Stockholmsfallet

I Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15 var det utrett att den 16-åriga målsäganden hade ett pågående självskadebeteende, i form av att hon skar sig själv och sålde sexuella tjänster till äldre män där våld förekom, under tiden hon träffade den 40-årige tilltalade. Att hon skar sig framgick både av den åberopade chattkonversationen, samt av rättsintyget som bekräftade att hon hade ärr på armar och ben.¹²⁵ Vidare ansågs det utrett att den tilltalade vid det aktuella tillfället utsatte henne för en rad sexuella och mycket smärtsamma handlingar mot betalning.¹²⁶ Åklagaren gjorde i första hand gällande att den tilltalade genom våld tvingat målsäganden till oralt, analt och vaginalt samlag, samt att han under dessa handlingar utdelat slag med tillhygge mot ansikte, kropp och underliv, satt fast klämmor på brösten och i underlivet, tryckt en toalettborste mot underlivet, tagit stryptag och spottat målsäganden i ansiktet. Vidare gjordes gällande att målsäganden varit bunden till händer och fötter under delar av förloppet, att handlingarna orsakade blånad, blödningar och smärta hos målsäganden samt att den tilltalade kissat på målsägandens kropp och ansikte. I andra hand menade åklagaren att den tilltalade otillbörligt utnyttjat den då 16-åriga målsäganden, som med hänsyn till sitt psykiska mående, berusning och det faktum att hon varit bunden, befunnit sig i en särskilt utsatt situation.¹²⁷ Förloppet var väldokumenterat då den tilltalade filmat händelsen.¹²⁸

125 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 24.

126 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 11 och s. 24.

127 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 20 f.

128 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 24.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade inte på något sätt stämde av med målsäganden om hon samtyckte till de avancerade och uppenbarligen mycket smärtsamma handlingar han utsatte henne för.¹²⁹ Av målsägandens vittnesmål framgår att hon hade svårt att svara på om hon ville bli slagen. Hon uttryckte det så att hon inte tänder på att bli slagen, men att själva poängen var att hon skulle inte skulle må bra och att den tilltalade fick göra vad han ville.¹³⁰ Domstolen menade att målsägandens uppgifter inte kunde förstås på annat sätt än som att hon vid tiden för gärningen samtyckte till, eller accepterade, handlingarna och våldet. Den tilltalade kunde därför inte sägas ha tvingat henne till samlagen. Att de inte hade diskuterat samtliga detaljer före händelsen påverkade inte denna bedömning.

Det som hade kunnat vara av betydelse i bevishänseende hade varit om målsäganden invänt att hon inte samtyckt till handlingarna, men så var inte fallet. Åtalet om våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första stycket BrB ogillades därför.¹³¹

Gällande åklagarens andrahandsyrkande ansåg hovrätten att det inte var klarlagt att det förelegat ett direkt orsakssamband mellan målsägandens psykiska mående och det förhållande att hon haft samlag med den tilltalade. En omständighet som kunde tala för att orsaken var en annan angavs vara att samlagen skett mot betalning. Vidare konstaterades att hennes självskadebeteende varit inriktat på att bereda sig själv smärta, samt att det främst inte var de sexuella handlingarna i sig utan våldet som berett målsäganden smärta. Då målsägandens berusningsgrad inte var klarlagd och då målsäganden inte motsatt sig att vara bunden ansågs det inte bevisat att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Även åtalet för våldtäkt enligt 6 kap. 1 § andra stycket BrB ogillades därför.¹³² Trots att de objektiva rekvisiten inte ansågs uppfyllda och frågan om den tilltalades uppsåt därmed inte var aktuell att bedöma fortsatte hovrätten sitt resonemang. Domstolen framhöll att den tilltalades uppsåt inte kunde bedömas helt fristående från vad som skett mellan honom och målsäganden tidigare. Den tilltalade hade vid flera tillfällen köpt sexuella handlingar bestående av anala, orala och vaginala samlag av målsäganden. Dessa handlingar hade skett med målsägandens samtycke. De omständigheter som skulle kunnat konstituera en särskilt utsatt situation hade förelegat även under de tidigare tillfällena, exempelvis målsägandens självskadebeteende. Mot bakgrund av detta menade hovrätten att det var svårt att se hur den tilltalade i det aktuella

129 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 24.

130 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 9.

131 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 25.

132 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 26.

fallet skulle ha kunnat inse att målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation.

