Svalningskurvor

D ˚a det uppt ¨ackts att de termoelement som anv ¨ants vid gjutningen av provkropparna inte visar helt r ¨att temperatururer beh ¨ovs korrigeringar i datan genomf ¨oras. F ¨or f ˚a ut mer rea- listiska kurvor utifr ˚an insamlad data fr ˚an gjutningen av provkroppar inf ¨orskaffas d ¨arf ¨or ett nytt termoelement som skall vara mer tillf ¨orlitligt d ˚a detta termoelement ¨ar kalibrerat p ˚a f ¨orhand. D ˚a felet som som visas fr ˚an de termoelementen som anv ¨ands vid gjutningen an- ses vara lika stort f ¨or all data, anpassas denna data utifr ˚an referenser som tas fram med det nya kalibrerade termoelementet. Referenserna tas fram genom att m ¨ata temperaturer i en ugn som g ˚ar upp till 1200◦_{C, d ¨ar b ˚ade det kalibrerade termoelementet och ett termoe-}

lement av typen som anv ¨andes vid gjutningen av provkropparna m ¨ater data. D ¨arefter tas konverteringstabeller fram som sedan anv ¨ands f ¨or att korrigera datan som erh ˚allits vid framtagningen av provkroppar. Eftersom h ¨alltemperaturen ¨overstiger ugnens maximala temperatur kompletteras konverteringstabellerna med linj ¨aranpassad data f ¨or temperatu- rer ¨over 1200◦C. Utifr ˚an den korrigerade datan plottas sedan kurvor ¨over svalningen fr ˚an upph ¨allning till uppslag.

5

Resultat

Resultaten presenteras huvudsakligen i form av diagram. Detta f ¨or att l ¨att kunna ¨overblicka skillnaden i resultaten mellan variationerna av provkroppar. All data framtagen under un- ders ¨okningen presenteras ¨aven i tabellform och kan ses i bilaga B-D. Resultaten presen- teras i tre underkategorier: mikrostruktur, h ˚ardhetsprovning samt svalningskurvor.

5.1

Mikrostruktur

Resultat fr ˚an areafraktionsber ¨akningar illustreras i figur 19 och det som visas ¨ar procent- satsen karbider i de olika provkropparna. Vid j ¨amf ¨orelse av sm ¨alta ett, S1, s ˚a ligger de direkt sl ¨ackta provkropparna, isolerad och oisolerad, v ¨aldigt n ¨ara varandra medan den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen visar en n ˚agot mindre andel karbider. I sm ¨alta tv ˚a, S2, ¨ar det generellt mer karbider i de direkt sl ¨ackta provkropparna, b ˚ade den isolerade och den icke isolerade, ¨an i den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen. I S2 g ˚ar ocks ˚a att se att det ¨ar en ganska stor spridning p ˚a de direkt sl ¨ackta provkropparna. I sm ¨alta tre, S3, ligger de direkt sl ¨ackta, den oisolerade och den isolerade, provkropparna p ˚a ungef ¨ar sam- ma volymfrkation karibider ¨aven den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen ligger ungef ¨ar p ˚a samma volymfrkatin karbider som de direkt sl ¨ackta provkropparna.

Figur 19: I diagrammet illustreras medelv ¨arden fr ˚an areafraktionsber ¨akningar av karbider f ¨or varje enskild provbit. En provkropp motsvarar en kolumn i diagrammet, S1, S2 och S3 st ˚ar f ¨or sm ¨alta 1, 2 och 3. ISO st ˚ar f ¨or isolerad direkt sl ¨ackt provkropp, .0 betcknar oisolerad direkt sl ¨ackt provkropp och UB betecknar uppl ¨osningsbehandlad provkropp.

