I Sverige är det Skolverket som ansvarar för utformandet av läroplaner. Detta är en statlig myndighet och tillhör enligt van Dijks teori ”eliten” eller den dominerande gruppen. Van Dijks hypotes framhåller att eliten har en ledande roll i skapandet och formandet av det skrivna och sagda ordet. Linde framhåller att de värden man vill förmedla och förankra hos eleverna i form av ett styrdokument, är fastställda och behandlas som ideologiska dogmer, vilka i sin tur inte kan granskas kritiskt av eleverna, utan dessa blir istället mottagare till en redan fastställd värdeförmedling.188 Elmeroth betonar att de som har makten i samhället och skolan också har makten över
utformningen av undervisningen.189 Englund understryker att styrdokumenten bestäms efter politiska överväganden och att de därför måste ses i förhållande till politiska beslut.190 Selander och Kress framhåller liknande argument:
Läroplaner är politiska och ideologiska dokument som anger hur man politiskt kan komma överens att tala om utbildning och lärande- den anger med andra ord vilken skolpolitisk diskurs som råder.191
186 Lozic (2010) sid 68.
187 Skolverket Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid 9-10.
188 Linde (2012) sid 52.
189 Elmeroth (2008) sid 106.
190 Englund 2005, sid 27-28.
191 Selander & Kress (2010) sid 75.
34
Nordgren framhåller att i läroplan, läroböcker och undervisning reflekteras samhällets värderingar och kulturarv.192 Vidare framhålls att genom skolans styrdokument uttrycker samhället sina förväntningar på ämnets roll i samhället, samt att ämnet i sig, formas i mötet med eleverna.193 Lukes välkända indelning av maktbegrepp kallas också maktens tre dimensioner eller ansikten. I den första dimensionen är makten synlig och kommer till uttryck i t.ex. ett politiskt beslut. 194 I uppsatsen är styrdokumenten ett exempel på detta. Ett politiskt beslut om att romerna skulle bli en erkänd nationell minoritet fattades, vilket i sin tur speglade sig i att eleverna efter genomgången
grundskola skulle ha fått kunskaper om bland annat romernas historia, kultur, språk och religion. Dock eftersom läromedelsstyrningen inte längre är reglerad av staten, är det inte säkert att detta syns i läromedlen.
I Lpo 94 och Lgr 11 finns många gemensamma nämnare som kan kopplas till de nationella minoriteterna. Gemensamt är att historieämnet ska behandla studier om de nationella minoriteternas situation i Sverige, att eleverna har en medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet och som i sin tur ska ge en trygg identitet och som ska vara viktig att utveckla tillsammans med förmågan att leva sig in i andras villkor och värderingar. Detsamma gäller frågan om att utbildning och fostran är en fråga om att, överföra ett kulturarv- värden, språk, traditioner och kunskaper från en generation till nästa. En annan gemensam faktor är att skolan ska medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor utanför den närmsta gruppen. Dock saknas specifika kunskapskrav om de nationella
minoriteterna i historia i Lgr 11, vilka fanns i Lpo 94. Dessa finns istället i Lgr 11 i samhällskunskap för årskurs 9, samt i svenska för årskurs 6, då ”eleven kan ge exempel på nationella minoritetsspråk”.195
Eleverna skall ha fått en förtrogenhet för det svenska kulturarvet enligt Lpo 94 och enligt Lgr 11 skall eleverna ha fått kunskaper om och insikt i det svenska kulturarvet.
Styrdokumenten definierar dock inte vad som ingår i det gemensamma kulturarvet.
Kulturarvets identitet skapas både av det ärvda men också av det förvärvade och sägs vara Sveriges kollektiva minne, som bottnar i etniska och sociala förhållanden.