Således ansågs inte heller de subjektiva rekvisiten för våldtäkt uppfyllda.¹³³ Till skillnad från i tingsrätten dömdes dock den tilltalade för misshandel av normalgraden. Med beaktande av att gärningarna tillfogat målsäganden kraftig smärta och skador i form av blånad, rodnad och blödningar, att gärningarna utgjort ett led i målsägandens självskadebeteende vilket den tilltalade insett, samt att våldet utövats under ca 40 minuters tid, ansågs gärningarna oförsvarliga.¹³⁴

5.2.1 Analys av Stockholmsfallet

Målet fångar enligt min mening in den speciella problematik som kan uppstå i sexualbrottsmål där målsäganden lider av ett sexuellt självskadebeteende. Om anledningen till att målsäganden uttrycker ett accepterande till de sexuella och våldsamma gärningarna är självskadebeteendet, anses tvång genom misshandel, våld eller hot inte föreligga. Detta är ett resultat av att samtycke handlar om vad den utsatta väljer att göra, så länge valet inte är ett direkt resultat av tvång genom våld eller hot. För den som är över 15 år anses det istället utgöra en del av den sexuella självbestämmanderätten att underkasta sig denna typ av handlingar, även om det inte har någonting med sexuell njutning att göra utan tvärtom skadar målsäganden. För det fall målsäganden inte uttryckligen motsätter sig handlingarna, tycks det således inte spela någon roll att den tilltalade inte stämmer av med målsäganden under tiden eller att de inte kommit överens om alla handlingar på förhand.¹³⁵ Enligt gällande rätt torde det därmed vara svårt att hävda att fall som det aktuella omfattas av 6 kap. 1 § första stycket BrB.

Hovrättens bedömning av om den tilltalade otillbörligt utnyttjat målsägandens särskilt utsatta situation väcker enligt mig en rad intressanta frågor. Till att börja med anser jag att det är problematiskt att orsakssambandet mellan målsägandens psykiska mående och de sexuella handlingarna bedöms innan frågan om målsäganden befinner sig i en särskilt utsatt situation har besvarats. Frågan om en särskilt utsatt situation föreligger ska grunda sig på en bedömning av situationen som helhet. Orsakssambandsbedömningen tar i sin tur sikte på om det finns ett samband mellan målsägandens belägenhet, vilket rimligen måste avse situationen som helhet, och dennes deltagande i de sexuella

133 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 26.

134 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, s. 27.

135 Den tilltalade dömdes i samma mål för våldtäkt på en annan flicka. Tvångsrekvisitet ansågs uppfyllt eftersom flickan genom gråt, knuffar och andra kroppsrörelser visat att hon inte samtyckte till de sexuella handlingarna eller våldet, se åtalspunkt 30, s. 29 f.

handlingarna. Genom att först bedöma orsakssambandet mellan en av omständigheterna och de sexuella handlingarna riskerar hovrätten enligt min mening att missa helheten.

Vidare anser jag att hovrättens resonemang om att betalningen utesluter orsakssamband mellan det psykiska måendet och de sexuella handlingarna är problematiskt.¹³⁶ För det första riskerar ett sådant resonemang att ge den sexuella integriteten ett sämre skydd då målsäganden tagit betalt för de sexuella handlingarna, eftersom betalningen då alltid kan hävdas utgöra orsakssambandet.För det andra utesluter betalning inte att det finns ett orsakssamband mellan det psykiska måendet och de sexuella handlingarna. Tvärtom tyder forskning på att sexuellt självskadebeteende ofta tar sig i uttryck i att sälja sexuella handlingar med våldsinslag. En eventuell betalning kan många gånger vara sekundär för den utsatta.¹³⁷ I andra fall kan målsäganden befinna sig i en mycket utsatt ekonomisk position eller vara i behov av pengar till droger, vilket enligt min mening snarare borde bidra till utsattheten, särskilt när målsäganden är ett barn.

Hovrätten anför vidare att målsägandens självskadebeteende varit inriktat på att bereda sig själv smärta, men att det främst varit det fysiska våldet och inte de sexuella handlingarna som orsakat målsäganden smärta. Med detta resonemang tycks hovrätten mena att det möjligen fanns ett samband mellan självskadebeteendet och det fysiska våldet, men däremot inte mellan självskadebeteendet och de sexuella handlingarna.¹³⁸ Genom att separera det fysiska våldet från det sexuella missas kärnan i det sexuella självskadebeteendet. Hade det enbart handlat om att söka smärta för att lindra ångest hade målsäganden kunnat be den tilltalade att skära henne i armen istället för att söka sig till våldsamma sexuella situationer.