Resultaten fr ˚an kornstorleksber ¨akningarna presenteras i figur 20. Resultaten fr ˚an prov- kropparna som ¨ar framst ¨allda ur sm ¨alta 1, S1, visar att kornstorleken ¨ar ungef ¨ar samma f ¨or de direkt sl ¨ackta provkropparna, oisolerad samt isolerad. ¨Aven den Uppl ¨osningsbehandlade provkroppen har ungef ¨ar samma kornstorlek som de direkt sl ¨ackta provkropparna. Den isolerande provkroppen i S2 visar en n ˚agot st ¨orre spridning ¨an de tv ˚a ¨ovriga provkrop- parna f ¨or denna sm ¨alta. Den oisolerade sm ¨altan visar minst kornstorlek medan den uppl ¨osningsbehandlade visar st ¨orst kornstorlek i j ¨amf ¨orelse mellan provkropparna i S2. V ¨art att notera ¨ar att den uppl ¨osningbehnadlade provkroppen i S2 visar st ¨orst korn av alla provkroppar. J ¨amf ¨orelse f ¨or de tre olika provkropparna i S3 visar att kornstorleken ligger n ¨ara varandra f ¨or att de direkt sl ¨ackta, b ˚ade oisolerad och isolerad, har ungef ¨ar samma kornstorlek som den uppl ¨osningbehndlade provkroppen fr ˚an denna sm ¨alta.

Figur 20: I diagrammet illustreras medelv ¨arden fr ˚an kornstorleksber ¨akningar f ¨or varje en- skild provbit. En provkropp motsvarar en kolumn i diagrammet, S1, S2 och S3 st ˚ar f ¨or sm ¨alta 1, 2 och 3. ISO st ˚ar f ¨or isolerad direkt sl ¨ackt provkropp, .0 betcknar oisolerad direkt sl ¨ackt provkropp och UB betecknar uppl ¨osningsbehandlad provkropp

5.2

Makroh ˚ardhetsprovning

I figur 21 visas resultaten fr ˚an Rockwell C-h ˚ardehetsprovningen. F ¨or sm ¨alta ett, S1, ligger h ˚ardheten f ¨or de prover som sl ¨acks direkt (isolerad och oisolerad) n ¨ara varandra. D ¨aremot skiljer sig den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen fr ˚an de direkt sl ¨ackta d ˚a den ligger p ˚a n ˚agot h ¨ogre v ¨arden. Provkropparna fr ˚an sm ¨alta tv ˚a, S2, ligger generellt h ¨ogre ¨an de andra sm ¨altorna. Detta beror p ˚a att det ¨ar en annan legering vilket ger skillnaden i h ˚ardhet. Mellan provkropparna i S2 ¨ar det betydligt st ¨orre skillnad mellan de olika varianterna av de direkt sl ¨ackta proverna, d ˚a den oisolerade visar betydligt h ¨ogre v ¨arden ¨an den isolerade, som har det l ¨agsta v ¨ardet f ¨or denna sm ¨alta. Den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen fr ˚an S2 ligger p ˚a v ¨arden som ¨ar h ¨ogre ¨an den isolerade provkroppen men l ¨agre ¨an de oisolerade. Sm ¨alta tre, S3, visar liknande egenskaper som S1 d ¨ar h ˚ardheten f ¨or de tv ˚a direkt sl ¨ackta proverna, b ˚ade den isolerade och oisolerade, ligger ganska n ¨ara varanda medan den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen har n ˚agot h ¨ogre v ¨arden ¨an de direkt sl ¨ackta provkropparna.

I figur 22 ses resultaten fr ˚an Brinell-h ˚ardhetsprovningen. Provkropparna fr ˚an S1 visar att de direkt sl ¨ackta proverna, isolerad och oisolerad, ligger p ˚a ganska likv ¨ardiga v ¨arden medan den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen fr ˚an denna sm ¨alta ¨ar n ˚agot h ˚ardare. En j ¨amf ¨orelse av provkropparna fr ˚an S2 visar den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen och den direkt sl ¨ackta isolerade biten likv ¨ardiga v ¨arden medan den oisolerade prov- kroppen visar n ˚agot l ¨agre v ¨arden ¨an de andra tv ˚a, dock med liten skillnad. Den isole- rade direkt sl ¨ackta provkroppen i S3 visar en v ¨aldigt stor spridning och ¨ar d ¨arf ¨or sv ˚ar att tolka, dock verkar denna provkropp vara den h ˚ardaste av provkropparna gjorda fr ˚an S3. Den den oisolerade direkt sl ¨ackta provkroppen visar l ¨agst v ¨arden i S3 medan den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen fr ˚an S3 ¨ar n ˚agot h ˚ardare ¨an det oisolerade direkt sl ¨ackta provkroppen .

