Bakgrund
Att lära sig ett andraspråk kan vara en utmanande uppgift för inlärare oavsett ålder, men för främmandespråksinlärare kan det vara ännu svårare.
Det kan finnas aspekter hos de två språken, såsom fonologiska, morfosyntaktiska och semantiska strukturer och funktioner, som skiljer sig i en högre eller lägre grad mellan förstaspråket och det främmande språket.
Vidare kan brist på kontakt med målspråket (i naturlig miljö) medföra att främmandespråksinlärare har en alltför otillräcklig förståelse av ofta använda ordsekvenser för att kunna prata språket med flyt och kommunicera effektivt.
Inlärare kan ha bemästrat en avancerad kunskap om syntax och en stor mängd ord som individuella enheter, men när de ska kombinera dem korrekt kan det uppstå svårigheter (Pawley & Syder, 1983; Wray, 2014). Detta illustrerar att kunskap om ordförrådet inte endast innebär att kunna ett ord och dess betydelse, men också kunskap om vilka ord som ofta förekommer tillsammans i form av ordsekvenser som exempelvis Ha en bra dag!
Dessa ordsekvenser, här benämnda formelaktiga ordsekvenser, definieras som fasta eller halvfasta ordförbindelser som lagras och produceras som hela enheter snarare än att bildas med hjälp av en inlärares grammatiska förmåga (Wray 2002). Som färdiga ordsekvenser med specifika funktionella betydelser ger formelaktiga ordsekvenser språkbrukaren processuella fördelar genom att tiden för språkligt processande förkortas.
Detta möjliggör produktion av språkliga strukturer som inläraren ännu inte är kapabel att konstruera med hjälp av sina grammatiska förmågor.
Resultatet är att formelaktiga ordsekvenser hjälper inläraren att tala flytande och korrekt på en nivå över sin kunskap om grammatiska regler (Nattinger and DeCarrico 1992). Sammantaget tycks formelaktiga ordsekvenser spela en viktig roll i främmandespråksinlärarens språkliga tillägnande.
Majoriteten av tidigare studier av formelaktiga ordsekvenser har fokuserat på vuxna språkinlärare. Få studier har gjorts av formelaktigt språk i unga språkinlärares språkliga produktion, och mycket mindre är känt om formelaktiga ordsekvenser i tidig främmandespråksinlärning i klassrumskontexter. Tidigare forskning har bekräftat att unga språkinlärares sätt att närma sig ett andraspråk skiljer sig från hur vuxna gör (Nikolov 2009). Vidare spelar kontexten för språkinlärning samt typen och omfattningen av den input som inlärarna mottager en avgörande roll i språkinlärningsprocessen. Denna studie är alltså inspirerad av en brist på
146
empirisk forskning om formelaktiga ordsekvenser i muntlig språkproduktion hos unga främmandespråksinlärare. Eftersom formelaktiga ordsekvenser har visat sig betydelsefulla för inlärningen av främmande språk genomfördes denna studie med syfte att ge nya insikter om hur unga barn handskas med utmaningen att lära ett främmande språk i en klassrumskontext och om den roll som formelaktiga ordsekvenser spelar i deras främmandespråksinlärning. Sammanfattningsvis är denna studies två huvudsakliga mål att:
1) hitta empiriska belägg på formelaktiga ordsekvensers funktioner i främmandespråksinlärares muntliga språkproduktion
2) undersöka individuella variationer hos inlärare som använder formelaktiga ordsekvenser med olika funktioner
Metod
Datainsamlingen skedde på ett privat språkinstitut i Iran. Iran utgör ett bra exempel på en främmandespråkskontext där inlärare exponeras för engelska huvudsakligen i klassrummet. I studien deltog 11 barn i åldrarna 9–
11 år som lärde sig engelska i Teheran, Iran. Datainsamlingen inkluderade observation och inspelning av video samt ljud i ett klassrum under två månader. Det insamlade materialet omfattar fältanteckningar och inspelningar av 16 lektioner á 90 minuter, dvs. totalt 1440 minuter.
Inlärarnas föräldrar ombads också besvara en enkät om i vilken grad barnen exponerades för engelska utanför klassrummet.
Utöver fältanteckningarna så transkriberades inspelningarna av 10 lektioner (900 minuter) varpå formelaktiga ordsekvenser identifierades. För identifieringen användes en lista med kriterier som sammanställts utifrån en forskningsöversikt över tidigare studier med psykolingvistiska perspektiv på definitionen och identifieringen av formelaktiga ordsekvenser (se Bilaga B).
Ett sådant inlärarinternt sätt att närma sig identifieringen av formelaktiga ordsekvenser kräver en grundlig förtrogenhet med inlärarnas språkliga praktik och kunskap, och i denna studie hjälptes forskaren av en bekantskap med kontexten, inlärarnas förstaspråk och vanliga klassrumsrutiner.
De formelaktiga ordsekvensernas funktioner identifierades och kategoriserades utifrån litteraturgenomgången och resultatet av en pilotstudie. De funktionella kategorierna listades med sina undertyper så som: tidsbesparare (utfyllare, turhållare). Ibland belystes funktionen av kontexten i vilken var och en av de formelaktiga ordsekvenserna producerades. Med hjälp av oberoende medbedömare bekräftades att såväl identifieringen av de formelaktiga sekvenserna som kategoriseringen av deras funktioner uppvisade en hög interbedömarreliabilitet.
