För att besvara syftets första fråga, vilket vill belysa vad exegeterna väljer att lyfta fram från de bibliska berättelserna, sammanställs beskrivningarna för en tydligare överblick.
Exegeternas beskrivningar summeras nedan separerat i förhållande till de två bibliska
171 John 4:32,34; 4:34–38; Munro, “The Pharisee and the Samaritan in John: polar or parallel?”, 8. 172 Munro, “The Pharisee and the Samaritan in John: polar or parallel?”, 7–8.
32
berättelserna, om beskrivningarna inte samstämmer kommer de istället presenteras tillsammans.
I båda de bibliska berättelserna börjar exegeterna inledningsvis att klarlägga kontexten för berättelsen i form av en kortare prolog. I båda fallen handlar det om att lyfta den tabu som hela scenen i berättelsen utspelas i.173 Tabun realiseras i form av normbrytande inom sexualitet, religion, politik, kultur och etnicitet. Kvinnorna hamnar sedan i fokus och uppmärksammas av exegeterna genom deras bakgrunder. I Kvinnan med balsamflaskan belyser exegeterna hennes roll, beroende på evangelium där hon antingen är anonym eller benämns som Maria. Kvinnans bakgrund är uppseendeväckande då hon inte står i relation till en man,174 vilket mer än tydliggörs med den samariska kvinnan där hennes äktenskapshistoria får en explicit roll i konversationsutrymmet.175 I berättelsen om Kvinnan med balsamflaskan observerar flera exegeter kostnaden för balsamen som kvinnan smörjer Jesus med och huruvida den remarkabla värdetillgången låg tillhanda i Jesus mission.176 Kvinnans praktiska handlande beskrivs av flera exegeter och uppmärksammas p.g.a. de som annars utför
smörjningar av huvudet, vilket oftast tilldelades profeter eller profetissor.177 Då evangelierna skiljer sig åt, då kvinnan även smörjer Jesus fötter istället för huvud, har exegeterna beskrivit även den betydelsen för berättelsen. Denna förväxling menar de ger Jesus idéen om
fottvättningen,178 att kvinnan i och med det deltar i Jesus lidelse och död,179 att det hjälpte Jesus att inse att hans tid är kommen,180 samt att kvinnan realiserar Jesus kärleksbudskap.181 Kvinnans handling får dock inte stå oemotsagd, utan protesteras av andra närvarande.
Protesterna åsyftade till att balsamen hade kunnat säljas och skänka pengarna till de fattiga.182 Jesus agerar för motresponsen för protesterna där han försvarar kvinnans gärning,183 samt i det evangeliet där kvinnan porträtteras som synderska försvaras hon av Jesus men i form av
173 Thurston, Women in the new testament, 75 & 83; O’Day, “John”, 357–358; Tolbert, “Mark”, 383–384;
Okure, “Jesus and the Samaritan woman (JN 4:1–42) in Africa”, 407–409; Munro, “The Pharisee and the Samaritan in John: polar or parallel?”, 3; Jones-Carmack, “Relational Demography in John 4”, 42, 48; Brown, “Water imagery and the power and presence of God in the Gospel of John”, 294.
174 Thurston, Women in the new testament, 75; G. O’Day, “John”, 387; A. Levine, “Matthew”, 348; Tolbert,
“Mark”, 357.
175 John 4:16–18.
176 Turston, Women in the New Testament, 75; Levine, “Matthew”, 348; Tolbert, “Mark”, 357; O’Day, “John”,
387; J. Schaberg, “Luke, 105.
177 Thurston, Women in the new testament, 75; Levine, “Matthew”, 348; Tolbert, “Mark”, 358. 178 Thurston, Women in the new testament, 89; O’Day, “John”, 388.
179 O’Day, “John”, 388.
180 Thurston, Women in the new testament, 89. 181 Thurston, Women in the new testament, 89. 182 Mark 14:5; Matt 26:9; John 12:5.