Figur 21: I diagrammet illustreras medelv ¨arden fr ˚an Rockwell C-m ¨atningar f ¨or varje en- skild provbit. En provkropp motsvarar en kolumn i diagrammet, S1, S2 och S3 st ˚ar f ¨or sm ¨alta 1, 2 och 3. ISO st ˚ar f ¨or isolerad direkt sl ¨ackt provkropp, .0 betcknar oisolerad direkt sl ¨ackt provkropp och UB betecknar uppl ¨osningsbehandlad provkropp.

Figur 22: I diagrammet illustreras medelv ¨arden fr ˚an Brinell-m ¨atningar f ¨or varje enskild provbit. En provkropp motsvarar en kolumn i diagrammet, S1, S2 och S3 st ˚ar f ¨or sm ¨alta 1, 2 och 3. ISO st ˚ar f ¨or isolerad direkt sl ¨ackt provkropp, .0 betcknar oisolerad direkt sl ¨ackt provkropp och UB betecknar uppl ¨osningsbehandlad provkropp.

5.3

Svalningskurvor

I detta avsnitt presenteras svalningskurvor fr ˚an upph ¨allning till uppslag, dessa kan ses i figur 23 till 25. Alla utom den oisolerade provkroppen framst ¨alld fr ˚an S2 ˚aterfinns bland svalnigskurvorna. Detta d ˚a datan som erh ¨olls vid framtagningen av denna provkropp inte anses realistisk. Detta kan ses i orginalkurvan fr ˚an temperaturloggningen i S2 i Bilaga E.

0 50 100 150 200 250 300 350 400 Tid[s] 900 950 1000 1050 1100 1150 1200 1250 1300 Temperatur[°C] Smälta 1 Isolerad Oisolerad

Figur 23: Svalningskurvor f ¨or den oisolerade samt den isolerade provkroppen framst ¨allda ur S1.

0 50 100 150 200 250 300 350 Tid[s] 1000 1050 1100 1150 1200 1250 Temperatur[°C] Smälta 2 Isolerad

Figur 24: Svalningskurva f ¨or den isolerade provkroppen framst ¨alld ur S2.

0 100 200 300 400 500 600 Tid[s] 950 1000 1050 1100 1150 1200 1250 Temperatur[°C] Smälta 3 Isolerad Oisolerad

Figur 25: Svalningskurvor f ¨or den oisolerade samt den isolerade provkroppen framst ¨allda ur S3.

6

Diskussion

Denna unders ¨okningens m ˚al ¨ar att unders ¨oka om det ¨ar m ¨ojligt att spara energi genom att sl ¨acka gjutna detaljer gjorda av austenitiskt manganst ˚al direkt, ist ¨allet f ¨or att beh ¨ova genomf ¨ora en uppl ¨osningsbehandling innan sl ¨ackning. Unders ¨okningen utf ¨ors genom att ta fram provkroppar som sedan unders ¨oks. Resultaten visar j ¨amf ¨orelser mellan provkrop- par som ¨ar framtagna med skillnader i framst ¨allningsprocessen. Den st ¨orsta skillnaden i framst ¨allningen av provkropparna ¨ar att sex av provkropparna ¨ar direkt sl ¨ackta medan tre av provkropparna genomg ˚att en uppl ¨osningsbehandling och sedan sl ¨ackts.

V ¨art att n ¨amna innan resultaten av h ˚ardhetsm ¨atningarna diskuteras ¨ar att resultaten f ¨or Brinell-testerna kan ha p ˚averkats av de tidigare gjorda Rockwell C-testerna, se i figur 18b. Medelv ¨ardena som presenters f ¨or Brinell-testerna anses trots detta vara rimliga d ˚a de tidigare gjorda Rockwell C-testerna endast kunnat p ˚averka en liten fraktion av den totala yta som Brinell-testerna utf ¨orts p ˚a.

