En möjlighet för att väcka vrede är, som vi har sett, enligt Aristoteles att publiken på olika sätt kan identifiera sig med de personer som utsätts för de handlingar som agenten gjort för att väcka vrede.
169 Elisabeth Gerle, ”Var inte Jesus en sann människa”, Dagens Nyheter, 1998-10-10.
170 Dagens Nyheter, ”Ett engagemang värt respekt”.
171 Aristoteles, Retoriken, 2.2.23, 1379b.
172 Aristoteles, Retoriken, 2.3.12, 1380b.
48 Här skulle ett antagande då kunna vara att läsarna skulle kunna identifiera sig med de homosexuella som utsattes för diskriminering. Men i de debattinlägg som försvarade Hammar menade skribenterna snarare att det var Hammars handlande som var anmärkningsvärt. Således handlade identifikationen snarare om att läsaren skulle framstå som lika eller närstående till Hammar. Detta gjordes exempelvis genom att en av skribenterna identifierade sig själv med det arbete som Hammar utförde. Gunnel Jonäng skrev att:
Vid ett stort kyrkligt möte i Stockholm i slutet på 60-talet tog jag upp kyrkans ansvar när det gällde att förhindra diskriminering av homosexuella. Det blev jobbigt, en helsida i en kvällstidning, telefonsamtal dagarna i ända och otäcka händelser som helt enkelt inte går att beskriva i en tidningsartikel.174
Denna beskrivning användes av skribenten för att förtydliga att hon förstod vad Hammar utsattes för av kritikerna och eventuellt för att väcka medlidande med Hammar. Enligt Aristoteles kommer den som liknar en själv att vara en sådan som inte väcker vrede. 175 Genom att skribenten identifierade sig med Hammar blir det lättare, om Aristoteles teori stämmer, för läsaren att identifiera sig med Hammar. Detta beror på att Jonäng visar att det inte bara är ärkebiskopar som kan utsättas för kritik när de försvarar homosexuella, utan att vem som helst kan få denna respons. Subjektet blir således de läsare som likt Hammar försvarade de homosexuella och då riskerade att få kritik. Således borde subjektet inte känna vrede mot Hammar utan snarare allierar sig med honom.
Besvikelser och irritation
Det framstod stundvis som att vissa av skribenterna försökte väcka vrede mot både Svenska kyrkan och katolska kyrkan, detta för att framförallt skapa en sorts identifikation mellan läsaren och Hammar.
Den mest spektakulära reaktionen har dock kommit från Vatikanen, som efter påtryckningar från katolska kretsar i Sverige inställt ärkebiskopens audiens hos påven. Någon officiell motivering har inte givits, men ledande katoliker i Sverige har bland annat anfört att det är ”Ecce homo”-utställningen som föranlett den kraftiga markeringen.176
174 Jonäng, ”En otrolig förolämpning mot Hammar”.
175 Aristoteles, Retoriken, 2.3.9, 1380a.
49 Det var det inställda mötet mellan påven och Hammar som verkade vara den huvudsakliga anledningen till att debatten om Ecce Homo blev så pass omfattande som den blev. Därför tycks det inställda mötet vara ett stimulus som orsakat starka känslor. Läsaren skulle kunna känna vrede över detta stimuli eftersom det inställda mötet kom som en dålig nyhet och innebar en besvikelse för de läsare som såg fram emot mötet. Besvikelser orsakar som bekant vrede eftersom man ”vredgas vidare om man råkar förvänta sig motsatsen, eftersom det som går mycket mot förväntningen orsakar större irritation”.177 Det är oklart huruvida de som engagerade sig i debatten var förväntansfulla inför mötet mellan påven och Hammar, dock är det tydligt att de som uttryckte missnöje kring debatten angav det inställda mötet som den yttersta förolämpningen mot Hammar. Istället för att detta skulle vara en anledning till vrede mot kyrkan kan detta ses som ett försök att istället frammana blidhet mot Hammar. Det skapades i alla fall en föreställning om att Hammar inte var en sådan person som läsaren skulle känna vrede mot eftersom det var han som var den som utsattes för en kränkning och inte var den som kränkte.
Identifikation
Andra skribenter som försvarade Hammar försökte påvisa att ärkebiskopen hade ett stort stöd bakom sig. Detta kan ha varit svar på att Hammar blev anklagad för att vara en falsk herde eller att han inte skötte sitt jobb som ärkebiskop. Jonäng, som beskrev Hammar som öppen och klarsynt, menade även att: ”Vår ärkebiskop är värd ett stort tack för sitt agerande – många sluter upp omkring honom”.178 Även hos Vinterhed förekom liknande formuleringar:
Frågan om homosexualitet ligger nu på bordet, en utmaning av det kristna kärleksbudet och ett utmärkt uppdrag för kyrkan på 2000-talet. Precis som när det gäller skilsmässa, aborter och kvinnliga präster kan Svenska kyrkan ta täten i en religiös utveckling värdig och rimlig i vår tid, dvs utvecklingsvänlig, kvinnovänlig, upplyst och fri. Självklart har en sådan kyrka folkets stöd – och Guds välsignelse.179
Vinterhed poängterade inte endast att Hammar hade personer bakom sig utan hon menade även att han hade en gudomlig välsignelse. Vinterhed beskrev förändringarna som kyrkan gått igenom, detta visade att den som vill vara utvecklingsvänlig eller kvinnovänlig också borde vara på Hammars sida – och att denna kyrkosyn hade folkets stöd. Resonemangen kan därför tolkas som
177 Aristoteles, Retoriken, 2.2.11, 1379a.
178 Jonäng, ”En otrolig förolämpning mot Hammar”.
50 försök att skapa en identifikation mellan Hammar och läsarna. Enligt Vinterhed var den kyrka Hammar ledde en kyrka som hade folkets stöd, därför borde Hammar även ha läsarens stöd. Läsaren gjordes alltså till närstående med folket, subjektet blir alltså de läsare som kände sig som en del av folket och därigenom blir villiga att stå bakom Hammar. Vinterhed visar även att kristna läsare kan vara en del av subjektet eftersom skribenten menade att Hammars kyrka skulle vara välsignad av Gud.
Hammar framställdes som en agent som inte väckte vrede och läsarna gjordes till ett subjekt som inte behövde vredgas över agenten. Därmed har skribenten så att säga avvecklat ett av de villkor som Aristoteles anger för att vrede ska uppstå: att agenten är av ett visst slag. Men det är inte den enda strategin som används för att stilla vreden och väcka blidhet istället. Dessutom omtolkades Hammars handlingar så att inte heller de längre kunde ses som sådana stimuli som kan väcka vrede. Dessa strategier ska behandlas härnäst.