativa och statistiskt signifikanta, vilket gör att Hypotes 2a får stöd.
Detta resultat gör att Hypotes 2b också får stöd då rörelsebenägenheten är lägst för anställda i beroendeläge ÖB.
Sammanfattningsvis får vi i Steg 2 stöd för bägge hypoteserna och även kan uttala oss om en tydlig inbördes ordning mellan de olika beroendelägena när det gäller rörlighetsbenägenhet. Jämfört med referenskategorin, ömsesidigt oberoende, är rörelsebenägenheten som väntat störst i just detta läge; ca 5,5 % lägre där arbetsgivaren är beroende; ca 9 % lägre när arbetstagaren är beroende och drygt 12 % lägre vid ömsesidigt beroende.
Vi kan med detta som grund konkludera att maktrelationen mellan arbetsgivare och arbetstagare, och därmed beroende mellan dessa, har förväntad påverkan på både den anställdas lön och benägenhet att lämna arbetsplatsen.