Den data som presenteras f ¨or Rockwell C- samt Brinell-tester f ¨or den f ¨orsta och den tredje sm ¨altan visar att de provkroppar som uppl ¨osningsbehandlats tenderar att vara h ˚ardare, se figur 21 och 22. Detta visar att uppl ¨osningsbehandlingen har en betydelse f ¨or materialegenskaperna. Vad som inte framg ˚ar fr ˚an denna data ¨ar vilken mekanism som g ¨or de uppl ¨osningsbehandlade provkropparna h ˚ardare. J ¨amf ¨ors resultaten fr ˚an an- delen karbider f ¨or samma sm ¨altor, se figur 19, s ˚a ¨ar det sv ˚art att fastsl ˚a att mekanismen som g ¨or de uppl ¨osningsbehandlade provbitarna h ˚ardare ¨ar andelen karbider i provkrop- parna, d ˚a andelen karbider ¨ar ungef ¨ar samma. I denna data saknas dock f ¨ordelningen av karbiderna i geometrin vilket kan inverka p ˚a materialets h ˚ardhet. J ¨amf ¨ors ˚aterigen sm ¨alta ett och tre men ist ¨allet med avseende p ˚a kornstorlek, se figur 20, kan ¨aven korn- gr ¨ansh ¨ardning uteslutas som den f ¨orh ˚ardnande mekanismen d ˚a skillnaden i kornstorlek inte ¨ar p ˚ataglig. Resultaten fr ˚an ber ¨akningarna av kornstorleken, se figur 20, ligger inte i linje med tidigare unders ¨okningar [2, 3], som har visat att direkt sl ¨ackning tenderade att ge st ¨orre korn i materialet. V ¨art att n ¨amna ¨ar att dessa tidigare unders ¨okningar behand- lar ferritiska legeringar vilket g ¨or att legeringarna fr ˚an de unders ¨okningarna och denna unders ¨okning kanske inte ¨ar helt j ¨amf ¨orbara. Vad som kan p ˚averka skillnad i resultaten fr ˚an de tidigare unders ¨okningarna och resultatet f ¨or kornstorleken i denna unders ¨okning ¨ar n ˚agot som ¨ar intressant att unders ¨oka vidare. Den st ¨orsta skillnaden mellan sm ¨alta ett och tre ut ¨over skillnader i den kemiska sammans ¨attningen, se tabell 5 och 7, ¨ar de un- gef ¨arliga h ¨alltemeperaturerna, d ¨ar sm ¨alta ett har en h ¨ogre h ¨alltemperatur ¨an sm ¨alta tre, se figur 23 och 25. H ¨alltemperaturen kan vara en p ˚averkade storhet till de skillnader som syns i kornstorlekern mellan sm ¨alta ett och tre, se figur 20.

Resultatet f ¨or h ˚ardhetsm ¨atningarna, b ˚ade Rockwell C och Brinell, i sm ¨alta tv ˚a g ¨or det sv ˚art att dra slutsatser om uppl ¨osningsbehandlingens inverkan p ˚a materialets h ˚ardhet. Detta beror p ˚a mindre skillnader i h ˚ardheten ¨over lag f ¨or Brinell-h ˚ardhetsm ¨atningen kont- ra Rockwell C-m ¨atningen, att resultaten inte visar n ˚agon tydlig tendens i Rockwell C m ¨atningarna samt att spridningen i resultaten inom var enskild provkropp tenderar att vara st ¨orre f ¨or sm ¨alta 2 ¨over lag. Spridningen i resultaten f ¨or andel karbider i sm ¨alta

tv ˚a ¨ar ¨aven den stor inom provkropparna, se figur 19, ¨aven om spridningen inom den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen ¨ar mindre ¨an i de direkt sl ¨ackta provkropparna. En svag tendens till en l ¨agre andel karbider i den uppl ¨osningsbehandlade provkrop- pen kan ¨aven ses i sm ¨alta tv ˚a, se figur 19. Resultaten f ¨or kornstorleken visar att den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen tenderar att ha st ¨orre korn ¨an de direkt sl ¨ackta prov- kropparna i sm ¨alta tv ˚a, se figur 20. Detta resultatet g ˚ar emot slutsatser fr ˚an de arbeten som n ¨amnts i de f ¨oreg ˚aende kapitlen d ˚a dessa visar att direkt sl ¨ackning tenderar att ge st ¨orre korn.