147
Sammanfattning av de huvudsakliga resultaten
Resultaten av denna studie ger bevis för att formelaktiga ordsekvenser existerar i den språkliga repertoaren hos unga främmandespråksinlärare.
Trots att det kanske inte finns många explicita instruktioner om formelaktiga ordsekvenser i undervisningen bekräftar resultaten att inlärarna lärde sig och använde sekvenser med många olika funktioner.
Analysen av materialet avslöjade att vissa av de unga inlärarna försökte använda vissa sekvenser vid varje möjligt tillfälle för att fylla kommunikativa glapp och undvika långa pauser. Språkinlärarna återanvände eller överanvände vissa sekvenser för att antingen vinna tid till språkligt processande eller för att helt enkelt förlänga sina yttranden. Formelaktiga ordsekvenser hjälpte inlärarna att producera långa yttranden med flyt och att behålla turen och undvika att bli avbrutna.
Vissa formelaktiga ordsekvenser verkade erbjuda ”säkerhetszoner” för språkinlärarna. Dessa sekvenser hjälpte inlärarna att stärka sitt språkliga flyt och även att bygga upp självförtroende när de inte var redo att prata.
Exempelvis observerades att inlärarna tenderade att använda mer formelaktigt språk i början av sina lektioner när de inte verkade redo att omedelbart byta från förstaspråket persiska till det främmande språket engelska. Det verkade som att kunskapen om formelaktiga ordsekvenser hjälpte inlärarna att producera vissa språkliga yttranden utan särskilt mycket processande.
Materialet visade på en hög grad av repetition av vissa sekvenser.
Inlärarna verkade ofta föredra vissa formelaktiga ordsekvenser snarare än att experimentera med nya ord eller grammatiska strukturer. Denna observation aktualiserar den viktiga frågan om formelaktiga sekvensers betydelse för språkundervisning och språkinlärning, d.v.s. huruvida kunskapen om formelaktigt språk alltid är positiv för inlärarna eller om den kan begränsa dem.
Ett viktigt resultat av denna studie är belägg för att formelaktiga ordsekvenser inte alltid produceras flytande, något som står i kontrast mot tidigare forskning. Resultaten av studien pekar mot att språkanvändare kan producera sekvenser utan flyt för att vinna tid till ytterligare språkligt processande. Formelaktiga ordsekvenser hjälper därmed talaren att signalera till mottagaren att yttrandet inte är klart ännu, och på så vis kan talaren vinna tid till att formulera resten av yttrandet utan att bli avbruten.
Formelaktiga ordsekvenser förefaller vara potentiella källor till språklek för de unga språkinlärarna i denna studie. Inlärarna sysselsatte sig med olika typer av lek med formelaktigt språk, exempelvis genom att överdriva ljuden i en sekvens eller ersätta en del av en sekvens. Språklekarna kunde utvecklas
148
till en möjlighet för inlärarna att praktisera, ha kul med och experimentera med språket. En aktivitet som inlärarna verkade uppskatta var att leka med lärarrollen genom att snappa upp sekvenser från lärarens språk. Dessa tillfällen utgjorde tydliga exempel på oavsiktligt/informellt inlärande av formelaktiga ordsekvenser.
Inlärare använde också formelaktiga ordsekvenser vid tillfällen då de inte hade mycket tid att planera. När tillfället krävde att de skulle producera snabba spontana yttranden, exempelvis när de deltog i en gissningslek, tillgrep de vissa formelaktiga sekvenser.
En detaljerad analys av materialet utifrån de individuella inlärarna visade en stor variation bland användandet av formelaktiga sekvenser med olika funktioner. Det vill säga, funktionerna användes inte på ett liknande sätt av alla inlärare. De mer pratsamma inlärarna använde mer formelaktiga sekvenser, antagligen för att kunna prata flytande och producera långa yttranden. Dessa inlärare använde formelaktiga sekvenser för att vinna tid och behålla samtalsturen under tiden som de processade resten av yttrandet.
Vissa inlärare, som inte verkade särskilt trygga med att använda det främmande språket, kunde använda formelaktiga ordsekvenser för att ge en snabb och korrekt respons och under tiden undvika vidare språklig produktion. De mer experimentella inlärarna var angelägna om att initiera språklekar med formelaktigt språk. De mer konservativa inlärarna verkade tänka och processa språket innan de använde det.
Sammanfattningsvis tyder framväxten av de olika funktionerna av formelaktiga ordsekvenser i inlärares språkliga produktion på att formelaktigt språk är en essentiell del av språkinlärningsprocessen. Analysen visar att trots att alla inlärare använde formelaktiga ordsekvenser i språkproduktionen så var variationen stor mellan individuella inlärare vad gäller deras intention och i vilken utsträckning de använde sådana sekvenser. Det verkar som att de individuella inlärarnas attityder, behov eller begränsningar fungerar som förklaring till användandet av formelaktiga sekvenser i olika kontexter. Genom att visa på några betydelsefulla egenskaper av formelaktigt språk i relation till tidig främmandespråksinlärning, hoppas denna studie bidra till utvecklingen av en lämplig pedagogik för att undervisa unga språkinlärare i främmandespråk.
149