Våld mot kvinnor är utbrett över hela världen och ger uttalade negativa hälsokonsekvenser för de drabbade. Världshälsoorganisationen WHO beräk- nar att 35% av världens kvinnor under sin livstid har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld. Övergrepp mot kvinnor tar sig olika former, fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld.
I Tanzania utgör sexuellt våld mot kvinnor och barn ett alvarligt hälso- och människorättsproblem. Enligt nationell statistik från 2011 anges att 20 % av kvinnor i Tanzania under sin livstid har utsatts för sexuellt våld .Senare sta- tistik visar att av barn under 18 år har 28% av flickorna och 13 % av pojkar- na blivit utsatta för sexuellt våld.
Avhandlingens syfte var att utvärdera effekten av ett informationsprogram riktat ut i samhället samt utbildning av sjukvårdspersonal för att de skall kunna ge korrekt vård och omhändertagande av de våldsutsatta. Studien har utförts i ett ruralt område Morogoro bestående av två distrikt, Kilombera och Ulanga i Tanzania.
Studie I var en explorativ studie där vi ville få en bild av hur samhällsinne- vånarna uppfattade sexuellt våld, och vilka de ansåg var de tänkbara orsa- kerna samt vilka åtgärder de föreslog för att minska våldet. Sex fokusgrupp- diskussioner genomfördes med både manliga och kvinnliga deltagare, repre- senterande olika yrkes- och samhällsgrupper.
I Studie II tillfrågades innevånare(totalt1568) i ett interventionsdistrikt, Kilombero samt i ett kontrolldistrikt, Ulanga om kunskap om och attityd gentemot sexuellt våld.
I Studie III utvärderades ett utbildningsprogram för sjukvårdspersonal ge- nomfört i interventionsdistriktet. I utbildningen ingick hur våldsdrabbade skall vårdas, vilka prover som skall tas, hur bevismaterial skall säkras, hur landets lagar kring våld ser ut samt hälsoeffekter för de drabbade och attityd- frågor. Ett frågeformulär distribuerades före utbildningen samt ånyo åtta månader efter utbildningens slut till sjukvårdspersonal i interventionsdi- striktet samt i kontrolldistriktet. I Studie IV utvärderades effekten av ett in- formationsprogram bland innevånarna i interventionsdistriktet och jämfördes
med kontrolldistriktet med avseende på kunskap och attityd i frågor rörande sexuellt våld. Interventionen bestod av radioprogram som sändes regelbun- det under 8 månader över en lokalradiostation, information till lokala ledare samt religiösa ledare samt distribution av pamfletter och posters, allt för att öka kunskapen om sexuellt våld i samhället.
Resultaten visade att sexuellt våld var vanligt förekommande och ett dolt problem i samhället. De flesta drabbade sökte sällan sjukvård eller legala instanser utan problemet löstes lokalt av förtroendevalda medborgare. En mängd faktorer ansågs bidra till den, som man ansåg, ökade förekomsten av våld nämligen fattigdom, uppluckring at det traditionella normsystemet, svagt föräldraskap, alkohol och droganvändning samt inflytande från väster- ländska medier.
Högre utbildning samt högre ålder var förenat med bättre kunskap samt mer icke-accepterande attityd gentemot våld. Den sjukvårdspersonal som hade genomgått den nya utbildningen i interventionsområdet hade nu kunskap om behandlingsmetoder samt ökad kunskap om de negativa hälsoeffekterna av våld men någon signifikant skillnad vad avser attitydförändring kunde inte påvisas efter åtta månader. Kunskapen i samhället om sexuellt våld ökade signifikant i både interventions-och kontrolldistriktet men ökningen var större i interventionsområdet. Kvinnor hade från starten sämre kunskap om sexuellt våld jämfört men män. En minskning av en accepterande inställning till sexuellt våld noterades i interventionsområdet, framför allt bland kvin- nor, men den var dock inte signifikant.
Sammanfattning Interventionen visar att utbildning av sjukvårdspersonal samt ett omfattande upplysningsprogram riktat till samhällsmedborgarna vad gäller frågor kring sexuellt våld ökar kunskapsläget och förbättrar omhän- dertagandet av de våldsdrabbade.