Vid n ¨armare j ¨amf ¨orelse mellan legeringarna, M1 och M7, syns det i resultaten att spridningen f ¨or M7 i regel ¨ar st ¨orre ¨an f ¨or M1. Skillnaden i spridning p ˚a resultatet ¨ar mest uppenbar i figur 19, d ¨ar andelen karbider visas. I denna figur syns det ocks ˚a att det ¨ar aningen mer karbider i M7 legeringen ¨an i M1 legeringen. Anledningen till detta beror p ˚a skillnader i de kemiska sammans ¨attningarna vilka kan ses i tabell 5-7. En anledning till att spridningen i M7 ¨ar st ¨orre ¨an i M1 kan vara p ˚a grund en st ¨orre andel karbider. Ligger dessa karbider i ansamlingar kan det p ˚averka h ˚ardhetsm ¨atningen om intrycken sker i s ˚adana ansamlingar, d ˚a dessa omr ˚aden borde vara h ˚ardare. Karbidernas placering hade d ¨arf ¨or varit mycket intressant att utf ¨ora vidare studier p ˚a. En intressant skillnad mellan legeringarna ¨ar ocks ˚a att provkropparna gjorda av M7-legeringen tenderade att ha mer visuella sprickor, detta ¨ar endast en observation och ingen vidare unders ¨okning har gjorts omkring detta. Dessa sprickor skulle i framtida produktion kunna orsaka brott i konstruktioner och ¨ar n ˚agot som skulle vara viktigt att unders ¨oka i framtida studier.

I unders ¨okningen gjordes tv ˚a typer av provkroppar f ¨or direkt sl ¨ackning. Det tillverka- des tre provkroppar d ¨ar sandformarna var f ¨orsedda med isolering och tre provkroppar utan isolering tillverkades. Utifr ˚an de resultat som erh ˚allits ser det ut som att isoleringen inte har haft n ˚agon vidare p ˚averkan. Detta kan bero p ˚a att att provkropparnas geometri ¨ar v ¨aldigt liten och isoleringens p ˚averkan p ˚a stelningen d ¨arf ¨or inte blir s ¨arskilt betydan- de, d ˚a stelningshastigheten fortfarande ¨ar relativt h ¨og. Vidare unders ¨okningar med st ¨orre provkroppar, d ¨ar stelningstiden ¨ar l ¨angre, skulle kunna ge mer information om detta.

Under unders ¨okningens g ˚ang planerades anv ¨andning av ber ¨akningar f ¨or medeltempe- raturf ¨or ¨andringen i gjutgodset, se ekvation 4, f ¨or att logga svalningshastigheten f ¨or prov- kropparna vid sl ¨ackning. Det framgick under unders ¨okningens g ˚ang att detta ej skulle vara rimligt d ˚a volymen vatten som provkropprna sl ¨acktes i var f ¨or stor i f ¨orh ˚allande till storle- ken p ˚a provkropparna, att tv ˚a provkroppar sl ¨acktes samtidigt i samma sl ¨ackbad samt att provkropparna kunde beh ¨ovas sl ¨ackas vid f ¨orskjutna tidsintervall.

Valet av unders ¨okningsmetoder, som slutade med att vara ljusmikroskopi och h ˚ardhets- provning, togs d ˚a det var m ¨ojligt att genomf ¨ora dessa utan att blanda in en tredje part. N ¨ar exempelvis utmattningsprover genomf ¨ors ¨ar geometrin p ˚a proverna betydligt mer kompli- cerade. Prover till ett utmattningstest hade d ¨arf ¨or varit tvungna att framst ¨alls av en tredje part, som genom maskinbearbetnning kunnat ta fram provernas geometri. Inblandning av en tredje part hade tagit l ¨angre tid, kostat betydligt mer och valdes d ¨arf ¨or bort. Med un- ders ¨okningar av fasandelar och kornstorlek genom mikroskopi och h ˚ardhetprovningar f ˚as en bra ¨overblick hur de framtagna provkropparna skiljer sig mellan varandra utan att blan-

da in en tredje part. I denna undes ¨okningen ¨ar j ¨amf ¨orelsen mellan de olika provkropparna det centrala och de valda unders ¨okningsmetoderna g ¨or detta m ¨ojligt.

7

Slutsats

F ¨or att unders ¨oka om det ¨ar materialm ¨assigt m ¨ojligt att inf ¨ora direkt sl ¨ackning i fram- st ¨allningen av gjutna detaljer i manganst ˚al, som en energibesparande ˚atg ¨ard, genomf ¨ors en unders ¨okning. Denna unders ¨okning inleds med att g ¨ora en studie p ˚a tidigare un- ders ¨okningar, detta f ¨or att se vilken v ¨asentlig materialdata som saknas i den data som redan ¨ar framtagen. L ¨ampliga metoder f ¨or att ta fram den materialdata som saknas un- ders ¨oks sedan. Efter metoderna har unders ¨okts fastst ¨alls ett tillv ¨agag ˚angss ¨att f ¨or utf ¨oran- det av unders ¨okningen. Med ett fastst ¨allt tillv ¨agag ˚angs ¨att tas b ˚ade direkt sl ¨ackta och uppl ¨osningsbehandlade provkroppar fram. Provkropparna unders ¨oks sedan med h ˚ard- hetsprover samt analyser av mikrostrukturen.

