Inför studien utfördes ett antal sökningar i flera olika databaser, däremot med varierat resultat. Det visade sig att vår planerade undersökning inte efterliknade någon tidigare gjord studie i Sverige eller övriga världen, bortsett från vissa gemensamma faktorer och fokusområden som rör forskningsfältet i generella drag. Denna studie omfattar tre delstudier med fokus på informanternas upplevelser och känslor i relation till den undersökta kommunens hanterande av och arbete med elever i behov av stöd. Även om vi fann tidigare forskning som rör element som kan tänkas innefattas i ämnet, var det ingen studie som idealiskt påminde om den studie som vi nu har utfört. Genom att relatera vår studie till forskningsfältet se vår studie i ett större sammanhang och få mer kunskap om ett ämne som intresserar oss – inte bara som framtida lärare utan som medmänniskor.
De gemensamma faktorer som framkommit i såväl den svenska som den internationella forskningen rörande detta ämne, visade sig vara samarbetet mellan personalen såsom kommunikationen mellan specialpedagoger, lärare och rektorer. Förutom detta handlar forskningsfältet till stor del om lärarnas viktiga roll som pedagoger i samspelet med elever. Ser vi till de gemensamma faktorerna kan vi dra slutsatsen att studien visserligen går i linje med forskningsfältet, samtidigt som det framkommer i vår undersökning att de stora ambitionerna från skolans sida någonstans kommer till korta. Stödet som ska erbjudas och som sägs erbjudas samtliga elever på skolorna har tyvärr inte nått ut.
Keefe och Moore (2004) diskuterar i sin studie om samarbetet mellan lärare och speciallärare i klassrummet. Vad som framkommer i denna studie är vikten av en god utbildning för lärare, samt den faktiska brist som finns i lärarutbildningen i USA. Ser vi till vår utförda studie finner vi i samtalen med både föräldrar och elever på liknande vis en stark önskan om bättre utbildade lärare när det kommer till denna aspekt av arbetet, det vill säga mer kunskap om inlärningssvårigheter och om det stöd som elever är berättigade. Exempelvis Evelina (Intervju
2 2012), som berättar i intervjun att hennes lärare reagerat dåligt på hennes beteende och
rastlöshet, upplever att lärarna i brist på kunskap inte kunde bemöta henne på rätt sätt. Även Alice (Intervju 4 2012) menar på att lärarna saknar kunskap om de rättigheter som elever har och beskriver hur frustrerad hon känt sig eftersom hon inte har fått det stöd hon har bett om. I en av artiklarna vi har tagit del av, skriven av Long, MacBlain och MacBlain (2007), läggs fokus på hur viktigt det är att inte bara belysa och lyfta de enskilda elevernas olika styrkor utan även se till att elevernas behov blir mötta. Ser vi till informanternas uppfattningar och åsikter i denna fråga, finner vi att dessa överensstämmer med resonemanget som förs i artikeln. Det framkommer i vår studie att vad informanterna eftertraktar är mer kunskap och bättre kommunikation mellan samtliga parter, såsom skolpersonal, elever och föräldrar.
58 Lärarens som aktör blir därför mycket viktig. Vidare inom forskningsfältet finner vi studier som berör just lärarens inflytelserika roll när det kommer till relationen till elever och deras vårdnadshavare. Kelly m.fl. (1980) belyser bland annat vad lärare kan ge specialundervisningen i form av hjälp och strategier. Ett ökat samarbete mellan ordinarie lärare och speciallärare är kanske en lovande väg att gå för att ge det bästa möjliga stödet till eleverna? Enligt våra informanter hade i alla fall de gynnats av bättre kommunikation mellan samtliga inblandade.
Inom forskningsfältet, precis som i vår studie, framkommer det även att specialpedagogerna spelar en mycket viktigt roll. Denna yrkesgrupp framstår många gånger som den medlande parten, framförallt i kommunikationen mellan elever, föräldrar och den pedagogiska verksamheten. Burton och Goodman (2011) har i sin studie undersökt hur specialpedagoger upplever sitt arbete med elever i behov av stöd. Det framkom i studien att relationen de fick med eleverna var avgörande för arbetets fortgång. Genom att förse eleverna med en omsorgsfull miljö kunde de forma positiva relationer till eleverna samt föräldrar. Våra informanter pratar samtliga om att en regelbunden kontakt med elever, föräldrar och lärare är en förutsättning för att det specialpedagogiska arbetet ska fungera och för att eleverna ska få det stöd de behöver och på ett tillfredsställande vis.
Även i den svenska forskningen inom detta område finner vi paralleller till vår egen studie. Nilholm (2007) skriver bland annat att det framkommer i svensk forskning att problematiken kring specialpedagogik och elevers skolsituation har att göra med både miljö och individ i samspel. I vår studie finner vi att orsaken till många av problemen som uppstått i hanterandet av elever i behov av stöd finner rot i en bristfällig kommunikation mellan olika parter, såsom skolpersonal, elever och föräldrar. Det är således svårt att peka ut en enda faktor.
Således kan vi finna likheter mellan forskningsfältet och vår studie, även om vi kan göra några iakttagelser som skiljer sig från den tidigare forskningen. Vad som framkommer i vår studie är att om man har diagnos, är det tyvärr och av olika anledningar, ingen självklarhet att komma i kontakt med specialpedagog, eller för den delen få stöd från sina undervisande lärare. Våra informanter har på sätt och vis hamnat i ett ingenmansland, där deras diagnos visserligen uppmärksammats men där de inte har erbjudits tillräckligt med stöd.
Till skillnad från mycket av den tidigare forskningen, behandlar vår studie specialpedagogisk organisering i en specifik kommun och belyser detta från flera olika håll. Genom att lägga fokus på såväl elever och föräldrars upplevelser som skolornas faktiska arbete kan vi dra våra slutsatser utifrån flera olika perspektiv.
59