Attitydförändringar i relation till sexuellt våld kunde på denna korta tid inte påverkas mer än marginellt.
Avhandlingen påvisar även de socio-kulturella och strukturella normer som accepterar våld mot kvinnor, samt de strikta genderrollerna som påverkar och förstärker våld mot kvinnor och barn.
Arbetet har visat lovande resultat genom att innehålla en mångfald av aktivi- teter utförda på olika nivåer i samhället. Dessa kan tjäna som utgångspunkt för ett bredare program för att förhindra och besvara våldshandlingar.
Acknowledgements
The undertaking of this PhD research and thereafter the completion of this thesis has been one of the most rewarding experiences in terms of learning from challenges and seeking solutions to problems. This project was made possible through the material, technical and financial support of a number of organizations, namely, the Swedish International Development Agency (Sida), UNFPA-Tanzania, the Swedish Church and Tanzania’s Ministry of Health and Social Welfare. The topic raised interest not only to me as a re- searcher but also to the people who were approached for the interviews. Their information is worthy of the completion of this thesis. I wish to ex- press my gratitude to all individuals who tirelessly supported me throughout this journey.
I am indebted to my main supervisor, Pia Axemo for her devotion and guid- ance to ensure that I attain my mission, and my supervisor in Tanzania, Pro- jestine Muganyizi, for the on-the-spot invaluable inputs that enriched the process of pursuing my doctorate thesis.
Special thanks to my second supervisor, Elisabeth Darj, who promptly re- sponded to my emails for assistance, especially during desperate times, and linked me with organizations that sponsored my stay in Uppsala.
I am grateful to my co-supervisor, Pia Olsson, for the mentorship and com- mitment that led to my mastering of qualitative research methodologies, and for her intriguing comments on my manuscript that always added a new per- spective to my work.
I also acknowledge the coordinator of the reproductive health project, Siriel Massawe, for the support and the opportunity to be part of this project, also Rose Mpembeni and Lars Berglund, for their expertise in statistics.
I also acknowledge Columba Mbekenga for providing support during early days of my stay in Uppsala and throughout my PhD work.
I thank my fellow PhD students past and present particularly: Petrida, Paul- ine, Jill, Amal, Wanjiku, Malin, Mariela, Annika, Baitun, Ashraf, Leif, Wil- liam, Wilton, Nga, Duc, Helena, Furaha, Aimable, Amare, Andrew, Eunice,
Elazar, Shirin, Anna W, Dorcus and Jessica for their friendship, fun and stimulating discussions over the last four years. Special thanks to Soorej, my office mate for providing support in everything and always available to listen to my PhD frustrations.
Academic and administrative staff at IMCH, for all the assistance I needed in administrative issues as well as academic issues particularly: Carina, for being kind to accommodate my questions, also Karin, Cristina, Kristine and Jenny, for your kindness and readiness to help.
I extend special thanks to Benjamin Kamala, my former medical student, my pillar in SPSS, for facilitating data analysis, also Aileen Ireland and Halima Sharif, for their support and document review to ensure language proficiency.
I am gratified by the immense contribution from my research assistants: Epiphania Lisapita, Pelegrin Mtolela, Rahabu Medaa, Edna Ngapemba, So- phia Maingu, Victoria Kiwia, Valentine Tayari, Magdalena Yangwe, Magareth Baguma, and Eugen Shirima. Thank you all for working tirelessly in collecting the survey data that became part of this PhD thesis.
I feel indebted to my family - my husband Rashad Haji, my parents (Salim Abeid and Salma Magram), and my mother in-law Amina Mohamed, for their prayers, emotional support, confidence in me, and for enabling me to pursue my dream. Their unconditional love and endless support gave me hope and peace of mind throughout this undertaking. My daughters – Danah and Manal – deserve special thanks for their patience, understanding and for enduring many months without my presence as I pursued my studies in Sweden.
All this support, and most importantly, Allah’s blessings, filled me with joy and courage to move on and not give up this academic goal. I will always remain indebted to the generosity extended to me by all individuals and in- stitutions throughout my PhD work.