Unders ¨okningen visar antydningar till att det materialm ¨assigt kan vara m ¨ojligt att inf ¨ora direkt sl ¨ackning d ˚a skillnaderna i materialet inte ¨ar stora. En direkt j ¨amf ¨orelse fr ˚an de b ˚ada oisolerade provkropparna i sm ¨alta 1 visar:

• Den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen ¨ar ca 44 procent h ˚ardare ¨an den direkt sl ¨ackta enligt Rockwell C m ¨atningarna,

• fasandelen karbider ¨ar ca 40 procent mindre i den uppl ¨osningsbehandlade prov- kroppen,

• kornstorleksindexet ¨ar ca 11 procent h ¨ogre i den uppl ¨osningsbehandlade provkrop- pen.

Samma j ¨amf ¨orelse f ¨or sm ¨alta 3 visar:

• Den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen ¨ar ca 23 procent h ˚ardare,

• fasandelen karbider ¨ar ca 7 procent mer i den uppl ¨osningsbehandlade provkroppen, • kornstorleksindexet ¨ar ca 23 procent h ¨ogre i den uppl ¨osningsbehandlade provkrop-

pen.

Det g ˚ar inte helt att fastst ¨alla utifr ˚an de resultat som har erh ˚allits att det ¨ar m ¨ojligt att inf ¨ora direkt sl ¨ackning och f ˚a samma materialegenskaper, d ¨aremot ser det ut att kunna vara lik- nande egenskaper. D ¨arf ¨or utesluter resultaten inte att det ¨ar om ¨ojligt. Tydliga tendenser syns att de kan vara m ¨ojligt att spara energi genom att inf ¨ora direkt sl ¨ackning d ˚a materi- alegenskaperna ofta ligger n ¨ara varandra. F ¨or att vara helt s ¨akra p ˚a att det ¨ar m ¨ojligt att g ¨ora de f ¨oreslagna ¨andringarna i en produktionsprocess f ¨or att spara energi m ˚aste vidare unders ¨okningar genomf ¨oras. F ¨orslag till vidare unders ¨okningar presenteras i kapitel 7.1.

7.1

F ¨orslag till vidare studier

F ¨or att fastsl ˚a att det ¨ar m ¨ojligt att inf ¨ora direkt sl ¨ackning vid produktion av gjutna detaljer gjorda av austenistiskt manganst ˚al f ¨oresl ˚as f ¨oljande:

• Unders ¨okningar av de sprickor som uppt ¨ackts i M7-legeringen, • vidare tester f ¨or att unders ¨oka olika geometriers p ˚averkan,

• forts ¨atta unders ¨oka skillnader i mekaniska egenskaper genom exempelvis dragpro- ver, utmattningstester och tester p ˚a n ¨otningsbest ¨andighet,

• studier p ˚a hur direkt sl ¨ackning p ˚averkar det austenitiska manganst ˚alets f ¨orm ˚aga att deformationsh ¨arda,

• unders ¨oka skillnaden i kornstorlek mellan denna studie och andra gjorda studier. Med dessa studier kan ett mer utt ¨ommande resultat tas fram. Eventuellt kan d ˚a ett mer definitivt s ¨akerst ¨allande om det ¨ar m ¨ojligt eller inte att inf ¨ora direkt sl ¨ackning vid produktion av detaljer gjorda i austenitiskt manganst ˚al eller inte g ¨oras.

Referenser

[1] F.C. Campbell, Elements of Metallurgy and Engineering Alloys. Ohio: ASM International , 2008.

[2] G. RONCHIATO, M. CASTAGNA, R. L. COLOMBO. The Influence of Direct Quenching from the Forging Temperature on the Mechanical Properties of a Hardened Boron Containing Steel, American Society for Metals, 1985. [3] J. Qui, X. Ju, Y. Xin, S. Liu, Y.L. Wang, H.B. Wu, D. Tang. Effect of direct and

reheated quenching on microstructure and mechanical properties of CLAM steels, Journal of Nuclear Materials, Volume 407, Issue 3, 2010.

