Styrmedel för ökad användning av biodrivmedel i andra länder

FN:s klimatpanel konstaterade i den fjärde bedömningsrapporten att en utmaning handlar om att utforma befintliga styrmedel på ett adekvat sätt och att öka kunskapen om hur olika styrmedel och drivkrafter samverkar med varandra såväl inom klimatområdet som mellan klimatområdet och andra politikområden (IPCC 2007e). För att bedriva en framgångsrik klimatpolitik och bedöma effekterna av en klimatpolitisk åtgärd räcker det således inte med kunskap om de fyra klassiska kriterierna för val av styrmedel: kostnadseffektivitet, miljöeffektivitet, fördelningseffekter och institutionell genomförbarhet. Det behövs också kunskap om målsättningar, styrmedel, handlingsprogram och åtgärder inom andra politikområden, eftersom klimatfrågan sannolikt aldrig kommer att vara den enda hänsyn eller drivkraften för förändring inom det aktuella området. Klimatfrågan är så

sektors- och frågeövergripande att den blir en hänsyn bland många andra inom exempelvis miljö-, skogs-, jordbruks-, avfallshanterings-, transport- och energipolitik. Därför konstaterar klimatpanelen att fokus bör ligga på integrerade program baserade på god kunskap om de mekanismer som orsakar miljöproblemet. Programmen ska ha tydliga mål och behandla länkningar och samverkan med andra handlingsprogram, åtgärder och styrmedel. Lyckade program har kännetecknats av: tydlig(a) mål, att tredje part är med och utformar och utvärderar, referensscenario samt en formell procedur för övervakning (IPCC 2007d).

Klimatsekretariatet konstaterade i en sammanställning av uppgifterna i ländernas rapportering att bara hälften av de av parterna inrapporterade styrmedlens effekter kvantifierats och att kostnader och positiva sidoeffekter ofta inte beräknats eller dokumenterats. De drog därför slutsatsen att de styrmedel som använts inom transportsektorn endast hade haft begränsade effekter på växthusgasutsläppen i förhållande till andra sektorers påvisade minskning. Parterna hade infört styrmedel som syftade till att förbättra fordonens effektivitet och en mindre fossilintensiv bränsleblandning genom företrädesvis tekniska styrmedel. Klimatsekretariatet framhöll också att det är transportaktiviteten och transportstrukturen som behöver förändras, vilket huvudsakligen kräver icke-tekniska styrmedel (UNFCCC 2002).

Trots att utsläppen av växthusgaser från transportsektorn var en av de största källorna och/eller den snabbast växande källan rapporterade parterna relativt få, 14 %, av de viktigaste styrmedlen i databasen, riktade mot transportsektorn (UNFCCC 2002). De flesta parter nämner att transportsektorn är prioriterad och drivmedel beskattas i alla industriländer. Parterna har använt en portfölj av åtgärder utan att bedöma åtgärdernas sammantagna effekt. Sex europeiska länder hade antagit och höll på att genomföra integrerade nationella handlingsprogram för trafik innehållande en uppsättning samverkande styrmedel som genomförs på ett metodiskt sätt. Exempelvis byggde det finska handlingsprogrammet på höga fordons- och bränsleskatter samt en satsning på kollektivtrafik, gång och cykling.

Det finns flera drivkrafter som ligger bakom transportsektorns ökade utsläpp, exempelvis ökad transportaktivitet till följd av ökad ekonomisk aktivitet, transportsektorns struktur och att en minskad andel transporter sker med kollektivtrafik. FN:s klimatpanel (2007d) konstaterar också att klimatproblematiken till dags dato varit en underordnad fråga inom trafiksektorn, som har andra övergripande mål såsom ekonomisk tillväxt, annan minskad miljöpåverkan, regionalpolitik och energiförsörjning.

För att minska transportsektorns klimatpåverkan har olika länderna använt en rad skilda styrmedel. De styrmedel som använts har mest varit inriktade mot intensitet och bränsleblandning och tekniska åtgärder snarare än transportaktivitet och –struktur fastän studier fastslår att detta var de

viktigaste bidragande orsakerna till utsläppsökningarna och kräver icke- tekniska åtgärder. Styrmedlen och programmen har bland annat61_:

Gjort biodrivmedel billigare i förhållande till andra drivmedel genom dels

åtgärder som riktas mot efterfrågan på eller förbrukning av drivmedel genom skattebefrielse av biodrivmedel, dels åtgärder som riktas mot utbudet av biodrivmedel, t.ex. tillgång till kapital för ”rena” anläggningar, gröna drivmedelscertifikat, samarbete mellan industri och stat kring FoU och samverkan mellan industri och stat i drift av anläggningar och avdrag för inköps- och investeringsskatt för alternativa drivmedel

Minskat de totala ägandekostnaderna för fordon som kan drivas av biodrivmedel i relation till fordon som drivs av fossila bränslen genom t.ex.

differentiering av årlig fordonsbeskattning utifrån typ av bränsle och planerad CO2 differentiering, skatteavdrag för tjänstebilar som drivs av biodrivmedel, differentierade vägtullar.

Minskat fordons energiförbrukning eller ökat deras bränsleeffektivitet, t.ex.

genom frivilliga avtal om indikatorer för bränsleförbrukning, energieffektivisering i tillverkningsprocessen, differentierade årliga fordonskatter utifrån energiförbrukning, differentierad inköpsskatt utifrån (energiförbrukning eller vikt-motorvolym-prestanda, bränsleeffektivitet i Storbritannien).

Gjort andra substitut till fossila bränslen mer gångbara genom att satsa på

FoU om vätgas och bränsleceller och genom skattebefrielse för elbilar och, nationella handlingsprogram för etanol.

Gjort substitut till biltransport mer gångbara genom att t.ex. främja

kollektivtrafik och spårväg. Här används speciella program för att stödja utökad kollektivtrafik i de största städerna och ökad kompetens för kommuner att planera busstrafik. Även ekonomiska morötter används, såsom skatteavdrag för arbetsresor som sker med kollektivtrafik och bilpooler, stöd till byggande av separata bussfiler. För att sådana åtgärder ska bli effektiva bör samtidigt bilåkning göras mer kostsamt.

Försökt förändra beteenden genom att t.ex. förändra körstil genom”Eco-

driving”, mer hastighetsövervakning, intelligenta transportsystem och minskat stöd till arbetspendlare (med lång väg till jobbet, eventuellt med alternativa transportmedel och drivmedel) och genom att märka fordon med relativ bränsleförbrukning i förhållande till andra bilar i samma klass.

Verkat för att på lång sikt bygga om trafiksystemen för att främja mer hållbara transporter. I detta syfte har kommuner fått ökad kompetens för

stadsplanering av infrastruktur, cykel- och promenadvägar och busstrafik.

61 _{Exemplen på styrmedel för minskad klimatpåverkan inom transportsektorn och ökad användning av}