33
ett lärotillfälle där Jesus predikar och fokus förflyttas bort från kvinnas goda handlande.184 Slutligen beskriver exegeterna att det som stått som en hyllning till kvinnan i Jesu ord har editerats bort i ett senare evangelium.185
I berättelsen om den samariska kvinnan, efter det att exegeterna redogjort för tabun som nämnts ovan, beskrivs det genom konversationen i bibelberättelsen om kvinnans
äktenskapshistoria hur Jesus framträder som Messias. Jesus uttalar sig om kvinnas
äktenskapshistoria som den allvetande,186 vilket får den samariska kvinnan att belägga honom som profet.187 Exegeterna analyserar kvinnans äktenskapshistoria och konversationen som förs i bibelberättelsen om den. En möjlighet till kvinnans situation, menar en exeget, är att den beror på en kulturell företeelse, levirate marriage, där en kvinna överlåts till mannens
närmaste släkting vid hans dödsfall.188 Två av exegeterna analyserar även konversationen lingvistiskt och menar att en misstolkning vid en översättning kan ha kringgått den
ursprungliga meningen i konversationen som inte alls handlade om kvinnans makar, utan om gudar eller imperier.189 Vid en omläsning av bibelberättelsen, enligt exegeterna, framstår inte en konversation om gudar eller imperier helt malplacerad utan kan även stärka teorin.190 Den samariska kvinnan har exkluderats som en trovärdig samtalspartner för Jesus i och med hennes äktenskapsbakgrund, vilket exegeterna argumenterar emot och även understryker kvinnans kunskap. Exegeterna menar att den samariska kvinnan har kunskap om judiska religiösa renlighetsregler,191 tidiga israelitiska traditioner,192 konflikten ang. platsen för tillbedjan för samarier respektive judar,193 samt om en kommande profet likt Moses.194 Vidare menar en exeget att den samariska kvinnan inte explicit benämner Jesus som
Messias,195 men att kvinnans handlingar erbjuder en tolkning. Kvinnan lämnar sina dagliga göromål för att förtälja hennes by om Jesus, vilket får dem (vilka?) att tro.196 En exeget
184 Thurston, Women in the new testament, 104; Schaberg, “Luke”, 374. 185 Schaberg, “Luke”, 375.
186 O’Day, “John”, 384. 187 John 4:19
188 Okure, “Jesus and the Samaritan woman (JN 4:1–42) in Africa”, 407–408; O’Day, “John”, 384; Thurston, Women in the New Testament, 1998, s. 85.
189 Thurston, Women in the New Testament, 84; Munro, “The Pharisee and the Samaritan in John: polar or
parallel?”, 6.
190 Thurston, Women in the New Testament, 84.
191 Munro, “The Pharisee and the Samaritan in John: polar or parallel?”, 7; Thurston, Women in the new testament, 83–84.
192 Okure, “Jesus and the Samaritan woman (JN 4:1–42) in Africa”, 408; Munro, “The Pharisee and the
Samaritan in John: polar or parallel?”, 7; Thurston, Women in the new testament, 83–84.
193 Okure, “Jesus and the Samaritan woman (JN 4:1–42) in Africa”, 408; Munro, “The Pharisee and the
Samaritan in John: polar or parallel?”, 7; Thurston, Women in the new testament, 83–84.
194 John 4:25
195 Brown, “Water imagery and the power and presence of God in the Gospel of John”, 295. 196 Brown, “Water imagery and the power and presence of God in the Gospel of John”, 295.
34
uttrycker sig explicit om att kvinnan agerar likt en apostel, 197 medan en annan exeget vänder sig till lingvistiken för att stärka ett argument om kvinnans apostoliska status.198
Avslutningsvis presenterar flera exegeter hur berättelsen med den samariska kvinnan hamnar både i kontrast och i likhet med berättelsen om Nikodemos. De föregående kapitlen till den samariska kvinnan består av judiska auktoriteter som hyser skepticism mot Jesus, Nikodemos som inte förstår Jesus och sedan den samariska kvinnan som kommer till att tro på Jesus.199 Karaktärerna, Nikodemos och den samariska kvinnan, är även varandras motsatser då
Nikodemos som manlig medlem i ett judiskt råd i förhållande till den samariska kvinnan som icke namngiven och endast är känd via sin nationalitet.200