[4] A. Rosas Heat treatment of Austenitic ManganeseSteels - A Study of the Quenching Aspects. Lund: Lunds universitet, Fakulteten f ¨or material teknik, 2003.

[5] M. Demoling Inverkan av olika v ¨armebehandlingar p ˚a mikrostrukturen i austenitiskt manganst ˚al. Lund: Lunds universitet, Institutionen f ¨or Maskinteknologi, 2006. [6] G. Santamar´ıa Heat treatment of Austenitic Manganese Steels, vol 1. Lund : Lund

University, 2003

[7] D. Johansson Improvment in the Quenching operation during the Heat Treatment of Austenitic Manganese Steel. Lund: Institutionen f ¨or Maskinteknologi, 2006.

[8] Materialteknik. Lunds universitet, Institutionen f ¨or Maskinteknologi [Online]. Tillg ¨anglig fr ˚an: https://www.lu.se/lucat/group/v1000251?fbclid=IwAR1GG0ReKix DR1DWMLAMeK8dKGbpJeRu QeIqIqPxT5kdKCX-7JYQdMPais [H ¨amtad

2019-03-25]

[9] Vad ¨ar materialteknik?. Lule ˚as Teknikska Universitet, 2006 [Online]. Tillg ¨anglig fr ˚an: https://www.ltu.se/edu/program/TCEIA/Mer-om-utbildningen/Vad-ar-materialteknik- 1.2938 [H ¨amtad

2019-03-25]

[10] J T. Black, R A. Kohser. DeGarmos’s Material processes in manufacturing, 12th edition. Hoboken, New Jersey: John Wiley Sons Ltd, 2017

[11] A E W. Jarfors, T Carlsson, C-M Nicolescu, B. Rundqvist, H Keife, A Eliasson Tillverkningsteknologi, andra upplagan. Lund: Sudentlitteratur, 2000

[12] Svenska Gjuterif ¨oreningen, GJUTERITEKNISK HANDBOK [Online]

http://gjuterihandboken.se/handboken/8-tillverkning-av-engaangsformar[H ¨amtad 2019-03-04]

[13] H. Fredriksson, U. ˚Akerlind Gjutningens Processteknologi Del 1, f ¨orsta upplagan, Stockholm, KTH Institutionen f ¨or materialens processteknologi, 1995

[14] MAGMASOFT MAGMASOFT autonomous engineering [Online]

https://www.magmasoft.de/en/solutions/magmasoft/ [h ¨amtad 2019-03-05] [15] ESI Casting Simulation Suite [Online] https://www.esi-group.com/software-

solutions/virtual-manufacturing/casting-simulation-software [h ¨amtad 2019-03-05]

[16] W D. Callister JR, D G. Retwisch. Materials Science and Engineering, Ninth Edition. Hoboken, New Jersey: John Wiley Sons Ltd, 2014

[17] D.A. Porter, K.E. Easterling, M.Y. Sherif Phase Transformations in Metals and Alloys, 3 Edition. Boca Raton: Taylor and Francis Group, 2009

[18] H.K.D.H. Bhadeshia, R.W.K. Honeycombe. Steels: Microstructure and Properties [Online]. Vol. 3rd ed. Amsterdam: Butterworth-Heinemann, 2006

[19] D.K. Subramanyam ASM Handbook, vol 1. Materials Park, Ohio : ASM International, 1990

[20] F. C. Zhang, B. Lv, T. S. Wang, C. L. Zheng, M. Zhang, H. H. Luo , H. Liu and A. Y. Xu Explosion hardening of Hadfield steel crossing, Materials Science and

Technology vol 26. 2010

[21] American Society for Metals Metals Handbook, 9th edition. Materials Park, Ohio : ASM International 1990

[22] G.E. Totten, J.L. Dossett, N.I. Kobasko ASM Handbook, vol 4A. Materials Park, Ohio : ASM International, 2013

[23] S. Kuyucak, P. Newcombe, P. Bruno, R. Grozdanich, G. Looney Quench time measurements as a process control tool, part II, ASM International, Heat Treating Progress 5(2), 2005.

[24] S. Kuyucak, R. Zavadil, V. Gertsman Heat-treatment of Austenitic Manganese Steels, CANMET – Materials Tchnology Laboratory, Ottawa, Ontario, Canada, 2015 [25] R. E. Smallman, R. J. Bishop Modern Physical Metallurgy Materials Engineering,