6.1.1 Hur ser relationen mellan tilliten till sjukvården/samhällsinstitutioner
och individers självskattade psykiska hälsa ut?
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur individers psykiska hälsa samverkade med tillit till sjukvården och samhällsinstitutioner. Genom data från Statistiska centralbyrån har detta varit möjligt. Resultatet visade att den självskattade psykiska hälsan har haft
inverkan på tillit för både sjukvård och samhällsinstitutioner i övrigt. För de respondenter som uppgett att de har nedsatt psykisk hälsa fanns ett samband med dålig tillit. Sztompka (1999) har även han, genom egna undersökningar, kommit fram till att livskvaliteten påverkar tilliten människor upplever för individer och institutioner, vilket ger stöd för de resultat som
framkommit i denna studie. Även studien genomförd av Mencin-Ceplal och Hlebec (2012) pekade på att individers livssituation påverkar tilliten till sjukvården. Då den tidigare forskningen och Sztompkas (1999) teori båda pekar på att livsvillkoren hos en individ påverkar tilliten, är det inte konstigt att samma resultat framkommit även i denna studie. Det är heller inte långsökt att en individs livsvillkor, och i det här fallet en individs psykiska hälsa, eventuellt kommer att påverka tilliten till samhället. Nedsatt psykisk hälsa medför en rad
35 negativa aspekter. Det skapar en känsla av otrygghet och oro. För en individ i den situationen kan tillit till sin läkare vara rent utav avgörande. Det sista denna person behöver är att oroa sig för huruvida vården kommer att vara till någon hjälp eller inte. Att behöva föra en kamp för hjälp eller oroa sig för om saker och ting istället kommer bli värre efter kontakt med vården är något som endast leder till att individens bekymmer kan komma att förvärras.
I studien som genomfördes i England, har alla respondenter nedsatt psykisk hälsa. Det går därför inte att i just denna studie urskilja huruvida det är den psykiska hälsan som direkt påverkat deras tillit. Eftersom de har nedsatt psykisk hälsa har de mycket kontakt med sjukvården och därmed även mycket erfarenhet av den, vilket resulterar i större chans att uppleva någonting negativt med den, till exempel ett dåligt bemötande eller kränkning. Det kan alltså vara detta som orsakar den dåliga tilliten och det är därför inte möjligt att dra slutsatsen från denna engelska studie att nedsatt psykisk hälsa påverkar tilliten till sjukvården negativt. Vår studie har däremot visat på en sådan tendens.
6.1.2 Påverkas tilliten av andra faktorer, till exempel kön, ålder, tidigare
kränkningar?
En annan faktor med stor inverkan på tilliten för institutioner var tidigare negativa erfarenheter.
Detta bekräftades dessutom av den tidigare forskning som redogjorts för i denna studie samt av teoretiska perspektiv av Giddens (1996). Detta är en faktor som är förhållandevis enkel att förstå sig på och det går därmed även att förstå varför just denna faktor har ett samband med tilliten. Negativa erfarenheter, oavsett sammanhang, sätter spår hos alla individer.Det är dock skrämmande att konstatera att ett dåligt bemötande av exempelvis en läkare kan påverka en människatill den grad att det kan leda till misstro mot hela sjukvårdssystemet. Just av den anledningen är det viktigt att åtgärda detta. Skulle läkare tänka över sitt sätt att bemöta sina patienter skulle kanske en del rättas till redan där. Låt oss anta att dessa personer som har tidigare negativa erfarenheter alla väljer att avstå från att söka vård i fortsättningen. Det betyder med andra ord att det går omkring ett stort antal människor och lider eftersom de inte förväntar sig få någon hjälp, helt i onödan. Istället skulle de kunna söka vård någon
annanstans om de blivit missnöjda, för att få en andra bedömning. Men de har blivit präglade av sina erfarenheter vilket gör att det är svårt att ta sig ur den lilla skyddsbubbla som det
36 faktiskt är de skapat sig. Detta kan ses som en form av försvarsmekanism och ett sätt att hantera de risker som det upplevs vara. För en risk är precis vad det är, som det analyserats ovan, då individerna riskerar att få ett negativt bemötande och därigenom riskerar de även att få en negativ utgång. Vad de dock missar är att det faktiskt också kan ge en positiv utgång. Men det är lättare att fokusera på det negativa. Därför väljer många att inte ta risken. Varför chansa? Bättre att lösa problemet på egen hand eller hoppas på att det går över. Ingen ska behöva resonera på detta vis, det ska vara en självklarhet att kunna lita på speciellt sjukvården men också alla övriga myndigheter. De ska fungera som en trygghet för medborgarna och inte vara ett orosmoment.
Tidigare kränkningar har en stor inverkan på tilliten när det gäller sjukvården, den minskade drastiskt. Nedsatt psykisk hälsa i kombination med tidigare kränkningar hade ett samband med minskad tillit för samhällsinstitutioner i övrigt. Att känna sig kränkt av exempelvis sin vårdgivare ger självfallet en negativ bild av denne och skulle kunna öka oviljan att
återkomma. Det känns som att just kränkningar aldrig borde förekomma då det faktiskt är förhållandevis lätt att undvika att orsaka dem, men det är självklart realistiskt att se att så är fallet. Människor i en utsatt position kan dessutom antas vara mer mottagliga för kränkningar än vad andra är. Dels för att det finns en hel del aspekter som andra människor kan ha
negativa åsikter om och dels eftersom att de befinner sig i en utsatt position är de därför mer känsliga för andras kommentarer eller bemötande. Det kan säkert ofta röra sig om
feltolkningar, när en person känner sig extra utsatt och har taggarna utåt är det förståeligt att mycket kan tolkas på fel sätt och det kan bli hetsiga samtal eller situationer som orsakar att någon säger något olämpligt i en stressad situation. Detta får ju dock inte ske av exempelvis en läkare eller en socialarbetare som ska vara tränad för att hantera problematiska situationer och kunna ta människor på ett sätt som anses accepterat.
Ålder visade sig ha en positiv inverkan på tillit för institutioner. Ökad ålder verkade alltså leda till ökad tillit. Detta skulle man kunna tolka som ju mer erfarenhet en individ har desto starkare blir tilliten. Det känns som ett logiskt resonemang och är förhoppningsvis korrekt. Med tiden lär sig nog de flesta att allt inte är ont, att det ibland handlar om enskilda händelser som inte representerar helheten. Om man inte har alldeles för många negativa erfarenheter det vill säga. För det påverkar självfallet det goda resultatet negativt när det gäller ålder och allt övrigt också för den delen.
37