Elmeroth framhåller att genom kollektiva sociala identiteter skapas stereotyper som dels innebär att dem tjänar som en tolkning av världen och dels att de legitimerar den sociala
192 Nordgren, Kenneth, Vems är historien. Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige, 2006, sid 37.
193 Nordgren (2006) sid 165.
194 Lukes (2004) sid 28.
195 Skolverket Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid 228-229.
35
orättvisan och är en del av vardagsrasismen.196 I kursplanen i historia enligt Lpo 94, står det att eleven skall ha tillägnat sig ett brett kunnande om kulturarvet och så som det har utvecklats i olika nationella minoritetsgrupper, samt att eleven utvecklar insikt om den identitet som skapas. Vidare står det att den svenska kulturen är en väsentlig del i historieämnet och genom att studera historia kan generationers erfarenheter knytas ihop och därmed kan en djupare kulturell identitet utvecklas. Samtidigt ska ämnet historia även belysa hur etniska gruppers villkor har påverkats genom historien. I Van Dijk teori framkommer ett specifikt intresse hur ”eliten” är involverad och kontrollerar etniska relationer. ”Elitens” beslut och handlingar påverkar minoriteter och legitimerar diskursiva strategier för att forma etniska relationer. 197
I Lpo 94 samt i Lgr 11 står formuleringen, att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Samtidigt i samma stycke står att i överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans samt ansvarstagande. Linde framhåller att etnocentrismen är stark, då fostran till rättskänsla, generositet, tolerans samt
ansvarstagande härleds till kristen tradition och västerländsk humanism.198
Lgr 11 talar om att eleven ska få historiska kunskaper om likheter och skillnader i människors levnadsvillkor och värderingar och på så sätt få förståelse för kulturella sammanhang och levnadssätt. Det står inget om att utveckla en djupare kulturell identitet. Eleven ska däremot genom olika historiska berättelser i samhället och vardagslivet få perspektiv på sin egen och andras identitet, värderingar och
föreställningar. Identitet skapas i relation till andra och när subjektet tillskriver sig egenskaper såsom etnicitet. Etnicitet är i sin tur en social konstruktion och innefattar en hierarkisk legitimering, där den ena parten är normen och den andra parten avvikande.
En annan distinkt skillnad som finns mellan dessa två styrdokument, är att i Lpo 94 står det att ett interkulturellt perspektiv är viktigt för att utveckla förståelsen för kulturell mångfald. Lgr 11 tar ej upp ett interkulturellt perspektiv, utan talar om ett internationellt perspektiv, för att kunna utveckla förståelsen för den kulturella mångfalden. Flera forskare som Elmeroth, Runblom, Olgaç och Lozic talar om vikten av ett interkulturellt perspektiv i undervisningen. Lgr 11 däremot framhåller ett internationellt perspektiv.
Den distinkta skillnaden mellan dessa två perspektiv är i det interkulturella perspektivet betonas att det är erkännandet av elevernas olika erfarenhet som ger ett nödvändigt stöd till elevernas identitets och kunskapsutveckling.Inom denna pedagogik ryms också
196 Elmeroth (2008) sid 34.
197 Van Dijk(1993) sid 44-45.
198 Linde (2012) sid 139.
36
principen om etnisk och kulturell jämställdhet. 199 Nordgren citerar, Michael Byram, en brittisk språkvetare om att interkulturella kunskaper i första hand handlar om sociala processer, där det gäller att känna igen hur grupper och identiteter utvecklas och fungerar och hur detta påverkar en själv, samt att kunna se tecken för sådana processer och för att detta ska kunna ske, krävs det att det finns ett vetande om olika grupper i och utanför den egna staten. Byram framhåller att en interkulturell kompetens kräver att det finns en förmåga att kritiskt kunna värdera den egna och andras kulturer.200 Detta kritiska förhållningssätt benämns ej i styrdokumenten.
Det internationella perspektivet betonar att eleven ska förberedas till ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Eleven ska även få en förståelse för den kulturella mångfalden i landet,201 dock är det inte elevens egna erfarenheter som räknas, inte heller talas det om en etnisk eller kulturell jämställdhet. Elmeroth framhåller att för att principen om etnisk och kulturell jämställdhet ska ske, medför det att eleverna måste kunna relatera undervisningens innehåll till sina egna erfarenheter och sociala
sammanhang.202
Mattlar skriver i sin artikel att grundskolan genom Lgr 11 upprätthåller
kunskapsuppdraget från Lpo 94, vilket denna uppsats också framhåller, men Mattlar nämner dock ingen skillnad över i vilket perspektiv lärandet ska ske, eller att
kunskapsuppdraget om minoriteterna är flyttad från historieämnet till samhällskunskap och svenska.
199 Elmeroth (2008) sid 119-120.
200 Nordgren, Kenneth, Vems är historien. Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige, 2006, sid 167.
201 Skolverket Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, sid 9-10.
202 Elmeroth (2008) sid 120.
37