Styrkor och svagheter med den brittiska marknaden

London beskrivs, oavsett Brexit som en finansstad. Bland annat nämnde Dahlberg att det inte finns någon europeisk stad som är i närheten av samma kapacitet som London har. Sellgren benämnde även London i särklass som Europas finanssektor. Detta kan anses fördelaktigt för FinTech-företag som agerar i sektorn, vilket Rosengren från STING påpekar. En sådan fördel som Rosengren nämner är förmågan för utvalda företag att agera utanför brittiska Finansinspektionens regler vilket skapar ett spelrum för företag att testa många olika idéer som i sin tur gör att det går snabbare för företagen att ta fram nya produkter. Detta är attraktivt för företag, bland annat nämner Sellgren att finanssektorn gör allt för att få det nya, smarta tänkandet. Att Storbritannien fortfarande är, som Sellgren nämnde, en intressant och attraktiv marknad för svenska företag och företagen kommer därmed nog anpassa sig till det, förmodligen till en grund av att som hon nämnde att det finns en attraktion för det nya, smarta tänkandet. Detta kan då föranleda att företag, oaktat Brexit ändå kan välja Storbritannien på grund av det spelrum som FinTech-företag kan åta sig. Detta kan kopplas till det Shimizu (2017) och Gehlbach (2006) skriver om voice, exit och loyalty. De menar att aktörer kan välja att lämna en marknad om de är missnöjda över olika faktorer eller åtgärder som drabbar dem. Eftersom London trots allt är ett av de största finanscentrumen i världen är det fortfarande attraktivt för FinTech-företagen att vara kvar i staden och landet, vilket bland annat Sellgren och Dahlberg också nämnde. Det kan göra att FinTech-företagen ser värdet i att stanna kvar i London och därmed väljer att använda sin röst som Gehlbach (2006) menar kan användas för att förhandla för att få en större nytta och fler fördelar. Eventuellt skulle förhandlingar föras med den brittiska finansinspektionen för att försöka undvika negativa konsekvenser som tillkommer på grund av Brexit.

Vidare var storlek, tillväxt och regleringar faktorer som utgjorde marknadsattraktionen som nämnts enligt Aaker och McLoughlin (2007). I detta fall kan brittiska regleringen i form av finansinspektionens direktiv ses som fördelaktigt då företagen som nämnts får ett större spelrum för idéer. Sedan är brittiska marknaden, med City of London i brännpunkt en stor finansstad som etablerat sig som hela Europas finanssektor. Storbritannien är även som Sellgren påpekade världens femte största ekonomi och utöver själva storleken är det även lätt med specialisering att det skapas kluster. Dahlberg drar exempelvis en liknelse med Silicon Valley för IT, vilket gör att staden kan locka till sig nya och taggade företag och individer. Duktiga individer i Dahlbergs mening som söker sig till London driver framgång till staden i form av mer kunskap. Så konkurrenskraft finns det absolut. Aaker och McLoughlin (2007) nämnde som diskuterats konkurrenskraft bland annat i former av flexibilitet, patent och

45

teknologisk färdighet. Återigen kan då brittiska Finansinspektionen nämnas vilket då skapar en större flexibilitet, snarare än en begränsning av innovationsrummet för företag.

En konsensus gällande svagheterna som kan kopplas till exit, voice och loyalty är där Flew (2009), Shimizu (2017) och Gehlbach (2006) diskuterar hur aktörer kan agera ur liknande situationer. Dahlberg nämnde att det är dyrt för företag att agera i London och Fredrik fyllde på med att det även är dyrt att bo i London samt att lönerna är dyrare, men som Dahlberg även nämnde är det ett litet land med stor befolkning. Hur som helst tillägger även Dahlberg att London ändå är ett stort finanscentrum där finansföretag ofta har pengar och kan fixa bostäder om det behövs. Han tror då att en stor del av verksamheten kommer finnas kvar i landet. Rosengren delar denna uppfattning och menar på att Brexit inte har en alltför stor effekt på företagen och tror därför inte att jättemånga företag kommer att flytta till andra städer och marknader. Han tillägger att det kommer krävas mycket för att de ska flytta då de redan är belägna i London. Ur synpunkt från exit, voice och loyalty finns det en risk att FinTech-företagen kan välja att använda en ”exit” och välja att flytta till ett annat land. Shimizu (2017) och Gehlbach (2006) menar att om missnöjet blir för stort kan aktörerna som drabbas välja ett utträde istället för att använda sin röst för att förhandla med berörda parter. Det är därmed intressant ur det här perspektivet om de svagheterna som tidigare funnits kring den brittiska marknaden tillsammans med konsekvenser från Brexit gör att missnöjet hos FinTech-företagen blir för stort, eller om de fortfarande i första hand väljer att använda sin röst för att förhandla. Enligt Sellgren, Dahlberg och Rosengren är det mest troligt att FinTech-företagen väljer att stanna kvar på den brittiska marknaden och London. Dahlberg menade som tidigare nämnts att London är ett stort finanscentrum med många möjligheter och Rosengren anser att Brexit trots allt inte har så stora effekter på företagen att de väljer att flytta. Som Sellgren hävdade måste inblandade fråga sig hur lätt är det egentligen att flytta ett helt finansiellt centrum? För att som Dahlberg även påpekar är det få städer som har samma kapacitet som London har när det kommer till finansiella tjänster, värt att tillägga är även att London var ett finanscentrum redan innan Storbritanniens EU-medlemskap. Vidare blir då det som Sellgren nämnde aktuellt när hon frågade om de kostnader som kommer medföras med att den fria rörligheten förloras kommer vara avgörande för att FinTech-företag förlägger sina finansiella funktioner i ett annat land? Är fallet att företag ställs under ett sådant tryck är FinTech-företag enligt Fredrik snabba på att flytta. Sellgren adderar med att som tidigare även nämnts att om det är lätt att flytta gör företag det, det är lättare att flytta i den finansiella sektorn än om du skulle haft någon stor produktion att ta med dig. Enligt Dahlberg kan det även bli svårare att flytta till London, om än inte omöjligt. Likt USA finns risken att det kan krävas ett visum för att arbeta där. Detta kan då påverka företag som är beroende av att kunna flytta personal, vilket han nämner att många av de svensk FinTech-företagen är.

Intressant blir det då att diskutera hur faktorer som Aaker och McLoughlin (2007) diskuterar i GE-matrisen kan påverkas negativt utifrån Brexit. Regleringar diskuterades som positivt med avseende på brittiska Finansinspektionens arbete. Men regleringar har även en risk att bli större. Bland annat som Sellgren diskuterade att en rädsla finns gällande standarder och regleringar som en konsekvens av Brexit. Detta kan innebära uppkommande av regelverk i Storbritannien som avviker från de standarder som gäller i EU. Dahlberg förde en diskussion i samma bana där han påpekade att risker kan byggas upp över tid där det kan stadgas betydande handelsregler som företagen måste ta hänsyn till som en följd av att regelverk inte beslutas gemensamt. Flexibiliteten som en faktor för konkurrenskraft som diskuterades är också lämplig att nämna i kontexten av standarder och regleringar. Som Sellgren nämnde är det lätt att testa och få sina produkter och innovationer godkänna något som fortfarande är lätt inom EU då gemensamma regler anammas. Detta har underlättat samarbeten och skapar en

46

fortgående process, vilket gjort att en separat process inte behövts. Då FinTech-branschen ofta strävar efter det nya underlättar naturligtvis en standard för testning av lösningar och innovationer, om Storbritannien inte är slutkunden kan detta vara negativt om ett företag ämnar kunna förse sin tjänst på en internationell nivå.