Det bör också tilläggas att sexuella handlingar i sig, exempelvis våldsam penetration, kan orsaka både skada och smärta. Inom straffrätten dras dock en tydlig gräns mellan å ena sidan sexuella handlingar och å andra sidan fysiska våldshandlingar, vilket får till följd att en försvarlighetsbedömning endast kan göras i förhållande till det senare.¹³⁹ En intressant fråga som inte besvaras i domskälen är hur hovrätten betraktade upptryckandet av toalettborsten mot målsägandens underliv. Handlingen torde uppfylla kriterierna för

136 Det är möjligt att åklagaren misslyckats med att styrka orsakssambandet i det aktuella målet, men enligt mig är diskussionen i vilket fall intressant utifrån ett principiellt perspektiv.

137 Jonsson & Lundström Mattsson, Unga som skadar sig genom sex, s. 30.

138 Att hovrätten menar att den tilltalades våldsanvändning var oförsvarlig med hänvisning till att det utgjort ett led i målsägandens självskadebeteende kan sägas stödja denna slutsats.

139 Wegerstad, Befriar leken från ansvar? – Om bdsm, samtycke och social adekvans, Juridisk publikation 2/2012 s. 257.

misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB, med resultatet att målsägandens samtycke endast får ansvarsbefriande verkan om handlingen inte anses oförsvarlig. Eftersom skyddsintresset för misshandelsbestämmelsen är den kroppsliga integriteten över lag, kan hänsyn dock inte tas till den sexuella kränkningen en sådan handling kan innebära. Möjligen skulle sådana handlingar också, eftersom de innebär ett berörande av målsägandens könsorgan, kunna betraktas som sexuella i den mening som avses i 6 kap. 2 § BrB, med resultatet att ett särskiljande samtycke alltid gör handlingen tillåten eftersom någon försvarlighetsbedömning inte görs vid sexualbrotten. Skulle så vara fallet visar detta att den sexuella integriteten inte ges ett lika starkt skydd som den fysiska.

Beträffande uppsåtsbedömningen tycks hovrätten ha glömt att det för uppsåtstäckning inte krävs att den tilltalade dragit den rättsliga slutsatsen att målsäganden befinner sig i en särskilt utsatt situation, utan att det räcker med likgiltighetsuppsåt i förhållande till de omständigheter som konstituerar situationen. Det bör också noteras att de tidigare tillfällena som hovrätten hänvisar till, som målsäganden samtyckt till, skiljer sig från den aktuella händelsen på flera sätt. Exempelvis var målsäganden vid dessa tillfällen inte bunden och våldet inte lika allvarligt eller utdraget.¹⁴⁰

Som angivits ovan dömdes den tilltalade för misshandel av normalgraden, eftersom det fysiska våld han brukat ansågs oförsvarligt. Här fann hovrätten att det fanns ett orsakssamband mellan självskadebeteendet och samtycket till det fysiska våldet, vilket tilläts inverka på försvarlighetsbedömningen. Enligt min mening kan det dock ifrågasättas om samtycket över huvud taget kan betraktas som giltigt. Den tilltalade och målsäganden hade inte diskuterat detaljerna på förhand, varför det kan ifrågasättas om målsäganden förstod gärningarnas innebörd eller hade insikt om alla relevanta förhållanden. Enligt både förarbeten och doktrin ska dessutom högre krav ställas på samtycket om den utsatta är ett barn eller sjuk, samt om gärningarna innebär ett stort ingrepp.¹⁴¹ Inte heller i gradindelningen av misshandelsbrottet tycks domstolen ha beaktat att misshandeln riktade sig mot ett barn, som dessutom kan sägas ha varit extra skyddslöst eftersom hon varit bunden under delar av händelseförloppet. Att våldet riktade sig mot intima kroppsdelar och därför möjligen skulle kunna betraktas som mer integritetskränkande, tycks inte heller ha beaktats.

140 Svea hovrätts dom den 19 maj 2015 i mål B 2517-15, åtalspunkterna 6-11.

141 Möjligen beror hovrättens bedömning på att åklagaren inte fört fram tillräcklig bevisning i denna del. I domskälen står nämligen ”Annat har inte framkommit än att hon lämnat samtycket av fri vilja och med full insikt om de relevanta förhållandena”, se Svea hovrätts dom den 9 september 2015 i mål B 6051-15, s. 27.